30 september 2009

Väljare och ickeväljare om kyrkovalet 20 september






Tidningen Dagens Emanuel Karlsten rörde sig på Gärdet förrförra söndagen och pratade kyrkoval med röstare och icke-röstare. En ung modemedveten man i sina bästa år röstar för att stoppa sverigedemokraterna. Se honom 1:52 in i videon.

Andra bloggar om: , , , ,

Dagens vinnare



Man kan inte hitta allt själv ute i molnet. Det går lättare när Emanuel Karlsten på tidningen Dagen delar glada nyheter med oss som läser hans blogg.

Andra bloggar om: , , , , , ,

29 september 2009

För första gången på 2000-talet: Svenska Kyrkans Unga får tala i kyrkomötet

Det har aldrig hänt sedan Svenska Kyrkan blev en fri kyrka att Svenska Kyrkan fått komma till tals inför ledamöter och biskopar i Svenska Kyrkans eget kyrkomöte. Det var på tiden. Förra veckan fick Svenska Kyrkans nya ordförande Johan Berkman tala och be med alla församlade.


Uppståndelsen gör hela skillnaden

Dagen-journalisten Carl-Henric Jaktlund ledde mig till den video jag bäddat in i den här postningen. Lyssna på vad Rob Bell har att säga om livet i tron på den uppståndne Jesus Kristus och i den kristna församlingen. Det finns inledningsvis paralleller till vad Jonas Gardell lyfter fram i sin senaste bok. Men Rob Bell går vidare och låter berättelsen ta en annan vändning. Det gör skillnad.



23 september 2009

Biskop Bertil: Guds Ord gäller. I alla sammanhang


Se SVT-inslaget om en av Svenska Kyrkans mer intressanta biskopar. Han avled i söndags biskop Bertil.

Se det. Vad tänker du? Vad tänker du om det du tänker?

21 september 2009

Valvakan gick över i måndag

Så var det måndag igen. Dagen efter kyrkovalet. Inga siffror är definitiva än. Men från min horisont har gruppen jag tillhör gjort ett bra val. Det blev inte den grad av kannibalisering från de andra obundna gruppernas sida, som man kunde befarat.

Den tydliga trenden är att moderaterna och centern tappar väljare. Av olika skäl, antar jag. Moderaternas väljare föreställer jag mig går före partiledningen och vill komma bort från partipolitiken. Centern förlorar helt enkelt sympatisörer pga ett otidsenligt budskap.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

19 september 2009

Känd S-politiker i kyrkomötet om mig: Korkad och aningslös!

Irene Gustafsson sitter redan i kyrkomötet i Svenska Kyrkan. Och hon kandiderar i morgondagens val. Hon påstår på fullt allvar att om Svenska Kyrkans medlemmar skulle välja sina förtroendevalda på något annat sätt än det som riksdagen bestämde 1931 då blir det odemokratiskt. Hon förklarar hur viktigt det är att hennes parti behåller inflytandet i Svenska Kyrkan.

Mig som kandiderar för ett program som handlar om att förstärka och förnya demokratin kallar hon korkad och aningslös. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Det får väl gå för sig. Men helst inte från en ledamot av kyrkomötet.

Om du kan välja mellan att tro på vad Irene Gustafsson påstår eller idka källkritik: Vad väljer du? Ta en titt på www.posk.se

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Hur kan den som vill ha fler och mer engagerade vara elitist?

De sista timmarna före valdagen i Svenska Kyrkan blir parollerna från S, M och C allt svårare att följa. Rösten höjs, skamgreppen ersätter justa tagen. När den som vill engagera fler medlemmar i kyrkan och ge många delaktighet och ansvar beskylls för elitism, då är logiken puts väck.

Om villkoret för att få räknas som folkkyrka är att allmänpolitiska partier styr, då finns det ingen annan folkkyrka i hela universum. Kan det vara sant?

Man kan inte samtidigt snacka om en öppen kyrka och sen skälla ut dem som tar fasta på inbjudan och kommer. Anklaga dem för att komma för ofta, för att vara för andliga och för kära i Jesus.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

18 september 2009

S, M, C och ÖKA i Kyrkovalet: Är även domprost Bonnier en elitist?

De allmänpolitiska partierna - sossar, moderater och centerpartister har solkat veckorna före Svenska Kyrkans valdag med att skrämmas med en prästkyrka och hota med att meningsmotståndare är elitister och motståndare till folkkyrkan. Nomineringsgruppen med namnet Öppen Kyrka har smittats av samma taskiga retorik.

Är även Stockholms stifts domprost Åke Bonnier en av oss som ska kallas elitistisk och farlig frommis? Med ett av sina senast blogginlägg uppfyller han väl era krav, eller?

Nej, ni kommer inte att ge er på honom. Inte ens försöka tala till rätta. För det har de senaste dagarna före kyrkovalet blivit så pass uppenbart att er argumentation inte håller.

Det blir orimligt att först bjuda in till en öppen folkkyrkas gudstjänster och vardagliga församlingsliv, för att sedan fördöma de människor av olika form och färg som svarar på detta välkommen och tar sitt medlemsansvar. Extra knäppt blir det när en präst med s-, m-, c- eller öka-märkning talar om "de andra", de där som är den farliga eliten. För att inte tala om när partimärkta präster varnar för prästkyrka. Logiken säger förstås att de själva då är dubbelt läskiga.

På söndag kan det bli en vändning. Och även om den inte klart visar sig i valresultatet så kommer luften att gå ur det uppblåsta redan på måndag. Och då kan vi börja arbeta oss tillbaka till samtalet igen.

Själv ska jag göra mitt bästa för att glömma och lägga åt sidan. Det kommer inget gott ut av att haka sig fast vid de hårda orden, de osakliga argumenten och den låga debattnivån. Sånt bara dränerar kraften från det egentliga.

Idag, dan före dan före valdagen, tillåter jag mig att invända och kritisera. Men redan imorgon blir det andra bullar. Och på söndag står jag med mina valsedlar och säger hej i solens sken till röstande och kandiderande medlemmar av alla kulörer och format.

Året i Svenska Kyrkan ger varje söndag ett tema. Den här veckan inleddes med "Enheten i Kristus. Och på den nya veckans första dag, Valdagen 20 september, är temat "Ett är nödvändigt".

Vad som är det nödvändiga? Att lyfta blicken mot Gud (Psaltaren 123) och att ta Jesus milda ok över axlarna, lära av honom och följa honom (Matteus 11:28-30)

För tidigt med önskelista?

Ja, det är absolut för tidigt att börja tänka på jul och önskelistan. Men det ett memory med teckensnitt vill jag ha.


Sahlin och Adelsohn Liljeroth är välkomna på valvaka i Uppsala

Både Mona och Lena är hjärtligt välkomna på valvaka hemma hos mig på Vaksalagatan mitt i Uppsala. På söndag kl 20 drar vi igång. Direkt efter det att vallokalerna i kyrkovalet har stängt. Ta gärna med någon dricka (ni har väl handlat taxfree) och någon spansk korvbit eller ost. Ni hinner säkert hem från Mallis. Regeringsplanet hämta er när ni bestämmer?

Vi är ett glatt gäng som ska vara uppkopplade och ringa runt för att få in de första röstsiffrorna. Sen ska vi Skypa med kamrater i andra delar av landet. Med Carina i Göteborg till exempel.

Bindans partaj blir säkert ändå för skränigt för mogna damer som er, så kom och softa på vår valvaka.

Och ingen av oss som tar emot på Vaksalagatan kommer att gnälla på er alls. Vi lever väl i ett fritt land för sjutton och då gör man väl vad man vill på sin fritid, eller hur?

På ett sätt är det bra att ni båda tackade jag till en skön fest söderöver på söndag. Då visar ni i handling det som inte Socialdemokraterna och Moderaterna förmått i ord: Svenska Kyrkan är sedan snart ett decennium en frikyrka bland andra kyrkor. Och ska behandlas som en sådan. När Svenska Missionskyrkan har årskonferens, den 132:a för övrigt nästa vår, då kan ni känna er fria att vara ute och partaja.

Andra bloggar om: , , , , ,

På söndag säger jag hej till alla röstare

Svenska Kyrkan kallar sina medlemmar till val. Det kommer signaler från flera håll i landet om att uppmärksamheten på kyrkovalet är större än för fyra år sedan och möjligen också större än vid det första valet i den fria kyrkan efter 2000. Så bra om det stämmer och kommer att märkas vid rösträkningen.

Att valet i Svenska Kyrkan uppmärksammas mer än det mesta som denna kyrka ägnar sig åt inte helt oproblematiskt. Svenska Kyrkan borde vara mer synlig, menar många med rätta. Men på vilket sätt? undrar jag.

Ett vanligt argument från människor mot att aktivera sitt medlemskap i Svenska Kyrkan är att kristna bråkar med varandra. En och annan kyrklig informatör beklagar sig över att det inte finns några stridsfrågor, för de vet att massmedias inbyggda dramaturgi kräver motsättningar och förenklingar. Så vad händer då när vi som är kandidater i valet faller till föga och plockar fram våra sämsta sidor för att bli sedda? undrar jag.

Går något att misstolka, då ska det göras. Kan jag ge mig på någon som inte kan försvara sig, då ska det göras. Kan jag hota med något människor instinktivt och känslomässigt tar avstånd ifrån, då ska det göras.

Så mänskligt. Så dumt.

Efter valet ska de som får medlemmarnas förtroende sätta sig vid sammanträdesborden och i lag med människor från andra partier göra jobbet tillsammans. Överallt i Svenska Kyrkan på alla nivåer är styrelsen en "samlingsregering".

Där vid sammanträdesbordet ska vi "träda samman" och lyssna på varandra, försöka förstå och anstränga oss för att bli förstådda. Där vet vi att vi inte kan lura varandra genom att sätta upp ärenden på dagordningen som vi inte har mandat att besluta om.

På söndag ska jag stå ett par pass vid en vallokal. Då säger jag hej till de andra som vid sidan av mig står och delar ut valsedlar. Och jag ska säga hej till alla som kommer för att rösta. Till alla dem som inte bara tänkte göra en bra sak. Utan som också gick från ord till handling. Och med ansvar använde sin demokratiska medlemsrätt. Den stora skillnaden ligger inte i vilken lista man väljer, vilja människor man kryssar. Skillnaden ligger i om man röster eller inte.

På söndag säger jag hej till dem jag firar gudstjänst med. Till alla dem som låter insinuationerna om att de med sitt kyrkbänksnötande skulle vara elitmänniskor rinna av dem. För de ser omkring sig barn och gamlingar, studenter och folk mitt i livet. Att med öppna sinnen fira gudstjänst med bön, förlåtelse, guds ord, psalmsång och nattvard är en vaccinering mot allt vad elitism är.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

12 september 2009

Magnus Erixon bildar opinion för demokratisering av Svenska Kyrkan



Den politiske redaktören på Sundsvalls Tidning argumenterar sakligt för att demokratisera Svenska Kyrkan och fullfölja reformen från 2000: ett skiljande mellan stat och kyrka.

Ett av hans argument är intressant. Med ett valsystem utan de allmänpolitiska partiernas inblandning skulle det bli lättare att hantera konflikter inom Svenska Kyrkan. Jag tror att det ligger mycket i det.

Det finns konflikter av många slag inom Svenska Kyrkan och för framtiden finns inga garantier för att de ska försvinna. Men det finns bra och dåliga sätt att hantera konflikter. De dåliga ska man göra sig av med.

Antagligen finns det inga exempel på att Socialdemokratiska Arbetarpartiet, Moderaterna och Centern har fungerat som konfliktlösare i Svenska Kyrkan. Att det i de församlingar där dessa tre tillsammans eller var för sig tagit makten råder fri och ro. Det är nog snarare så att en konflikt förstärkts och fått näring av en partipolitisering. Antagonister har dragit med partikamrater och en personfråga har kamouflerats till en ideologisk motsättning.

Den världsvida kristna kyrkan är ingen åsiktsgemenskap, inte heller Svenska Kyrkan eller en lokal församling. Kristna är genom dopet medlemmar i en livsgemenskap. Familjeband är som bekant ingen garanti mot bråk. Syskon kan kivas, men de är ändå syskon.

Men liksom de allra flesta syskon är beredda att gå långt för att återställa och bevara vänskap, så är det varje kristens plikt att bevara den andliga enheten. Därför ska inte ett val i Svenska Kyrkan handla om att leta efter motsättning eller ännu värre mucka gräl.

Kyrkovalet 2009 kan mycket bli vändpunkten och inledningen på en nödvändig reform av demokratin i Svenska Kyrkan. Enskilda medlemmar som är kandidater i valet på olika lister är inte mina motståndare. Men jag är emot det partisystem som den svenska riksdagen genom lag på 1930-talet lade på Svenska Kyrkan.

När jag med fingret följer raderna av namn på de olika listorna i kyrkovalet hittar jag både kända och okända namn. Flera mycket bekanta räknar jag med att få arbeta tillsammans med igen i styrelser och arbetsgrupper efter valet. Och nya namn som verkar intressanta skulle kunna bli arbetskamrater att lära känna och jobba sig samman med.

Mycket bra frågor till S, M och C

En vecka kvar till Svenska Kyrkans valdag 2009. Fortfarande finns tid att ställa frågor. Den 21 september är det försent.

Tänk efter, vilka tre frågor vill du ställa innan du lägger din röst. Fler än 5 miljooo.oooner har rösträtt i Svenska Kyrkan.

Bloggen Stillsam hjälper dig som vill komma igång med frågandet. Han inspirerar mig att välja frågor som handlar om det mer väsentliga. Det är ett rimligt krav på Socialdemokrater, Moderater och Centerpartister att deklarera sina respektive partiers dopsyn, nattvardssyn och kyrkosyn. Det är skiljelinjerna mellan bekännelsefrågorna mer än ordningsfrågorna som är de viktiga. Att påstå något annat är att blanda bort korten.

11 september 2009

Kyrkoval 20 sept: Nu blev minst 200 miljoner en valfråga

Alliansregeringens minister för kyrkofrågor vill att Svenska Kyrkans medlemmar ska tro att det statliga kulturstödet till vården av Sveriges kyrkor är garanterat. Svenska Kyrkans generalsekreterare tycks ha på fötterna när han kritiserar henne och regeringen.

Nu blir vården av kyrkobyggnader en valfråga i Kyrkovalet 2009. Svenska Kyrkans medlemmar bör få veta var moderater och centerpartister som ställer upp som partier i kyrkovalet har sin lojalitet: gentemot kyrkan eller sittande regering?

Nästa år är det riksdagsval. Det kan bli maktskifte. Vem tror att den röd-gröna regeringen återställer det statliga kyrkobyggnadsbidraget? Röstande medlemmar i Svenska Kyrkan gör gott i att fråga sossarnas kandidater också: När kyrkan och staten inte kommer överens, på vems sida står du?

Andra bloggar om: , , , , ,

Jag ska sluta gnälla

Så var det då bevisat igen: Sätt stopp för gnället och du vinner hela världen. Gnälligt folk på jobbet är vad vi minst av allt vill ha, skriver SKTF-tidningen.

Mer smittsamt än svininfluensan är det med gnäll. Nu ska jag vaccinera mig mot gnäll. Och börja säga till oftare när det gnälls i min närhet. Likaväl som det är rökförbud på jobbet, så borde det vara gnällförbud.

Hör du mig gnälla, säg de två ord jag behöver höra: Håll käften!

Andra bloggar om: , ,

10 september 2009

Läskigt med elitister som inte tror att de är något.

Ja, egentligen står påståendet i rubriken för det jag vill säga med denna bloggpost. Det är läskigt, oroande med elitister som inte begriper att de faktiskt är något, att de har position och makt.

En elit är en utvalda samling människor. Valda av sig själva eller någon annan. De är en kategori med en egenskap över medel. De är inte som de flesta. Så viktigt då att de är medvetna om sin position.

Det gäller att veta var man står och hur stora fötter man har. Annars är det lätt att trampa fel och trampa på.

Att tillhöra en elit är inget fult. Inget bra heller. Eller farligt eller gott. I sig. Allt beror på sammanhanget och på hur människor i denna krets och andra människor handskas med situationen.

De utan medvetenhet, de medvetslösa, kan nog inte handskas alls.

Handskas kan däremot de som förställer sig, de som låtsas att de inte vet. Som gör sig mindre än vad de är. De som använder ordet elit som allmänt nedsättande eller som något de kan hota andra med, hota med för skaffa sig fördelar, makt och förbättra sin position.

Om ordet elit rymmer något värde så är det i så fall positivt. Elit kommer av latinets eligere som betyder utvälja. Eliten är ett urval, en kärna, det bästa av något.

De bästa löparna, de bästa äppelsorterna, de bästa sångarna osv. Om jag ska gå och lyssna på en konsert och kan välja, då köper jag gärna biljett till spelningen med de bästa. Om jag leder ett företag så vill jag anställa de bästa medarbetarna. Om jag är med i en förening och går på årsmötet för att rösta in ledamöter i en styrelse, då väljer jag att lägga min röst på de bästa, de mest dugliga som jag tror har förutsättningar att rätt företräda mig och min sak.



Andra bloggar om: , , ,

Om lärare inte lär

Svenskt näringsliv presenterar en studie som visar att svenska lärare bara ägnar en tredjedel av sin arbetstid åt lärande. Det låter inte bra.

Svenska läkare möter bara hälften så många patienter som en dansk läkare. I Danmark förstås. Det låter inte heller bra.

Lärare kan inte undervisa fortare för att hinna med att lära mer på samma tid. De måste lägga om sitt arbete för att få mer tid tillsammans med sina elever. Och svenska läkare får väl ta en titt på hur danskarna fått till det. Eller benschmarka japanerna som klarar mångdubbelt fler patienter.

Andra bloggar om: , ,

Prästen Patrik predikar

Det är antagligen en motion även till årets kyrkomöte i Svenska Kyrkan som går ut på att någon borde ta ledningen för SVT i örat och säga till på skarpen: Det måste bli som förr, en tevegudstjänst varje söndag.

Men saken är den att det kommer inte bli som förr. I framtiden kommer det bli bättre. För i framtiden är ingen omöjligt. Historiskt har det visat sig omöjligt för Svenska Kyrkan att utöka sin närvaro i public service. Men i många nya kanaler kan Svenska Kyrkan liksom andra sammanslutningar av människor synas och höras.

Kolla här en predikan i all enkelhet av Patrik som är präst i Helga trefaldighets församling i Uppsala. Här står han i Helga Trefaldighets kyrka mitt i stan och talar med de som firar gudstjänst tillsammans med honom i söndags.



Svenska Kyrkan har en egen veckotidning, Kyrkans Tidning, vars omgjorda webbplats skulle må väl av lite rörliga bilder. Lätt som en plätt för en webbredaktör att ta emot tips från läsarna på passande videor att länka till. Inte så mycket svårare för journalisterna att filma lite själva när de är ute och snackar med folk.

Andra bloggar om: , , , , ,

09 september 2009

Kartong och kalsong signalerar upp och ner i ekonomin

Jag och många med mig - som vi brukar skriva i våra insändare - har hänvisat till den egensinnige konsthistorikern Rudolf Broby-Johansens koppling mellan konjunkturer och kjollängder i boken Kropp och kläder. Det visar sig att förre amerikanske riksbankschefen Greenspane ägnade sig åt att se samband helt i klass med den gode danske kommunisten.

Greenspan följde försäljningen av kallingar, därför att det köps färre när pengarna tryter i hushållen. Trosorna är däremot inte alls konjunkturkänsliga på samma sätt. I dåliga tider säljs färre prylar och istället för att bevaka en massa olika varor höll Greenspan koll på kartongerna de stoppades i.

Andra bloggar om: , ,

Emanuel är lite snack och mycket verkstad



Andra bloggar om: , , , , , ,