Om en vecka är det kyrkoval. (Ja, jag vet att man kunnat förhandsrösta sedan i måndags också.)
I förrgår fick socialdemkraterna mer media än tidigare på sin icke-fråga: Sätt stopp för kvinnoprästmotståndet!
Prästen Mats Hermansson skrev i veckan som gick en debattartikeln i Nerikes Allehanda där han helt riktigt påpekade det märkliga i att det parti som suttit i ledningen för Svenska kyrkan i alla de snart femtio åren kvinnor vigts till präster nu påstår att det endast är med en röst på socialdemokraterna som frågan ska få sin slutliga lösning.
Män som inte arbetar tillsammans med kvinnor som är präster blir inte präster i Svenska kyrkan. Svenska kyrkans generalsekretare Lars Fridner försökte i SR Dagens Eko förklara vad saken gäller.
Socialdemokraterna agerar nu på ett sätt som riskerar att leda till att stora grupper av medlemmar i SAP och medlemmar i LO luras att tro att en röst sossarna skulle leda till en nyordning och att varje röst på ett annat av parti i kyrkovalet skulle innebära raka motsatsen.
Olle Burell, som är förste talesman för socialdemokraterna i kyrkovalet anser däremot att samkönad vigsel är en ickefråga. Trots att partiet förra hösten deklarerade att även homosexuellas jämstälda rätt till kyrklig vigsel skulle bli en av två valfrågor.
Någonstans på vägen lade valstrategerna i SAP om kursen. Och Olle fick motifiera agitationen. Var det av taktiska skäl inför närkontakten med s-väljarna? Eller var det för att hålla sig till sanningen? Låt hoppas det senare.
Så klädsamt det vore - och logiskt - att komma fram till samma sak ifråga om Svenska kyrkans ordning för prästämbetet.
Vad ska man säga om den människosyn som leder fram till upplägget på socialdemokraternas kyrkovalsbilaga i LO-tidningen (OBS! stor pdf)? Hur ser man på kollektivet av fackliga egentligen? Som valboskap eller tänkande individier som med fakta är kapabla att bilda sig egna åsikter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar