Jag känner mig som del av en nedåtgående trend. Igår stod jag inte ens på trottoaren utan glodde på två röda och ett blått första majtåg från köksfönstret.
S-tåget i Uppsala var lika långt som ministern och årets talare "Paggan" är hög. Vänstern var något fler, men utan musik. Längts och med mest fabriserade plakat var uppstickaren Kd.
Det tågas allt mindre i landet. De som tog sats i Uppsala var nog med livetsordare är än kristdemokrater. För livetsordarna tycks vara snart de enda som gillar tågandet, i min hemstad Uppsala i alla fall.
Jag känner mig som del av en nedåtgående trend. Hellre vill jag tillhöra en uppåtgående. Frågan är bara vilken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar