Igår var jag kallad till en församling i Hälsningland för att medverka i en inspirationsdag för medarbetare och förtroendevalda. Församlingen är två som blivit en vid årsskiftet och nu skulle man ta sats gemensamt inför en ny mandatperiod på fyra år.
Ett trettital människor ägnade hela sin lördag åt Svenska kyrkan bästa. Medarbetarna på en dag utöver den vanliga arbetsveckan och de förtroendevalda på fritiden vid sidan av arbete och andra uppdrag.
Känslan av att vilja kyrkan väl var den helt övervägande. Här var en grupp människor som verkligen ville göra en insats, och var och en bidrog de med sina särskilda kunskaper och erfarenheter.
De bidrog mycket aktivit i ett samtal om församlingens viktigaste uppgifter, om vad av de lokala traditionerna och vilka kännetecknen man ville ta med sig in i framtiden. Viljan att räta ut frågetecken om arbetsfördelning och ansvarsfördelning mellan styrande förtroendevalda, kyrkoherdens ledarskap och medarbetarna i deras ledarroller var påtaglig.
Svenska kyrkan lever. Och livet är minst av allt eländigt eller hopplöst. Inte i allmänhet och synnerhet inte i en av församlingarna i Hälsingland våren 2006.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar