I fredags publicerade SvD en understreckare med rubriken Hälsospråket ska vinna själar till kyrkan. Författare är Erik Sidenvall. Han inleder medt noteringen att pingsförsamlingen i Knutby profilerar om från "svavelosande stil" till massage. Intressant.
Han noterar flera samfunds påtagliga intresse för vårdfrågor, som både yttrar sig i ett kyrkligt intresse för att driva vårdinrättningar och vårdens intresse för samverkan med kyrkorna.
Hans problematisering i den fortsatta texten är viktig. Vad är språklig nyorientering? Vad är oppurtunism och inte?
Att intresset för det hälsa inte är lätt att hantera för en kristen församling eller ett samfund är Livets Ords historia ett bevis på, som jag ser det.
Att Svenska kyrkan i år prövade hälsospråket i den offentliga kommunikationen blev uppenbart i reklamkampanjen inför kyrkovalet i september: Hälsokontroll för själen
Och det är bara några dagar sedan studieförbundet Sensus med Svenska kyrkan och svenskkyrkliga organisationer som största medlemmar sände ut pressmeddelande om sitt nya friskvårdscentrum i Malmö: Friskhuset som ska drivas som ett bolag samägt med Svenska kyrkan i Malmö
Avslutningsvis spekulerar Sidenvall i sin understreckare om att hälsospråket kanske blir vår tids religiösa lingua franca. Han avslutar med en seriös och tänkvärd invändning mot detta - som många andra nysprål: "Men minst lika sannolikt är att även hälsospråket mister sin attraktionskraft..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar