Så är det dags att återvända till vardagen, efter att ha firat den största av kristenhetens högtider: påsken
Jo, jag vet att många kyrkor har sitt påskfirande kvar.
Påsken är viktig för mig. Och påsknattsmässan i Sankt Ansgars kyrka i Uppsala www.ansgar.nu är en upplevelse av helighet och fest. Vi samlas i mörkret utanför kyrkan och det stora påskljuset tänds på en öppen eld. Elden sprids vidare från påskljuset till våra små vaxljus. Stilla sjungande vandrar vi in i den mörklagda med våra ljus i händerna.
Påsken är ett drama som ställer min livsåskådning på sin spets. Här får jag ännu en chans: att säga ja till mitt dop.
Och så idag. Annandag påsk med evangelium om en Gud som segrat och nu genom den uppståndne mästaren möter de skingrade och rädda lärjungarna. En människoson som förklarar och blir förklarad. Berättelsen om de två lärjungarna som på väg till Emmaus möter en man de inte känner igen, är en av mina absoluta favoritställen i bibeln. Att det är vid bordet - i måltiden - de två förstår vem som slagit följe med dem, med tålamod förklarat ordet för dem, är så bra.
1 kommentar:
Själv är jag en långfredagsmänniska.
http://nilskaiser.blogspot.com/2005/05/lngfredagsmnniska-pskdagsmnniska.html
Skicka en kommentar