Svenskkyrkliga socialdemokrater

Jag läser på Valblogg för POSK om SAP-kongressen som startar idag. Carina som bloggar har läst motionern till SAP-kongressen som startar idag. Liksom i Svenska Kyrkans kyrkomöte förra veckan är normalfallet att högsta styrelsen avslår motionerna.

I sin handling skriver partistyrelsen: Svenska kyrkan är i dag Sveriges största frivilligorganisation, med drygt 6 700 000 medlemmar, motsvarande 73 procent av den svenska befolkningen. En mycket stor andel av partiets väljare är medlemmar i Svenska kyrkan och partistyrelsen ser det som självklart att ge dessa ett socialdemokratiskt alternativ i de kyrkliga valen.

Är detta verkligen sant? Är verkligen "en mycket stor andel av partiets väljare" medlemmar i Svenska kyrkan? Är det inte så istället att det är betydligt fler människor som är medlem i Svenska kyrkan än vad som är medlem i ett politiskt parti? Och att det för den skull är de som är partipolitiskt obundna som bättre representerar "folket", medlemmarna?

Så tänker jag: Med SAP-styrelsens logik räcker det inte med aktiva Broderskapare. Det saknas ett "Svenskkyrkliga i SAP" eftersom så många organiserade socialdemokrater, antagligen de flesta, är medlemmar i Svenska Kyrkan. Det vore logiskt att att motionera till Kyrkomötet 2010 om hur Svenska Kyrkan ska ta sitt ansvar för Sveriges största politiska parti. Och håller man den socialdemokratiska ledningens linje så behöver man inte tänka så mycket på mindre partier.

Men nej, så ska vi inte ha det. Bättre att hoppas på en nyordning inom SAP efter det rådslag som partistyrelsen nu föreslår kongressen inför val i Svenska Kyrkan 2013. Även avslagna motioner kommer att debatteras på kongressen. Bollen är satt i rullning.

Lika som bär? Klein och Sandahl

Helle Klein och Dag Sandahl är båda präster i Svenska Kyrkan. Båda är välkända och ökända. Båda söker gärna konflikt och båda har ett språkbruk riktat mot sina meningsmotståndare som inte gör att de drabbade nog kan ha svårt att se dem som Guds bästa barn. Båda bloggar flitigt och vanligen rätt förutsägbara i sina omdömen och tenderar att agera så att de blir sina egna fiender. Mer än varandras, faktiskt.

Båda skulle klara ett IQ-test med glans. Båda har en starkt kyrklig förankring. Båda har sina beundrare och båda gör jobbet att göra grupper som annars inte får röst hörda i det offentliga samtalet. Egentligen borde de vara en tillgång för Svenska Kyrkan.

Ett aktuellt exempel på Helle Kleins hårda ord. De biskopar som inte tycker som henne kopplas till ord som "de sjus gäng" (vi ska tänka på kinesiska diktatorer?) "flagrant obstruktion", "omdömeslöst ledarskap" och "förakt för demokrati"

Det aktuella exemplet från Dag Sandahl har först yttrats utanför offentligheten. Han får erkänna:

Jag har sagt de hemska orden 'knulla folk i röven'

Ett av mina ärenden med den krönika jag skrev på beställning till Kyrkomötets bulletin förra veckan - den som stoppades av informationschefen - var att väcka opinion mot den kultur som inget gott kan spira ur. Den kyrkliga försurningen är ett elände. (Såg ni förresten att informationschefen har skrivit en kommentar här på min blogg?

Klein och Sandahl har mycket mer gemensamt än vad de själva och deras närmste supportrar skulle vilja tillstå. Och då talar jag om vad de ger offentlighet. Skillnaderna går förstås att rada upp de också. Några uppenbara även för den som inte känner dem privat. Andra skillnader har förstås att göra med hur de verkar utanför offentligheten och vad de lägger kraften på. Egentligen.

Helle Kliens språkbruk kan möjligen ses som en lönummersäljande tillgång för Aftonbladet som är hennes arbetsgivare. Dag Sandahl är anställd i Svenska Kyrkan och hans församling kan knappast ha någon fördel av det som blivit hans senaste utspel.

Helle Klien kräver i form av en retorisk fråga halva biskopskollegiets avgång. Givetvis har många nu också krävt Dag Sandahls avgång.

Tidningen Dagen om Dag Sandahl

Ett modernt humanistiskt eller ett tidlöst med en kung på?

Avregleringen av den svenska apoteksmarknaden föranleder Läkemedelsverket att ta fram en ny symbol som alla godkända apotek ska märka sig med. "Ett modernt humanistiskt kors" beskrivs den nya loggan som. Sturemarkarna borde väl protestera?

Korset är ett avrättningsredskap som knappast kan ses som en symbol för räddning, läkning och frälsning om det inte ges en kristen tolkning, som ett tecken på uppståndelse.

Fredagsnöje för dig som älskar kommunikation

Krönikan som inte lämpade sig för kyrkomötet. Bröt mot kommunikationspolicyn.

För ett par veckor sedan fick jag ett mejl från en av redaktörerna för Kyrkomötets egen bulletin. En fyrsidig tidning som delas ut till ombuden i Svenska Kyrkans kyrkomöte, till funktionärerna som får mötet att rulla och till intresserade som kommer för att lyssna och träffa folk.

I mejlet stod:

Vi skulle vilja ha dig som en av krönikörerna i ett av de två numren under session 1. Du får faktiskt välja utmanande vinkling själv (men det ska förstås inte vara något som kan tolkas som "partipropaganda", även om det är något som är hjärtefråga för dig och din partigrupp - ja, du vet ju hur det är). Manusstopp helst 10/9, max 2 000 tecken.

Så roligt. Jag tackade jag till uppdraget och började fundera på vad jag ville säga till 251 kyrkomötesombud och några till, när jag nu hade erbjudits plats. Det kom ett mejl till:

Du skriver om det du känner är viktigt. Men du kan känna till att numret i övrigt kommer att innehålla material om barnkonventionen, kyrkans barn och unga-arbete (0-18-programmet) och migrationsfrågor. Passar det för dig att anknyta till något av detta så är det okej, men du behöver inte känna dig tvungen att göra det. Kanske vet du redan vad du ska skriva om, och då gör du det.

Så sände jag in mitt bidrag för någon vecka sedan. Det hade blivit lite för långt så jag fick hjälp att kort det något och lite redaktionella ändringar gjordes. Helt OK för min del. Så här blev det:

-----------------------------

Vid samma bord

Lita till din magskänsla. Tycker du inte att det är roligt här på kyrkomötet, då föreslår jag att du lämnar och åker hem. Hur skulle du kunna göra nytta om du inte känner arbetslust och inte är brinnande under dina dagar i Uppsala? Vill du ändå gärna vara kvar, trots att det känns så där och du saknar rätt närvaro och spirit? Jamen, så gör något åt saken.

Kvotering är begärd och ska verkställas. Antalet surpuppor ska minskas drastiskt. Den enkla lösningen är att vända alla med nerdragna mungipor på ända. Då kan de i alla fall se lite roligare ut.

Trosbekännelser, pastorala strategier och evangeliska beslut kräver sitt kultiverade sammanhang. Det är som för en trädgårdsmästare: blommorna kan hon inte göra så mycket åt men jorden kan hon odla. Så kultivera då den goda jorden på kyrkomötet. Minns också att det handlar om rotsystem och rätt näringskällor.

Skulle det inte passa sig att se livet från den ljusa sidan på ett kyrkomöte? Ska dysterkvistar obehindrat tillåtas piska upp en dålig stämning och de som härsknat till få ge dålig smak åt hela tillställningen? Nej, det går inte för sig. Kyrkomötesledamöter, träd samman. Det bord presidiet sitter vid på podiet får symbolisera ett sammanträdesbord för alla ledamöter och biskopar. Ett bord som ni gör tjänst vid tillsammans. Liksom diakoner och präster gör gemensam tjänst vid nattvardsbord, tjänstgör ni ledamöter i ert allmänna prästadöme. Den som inte är beredd att uppträda prästerligt vid sammanträdesbordet, med heligt ansvar för helheten, bör lämna sin plats, åka hem och bereda sig.

Stora resurser förbrukades på att visa upp Svenska kyrkan inför kyrkovalet. Det som visades var inte det vackraste: medvetna missförstånd, hårda ord och splittring. Nu behövs ett nytt tonläge, det mindre lättköpta, det som framkallar beroende av varandra: konversation.

Den som anar ett sanningens piller, ett enhetens frö, inom sig, må låta det gro, vattna och ställa sig nära Ljuset. Vid bordet är kallelsen att hålla samman, i samma anda, i samma andetag.

Martin Garlöv, medlem i Uppsala domkyrkoförsamling

Ps: Den som tycker skribenten pekar finger, ska veta att tre av dem pekar på honom själv.

----------------------------

I fredags kom ett nytt mejl där en av redaktörerna för Kyrkomötets Bulletin vidarebefordrade följande meddelande:

"Efter samråd med ansvarig utgivare och samtal i avdelningsledningen så har vi kommit fram till att den här krönikan är inte i linje med vår policy för Kyrkomötesbulletinen och den skall därmed inte publiceras."

I samma mejl fick jag veta att om jag har frågor så ska jag vända mig med dem till den nye informationschefen på kyrkokansliet på Sysslomansgatan i Uppsala. Med ett så tydligt svar. vilka frågor skulle jag ha?

Andra bloggar om: kyrkomötet, svenska kyrkan, brygubben, kyrka,

Lika som bär - del 87

Adam Erlandsson och Ola Sigurdsson.

Valet i Svenska Kyrkan 2009 - Det var då det vände

Hela kyrkovalet i Svenska Kyrkan är färdigräknat. Sist kom resultaten för Kyrkomötet. Det blir stor omsättning på ledamöterna i denna beslutande församling med 251 platser. Ganska precis varannan ledamot i det nyvalda kyrkomötet är en färsking eller en person som gör comeback.

Nyordningen i årets kyrkoval med möjlighet till ett personval med upp till tre kryss på varje röstsedel har fått stor inverkan på valresultatet, inte bara i kyrkomötet utan också i de lokala församlingsvalen och i valet av stiftsfullmäktige. 2009 blev därmed året då det vände, personval blev en avgörande faktor som visar vägen till en nödvändig demokratisk reform inom Svenska Kyrkan.

Det är nog inte riktigt de röstande kyrkomedlemmarnas mening att kryssandet skulle föra med sig att präster sparkade ut lekfolket när de i kraft av sina personröster klättrade på listorna. Jag tror detta kommer att korrigeras i valet om fyra år. Dels genom att väljarna blir mer uppmärksamma. Dels genom att fler präster ställer sina platser till förfogande för lekfolket. För det är ingen brist på inflytande för präster i Svenska Kyrkan.

Att den ordning med direktval till kyrkomötet som praktiserades för tredje gången den 20 september blir lite av en kändisgrej ger ytterligare en anledning att se över valsystemet. Genom att välja ombud till kyrkomötet stiftsvis skulle kyrkomötet bättre spegla mångfalden bland de aktiva medlemmarna i Svenska Kyrkans församlingar.

Carina Etander Rimborg på sin Valblogg för POSK om alla dessa inkryssade präster.

Prästen och kyrkomötesledamoten och bloggaren Karin Långström Vinge om resultatet för egen del och andras.

Kyrkans Tidning om valresultatet. Tidningen Dagen i samma ämne.

Legend i sin livstid. Nu är fotografen Irving Penn död

Fotografen Irving Penn blev legendarisk i sin livtid. Han slog igenom som modefotograf. Men hans bildsinne förde honom vidare och ut i världen.

Följande replikskifte, som i bästa fall är mer än en sägen, sammanfattar vad fotografering handlar om. Författaren Hemingway skulle fotograferas av Penn. Stämningen var lite tryckt och Ernest försökte få igång en konversation.

- You take great photos, what camera do you use?

- You write great books, what typewriter do you use?

Los Angeles Times skriver

Svenska Dagbladet skriver

Ny blogg: Livet i Svenska Kyrkan

Jag har startat en ny blogg. Så nu har jag dubbelt så många som tidigare. Den nya bloggen heter Livet i Svenska Kyrkan. Och det är vad den ska handla om. Men med urskiljning. Inget gnäll utan en blogg som tar fasta på livet från den ljusa sidan.

Brygubben kommer säkert även i framtiden handla en hel del om kristen tro och kyrka. Men denna gamla blogg kommer må väl av förnyelsen. Även här är min ambition att minska på gnället. I alla fall det kyrkliga.

Bloggen Livet i Svenska Kyrkan behöver bidrag. Hjälp mig med tips på bra länkar. Boktips och annat skrivet är mycket välkommet. Och inte minst de goda berättelserna från församlingar runt om i landet - ja gärna även internationellt material som inspirerar.

Ulf Ekman i Pingstkyrkan: Skilda bibelsyner skär igenom alla kyrkor

Igår hade Pingstkyrkan i Uppsala bjudit in till frukostsamtal med Svenska Kyrkans ärkebiskop. Idag var det en annan kyrkoledare med Uppsala som bas som var gäst, Ulf Ekman, trosrörelsens ledare och Livets Ords grundare.

Värd för samtalet var som igår Pingskyrkans föreståndare i Uppsala, Dan Salomonsson. De som lyssnade var mest deltagare i pingströrelsens föreståndarkonferens.

Jag har twittrat från frukostsamtalet.

Ekman var förberedd och hade uppenbarligen sett videon hos dagen.se med gårdagens samtal. Han visste att biskop Anders beklagat att hans "ratt" inte var kopplad till "hjulen" församlingarna i Svenska Kyrkan. Ulf Ekman sa att med hans ratt var det annorlunda. Att han styr i Uppsala tror jag säkert. Men hur långt sträcker sig hans makt eller ens inflytande över andra församlingar?

Dan Salomonsson ville att Ulf Ekman skulle ta biskop Anders medskickade fråga på allvar. Den om hur han nu ska klara att leda Livets Ord när det eskatoliska perspektivet ska förenas med ett historiskt kyrkomedvetande.

Ekmans svar bekräftade att trosrörelsen håller på att konsolidera sig under hans ledning. Han talade om den kristna trons förankring i tid och rum. Ulf Ekman beskrev hur mötet med Jesus och tron har samband med del i Kristi kropp, i kyrkan.

Framåt ser Ulf Ekman hur Livets Ord kommer att arbeta mer med undervisning och utbildning. Han beskrev det som att Livets Ord har varit trogna sin vision från starten, men att man inte vill se sig som exklusiva, inte bättre än andra samfund och kyrkor.

Han lyfte fram pingstväckelsen som det viktigaste som hänt i kristenheten under 1900-talet. Undrar vad han sätter som 2 och 3 på den topplistan? Nog finns det viss konkurrens om vad som betytt mest i kristenheten de senaste hundra åren?

Som Ulf Ekman ser det skär skilda bibelsyner rätt igenom alla kyrkor och samfund i Sverige. Vattendelaren räknar han från 1800-talet när en historisk bibeltolkning inte räknar bibelns böcker som Guds Ord. Tidigare strider har inte satt det ifråga.

Han argumenterade mot att ta avstånd från en akademisk teologi. Och för att samfund som hans eget ska satsa mer på teologisk utbildning. Han talade om kombinationen församlingsliv, gedigna studier och ett personligt andligt liv som en väg för framtiden.

Även om Dan Salomonsson frågade mer om skillnader mellan kristna och kyrkor så återkom Ekman till det som förenar. Han talade om ett paradigmskifte som inte ger någon gren av kristenheten monopol. För Sveriges del tidsbestämde han skiftet till slutet för socialdemokratins långa maktinnehav.

- Det kommer chocka många när kristna från olika läger förenas i sin tro på Jesus, på Bibeln och Anden, sa Ulf Ekman. Och det är nog så att han tänker sig att de som kommer att reagera finns både i och utanför kyrkorna.

Igår fick ärkebiskopen frågan om sin kyrkas syn på äktenskapet och om samkönad vigsel. Nu var det Ulf Ekmans tur att svara. Han började med att dela upp frågan i en legal och i en teologisk del. Sakfrågan är allvarlig, sa han. Men kom inte med några hårda ord mot sina motståndare. Trots att han lätt hade fått med sig många åhörare på ett "halleluja" och ett "amen" till om han tagit i.

Att Ulf Ekman ser utlevd homosexualitet som en av synderna är det ingen tvekan om. Och han håller sig till de väl kända bibelställena i gamla och nya testamentet och bygger sin argumentation på dessa. Trots att Ekman alltså hade sett inspelningen med biskop Anders och hört hans längre utläggning i ämnet, så blev det inga apostroferingar eller kommentarer i den riktningen.

Nästa ämne som avverkades på frukostmötet var synen på staten Israel och det judiska folket. Ulf Ekman har bott i Israel i tre år och beskrev det som en tid då han kom bakom schablonbilderna. Hans stöd till Israel grundar han på sin bibeltolkning. Med hjälp av en åhörares fråga kom han in på den ersättningsteologi som finns representerad inom pingströrelsen. Här förde han ett resonemang som närmast gick ut på att vara försiktig med att slänga ut det gamla när något nytt kan adderas.

En åhörare frågade hur man lokalt ska hantera skillnader mellan kristna och mellan kyrkor. Exemplet som gavs var hur man ska förhålla sig till en homosexuell präst. Samtidigt som Ulf Ekman tidigare i samtalet tydligt deklarerat sin syn på homosexualitet så var hans svar nog mindre kategoriskt än vad den som frågade hade räknat med.

Ulf Ekman drog den gamla historien om pastorn som sa: - Nu har jag en ren församling.

Men så hade han heller inga medlemmar kvar. Det var han och hustrun. - Och henne är jag inte riktigt säker på.

Vi kan inte leva som kristna i ett vakum, sa Ulf Ekman. Vi gör ju faktiskt saker med våra grannar även om vi inte tror det samma. Han pekade på två diken: den naiva godtrogenheten och att synda mot kallelsen till kristen enhet.

Om man ska döma av reaktionerna från flera av de samlade pingstkyrkoledarna så var det kanske inte den här nedtonade Ulf Ekman man hade hoppats på. Han har en lättsam stil, liksom biskop Anders, som inbjuder till leenden och skratt.

Hela samtalet fick en avslutning där den hjärtliga stämningen kom av sig. Den sista åhörarfrågan handlade om kvinnor som ledare i kyrkan. En man vittnade om sin sorg över att så få församlingsföreståndare är kvinnor. Han frågade om kvinnors roll i Livets Ord.

Ulf Ekman sa att han vill att kvinnor ska släppas fram, inte vara passiva. Men snabbt kom han in på de bibelställen som brukar användas i debatt om kvinnors rätt till prästvigning. Och det var ingen tvekan om att Ulf Ekman inte anser att det finns stöd i bibeln för att kvinnor ska vara församlingsledare.

Läs även andra bloggares åsikter om ulf ekman, pingströrelsen, pingstkyrkan, uppsala, brygubben, teologi, tro, kristendom, israel, vigsel,

Ärkebiskopen gästade Pingsrörelsens föreståndardagar: Präster ska tro på uppståndelsen

På tisdagsmorgonen bjöd Pingskyrkan i Uppsala Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd på frukost. Här pågår konferens för pingströrelsens föreståndare från hela landet. Uppsalaförsamlingens föreståndare Dan Salomonsson satte sig med ärkebiskopen framme i kyrkan och ledde samtalet.

Frukosten var offentlig så jag som har nära gick dit för att lyssna och twittra.

Ärkebiskop Anders tror att kartan för kristenheten i Sverige. Han trodde att skiljelinjerna mer bestäms av personlig läggning och erfarenheter av tro och liv än av teologi. Han pekade på den ökade rörligheten i samhället som en kraft som påverkar församlingslivet i alla kyrkor.

Han uttryckte stor glädje över det ekumeniska arbetet i Sveriges Kristna Råd och berättade om hur han möter intresse internationellt för att olika kristna kyrkor i Sverige klarar att samverka på ett sätt som inte är möjligt i andra delar av världen.

Ärkebiskop Anders tror inte att Svenska Kyrkan kan räkna med någon lugn resa in i framtiden. Han beskrev sekulariseringen som ett resultat av upplysningstiden och pietismen. Det personliga ställningstagandet, valet av tro påverkar en majoritetskyrka.

De 3000 kyrkobyggnaderna som Svenska Kyrkan vårdar talade han i en mening om som en börda. Biskopen berörde också diskussioner i Kyrkomötet om ordningen med territoriellla församlingar, tankar på ett friare val för medlemmar. Kanske blir man medlem i ett stift i framtiden och sen väljer församling fritt?

- Jag har en ratt, men den är inte kopplad till hjulen. Så beskrev ärkebiskop Anders sin plats i Svenska Kyrkans organisation. Med det ville han illustrera församlingarnas självstyre inom Svenska Kyrkan. Biskoparna är inte prästernas arbetsgivare, konstaterade han.

Den dagsaktuella frågan om Svenska Kyrkans kommande beslut om att öppna för samkönade vigslar kom upp. Biskopen talade om skillnader i luthersk och reformert bibelsyn. Ställde skapelseordningen mot kristen etik. Han beskrev hur Svenska Kyrkan sedan 40 år och mer inom sig bearbetat frågan om homosexualitet och invände mot beskrivningen att kyrkan styrs av stat eller allmän opinion.

Ärkebiskopen får tala länge om sin syn på äktenskapet och hinner med att beskriva Svenska Kyrkans beslutsordning med läronämnd, utskott, motioner osv. Han påstod att alla i läronämnden är teologer. Men så är det väl inte?

Att Svenska Kyrkan öppnar för samkönad vigsel ser inte biskop Anders skulle öka risken för splittring, varken inom kyrkan eller i relation till andra kyrkor. Han gav exempel på annat som skiljer: synen på abort, på skilsmässa t.ex.

Ett par åhörare citerade bibelord om äktenskapet till stöd för nej till samkönade. Ärkebiskopen läste vidare, ställde frågor och gav en annan tolkning.

En åhörare frågade om präster i Svenska Kyrkan ska tro på uppståndelsen och Jesus som enda vägen till Gud. Ärkebiskopen sa att utan tron Kristi uppståndelse så är den kristna tron meningslös och det är alla biskopars uppgift att försäkra sig om att prästerna bevaras i tron på uppståndelsen. Den präst som inte längre tror så prövas av domkapitlet och det kan leda till att hon eller han lämnar ifrån sig eller tas ifrån rätten att utöva prästämbetet.

Men när det gäller Jesus som enda vägen till Gud var biskop Anders mer inne på linjen att det får räcka med att den kristna kyrkan pekar på Jesus som den närmaste vägen. Han lutade sig mot biskop Bo Giertz som ska ha beskrivit det som att Guds Hus har Jesus som en huvudingång, men att det inte är kristnas sak att bekymra sig över om det finns mer än en ingång till huset.

Imorgon äter församlingsföreståndarna i Uppsala frukost med Ulf Ekman. Dan Salomonsson erbjöd ärkebiskopen att skicka med en fråga till Ekman. Biskop Anders så ungefär så här:

- Hur ska du klara ledarskapet för en församling med nu-upplevelse och eskatologisk inriktning i kombination med ett så starkt kyrkohistoriskt medvetande som du nu verkar vilja lyfta fram?

Bra fråga. Så kom samtalet att sluta i en fråga som en en liten twist skulle kunna riktas tillbaka till ärkebiskopen: Hur klarar du ledarskapet för en kyrka med en då-upplevelse och inomvärldslig inriktning med det missionsmedvetande som du verkar vilja lyfta fram?

Tidningen Dagen direktsände och videon finns sparad på dagen.se

Världen Idag skrev iförväg. Kyrkans Tidning, Svenska Kyrkans egen veckotidning kanske kommer med en rapport i efterhand. Dagen skrev samma dag.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, pingstkyrkan, teologi, äktenskap, vigsel, anders wejryd, biskop, ärkebiskop,

Biskop Martin om ikoner

Se biskop Martin Lönnebo berätta om ikonerna. En inspelning från årets upplaga av bokmässan i Göteborg. Hans nya bok En liten vägledning till ikonen.

Come back för Svenska Statskyrkan?

Tidningsbudet kom med Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning idag. Två artiklar signalerar att kyrkans frihet måste försvaras. Hela tiden och på flera fronter.

Den statliga begravningsutredningen har lämnat över sitt betänkande till minister Lena adelsohn Liljeroth. Utredningen anser att det ska vara samma begravningsavgift inom alla kommuner om mindre än två år. Och att det bara ska finnas en huvudman för begravningsverksamheten inom åtta år. Att Svenska Kyrkan har en annan ekonomisk ordning och indelning sätter sig utredarna över.

Folkbokföringsutredningen är en annan statlig utredning som också har förslag som visar att Svenska Kyrkan får passa sig. Det nuvarande systemet att använda församlingsindelningen i folkbokföringen ska slopas om fem år, tycker utredarna.

Det var inte så länge sedan Svenska Kyrkans generalsekreterare citerades när han reagerade på förändringar av statligt stöd till kulturminnesvården av kyrkobyggnader. Det lät som han beklagade att kanalerna mellan makten i stat och kyrka inte var som förr.

På vilket sätt skulle ändringar i begravningsverksamheten och folkbokföringen påverka Svenska Kyrkans frihet? Jo, risken är den nationella ledningen i kyrkan - ärkebiskopen, kyrkomötet och kyrkostyrelsen - ställer sig in och anpassar sig.

Saker som nu snabbt förändras är en konsekvens av uppgörelser mellan stat och kyrka i slutet på 1990-talet. Argumentationen är att det handlade om övergångsbestämmelser som nu utan problem kan fasas ut. Så bra då. Då gör vi väl samma sak med Lagen om Svenska Kyrkan. Det borde vara konsekvensen. Det är inte rimligt att staten reglerar identiteten för ett av trossamfunden i landet och inte något av de andra.

Intrycket är att den partipolitiskt dominerade kyrkoledningen inte agerat proaktivt för att försvara Svenska Kyrkans handlingsfrihet och värna medlemmarnas pengar. Det ser nu ut att stå Svenska Kyrkan dyrt.

När skattefriheten för kyrkliga fonder försvinner kan det kosta upp till 270 miljoner kr varje år. Det är lika mycket pengar som det kostar att driva minst tio stora församlingar.

En ändrad folkbokföring påverkar systemet för att ta in medlemsavgifter och begravningsavgifter. Omläggningen kostar 50-60 miljoner och sen kommer årliga miljoner i ökade driftkostnader.

Den statliga begravningsutredningens förslag väcker frågan om huvudmannaskapet för begravningsväsendet. Utredningens förslag provocerar till strukturförändringar inom Svenska Kyrkan som inte alls tar sin utgångspunkt om vad som är bäst för församlingslivet.