Församlingen jag tillhör behöver en ny kyrkoherde. Den vi hade är vald till biskop i Härnösands stift. Den lediga tjänsten har annonserats på webben och i Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning.
Nu ger samma tidning sken av att det skulle pågå något slags hemlighetsmakeri i den fortsatta rekryteringsprocessen. Faktum är att inget har hänt. Närmast ska en massa människor få vara med och intervjua de av kandidaterna som gruppen som håller i rekryteringen plockat ut. En grupp vald av stiftsstyrelsen och kyrkorådet. Demokratiskt, som bara den.
Svenska Kyrkan behöver utveckla proceduren för rekrytering, annars kommer det att bli allt svårare att få fram de bästa ledarna och medarbetarna. Min församling och mitt stift har lagt upp en bra plan. Den som är tveksam får väl hejda sig innan man snackar om "hemlisar" som inte finns.
3 kommentarer:
Det som står i Kyrkans Tidning är att vilka av de sökande som ska intervjuas i första hand inte är offentligt. Då är det väl hemligt för utomstående? Så Kyrkans Tidning har alltså alldeles rätt, och du har alldeles fel.
Med den definitionen av hemlig blir ju all information hemlig som inte alltid är tillgänglig för alla. Då kan man väl också säga att det är hemligt vilka frågor som ställs under intervjuerna och hur de sökande svarar på dem? Eller vad referenspersoner har att säga om de sökande?
Hemlig är ett värdeladdat ord, det ger sken av att det är någon som har något att dölja.
Jag tycker att de exempel du tar upp också är exempel på sådant som är hemligt. Att ordet "hemlig" i sig självt är värdeladdat håller jag däremot inte med om. "Hemlig gäst" talar man om till exempel, det väcker väl snarast nyfikenhet och intresse? Laddningen uppkommer beroende på sammanhanget.
I kyrkoordningens inledningstext till den 12:e avdelningen står det:
"Det öppna samtalet och den fria granskningen av Svenska kyrkans verksamhet är av avgörande vikt. Offentlighetsprincipen tillämpas för all kyrklig verksamhet, när det inte är uppenbart att andra intressen väger tyngre."
I det här fallet är det absolut inte uppenbart att andra intressen väger tyngre. Därför gör beredningsgruppen fel. Om det beror på att den har något att dölja går inte att avgöra för någon utomstående, men handläggningen öppnar för den tolkningen och det är problemet, inte Kyrkans Tidnings artikel.
Skicka en kommentar