11 februari 2009

Kommunikationskanon - den danska upplagan

Det har blivit mycket populärt igen med litterära kanon: 100 böcker då ska ha läst, ni vet.

På den danska sajten Kforum finner jag en kommunikationskanon. Här är de första fem på listan:

Reklameslogan: Politikens "En levende avis." Bliver ikke enklere og smukkere.

Politisk slogan: "Stauning eller Kaos" fra valget i 1935. Et af de første stykker politisk propaganda og ét, der bør huskes for sin klare, retoriske modstilling.

Netværkskommunikation: N.F.S. Grundtvig forandrede i første halvdel af 1800-tallet for altid det danske åndsliv via sit levende og talte ord, sine prædikener og sine salmer. Før powerpoints og før sociologien opdagede opinionsledereffekten.

Repositionering: I mange år betød ISS "noget med rengøring." Så fandt man på at oversætte rengøring til en mission om at forbedre indeklima og arbejdsmiljø til medarbejdernes gavn. I dag er koncernen en af Danmarks største, også på udebane.

Brændende platform: "Something is rotten in the state of Denmark," sagde den danske Prins Hamlet. Store forandringer motiveres ofte med en beskrivelse af krisens komme; Hamlet var en mester.

Globalt brand: LEGO anno 2000, der kåres af Fortune Magazine som Århundredets Legetøjs-brand.

Läs resten här

Gruntvig som tidernas nätverkare utan powerpoint är en bra observation och han är given i en kanon som denna. Och berättigade till sina placeringar är både Hamlet och Lego.

Jag har inte sett någon svensk kommunikationskanon. Det betyder inte att en sådan inte finns. Men den är i alla fall inte så känd. Vad och vilka är givna i den svenska versionen?

Andra bloggar om: , , , , , ,

Ny kultursajt om död målare och pärlstickare

I år firas Albert Målare runt om i Sverige. 1509 räknas som denne mångsidige konstnärs dödsår. En ny webbplats samlar bilder och artiklar om Albertus Pictor. Han var målare, klädskapare och musiker. Som prästen Mikael Mogren skriver i en presentation, så var han en till Sverige invandrad konstnär, född i Kassel, nuvarande Tyskland och samtida med Michelangelo.

Bilden av Albert Målare är från Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Den illustrerar berättelsen om hur två lärjungar efter Kristus uppståndelse har mött en man längs vägen som de inte känner igen och först när de äter tillsammans på värdshuset i Emmaus så ser de och förstår att det är Jesus de har mellan sig vid bordet.

Andra bloggar om: , , , , ,

10 februari 2009

Nyhet: Fria ord i nationalcykeln

Nu släpper Nationalencyklopedin 64.000 artiklar fritt på nätet. Ett utmärkt komplement till svenska Wikipedia. Startsidorna är rätt olika. NE kör med ett taggmoln. Wikipedia har en mer innehållsrik sida.

Det finns ett par widgets på NE som kan hitta sina användare. Sisådär knappa 14 % av hela den aktuella versione av NE har nu öppnat sig. En prenumeration på resten kostar inga stora pengar. Den som förköper sig på kvällstidningar, behöver bara avstå tre blaskor i månaden för att täcka kostnaden.

Andra bloggar om: , ,

Svartvita debattörer frustrerade av normala biskopar

Det har sagts att det inte hänt i modern tid att biskop i Svenska Kyrkan är oeniga i kyrkliga frågor. Debattörernas frustration över att människor kan ha gemensam uppfattning i en enskild fråga, utan att de därför är ideologiskt klonade, fördunklar den historiska blicken. Cirklarna rubbas när förenklade argument inte fungerar längre.

Hoppas nu inte det korta historiska perspektivet smittar forskningsvärden. Risken finns, för kyrkliga forskare blir liksom forskare i andra discipliner blir intervjuade när massmedia vill fördjupa en aktuell fråga, eller i alla fall dra den ännu ett varv. Då kan det hända att någon rycks med och vill formulera sig löpsedelsmässigt.

Modern tid måste anses sträcka sig bortom millenieskiftet. En mer begränsad definition är inte rimlig. I alla fall inte om det handlar om att återge den teologiska debatten och debatt inom Svenska kyrkan i läro-och ordningsfrågor.

Inom historievetenskap räknas perioden från upplysningstiden och framåt till modern tid. Som grund för mina rader nedan gör drar jag gränsen mycket hårdare: tiden efter 1951 års religionsfrihetslag. Det blir några noteringar, som en del läsare direkt och utan förkunskaper förstår ger proportion åt en aktuell kyrkodebatt. Andra saker jag pekar på, får mer ha funktionen att påminna och väcka den nyfiknes intresse. Googla på, du vetgirige läsare och du ska finna det som ger lön för mödan.

På 1950-talet intog Svenska Kyrkans biskopar olika ståndpunkter i frågan om kvinnors rätt till prästvigning. Vem kan ha missat det? Skillnaderna bestod långt efter de båda kyrkomötena i slutet av årtiondet där beslut om att öppna prästämbetet för kvinnor behandlades. Samvetsklausulen i kyrkomötets protokoll gällde fram till 1982. Nu har den kommit upp i debatten om ändrad ordning för vigsel inom Svenska Kyrkan. Några biskopar ser en ny klausul som lösningen på vigselfrågan. Andra motsätter sig undantag. Vem tror att en ny klausul skulle räcka i 22 år, fram till 2031?

Under 1960-talet var var folkkyrkobegreppet under livlig debatt, gång på gång. Den som gör för stor sak av förra veckans DN-artiklar är antagligen okunnig om hur oeninga biskopar som Bo Giertz, Arne Palmqvist och Ruben Josefson kunde vara. Den social-etiskadebatten blev i flera stycken en vattendelare ända in i biskopsmötet.

När det inom Svenska Kyrkan bland de unga på 1970-talet gick en väckelse i återupptäckten av de kristnas gemenskap i församlingen valde flera biskopar sida. Några uppmuntrade aktivt de ungas vilja att förstå församlingsteologin och praktisera den i sina egna liv tillsammans. Andra
gav uttryck för både oro och upprördhet inför det nya.

Frågan om statskyrkans avskaffande är en utdragen historia. Men med utredningar från slutet av 60-talet och framåt intensifierades debatten. Och den var under slutet av 70-talet och början av 80-talet stundom infekterad. Biskoparnas meningar var delade. Biskop Ingmar Ström var en av de biskopar uttalat försvarade statskyrkan, trots att han på så många andra områden var en kyrklig förnyare. Biskop Arne Palmqvist var drivande i att stoppa ett beslut om stop för statskyrkan 1979. Som om det fattats då gett Svenska Kyrkan sin frihet redan från 1984. 16 år är inte riktigt, men nästan en generation.

Inom biskopsmötet var meningarna delade om att låta dopet bli medlemsgrundande i Svenska Kyrkan, liksom i resten av den världsvida kyrkan. När frågan nådde kyrkomötet för beslut på 1990-talet och och den nuvarande ordningen infördes 1996 (rättat 11 feb) var det många hårda ord som fälldes, inte bara inom biskopsmötet utan också offenligt, i kyrkomötet och i massmedia.

Under den senare delen av 1980-talet och fram till utgivningen av Stora Boken och Svenska Kyrkans jubelfest i Uppsala1993 pågick Svenska Kyrkans bekännelsearbete. Det var ett brett upplagt projekt som engagerade många. Svenska Kyrkans biskopar kunde inte undandra sig att ta del i bekännelsearbetet. Här väcktes flera frågor om tro och lära som då eller senare förde med sig att biskoparna fick bekänna färg. Och det blev mer än nyansskillnader.

1995 avgörs principiellt frågan om att avskaffa statskyrkan och göra Svenska Kyrkan fri från staten. Inom biskopsmötet fanns ännu vid denna tid åsiktsmotsättningar.

Biskopar i Svenska Kyrkan i modern tid har och har haft olika uppfattningar i ekumeniska frågor, har intagit sinsemellan olika position gentemot andra kyrkor inom Sverige och internationellt. Även om en del från "blå laget" i politiken sett hela biskopsmötet som ett rött skynke, så har genom de femtio senaste åren de politiska riktningarna varit fullt urskiljbara i biskopsmötet. Vid val av biskop har de politiska partierna alltid hittat sina kandidater, från vänster till höger.

I den betydelsefulla frågan om Svenska Kyrkans närvaro i skolan har biskopar olika åsikt under 2000-talet. Några biskopar anser inte att Svenska Kyrkans genom präster eller andra kyrkoarbetare ska leda skolgudstjänster vid terminsavslutningar. Andra tycker tvärtom att kristen tro och andra religioner väl kan samverka med den allmänna skolan.

Hur ser det ut framåt? I frågan om aktiv dödshjälp kommer Svenska Kyrkans biskopar ha olika mening. Det kommer inte att råda enighet bland de fjorton om en sammanhållen teologi om dop-nattvard. Och biskoparna kommer att olika syn på tvingande församlingstillhörighet, vigning av församlingspedagoger, på återinförandet av det demokratiska sambandet mellan kyrkomötet och stiften-församlingarna, på avskaffandet av den inkomstrelaterade medlemsavgiften, på förslaget att Svenska Kyrkan ska lämna Borgå-gemenskapen, på införandet av tidsbegränsade biskopstjänster, på den förkortade prästutbildningen, på att....

... ja det inte lätt att sia. Särskilt inte om framtiden.


Det skulle vara intressant att kika lite på de möjliga parallellerna mellan den så kallade biskopsmotionen till 1929 års kyrkomöte, författad av biskop Einar Billing, och det samlade förslag som majoriteten i biskopsmötet 2009, 80 år senare förmått sig till. 1929 varnade ärkebiskop Nathan Söderblom för en partibildning och partipolitik. Men vad hade han för det då? Inte mycket. Men i efterhand blev hans uttalande till profetord.

Den som blivit illa berörd av debattstil och annat under de senaste veckorna, kan trösta sig med att det inte var bättre förr inom Svenska Kyrkan. Och den som vill motivera sig till handling, kan näras av upprördheten att det som inte ledde till något gott då åter tas till "heders".

Plats för eftertanke, var temat för en brett upplagd och nationell kampanj för Svenska Kyrkan vid millenieskiftet. Plats för eftertanke var löftet till Svenska kyrkans medlemmar och till hela Sveriges folk, när staten och Svenska Kyrkan skildes åt.

Tillägg 11 februari: Vi lever i ett hastighetssamhälle. Om biskoparna tidigare valde att publicera sig i bokform får de nu flytta till tidningen. Och då håller de ändå inte jämna steg med de debattörer som använder sina tidningars bloggar. Biskop Tony Guldbrandzén länkar från sin plats på Facebook till debattinlägg i DN.

Om något är nytt i kyrkodebatten så är det inte att delade meningar i biskopsmötet får offentlighet, utan hur hastigheten hanteras. Svenska Kyrkans medier upplevs vara för långsamma och ha för liten räckvidd.

Svenska kyrkans officiella uppfattning om ändringar i äktenskapslagstiftningen redovisas på nätet här

Andra bloggar om: , , , ,

Klockringning ingår inte i begravningsavgiften

Statens kammarkollegium har meddelat att Svenska Kyrkan inte låta klockringning ingå i den obligatoriska begravningsavgift som förmedlas till Svenska Kyrkan som ersättning för uppgiften att svara för begravningsverksamheten i hela landet, med undantag av Tranås och Stockholms kommuner.

Det är det faktiska innebörden av inga kostnader för klockstaplar får betalas med begravningsavgiften. Återstår för Svenska Kyrkans församlingar att låta de egna medlemmarna betala, för sig själva och för alla andra. Eller plocka bort klockstaplarna.

Avtalen mellan Svenska Kyrkan och staten, som tillkom för att skilja kyrkan från staten, blir allt mindre ömsesidiga i sin uttolkning. Bra och långsiktiga avtal förutsätts av att parterna behandlar varandra med full respekt och mesta möjliga generositet. När tolkningen av avtalens tillämpning går isär undergrävs den ursprungliga grunden.

Om begravningsverksamheten steg för steg i praktiken mer kommer att betalas av Svenska Kyrkans medlemmar och mindre av skattebetalare i allmänhet, då är förutsättningarna för att Svenska Kyrkan på ett bra sätt ska kunna fullgöra sitt uppdrag i grunden förändrade.

Enskilda förändringar kan tyckas vara av mindre betydelse, men sammantagna och över tiden blir effekterna betydande.

Källa: Svenska Kyrkans Församlingsförbund

09 februari 2009

Signum-bloggen med Ulf Jonsson


Den teologiska kulturtidskriften Signum har förnyat sig digitalt och chefredaktören Ulf Jonsson bloggar numera tillsammans med sina kamrater i redaktionen. Det är ingen blogg som är helt lätt att följa, eftersom den inte går lägga till sin feeder.

Andra bloggar om: , , , , ,

En missad mässa är också en mässa


Jag kom inte till möbelmässan i år. Bättre lycka nästa år. Glimtar från nätet, press och tv, är vad jag får nöja mig med i år.

Sitta vacker vill man ju. Den här mjölkpallen, designad Josef Frank, har åter tagits i produktion efter en paus på sisådär femtio år. Bjuds jag på den, tackar jag inte nej. Svenskt Tenn säljer den för nätta 4.000 kr.


Om jag gått en sväng på mässan hade jag stannat till vid valstugorna. Bara idén att låta design möta politik är lovvärd.

Andra bloggar om: , , , ,

08 februari 2009

Wireds Chris Anderson på sverigevisit: Se och hör. Läs kommentarerna.

Are we doomed? frågar Ted Valentin och Chris Andersons svar blir nej, inte de små aktörerna på nätet. Men de stora jättemedierna - ja.

Helen Ehnbom, fd Match.com och nu med egna Only People skriver:

Det är prissättningen som är nöten, man måste hitta den perfekta nivån. Och man kan inte ta betalt för allt. Men har man en tillräckligt bra produkt kan man och bör man absolut ta, lagom, betalt. Det är snarare korsanvändandet som kommer att få stryka på foten.
Anderson på plats i Malmö onsdags fick en hel del uppmärksamhet. IDG sammanfattar och länkar vidare.

Andra bloggar om: , , , , , , ,