10 juni 2010

Jag är söndagsglad

Svenska Kyrkans egen veckotidning kom med tidningbudet i morse. På ettan toppar man med en rubrik som med nöd och näppe har täckning i artikeln. Det står att biskopar är beredda att släppa söndagen som  veckans främsta dag för firande av mässan.

Biskop Eva i Svenska Kyrkan Stockholms stift säger att "vi måste rätta vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen". Hennes och tidningens chefredaktör Anders Ahlberg argumentation bygger till stor del på att det är tidsbrist som får människor att inte delta i söndagens mässa. I en tid när människor aldrig haft så mycket ledighet, så korta arbetsveckor. I en tid när kulturutbudet och idrottsutbudet är stort just på helger eftersom det då är möjligt för många att delta. Omvärldskoll, flickor och pojkar!

Brasklappen hos de som nu faller undan och vill operera bort uppståndelsedagen, solens dag, söndagen ur den kristna församlingens liv, finns i artikeln och i ledaren. Håller inte argumenten och blir invändningarna för många från folk med inflytande i Svenska Kyrkan, då kommer det att heta att det bara var klockslaget 11 som man ville diskutera lite grand.

Men saken är allvarlig. Kyrkans Tidning läggs på altarringen i Rapport ikväll och biskop Eva intervjuas. Hon förklarar att söndagen som gudstjänstdag är orsakad av bondesamhället. Där har hon fel. Och det vet hon. Hon är på den här punkten egentligen lika bildad som t.ex. Oloph Bexell. I artikelns inledning sammanfattar han vad som är söndagsmässans grund.

Anders Ahlberg kallar oss söndagsglada gudstjänstfirare för naiva fixerade med maktperspektiv.

Istället för att bekämpa oss som kommer till vår kyrka när klockorna kallar tycker jag att biskop Eva och Anders Ahlberg borde rikta sig till sina egna medarbetare, samla dem och prata gudstjänstliv. Det är klart att det ger en bristande kompetens som får långtgående konsekvenser om de anställda på stiftskansliet och på Kyrkans Tidning inte går i kyrkan.

Bloggaren Carina Etander Rimborg har seglat upp som den flitigaste i att spegla och kommentera livet i Svenska Kyrkan på längden, bredden och djupet. Hon skriver förstås också om söndag och gudstjänstfirande idag.

Söndagen är helig för den kristna kyrkan. Vad får Svenska Kyrkans Tidning energi ifrån för att kampanja emot? Vad vill tidningsledningen åstadkomma? Vems ärende går man?

Tillägg 23:05 Det finns en bra beskrivning av söndagens mässa, som jag hämtar från S:t Ansgars webbplats.

Veckans huvudgudstjänst, högmässan, är i princip den gudstjänst som kyrkan alltid har firat på Herrens dag. När vi firar mässa är det inte främst för att ge information eller undervisning om vad kyrkan tror och tycker. Mässan är ett verkligt möte med Gud som på ett hemlighetsfullt sätt möter sitt folk i ordet, lovsången, bönen och nattvarden. I Sankt Ansgars kyrka lägger vi stor vikt vid att högmässan ska präglas både av öppenhet och av verkligt andligt djup. Vi arbetar mycket med musiken, förkunnelsen av Guds ord och med de symboler som talar till oss på ett annat och djupare plan än orden.
Vi söker förena trohet mot kyrkans gudstjänsttradition och nya uttrycksformer hämtade från vår egen tid.
Vi vet att också den som är ovan vid att fira gudstjänst kan känna sig hemma i vår gudstjänstgemenskap. 
 I S:t Ansgars kyrka firar församlingen mässa tisdag, onsdag, fredag och söndag. Det har vi gjort så länge jag minns.

Tillägg fredag 11 juni: Läs Miriam Klefbecks blogg Storasyster i Vassen. Hon för gudstjänstfrågan både till ett  medmänskligt plan och ger den bibelförankring som jag inte fått till i mitt inlägg igår.

Tillägg söndag 13 juni: Biskop Esbjörn, Karlstad stift i Svenska Kyrkan intervjuad av Sveriges Radio om de anställda och förtroendevalda medlemmarnas gudstjänstfirande.

2 kommentarer:

Leif Ekstedt sa...

Livet i flertalet av församlingarna
har tydligen inget behov av att deltaga i gudstjänster oavsett om de är kl 11 Söndag eller onsdag kl 18.00. Man lever upp till Hasse Alfredssons kyrkvaktmästare.
Det är illavarslande att den revysketchen nästan har bloivit stilbildare i kyrkchangern.
Det är helt OK med en mässa då och då men den intellektuella glöden förekommer sparsamt i predikan.
Men Du har rätt Kyrkans Tidning slår på den som nästan ligger - en del knäböjer. När man frågar varför gudstjänsterna ofta blir så magra så påpekar många att det viktiga är inte att samla massorna <se när Jesuss predikar och till och med förser åhörarna med bröd och fisk) men det är magert t.o.m. med kyrkkaffet(kyrkbacken)

Leif Ekstedt sa...

PS. Jag läste just Stora Syster i vassen. Hon har en bra analys av läget. Nu återstår det bara att genomföra en FÖRÄNDRING/FÖRBÄTTRING.