Svenska Dagbladet söndag 13 november har en artikel om Andrew Gowers, nyligen sparkad chefredaktör för Financial Times. Gowers kallar tryckta tidningar för "dead wood products" och i en grönika i London Evening Standard, berättar SvD, skrev han i tisdags att det är som att driva skivbolag och bara ge ut vinyl när man driver tidningsföretag med papperstidningar.
MediaBulletin fångade igår upp vad Gowers skrivit tidigare i veckan.
Brytgubben hörde uttrycket i rubriken i slutet på 90-talet och använde det då i diskussioner om Svenska kyrkans mediestrategi. Kyrkans Tidning startade 1982 och när 20 års jubileum närmade sig var det också dags för en ny kyrklig medieutredning. I kyrkliga kretsar uppfattades ännu digitala medier av många som perifiera och inte aktuella kanaler att nå breda målgrupper med.
Svenska Kyrkans Press som ger ut Kyrkans Tidning och magasinet Amos köps nu upp av förlaget Verbum, som ägs av Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan. Sändaren som är Missionskyrkans veckotidning köps också in av Verbum.
Ett bokförlag som tar över tidningar. Var finns incitamentet för att befria innehållet, det som finns att berätta redaktionellt, från tryck på papper?
Kyrkans Tidning har webbplats med dagliga nyheter och nyhetsbrev att prenumerara på. Magasinet Amos har också webbplats, men mest för att visa upp smakprov som ska sälja tidningar tycks det.
Papperstidningen har av tradition en stark ställning i kyrklig kommunikation. Svenska kyrkan är en av landets största annonsköpare alla kategorier och lägger ned över 100 miljoner på annonser i dagspress, enligt beräkningar från kyrkokansliet i Uppsala. Förmodligen är den näst största utgiften för Svenska kyrkans kommunikation församlingstidningarna. Vanligen enkla trycksaker i A5 format som går som direktreklam till hushållen inom en församling.
Att profetera papperstidningens död vore fel. Att inte sätta invanda kommunikationskanaler på prov är också fel.
1 kommentar:
Skicka en kommentar