Som engagerad medlem i Svenska Kyrkan så stannade jag till vid rapporteringen om medlemssiffrorna för 2012. TT hade tydligen fått första tjing på senaste sammanställningen från kyrkokansliet i Uppsala. Och många redaktioner nappade och skrev om de människor som säger upp sitt medlemskap i församlingen där de bor och kyrkan de tillhört.
Själv är jag på det hela taget tacksam för att få höra till en kristen gemenskap. Det bär det mänskliga på flera plan. Det gör mig - för att låna orden från en församling i en annan del av landet än där jag finns - vardagshel och söndagsglad att få vara med.
Idag är vi några som uppmuntrat varandra att berätta om vårt medlemskap. På ett sätt är det en rätt alldaglig sak att vara medlem i en församling och tillhöra en kyrka. De flesta gör det. Som en Facebook-vän skrev i morse: Man tillhör puckeln på en normalkurva. Ja, så är det.
På bilden framgår vem jag med fullt förtroende kan luta mig emot när jag själv och andra ifrågasätter det här med tro och kyrka.
Idag gästade jag delar av ett arbetslag i en församling i en av Stockholms södra förorter. Som alla församlingar i Svenska Kyrkan har de själva skrivit sin församlingsinstruktion, sin "affärsplan". Deras verksamhetsidé inledningsvis såg ut så här:
Svenska Kyrkan i Vantör är en gemenskap kring Kristus för att tjäna.
Det är bra. Det räcker himla långt.
Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkan, medlemskap, gemenskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar