Listtoppen når inte botten

De senaste två veckorna har kyrkliga protestlistor varit mediestoff. Det började med att prästen Yngve Kallin fick uppmärksamhet för ett uttalande mot beslut i Svenska kyrkans kyrkomöte att införa en gudstjänstordning med välsignelse över registrerat partnerskap. Kallins lista möttes snabbt med motlistor, tre eller fler.

Medierna refererade först ett kyrkomötesbeslut utan delade meningar, trots att omröstningen och en lång debatt före visade att det fanns vitt skilda argument både för och emot den nya ordningen.

Kallins privata webbplats fick uppmärksamhet och listor är lätt att göra något på medialt. Så har också SvT bjussat svenska folket på Folktoppen varje lördag hela hösten.

Kan det vara så att kyrkans tro, bekännelse och lära inte riktigt låter sig prövas med hjälp av varken mot- eller förlistor? Kan det möjligen finnas andra sätt att nå den botten i mig som är botten i dig? För att låna från Ekelöf: "Det som är botten i dig är botten också i andra."

De präster jag talat med berättar om sina skäl att skriva på den ena eller den andra listan. Och skälen är blandade. De finns också de som har skäl att avstå. Det tycks som att långt ifrån alla som först skrev på Kalins lista tänkte sig att den skulle få offentlighet. Man ser inte framför sig hur det som knappas ned vid tangentbordet i arbetsrummets enskildhet ska nås av "alla" och för lång tid framöver. Och när Sveriges mest besökta webbplats Aftonbladet.se gör en kopia av listan, ja då är den verkligen nåbar för många.

Ett vanligt skäl tycks vara solidaritet med vänner och kollegor: "Har hon skrivit på, då gör jag dt för hennes skull."

Gjort är gjort. Inte minst i cyberrymden. Här finns lite utrymme för den förlåtelse som tvättar bort och glömmer. Om en server kraschar eller släcks ned mer planerat, då finns ändå cachen kvar hos Gooogle. Eller hur?

Bloggar med författare från de kyrkliga leden har också gett näring åt massmedierna den senaste tiden. Helle Klein på Aftonbladet bloggar själv och vägvisar till Marta Axner, teol stud i Uppsala. Prästen Karin Långström Vinge fick debattera med Yngve Kalin i SvT. Det var säkert hennes blogg som gjorde tv-redaktionen uppmärksam på just henne. SR Människor och tro kallade på Kyrkans Tidnings Elisabeth Sandlund i stället.

Så är då mediet budskap. Vad skulle Jesus gjort? Så värst mycket för skrivande var han inte. Skrev i sanden, enligt evangelisten. Samtalade desto mer. Med variation.