17 februari 2010

Fasta: Om en tid att avstå från... något.

Idag börjar den kristna fastetiden fram till påsknattens mässa då vi firar Jesus Kristus uppståndelse. Dagens Nyheter har gästat mina vänner Ida och Magnus. De berättar om hur de båda låter fastetiden göra avtryck i sina liv.

Ida berättar hur hon bestämt sig från att avstå från tevetid och istället ta mer kontakt med människor. Skriva brev och ringa dem.

Tack Ida och Magnus för att ni offrar er och träder fram som vanliga kristna, i en tid där det är så många som är snara att angripa och göra sig lustiga över oss som tar vår tro på allvar.

Sanningen är att det nu i fastetid är många, många tusen människor som under dessa sju veckor fram till påsk lyfter blicken för att se in i andras ögon. Mindre navel och mer horisont. Det händer och sker saker under ytan och under den medieradar som hellre gottar sig när kristna misslyckas och felar.

En vän på Facebook skrev att hon bestämt sig avstå från att vara negativ och kritisk. Det tyckte jag var en jättebra sak att ta till sig. Att avstå från misstolka och gnälla borde väl vara en utmärkt fasta? Inget att snacka om, men nog skulle det märkas i omgivningen. Jag tar det till mig och gör ett allvarligt försök. Önska mig gärna lycka till.

Mediefasta med Svenska Kyrkans eget magasin Amos är ett tips. Amos finns på Twitter och Facebook. Veckotidningen Svenska Kyrkans Tidning har ännu inte skrivit så mycket om fastan. Men ett pressmeddelande om årets fasteinsamling i Svenska Kyrkan kom in förra veckan.

Visst kan fasta vara att avstå från t.ex. alkohol men också att göra något positivt som man inte brukar välja eller hinna med resten av året. En handling som flyttar uppmärksamheten från mitt ego till andra människor, till hela Guds skapelse, till Jesus och Gud själv.

1 kommentar:

elise sa...

fastebloggen.wordpress.com