Det är tid att betona gemenskap

På Micael Grenholms blogg Hela Pingsten finner jag en video där två unga präster läser ur den unga kyrkans skrifter och sätter in orden i samtidens kontext. Innehållet i videon är huvudsaken: kort, personligt, självständigt och med förankring talar EFS-prästerna Elof och Kristoffer till tittaren. Men visst är det snyggt producerat också?

De talar om det karismatiska i Kyrkan, som finns med från den allra första Pingsten och följt henne genom tiderna. I samtiden är det angeläget att betona att kristen tro behöver sin gemenskap för att inte förvanskas eller förtvina. Andens gåvor och Ordet, liksom dopets och nattvardens sakrament hör hemma i Kyrkan.

Uttagna från sitt sammanhang blir gåvorna, orden och sakramenten lätt obegripliga. Det märks så väl i Svenska Kyrkan, när till exempel det kristna dopet sätts ifråga och till och med av en del präster görs till en handling, ett trons tecken som man närmast lika gärna kan klara sig utan.

Den profet som tjänar på sina profetior ska man passa sig för. Ungefär så säger Elof och Kristoffer i videon. Men den som är församlingens tjänare, hon eller han är mer trovärd. Det där är en bra måttstock, som inte är så svår att använda: Du lyssnar till någon och hör vad hon driver för frågor, vad hon kämpor emot och för. Sen sätter du in orden (handlingarna, styrelsebesluten, predikan, debattartikeln eller vad det nu är) i sitt sammanhang, i Kyrkan. Då märks skillnaden. Är det det hon eller han som agerar och talar som tjänar på saken eller är det församlingen, Kyrkan?

No man is an iland, intire of it selfe; every man is a peece of the Continent, a part of the maine; if a clod bee washed away by the Sea, Europe is the lesse, as well as if a Promontorie were, as well as if a Mannor of thy friends or of thine owne were; any mans death diminishes me, because I am involved in Mankinde; And therefore never send to know for whom the bell tolls; It tolls for thee....

av John Donne, ur Meditation 17 Devotions upon Emergent Occasions 1624

Läs även andra bloggares åsikter om teologi, kyrka, kristen tro, kristendom,

 

Hur ställdes frågan? Om kyrkor och poltik

Flera massmedier har idag (och igår?) rapporterat om en undersökning där ett urval svenskar fått frågor om kyrkornas och deras delaktighet i politiken. Eller var det även andra trossamfund än de kristna? Tycks vara så, med tanke på de andra frågorna i samma undersökning som t.ex. Svenska Kyrkans tidning publicerar.

Det är Svenska Kyrkans tidning och analysenheten vid den svenskkyrkliga riksstyrelsens kansli som står bakom studien.

I vardagsspråket betyder politik ofta partipolitik och rymmer det partipolitiska programmet. Inte så förvånande om en majoritet anser att kyrkor och andra trossamfund ska avstå från att gå i par med en partipolitisk ideologi. Och med tanke på att samma undersökning visar att en majoritet förväntar sig att kyrkor ska ställa upp på utsatta människors sida, så skulle nog flertalet anse att det är nödvändigt att kyrkorna har åsikter om samhällets styrelseskick, t.ex. försvarar mänskliga rättigheter och demokrati.

"Kyrkan" skriver Svenska Kyrkans tidning i singularis. Inte som ett ekumeniskt statement, som det verkar. Artikeln talar om flera kyrkor än Svenska Kyrkan.

Det framgår inte vilket det egentliga syftet är med undersökningen. Ska den bekräfta en linje som den partipolitiska majoriteten i Svenska Kyrkans kyrkomöte och kyrkostyrelse har? Eller handlar det närmast om att ha underlag för ett inslag på den kommande Almedalsveckan?

"Svenska folket" är en heterogen kategori. Flertalet är medlemmar i Svenska Kyrkan.

Det vore förstås att lämna kyrkans kallelse att tolka undersökningen som att Svenska Kyrkans företrädare inte skulle delta i det politiska samtalet eller att avstå från att driva olika frågor den politiska vägen.

Församlingarnas ledare och biskoparna har ansvaret att uppmuntra och leda Svenska Kyrkans medlemmar också i ett samhällsengagemang som omfattar det som är politik.

Inte lyda, alltså. Men lyssna, med båda öronen.

Låt gå för att det kan vara en svårframkomlig väg att just Svenska Kyrkan i enskilda frågor ska tala med en röst. Här kan istället inomkyrkliga rörelser spela en större roll: Svenska Kyrkans Unga kan agera politiskt, liksom EFS.

Det lokala politiska engagemanget bör förstärkas. Där är förutsättningarna så mycket större att Svenska Kyrkans medlemmar mobiliseras och upplever sig som delaktiga.

Allkristna dagstidningen Dagens korta referat av artikeln i Svenska Kyrkans tidning visar vad som händer med undersökningens resultat och analysen: Det som först handlar om negativ inställning till lobbyister, blir till att man är negativ till politik. Häpp.

Carina Etander Rimborg har en utförlig kommentar till undersökningen på sin blogg.

Människor påverkar människor. Så därför är den avgörande frågan om människor tar konsekvensen av sin kristna tro också i samhällslivet eller inte. Det skulle vara en katastrof för världen om människor av en god vilja inte agera. Historien är ett vittne om det.

Den politiska makten får inte lämnas fritt åt människor utan tro.


Läs även andra bloggares åsikter om svenska kyrkan, politik, kristen tro, samhälle, undersökning



 

Context is everything: Lyft bort en biskop ur den svenskyrkliga myllan och se vad som händer.

Svenska Kyrkans biskop i Härnösand har varit på besök i den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Där har hon talat på Svenska ambassaden i Helsingfors i ett mötte sin kollega Irja Askola om kyrkans roll i samhällsdebatten. Hon har varnat de kristna i Finland för att gå samma väg som oss i Svenska Kyrkan. Biskop Tuulikki Koivunen Bylund har varnat för att förlora ett politiskt inflytande, säger referaten jag läst.

Och så läser jag en kommentar i Hufvustadsbladet:

Den djupa och breda direktkontakten mellan kyrkomötet och de politiska partierna har alltså lett till att den svenska kyrkan marginaliserats i samhällsdebatten och saknar politisk makt. Detta alltså i motsats till finska kyrkan, vars kyrkomötessammansättning mer eller mindre helt saknar de entydiga politiska bindningar som dominerar Svenska kyrkans motsvarande organ.
Den varning som Koivunen–Bylund utfärdar kan mot denna bakgrund sist och slutligen ses som en varning för politisering av vår kyrka. En politisering som gör att kyrkan mister sitt inflytande i samhällsdebatten samtidigt som den blir en arena för politiska krafter. Då är det inte längre kyrkan som har politisk makt utan politiker som har kyrklig makt.

Så var det då ännu en gång bevisat att sammanhanget närmast är innehållet, om man tillåter sig dragningen. Det tyder också på att det har sina fördelar med ekumeniska kontakter. Så grunnar jag nu lite på om biskopen bad de finska vännerna om några goda råd att ta med sig hem till Sverige och Svenska Kyrkan.

Förre chefredaktören för Svenska Kyrkans tidning, Olav S Melin är sedan flera år åter verksam i Finland. Han kommenterar också relationen kyrka och politik, med anledning av det samtal som biskop Tuulikki deltog i. Ett samtal som han själv var moderator för.

Läs även andra bloggares åsikter om finland, kyrkan, kyrka, svenska kyrkan, biskop, politik, kyrkopolitik

Packar och ställer in mig

Om några dagar ska jag vandra över Pyrenéerna, från den franska sidan till den spanska. Det blir början på min andra vandring längs den klassiska pilgrimsleden till Santiago de Compostela.

Jag har börjat packa så smått. Och så ställer jag in mig i tanken på målet.

Pilgrimen vandrar lätt packad.

Planen är att 3-4 dagars vandring ska följas av en kulturupplevelse i den baskiska staden Bilbao med sitt konstmuseum, som är en sevärdhet i sig.

Stoppet i Bilbao följs av en heldag med tåg sydväst ner till Ourense. Därifrån blir det vandring utan andra avbrott än det som mat- och sovklockan påminner om, de tio milen fram till målet: Aposteln Jakobs grav i staden som bär hans namn.

Bilden tog jag under min första vandring för tre år sedan. Startade då i León vandrade in i Galicien.

Läs även andra bloggares åsikter om pilgrim, pilgrimsvandring, spanien, galicien