Valet av ny ärkebiskop i Svenska kyrkan efter KG Hammar närmar sig. På några platser i bloggosfären kommenteras dagsläget. Nu senast listningen av kvinnor som står till förfogande.
Men domprost Tuulikki i Uppsala "nobbar" (som Kyrkans Tidning beskriver saken) biskopsvalet i Uppsala.
Marta Axner har i ett par omgångar kommenterat och tyckt.
Biskop i Svenska kyrkan väljs av ombud för församlingarna (elektorer som väljs av kyrkoråden) och prästerna i det stift som valet gäller. Ledamöterna i stiftsstyrelsen och domkapitlet (som också är en styrelse för stiftet) har också rösträtt. När ärkebiskop ska väljas röstar dessutom de som sitter i den nationella kyrkostyrelsen och ledamöterna i alla tretton stiftsstyrelserna och lika många domkapitel. Det blir ett antal.
Här en länk till en pdf med sidorna om biskop och biskopsval i kyrkoordningen för Svenska kyrkan.
Man ska räkna med att det inom partierna nu snackas, rings och mejlas en del om möjliga och önskade biskopskandidater. Biskopsval har inte blivit mindre politiska på senare år, trots att kyrka och stat skildes åt för fem år sedan.
De senaste biskopsvalen i Skara, Göteborg och Strängnäs har föregåtts av alter mer upptrissade utfrågningar. Referaten från dessa utfrågningar har dock inte gett intryck av att det är de mest centrala uppgifterna och kvalifikationerna för en biskop som upptagit utfrågade och utfrågade.
I kyrkoordningen inleds kapitlet om biskopen med en punktlista över uppdraget:
En biskop ska förkunna det kristna evangeliet i ord och handling. Det är den först listade (och viktigaste?) uppgiften.
Biskopen har ansvar för att evangelium förkunnas rent och klart och för att sakramenten förvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning. Detta mer "rent och klart" är en formulering hämtad från Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
Biskopen ska svara för ledning och tillsyn. Och då menas ledningen av stiftets arbete och tillsynen av församlingarna, prästerna och diakonerna. Man kan gott säga att en biskop har ansvaret för den kyrkliga revisionen som ska säkra inriktning och kvalitet på det som sägs och görs i församlingarna.
En biskop ska vårda och värna kyrkans enhet. Ett nog så utmanande uppdrag i en tid av kontroversiella frågor och när både en del medlemmar i Svenska kyrkan och en del utomstående fått för sig att en kristen kyrka är en åsiktsgemenskap. Det är den inte.
Biskopen viger präster och diakoner. Innan vigningen har biskopen som ledare ansvar för rekrytering och prövning av de som säger att de skulle vilja bli präster och diakoner.
Biskopen ska kalla präster och diakoner till överläggningar. I regel hålls större präst- och diakonmöten med jämna mellanrum i stiften och biskoparna är vanligen rätt angelägna om att ta sig runt i sina stift för att möta "sina" präster och diakoner.
Utöver dessa sex punkter så finns det en del saker på olika ställen i kyrkoordningen som biskopen också ska göra och hålla sig till. T.ex. att vara med på kyrkomötet och sitta i kyrkomötets läronämnd.
Notera att biskopens uppdrag i första hand har med livet i kyrkan att göra. Det står inte i kyrkoordningen att biskopen ska göra sig bra i teve eller vara en fena på att skriva artiklar till DN Debatt.
Det grekiska ord för biskop som vi lånat in svenskan kan i grunden översättas med lagbas eller verkmästare. Det säger något viktigt om biskopens uppdrag: att leda ett arbetslag (präster och diakoner) som verkar både på en plats och ute på fältet, att se till att medarbetarna gör vad de ska med kvalitet och sköter sig mot sina beställare och kunder.
Det är inte massmediernas eller allmänhetens tillfälliga önskemål som ska styra valet och inte heller ska de som har fått förtroendet att välja behöva känna lojalitet mot en allmän opinion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar