06 maj 2011

Mina frågor om en ny struktur för Svenska Kyrkan - för närhet och samverkan

För kort tid sedan lämnade Svenska Kyrkans nationella strukturutredning sitt slutbetänkande. Jag har läst sammanfattning och större delen av texten, utom kyrkoordningstexten. Det sista ska jag väl inte behöva titta på så noga, eller? Men själva utredningen ska jag läsa om igen.

Redan nu har jag mer frågor än utrop.

Inför avskaffandet av statskyrkan missade utredare och beslutsfattare att se över stiftsindelningen. Den är på det hela taget medeltida. På tio år har 1000 församlingar försvunnit, men stiftsindelningen den består.

Är det inte en svaghet i strukturutredningen att inte ändra stiftsindelningen? Särskilt när 35 stora flerpastoratssamfälligheter ska bli pastorat. Och om några av dem blir stora och starka som stift, vad händer då? Räkna på Göteborg, Malmö, Uppsala m.fl i förhållande till Karlstad stift och något annat mindre stift.

Hur mycket har strukturutredningen studerat nedmonteringen av gamla organisationsformer och svagheten i det gamla sättet att bygga organisation i en digital tid med allt mer sidledes kommuniation?

Det som händer nu handlar om nätverk och i nätverken är individerna intraprenörer (appar). Så jag undrar hur många av ledamöterna i strukturutredningen som är aktiva på Facebook eller i andra sociala medier (umgängesmedier). Och jag undrar hur många av de sakkunniga som jobbat med utredningen som är med på sociala medier?

Jag tror att utredningens förslag att stiften tar över kyrkorna är viktig, men inte av de praktiska skäl som det talas om. Det är viktigt av teologiska, ideologiska skäl.

Är det strukturen för en missionerande kyrka som utredningen föreslår? Mitt intryck är inte det. Och det är ju det som behövs. En motion till kyrkomötet som ännu efter flera år är under behandling skrevs av Anders Wejryd, innan han blev ärkebiskop. Som biskop i Växjö, kort efter åren som chef för Ersta i Stockholm föreslog han en omdefinition av församlingen uppdrag: Mission, genom gudstjänst, undervisning och diakoni.

Det är nästan så att jag hoppas att en eller flera som jobbat med utredningen kommenterar den här bloggposten med något i stil med: "Han verkar inte ha läst alls. Och än mindre förstått vad vi faktiskt menar." Hellre det än att jag får medhåll och bekräftat att en ny stiftsindelning inte aktualiserats eller att jag inte ens borde fråga om det här med erfarenhet av sociala medier och annan kommunikation i nätverk.

Bästa sättet att ta del av Svenska Kyrkans strukturutredning är att läsa sammanfattning, intervju och se videor på POSK.se och på Carina Etander Rimborgs blogg och sen finns blädderversionen av utredningen som jag lagt upp på Issuu.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

4 kommentarer:

– – – sa...

Visst är det spännande att stiften verkar vara fasta?
Kanske man skulle titta på ett förslag om att inget stift får ha mer än, säg 600.000 tillhöriga (invånare?). När den gränsen nås så skall stiftet delas (evt. tillsammans med omgivande stift, så att det inte heller blir alldeles för små stift, mindre än Visby är nog lite väl litet).
Skulle förmodligen ge en 3-5 nya stift (och biskopar), men det ska vi väl klara av?

Marta sa...

Jag har inte suttit med i utredningen, men sitter däremot i det utskott i kyrkomötet (Organisation) som behandlade motionen som initierade utredningen.

Stiftsindelningen har man inte tittat på alls vad jag förstår, eftersom det inte alls ingick i uppdraget. På ett sätt är Strukturutredningen ett lite missvisande namn - eller, uppdraget handlade inte egentligen om Svenska kyrkans struktur som sådan, utan just om den lokala nivån. Dels att sammanläggningarna pekar på att förändringar behövs, dels den återkommande kritiken från bl a arbetsmiljöverket att den komplicerade strukturen framför allt i flerpastoratssamfälligheter och den oklara beslutsorganisationen i dessa utgör ett arbetsmiljöproblem. Så kanske skulle den hetat Församlingsutredningen istället. Det handlar ju om vad en församling är och hur den lokala nivån bäst ska organiseras för att fullgöra sitt uppdrag.

Däremot så håller jag med om att det bör diskuteras en stiftsindelningsutredning. Och en sån diskussion har ärligt talat pågått en tid även om ingen ännu motionerat i kyrkomötet om frågan. I diskussionerna om SKUT:s stiftsanknytning för ofta stiftsindelningen på tal. Min kvalificerade gissning (utan att ha nån förhandskännedom alls om att nåt skulle vara på g nu) är att ärendet är väckt innan mandatperioden är slut.

Sen undrar jag lite hur det kommer bli med de här jättepastoraten. Jag tycker Strukturutredningens modell i princip verkar väldigt bra, men det är de större städerna man kan fundera på. Min gissning är dock är det inte kommer bli ett pastorat av de större städerna, i alla fall inte direkt, utan att man snarare slår ihop eller delar upp så det blir ett par större församlingar som sedan samverkar om begravningsverksamheten och annat. Det är väl heller ingen omöjlig lösning för Uppsala som jag ser det.

Leif Ekstedt sa...

Förs bör man väl klara ut hur många besökare varje kyrka har vid huvudgudstjänsten i veckan.
Det innebär att stiftens nuvarande utformning kan ge besked om antalet gudstjänstdeltagare under ett kyrkoår. Man räknar alltså snittet för 4 huvudgudstjänster/månad samt jul,påsk,pingst. Fler kyrkor har en huvudgudstjänst i månaden men borde för statistikens skull dela upp detta på fyra.

Troligen blev resultatet nedslående vad gäller flertalet stift. Mycket väsen för lite ull.

Anders Göranzon sa...

Ja, låt oss reformera stiftsindelningen. Nu!