Sakletare längs vägen

Nu är jag inne i en skrivperiod. Det finns ett mål. Det finns ett jobb som ska göras och en tidsplan som ska hållas.

Skrivandet blir en vandring. Jag försöker packa smart och jag ger mig iväg. Det ena benet före det andra. Det ena fingret över det andra på tangentbordet.

Jag har vägen någorlunda klart för mig. Ändå håller jag öppet för en annan rutt, om den skulle visa sig vara ett bättre val. Kollar lite i ena diket också. Och i det andra.

Går till mitt bibliotek och låter blicken vandra längs bokryggarna. Plockar ner och plockar fram. Böckerna är mina vänner – påminnarna.

Mellan pärmarna finner jag godbitarna. Kan inte som en sakletare låta bli att stanna upp också vid ett och annat som inte har med uppdraget att göra. För det kan vara fint ändå. Kanhända till och med användbart, om inte nu så sen.

Titta här! En dikt av Piet Hein. Den hör inte alls till saken. Inte alls till den nya webbplats jag nu skriver manus till. Eller... vänta nu: Kanske gör den det.

Föräldrar
kan uppfostras
till att förstå.
Men då
ska man också
ha haft dem från
det dom var små.

Piet Hein i Barnens diktbok, sammanställd av Lennart Peterson, förlaget Cikada 1980

Läs även andra bloggares åsikter om skrivande, manus, barn, uppfostran, piet hein

Nils Bolander, han kunde skriva han

Lyckan

Jag mötte lyckan häromdan och jag blev rent förskräckt
så allvarsamma ögon och en så sliten dräkt.

Man hade sagt att lyckans bild var ljuvhet utan gräns
men hon som kom på vägen var inte vacker ens.

Hon hade tärda anletsdrag och bar en börda tung
men när hon talte till mig var rösten varm och ung.

Hon talade om mänskors nöd och tjänst hos nådens Gud
men om sitt eget öde hon sade ej ett ljud.

Och då hon delade mitt bröd som bordsgäst i mitt hus
blev plötsligt själva mörkret som fyllt av vänligt ljus.

Å, nu förstår jag lyckans väg; att ge med råge full
att brinna fort och brinna ner för Kristi kärleks skull.

Nils Bolander (1902–1959) präst, diktare och psalmförfattare. Slutade sin kyrkotjänst som Svenska Kyrkans biskop i Lund. I den svenska psalmboken är han författare till nr 562 Herren gav och Herren tog, som han skrev när han var 31 år.

I skrivande stund fler än 60 böcker med hans dikter på antikvariatens Bokbörsen.


Läs även andra bloggares åsikter om dikt, poesi, psalm,

Advent 3 - Skriva på väggen

Varannan svensk har ett konto på Facebook och de allra flesta använder det för att läsa och skriva. Man skriver på sin vägg (wall). Någon gång blir det några tänkvärda ord. Det kan vara ord formade i flykten, som blir tänkvärda i mottagarens vilsamma läsning. Eller så är det något skrivaren själv hört eller läst, och nu vill dela med sig av.

Skrivande människor har i alla tider ordat på egna och andras väggar. I 1500-talet Europa blev det vanligt att pränta på husväggar. Astronomen Tycho Brahe mer eller mindre täckte sitt slott Uraniborg och observatoriet Stjärneborg med dikter och visdomsord. Så berättar Arne Losman i boken Ord på vägg, Byggförlaget 2002

Arne Losman, var tidigare chef för Skoklosters slott, där det finns mängder av ord på vägg.

Skrivandet på vägg fortsatte genom århundradena. När universitetshuset stod klart i Uppsala 1887 så ansågs det passande att prida den nyklassiska byggnaden med ord. Diktarens Thorilds: Tänka fritt är stort men tänka rätt är större - är inga ord som alla självklart instämmer i. Konstnären Siri Derkert skrev sina i Stockholms tunnebana 80 år senare.

"Vägen är kort till trogen vän, fastän han bor långt borta."

Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, språk, ord, adventskalender

Sångerna kommer att överleva honom - Adventskalender 18 december

Jag har vänner som tar Melodikrysset på stort allvar. Ja, jag utgår från att traditionen att kryssa sig fram varje lördagsmorgon är dem till glädje. Mitt eget kryssandet inleds söndagmorgnar och fortsätter sedan i maklig takt, för att sällan avslutas alls. Det handlar då om Profilen i Svenska Dagbladet.

Idag var det Mikael Wiehe som var profilen. Han finns representerad i mitt bibliotek. Nu kom storboken Sångerna från 2002 väl tillpass. Här hittar jag användbar fakta som jag glömt, aldrig lagt på minnet eller ens kände till. Sen fastnar jag i sångtexterna. Inser att jag kan fler av 70-talslåtarna än 80-talslåtarna och har grymt dålig koll på vad mannen flitigt fått ur sig de senaste 20 åren.

Hörde och såg honom senast igår i TV4 Så mycket bättre och läste bu och bä på twitter. Själv tyckte jag Mikael Wiehe gjorde ett positivt intryck.

Wiehe och Hoola Bandoola är en rätt stor del av mitt 70-tal, min tonårstid. Sångerna kommer att överleva honom. Så är det.

Korsordet räcker nog iallafall till onsdag.

Lucka #20 Vi är länkade till varandra

How thin that chain of by-gone things must be
that leads from far-off times to you and me!
One missing link, one break, however small
and you and I wolud not exist att all.

Alf Henriksson

Läs även andra bloggares åsikter om poesi, dikt, relationer,