Se människan före reglerna

En av de mer läsvärda bloggskribenterna med uppdrag i Svenska Kyrkan är prästen  Miriam Wredén Klefbeck. Hon är en självständig röst i kritisk solidaritet med sin kyrka.

Till skillnad från mer kända svenskkyrkliga bloggar och tankesmeder är hon hon inte så förutsägbar i sina bloggposter. Därför blir hon mer intressant än många andra svenskkyrkliga bloggare. Samtidigt har hon en linje i det hon skriver. Och hon ställer öppna frågor varvat med sina självständiga kommentarer.

Nyligen har hon tagit upp ett viktigt resonemang och kyrkliga begravningar. Hon beskriver väl hur ett kyrkligt digitalt (antingen-eller) regelverk riskerar att stå i vägen för människor. Hon gör saken tydlig genom att fråga sig vad skillnaden är mellan att ge en begravning till den som inte är medlem och att bjuda den som valt att stå utanför församlingen på en konsert eller ett annat evenemang i kyrkan.

Hon skriver:

Varför ska vi som är medlemmar betala för icke-medlemmars musikkonsumtion, men inte för deras eventuella begravningar? Frågan är god. Mycket god. För även om de flesta icke kyrkotillhöriga svenskar antingen själva medvetet valt bort alternativet kyrklig begravning genom att lämna Svenska Kyrkan, eller tillhör något annat samfund där de sedan också får sin begravning, så finns det alltid tillfällen, där principer inte riktigt funkar. 

Läs hela hennes inlägg och känn efter själv: Vad tänker du om saken? Och varför tänker du just så?

Det räcker med en församlingsnivå - men det ska vara nerifrån och upp

Svenska Kyrkans församlingsorganisation kan  komma att ändras i grunden. Igen. En nationell strukturutredning som arbetat i 1000 dagar har för en kort tid sedan lagt fram sitt slutbetänkande. Det ska nu ut på remiss.

Meningen är att många, riktigt många styrelser och grupper inom Svenska Kyrkan ska bedöma utredningens förslag. Uppmärksamma brister och föreslå förbättringar, ge uttryck för vad man är emot och uppge vad man stöder, är remissinstansernas uppgift.

Därför är det störande att aktiva medlemmar inom Svenska Kyrkan tycks hoppa över ett avgörande steg i processen och för tidigt - och utan grund - nu diskutera genomförandet av strukturutredningens förslag, som vore det en beslutad ordning.

Det är bra att Strukturutredningen föreslår att två olika val på församlingsnivån ska ersättas av ett. Det är ett dåligt förslag kyrkofullmäktige ska välja ledamöter i de nya församlingsråden, som kan vara flera inom samma pastorat. Ledamöterna i församlingsråden bör väljas på ett församlingsmöte. Och avgörande för om de ska fylla en funktion är om dessa råd sedan har makten både att styra verksamheten och fördela pengarna.

Möjligheten till delegation finns redan i den nu 10 år gamla kyrkoordningen. Men få, mycket få kyrkonämnder har använt sig av möjligheten att föra besluten närmare medlemmarna som brukare. Därmed har också ett avstånd mellan styrande och anställda medarbetare hämmat församlingslivet. Det finns inga garantier i strukturutredningens förslag för de mer långtgående delegationer som är nödvändiga.

Valdeltagandet i de kyrkliga valen blir inte bättre med strukturutredningens förslag. Det är dags att bestämma tidpunkten för att sätta den bortre parentesen om ett system infört på 1930-talet. Svenska Kyrkans demokrati behöver förnyas med kunskap om vad som konstituerar den kristna kyrkan historiskt och vad som förenar Svenska Kyrkan med kristenheten och de olika kristna kyrkorna i samtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, kyrkopolitik, demokrati

Mina frågor om en ny struktur för Svenska Kyrkan - för närhet och samverkan

För kort tid sedan lämnade Svenska Kyrkans nationella strukturutredning sitt slutbetänkande. Jag har läst sammanfattning och större delen av texten, utom kyrkoordningstexten. Det sista ska jag väl inte behöva titta på så noga, eller? Men själva utredningen ska jag läsa om igen.

Redan nu har jag mer frågor än utrop.

Inför avskaffandet av statskyrkan missade utredare och beslutsfattare att se över stiftsindelningen. Den är på det hela taget medeltida. På tio år har 1000 församlingar försvunnit, men stiftsindelningen den består.

Är det inte en svaghet i strukturutredningen att inte ändra stiftsindelningen? Särskilt när 35 stora flerpastoratssamfälligheter ska bli pastorat. Och om några av dem blir stora och starka som stift, vad händer då? Räkna på Göteborg, Malmö, Uppsala m.fl i förhållande till Karlstad stift och något annat mindre stift.

Hur mycket har strukturutredningen studerat nedmonteringen av gamla organisationsformer och svagheten i det gamla sättet att bygga organisation i en digital tid med allt mer sidledes kommuniation?

Det som händer nu handlar om nätverk och i nätverken är individerna intraprenörer (appar). Så jag undrar hur många av ledamöterna i strukturutredningen som är aktiva på Facebook eller i andra sociala medier (umgängesmedier). Och jag undrar hur många av de sakkunniga som jobbat med utredningen som är med på sociala medier?

Jag tror att utredningens förslag att stiften tar över kyrkorna är viktig, men inte av de praktiska skäl som det talas om. Det är viktigt av teologiska, ideologiska skäl.

Är det strukturen för en missionerande kyrka som utredningen föreslår? Mitt intryck är inte det. Och det är ju det som behövs. En motion till kyrkomötet som ännu efter flera år är under behandling skrevs av Anders Wejryd, innan han blev ärkebiskop. Som biskop i Växjö, kort efter åren som chef för Ersta i Stockholm föreslog han en omdefinition av församlingen uppdrag: Mission, genom gudstjänst, undervisning och diakoni.

Det är nästan så att jag hoppas att en eller flera som jobbat med utredningen kommenterar den här bloggposten med något i stil med: "Han verkar inte ha läst alls. Och än mindre förstått vad vi faktiskt menar." Hellre det än att jag får medhåll och bekräftat att en ny stiftsindelning inte aktualiserats eller att jag inte ens borde fråga om det här med erfarenhet av sociala medier och annan kommunikation i nätverk.

Bästa sättet att ta del av Svenska Kyrkans strukturutredning är att läsa sammanfattning, intervju och se videor på POSK.se och på Carina Etander Rimborgs blogg och sen finns blädderversionen av utredningen som jag lagt upp på Issuu.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan,

KOM 2011: Deltagarna har rest hem. Mötet fortsätter på nätet

Igår avslutades de årliga KOM-dagarna för människor som arbetar med Svenska Kyrkans kommunikation och mediebruk. Några dagar före mötet startades en Facebook-grupp. Hittills har 270 inlägg + kommentarer gjorts i gruppen. Och det lär bli fler. Det går alldeles utmärkt att anmäla intresse för att ansluta sig till gruppen.

Före och under KOM-dagarna twittrade flera deltagare flitigt. Också människor som följde mötet på distans   vad med och interagerade. Hashtaggen #svkkom som skapades redan förra året, den levde upp och seglade upp bland den mest brukade på den svenskspråkiga delen av Twitter igår och förrgår.

Carina Etander Rimborg har ett par bloggposter om mötet. Bloggade gjorde också Jacob Sunnliden. Han skapade en särskild avdelning för KOM2011. Och idag kom ett nytt inlägg av Mattias Hallberg i Utvecklingsbloggen knuten till kyrkostyrelsens kansli i Uppsala. Utvecklingsbloggen är en av sjutton bloggar i ett kluster som sorterar under blogg.svenskakyrkan.se Här är Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders för tillfället den mest lästa.

Svenska Kyrkans tidning rapporterade från den inledande programpunkten på KOM-dagarna och spred beskedet om försök med webb-tv SvkPlay som startar till hösten. Jag såg på Twitter idag att en aktiv medlem i Svenska Kyrkan hjälpt kyrkostyrelsen kansli att inte missa den lämpliga adressen svkplay.se Tack Gabriel för det.

Allkristna dagstidningen Dagen rapporterar också om den nya tv-satsning som är aktuell för Svenska Kyrkan.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, svenska kyrkan, kommunikation, webb-tv,

En vuxen tro

Ur dagens nyhetsflöde fångar jag några ord från inledningen av kyrkomötet för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

- Den vuxna tron kan sätta den gemensamma förståelsen framför sin egna, sa kyrkans ärkebiskop Kari Mäkinen.

I den tid där var och en förväntas bli salig på sin tro, eller snarare där jaget förväntas få sin hemsnickrade tro bekräftad av gemenskapen av de troende, är biskopens formulering utmanande. Han talar om en mångstämmig kyrka. Metaforen till sång och kör gillar jag.

Det ligger en så stor befrielse i att sluta kämpa sig till en egenhändig tro, för att istället vila i Kyrkans tro. Att läsa med i "Vi tror på..." och bli buren.

Därför är det så viktigt att särskilt de som är vigda till Kyrkans tjänst proklamerar och försvarar Kyrkans tro och därmed Kyrkans folk.