Den sociala människan i förlängningen

För en tid sedan hade jag nöjet att få möta medarbetarna vid Stockholms universitetsbibliotek ute Frescati. Att få samtala om kommunikation med nya medel närmast helt omgiven av böcker, det kändes mer än bra.

Jag kom förberedd och hade som ledstång för mitt prat en presentation som jag gjort med Prezi. Jag gillar verktyget. Det ligger så nära de analoga manus jag brukade göra, innan jag hittade Prezi. Och fortfarande gör när jag avstår från att stå vid en duk och använda datorn med projektor.

Sociala Medier 16 november on Prezi

Hoppas att det finns mer än en sak som är begriplig för dig som tittar igenom presentationen, så här utan  min speakertext.

Tillägg 6 december: Nu finns en video med mig och mitt föredrag om sociala medier på Youtube och i inbäddade i en egen bloggpost tillsammans med bilderna (Prezi) ovan. Se allt samlat här.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, kommunikation, kommunikationsstrategi, medier, media

Sätta berättandet i system

Se den här videon där berättandet sätts i system i tre dimensioner: aktivitet, komplexitet och personlighet. Den är producerad av byrån Storyworld som verkar på tre kontinenter. När jag ser i deras egen historik att de stöder sig på Marshall McLuhan, jag då har jag inga som helst problem med att föra deras budskap vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, storytelling, berättande, media, interaktion, interaktivitet,

Martins tips på böcker om sociala medier

Jag var kallad till Stockholms Universitetsbibliotek nyligen för att hålla en föreläsning om sociala medier. Man bad mig ta med en lista med böcker. Så det gjorde jag.

Och jag tog med mig böckerna också. I min bästa lilla bruna resväska. På plats bland alla bokhyllorna och böckerna i det stora universitetsbiblioteket dukade jag upp ett litet bokbord. Så trevligt det såg ut, om jag får säga det själv. Och det får man. När man bloggar.

Så slit dem med hälsan: Martin Garlövs personliga urval i november 2012 av böcker att läsa - om nätet, sociala medier och hela konkarongen.


Long tail, Chris Andersson, Bonnier Pocket 2007, eller det amerikanska originalet fr 2006

Reflexiv kommunikation - nya tankar för strategiska kommunikatörrer, Jesper Falkheimer och Mats Heide, Liber 2003

SSWC-boken 2010, Bubblan books, mattiasbostrom.se

Gilla - dela engagemang, passion och idéer via sociala medier, Brit Stakston, Idealistas Förlag 2011

Kroppsmaskinerna - manual för den moderna människan, Alexander Bardd och Jan Söderqvist, Hydra Förlag 2009

Media, Marshall McLuhan, Nordtedts 1999, eller det amerikanska originalet fr 1964 eller senare utgåvor på engelska eller svenska

Skymningssång i Kalahari - hur människan bytte tillvaro, Lasse Berg, Ordfront 2011

Platsen som inte finns - en bok om internet, Tor Nørretranders, Bokförlaget DN 1998

Connected - mänskliga relationer och sociala nätverk och deras betydelse i våra liv, Nicholas A
Christakis och James H Fowler, Natur & Kultur 2010

Upplevelsebaserad kommunikation, Jens Ørnbo, Claus Sneppen och Peter Würtz, IHM Publishing 2005

Slaget om verkligheten - filosofi, omvärldsanalys och tolkning, Bengt Kristensson Uggla, Symposion2002

Den digitala staden, William J Mitchell, Norstedts 1997
Nätverk - teorier och begrepp i samhällsvetenskapen, Anders Karlqvist (red), Gidlunds 1990


* Hela konkarongen

(vardagligt) alltsammans, allesammans

Konkarong var en kvinnomössa med veckad garnering, uppburen med en ståltrådsställning. Ursprunget ligger i franskan. Fruntimmersmössan, som Svenska Akademien kallar skapelsen, var populär kring mitten av 1700-talet. Konkarong som föremål glömdes troligen bort tämligen snabbt. Hur hela konkarongen har kommit att betyda ”hela rasket” är oklart; troligen ansåg man mössan överväldigande.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, sociala media, böcker, litteratur,

Kyrkopolitiker är ett belastat ord

Jag tillhör den stora skaran i min kyrka, vi som är lekfolket. Det stora flertalet. Mer eller mindre aktiva. Med betoning på lek eller folk?

Jag är också förtroendevald. Man kan säga med mindre förtroende idag än förr i tiden. Anno 2012 som ersättare i ett församlingskyrkoråd och ledamot av ett kyrkofullmäktige, är uppdragen jämförelsevis begränsade. Men jag är förstås ändå mer insyltad än de allra flesta medlemmar i min församling, i Svenska Kyrkan. Det senare är ingen belastning. Rätt använt, främst en tillgång.

För en tid sedan, en längre tid sedan läste jag bloggande Leo Holters funderingar. De tangerar mina egna. Det här med att kallas sig själv och andra kyrkopolitiker, det blir jag allt mindre bekväm med. Inte så att jag har något emot varken kyrka eller politik. Jag utgår dessutom från att en kristen kyrka värd namnet är politisk och att politik utan relation till tro och livsåskådning i vidare mening blir fattigare och mindre intressant.

Förra veckan beslutade kyrkomötet i Svenska Kyrkan om en i grunden ny demokratisk organisation för Svenska Kyrkan med sina församlingar och pastorat. En kyrkoherde leder en församling. Leder kyrkoherden flera församlingar ingår de i ett pastorat. Fram till nu har varje församling haft sitt kyrkoråd. Från 2014 kommer pastorat ha ett kyrkoråd och det blir inte fler även om flera församlingar ingår.

Det heter kyrkomötet och inte kyrkopolitikmötet. Så bra.

Med den nya lokala organisationen för Svenska Kyrkan får församlingarna styrelser som får namnet församlingsråd. Om det är två eller fler församlingar i pastoratet. Ledamöterna ska väljas av ett kyrkofullmäktige ditt församlingsmedlemmarna valt sina representanter i kyrkovalet, det som hålls tredje söndagen i september vart fjärde år. Nästa gång 15 september 2013.

Väljas ovanifrån av kyrkofullmäktige ska ledamöterna i församlingsråden, men föreslås av ett lokalt nomineringsmöte i församlingen. Det blir obligatoriskt. Nyordningen öppnar upp ett osmidigt system med nomineringsgrupper som Svenska Kyrkan 2000 ärvde från statskyrkotidens sista decennier. En ordning som infördes på 1930-talet och som det nu är läge att sätta den bortre parentesen om.

På väg mot parentesen skulle jag önska att det blev vanligare att tala mer samlat om församlingens medarbetare. Och då det behövs lägga till upplysningen om det är en ideell medarbetare, en som är anställd eller en som är förtroendevald. Den förtroendevalde kan vara ledamot av det nya församlingsrådet, sitta med i kyrkofullmäktige eller en av ledamöterna i kyrkorådet. Medarbetare jag känner gör inte sällan insatser i flera roller, även om det sker i olika delar av kyrkan och i olika skeden av livet. Så mycket bättre då att i vardagslag inte göra mer skillnad på folk och folk än vad nöden kräver.

Men kyrkopolitiker tycker jag kan avvecklas. Det tillför liksom inget till församlingslivet. Kyrkopolitikråd, låter inte bra. Inte blir det bättre med kyrkopolitikfullmäktige. Bara för långt. De nya ledamöterna i församlingsråden blir många och vore märkligt att kalla dem kyrkopolitiker, samtidigt som det är av stor betydelse att deras uppdrag jämställs med att sitta i ett kyrkoråd. Det kommer säkert att bli ganska vanligt med större församlingar som delegerar från kyrkoråd till sockenråd, verksamhetråd, distriktsråd osv. Och ledamöterna där bör också ses som medarbetare, förtroendevalda sådana.

Förresten är det så många av "kyrkopolitikerna" som är noga med att de politiska partierna i Svenska kyrkan ska kallas nomineringsgrupper. Så bollen har redan sats i rörelse. Jag bara puttar på lite. I rätt riktning.



Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkan, församling, politik, kyrkoval,


 

We had something going, and we blew it

Lina Beutler har tackat ja till att gästblogga hos Brygubben. Som är glad för det. Här är hon, den gästande brygumman, med ett debattlinlägg i ett för Svenska Kyrkan aktuellt ämne: medlemmarnas och medarbetarnas närvaro i sociala medier.

Jaha ja. Då var väl i princip 1 november över så att vi kan räkna samman hur många som har valt att lämna Svenska kyrkan den här gången. För er som inte använder Twitter så kan jag meddela att stämningen har varit varierad de senaste dagarna. Det började med Expressens artikel om hur mycket man kunde tjäna på att gå ur, vilket resulterade i en rad mer eller mindre deprimerande tweets. Detta vändes genom att flera fina människor delade med sig av goda skäl att vara med. Det retweetades så att telefonerna glödde och alla dysterkvistar försvann i flödet. Vi kunde också läsa en del träffsäkra blogginlägg. Tack alla ni som bidrog på olika sätt.

Sedan följde några lugna dagar med det gamla vanliga: Det är hyckleri att vara med, varför föds man in i kyrkan, kyrkoavgiftningen, osv. Inte vet jag om någon svarade på detta men man kan ju hoppas.

I torsdagsmorse 1 november delades det ut ljus i Stockholm till morgontrötta resenärer. Detta mottogs positiv och många tyckte att det var kul, fint och värdigt. Någon undrade om vi inte skulle ge pengarna till fattiga istället men denne fick svar från en random textkonsult: "Fler tycker om #Svenskakyrkan när de delar ut ljus = fler blir medlemmar (eller låter bli att gå ur) = mer pengar till behövande." Ja, så enkelt kan det vara.

Men så hettade det till i debatten. Svenska kyrkan, Diakonia och en mängd olika organisationer gick med ärkebiskopen i spetsen ut med ett krav på att apelsiner som odlas på ockuperad mark i/utanför Israel ska märkas så att konsumenten själv kan välja att köpa dem eller inte. Plötsligt drunknade vi i arga kommentarer, utträdesblanketter och bilder på nazi-judestjärnor (ja, så vill Svenska kyrkan märka apelsinerna, enligt skämtarna). Det var Svenska kyrkan man var arg på, inte Diakonia eller de andra organisationerna. PK-kyrkan som inte vill prata om Jesus utan bara vara till lags. Kul.

Kan vi snälla enas om att inte släppa stora kontroversiella frågor/åsikter/debattartiklar dagen före storhelg? Det är som att varsla personalen före semestern. Helt förvirrande.

Kan vi också enas om att någon (företrädesvis de personer som kan något om saken, som har läst rapporten och som initierat debatten) finns beredda att svara på frågor och utrop på twitter (och facebook)? Vi som jobbar i församling behöver också stöd. Vilka artiklar, sidor och personer ska vi hänvisa till i vår kommunikation? Om vi nu får reaktioner. Vilken information ska vi dela med våra medarbetare så att de snabbt blir insatta i frågan? Jämför med att skicka ett jättesmaskigt pressmeddelande och sedan inte vara anträffbar för media. Hur skulle det se ut?

Vi går nu in i Allhelgonahelgen. Enligt SOM-institutet kommer hälften av alla svenskar tända ett ljus för någon anhörig i helgen. Hälften! Troligtvis kommer de inte fråga kyrkogårdspersonalen om deras åsikter om Svenska kyrkans mellanösternpolitik. Men tanken kommer att finnas där hos en del. En del kommer att grubbla och det kommer inte finnas någon som kan svara. För det är storhelg och inte läge för debatt.

Det blir liksom varken hackat eller malet när man gör två så diametralt olika saker samtidigt.

In my humble opinion.

Lina Beutler är informatör för församlingarna i Märsta med omgivningar: Husby-Ärlinghundra, Valsta, Norrsunda och Skepptuna församlingar.