Svenska kyrkan är med sina församlingar sammantaget en av landets största annonsköpare. Helt i klass med de riktigt stora på marknaden.
På en dagstidning, vilken som helst, försörjs minst ett par av medarbetarna av annonsintäkterna från Svenska kyrkan. Så här i påsktid är av naturliga skäl extra många annonser. Påsken är kyrkans viktigaste helg.
Inte mer än rätt (?) att redaktionerna vid samma tid visar sitt journalistiska oberoende och opartiskhet genom att söka upp och lyfta fram precis det som inte präglar Svenska kyrkan just nu. När kyrkorna är mer besökta än vanligt, då ska det skrivas om tomma kyrkbänkar. När Lutherhjälpens insamling slår rekord, då tycks det vara en rätt nyhetsvärdering att skriva om enskilda misslyckanden och fråga sig "varför kyrkan inte gör något". Och påskuppropet - på vilket sätt har det bevakats?
Svenska kyrkans företrädare har förstås ett ansvar för att bemöta en negativ mediebild som utan nyanser och bredd inte är en rättvis bild av verkligheten. Och det är upp till den intresserade och engagerade medlemmen att välja hur man förhåller sig till mediebilden i jämförelse med egna personliga erfarenheter.
Helt nyligen kom den första rapporten om Svenska kyrkans stora undersökning Medlem 2004. Här påpekar författaren Jonas Bromander hur betydelsefullt det är att kyrkans medlemmar kommer i direkt kontakt med kyrkans och församlingarnas liv. Och att banden till den kyrka man är medlem är flera.
Sin mediebilden varken kan eller ska Svenska kyrkan styra över. Däremot kan och bör kommunikationen människa till människa och via kyrkans egna medier utvecklas. Erfarenheterna från Svenska kyrkans insatser för Tsunamikatastrofens offer visar ännu en gång att det personliga mötet är avgörande. All annan kommunikation är "i stället för".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar