Tredje söndagen i september håller Svenska kyrkan val. För andra gången sedan skilsmässan från staten.
Nye chefredaktören på Kyrkans Tidning påstår att det är tyst om valet. Jag känner inte igen mig. Så vi rör oss i olika kretsar.
Han skriver att han talat med partigängarna. Och där kan det nog stämma: man känner att de gamla partiernas ombudsmän på sin höjd orkar stötta val till kyrkomöte, för där ska enligt annan press en del avdankade politiker som Stjernkvist och Friggebo göra karriär. Häpp.
Jag möter lokalfolket i Örebro och de obundna på årsmöte i multikulturella Skärholmen. Då vilar inga ledsamheter. Gott om folk till listorna. Både de som skaffat sig några års erfarenhet och de som tycker kyrkopolitik verkar nytt och spännande.
Möjligen kan förnyelsen av kyrkovalets form och innehåll gå fortare än jag hoppades för några år sedan. Kyrkoordningens antikverade system kanske behöver ersättas fortare än kvickt. Och engagerade och villiga människor kanhända formerar sig mer fritt och frivilligt utan fördröjning. Det vore en vinst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar