Om ett par veckor då har jag bloggat i åtta år. Är det länge?
Den första bloggposten publicerade jag den 13 mars 2005. En kort slags programförklaring för något jag inte visste vad det skulle bli. Med ord som till en del hänger kvar i presentationen också idag.
Den där dagen var det Jungfru Marie Bebådelsedag. Det året. Våffeldagen inföll ovanligt tidigt, som det verkar. Men jag minns inget av den dagen.
Läs även andra bloggares åsikter om blogga, 2005, Jungfru marie bebådelsedag
Visar inlägg med etikett kyrkoåret. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kyrkoåret. Visa alla inlägg
10 februari 2011
Inte vilken söndag som helst
Nu på söndag 13 februari firas sjätte söndagen efter Trettondagen i Svenska Kyrkans församlingar. Och i flera andra kyrkor. Det är en ovanlig söndag som oftast inte får plats i kyrkoåret. Men när påsken infaller så sent som i år, då behövs den här söndagen.
24 april är det Påskdag (med en himla uppståndelse) i år. Bara en dag senare kan påskdagen infalla. Och det är ovanligt. 1943 hände det senast att påsken firades 25 april.
Söndagens tema är Gud verkar nu. Passa på att gå till kyrkan och vara med, för tillfället återkommer inte förrän 2038 nästa gång.
Jag läser i allkristna tidningen Dagen att församlingarna i Växjö stift uppmärksammar 6:e söndagen efter Trettondagen tillsammans med extra annonsering i de lokala tidningarna. Och de lyfter söndagen på den gemensamma stiftswebben också.
Påsktiden följer månen och solen: Första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen.
Det var elva år sedan den här söndagen firades. Och först nu är det alltså dags igen.
Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, gudstjänst, kalendern, almanackan, växjö
24 april är det Påskdag (med en himla uppståndelse) i år. Bara en dag senare kan påskdagen infalla. Och det är ovanligt. 1943 hände det senast att påsken firades 25 april.
Söndagens tema är Gud verkar nu. Passa på att gå till kyrkan och vara med, för tillfället återkommer inte förrän 2038 nästa gång.
Påsktiden följer månen och solen: Första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen.
Det var elva år sedan den här söndagen firades. Och först nu är det alltså dags igen.
Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, gudstjänst, kalendern, almanackan, växjö
21 februari 2010
"Missbruk och kriminalitet drabbar inte vem som helst"
För några veckor sedan accepterade jag att gratis få DN på prov fyra helger i rad. Det här är den sista. Får erkänna att jag läst fler artiklar i pappers-DN än jag regelbundet gör i nätupplagan.
Ett stopp blir det i kulturdelen, där jag konstaterar att Maria Schottennius på sitt förutsägbara sätt skräms med Opus Dei i sin ständigt pågående kampanj mot normala troende kristna. Snacka om att ändamålen helgar medlen. Men det var inte det som var mitt ärende för denna bloggpost.
Rubriken är ett citat från Ulrika Kärnborgs söndagskrönika (ska länka till den när jag finner något att länka till) där hon med tydlighet framför vad som behöver upprepas. Att vara bli obemedlad och bov är inget som drabbar vem som helst. Hon refererar till Susanna Alakoskis senaste roman Håpas du trifs bra i fengelset. Den har jag inte läst, men förstår av recensioner och annat att Alakoski är minst lika intressant och har ett minst lika angeläget budskap som i sin genombrottsbok Augustprisbelönade Svinalängorna.
Det är störande att den politiska makten är så lite medveten klassskillnaderna. Alternativt stötande, om makten är medveten men ändå förnekar de svalj som finns mellan människors uppväxtförhållande.
Ulrika Kärnborg skriver kritiskt och bra om samtidens "underhållning" (citattecknen är mina) i teve med Lyxfällan, Du är vad du äter, Generation fet, o.s.v. Hon sätter upp den spegel jag behöver. För visst har jag zappat in på mer än ett av dessa program och förletts att moralisera över människors svaghet.
Det är märkligt att underklassen ska ta sig i kragen på ett sätt som inte är kravet på överklassen. Märkligt och oanständigt.
Klassmedvetenhet är en förutsättning för att vara med i kampen för ett jämlikt samhälle. I år är det valår och före valdagen väntar en valrörelse.
Nu är det fastetid i stora delar av kristenheten. Kristendomen är en klassmedveten livsåskådning. I fem veckor fram till påsk handlar de noga utvalda bibeltexterna om att det mänskliga är att se in i en annan människas ansikte med barmhärtighet. Skitsvårt och inget det står i mänsklig makt att klara på egen hand. Den enda lösningen för att inte tappa ansiktet - och värrre - är att ta rygg på Mästaren själv.
Veckorna av valrörelse borde vara en lilafärgad fastetid. Då skulle starka röster ges åt dem vars egna röster är alltför svaga eller helt tystats.
Ett stopp blir det i kulturdelen, där jag konstaterar att Maria Schottennius på sitt förutsägbara sätt skräms med Opus Dei i sin ständigt pågående kampanj mot normala troende kristna. Snacka om att ändamålen helgar medlen. Men det var inte det som var mitt ärende för denna bloggpost.
Rubriken är ett citat från Ulrika Kärnborgs söndagskrönika (ska länka till den när jag finner något att länka till) där hon med tydlighet framför vad som behöver upprepas. Att vara bli obemedlad och bov är inget som drabbar vem som helst. Hon refererar till Susanna Alakoskis senaste roman Håpas du trifs bra i fengelset. Den har jag inte läst, men förstår av recensioner och annat att Alakoski är minst lika intressant och har ett minst lika angeläget budskap som i sin genombrottsbok Augustprisbelönade Svinalängorna.
Det är störande att den politiska makten är så lite medveten klassskillnaderna. Alternativt stötande, om makten är medveten men ändå förnekar de svalj som finns mellan människors uppväxtförhållande.
Ulrika Kärnborg skriver kritiskt och bra om samtidens "underhållning" (citattecknen är mina) i teve med Lyxfällan, Du är vad du äter, Generation fet, o.s.v. Hon sätter upp den spegel jag behöver. För visst har jag zappat in på mer än ett av dessa program och förletts att moralisera över människors svaghet.
Det är märkligt att underklassen ska ta sig i kragen på ett sätt som inte är kravet på överklassen. Märkligt och oanständigt.
Klassmedvetenhet är en förutsättning för att vara med i kampen för ett jämlikt samhälle. I år är det valår och före valdagen väntar en valrörelse.
Nu är det fastetid i stora delar av kristenheten. Kristendomen är en klassmedveten livsåskådning. I fem veckor fram till påsk handlar de noga utvalda bibeltexterna om att det mänskliga är att se in i en annan människas ansikte med barmhärtighet. Skitsvårt och inget det står i mänsklig makt att klara på egen hand. Den enda lösningen för att inte tappa ansiktet - och värrre - är att ta rygg på Mästaren själv.
Veckorna av valrörelse borde vara en lilafärgad fastetid. Då skulle starka röster ges åt dem vars egna röster är alltför svaga eller helt tystats.
17 februari 2010
Fasta: Om en tid att avstå från... något.
Idag börjar den kristna fastetiden fram till påsknattens mässa då vi firar Jesus Kristus uppståndelse. Dagens Nyheter har gästat mina vänner Ida och Magnus. De berättar om hur de båda låter fastetiden göra avtryck i sina liv.
Ida berättar hur hon bestämt sig från att avstå från tevetid och istället ta mer kontakt med människor. Skriva brev och ringa dem.
Tack Ida och Magnus för att ni offrar er och träder fram som vanliga kristna, i en tid där det är så många som är snara att angripa och göra sig lustiga över oss som tar vår tro på allvar.
Sanningen är att det nu i fastetid är många, många tusen människor som under dessa sju veckor fram till påsk lyfter blicken för att se in i andras ögon. Mindre navel och mer horisont. Det händer och sker saker under ytan och under den medieradar som hellre gottar sig när kristna misslyckas och felar.
En vän på Facebook skrev att hon bestämt sig avstå från att vara negativ och kritisk. Det tyckte jag var en jättebra sak att ta till sig. Att avstå från misstolka och gnälla borde väl vara en utmärkt fasta? Inget att snacka om, men nog skulle det märkas i omgivningen. Jag tar det till mig och gör ett allvarligt försök. Önska mig gärna lycka till.
Mediefasta med Svenska Kyrkans eget magasin Amos är ett tips. Amos finns på Twitter och Facebook. Veckotidningen Svenska Kyrkans Tidning har ännu inte skrivit så mycket om fastan. Men ett pressmeddelande om årets fasteinsamling i Svenska Kyrkan kom in förra veckan.
Visst kan fasta vara att avstå från t.ex. alkohol men också att göra något positivt som man inte brukar välja eller hinna med resten av året. En handling som flyttar uppmärksamheten från mitt ego till andra människor, till hela Guds skapelse, till Jesus och Gud själv.
Ida berättar hur hon bestämt sig från att avstå från tevetid och istället ta mer kontakt med människor. Skriva brev och ringa dem.
Tack Ida och Magnus för att ni offrar er och träder fram som vanliga kristna, i en tid där det är så många som är snara att angripa och göra sig lustiga över oss som tar vår tro på allvar.
Sanningen är att det nu i fastetid är många, många tusen människor som under dessa sju veckor fram till påsk lyfter blicken för att se in i andras ögon. Mindre navel och mer horisont. Det händer och sker saker under ytan och under den medieradar som hellre gottar sig när kristna misslyckas och felar.
En vän på Facebook skrev att hon bestämt sig avstå från att vara negativ och kritisk. Det tyckte jag var en jättebra sak att ta till sig. Att avstå från misstolka och gnälla borde väl vara en utmärkt fasta? Inget att snacka om, men nog skulle det märkas i omgivningen. Jag tar det till mig och gör ett allvarligt försök. Önska mig gärna lycka till.
Visst kan fasta vara att avstå från t.ex. alkohol men också att göra något positivt som man inte brukar välja eller hinna med resten av året. En handling som flyttar uppmärksamheten från mitt ego till andra människor, till hela Guds skapelse, till Jesus och Gud själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)