23 juni 2011

Hur ställdes frågan? Om kyrkor och poltik

Flera massmedier har idag (och igår?) rapporterat om en undersökning där ett urval svenskar fått frågor om kyrkornas och deras delaktighet i politiken. Eller var det även andra trossamfund än de kristna? Tycks vara så, med tanke på de andra frågorna i samma undersökning som t.ex. Svenska Kyrkans tidning publicerar.

Det är Svenska Kyrkans tidning och analysenheten vid den svenskkyrkliga riksstyrelsens kansli som står bakom studien.

I vardagsspråket betyder politik ofta partipolitik och rymmer det partipolitiska programmet. Inte så förvånande om en majoritet anser att kyrkor och andra trossamfund ska avstå från att gå i par med en partipolitisk ideologi. Och med tanke på att samma undersökning visar att en majoritet förväntar sig att kyrkor ska ställa upp på utsatta människors sida, så skulle nog flertalet anse att det är nödvändigt att kyrkorna har åsikter om samhällets styrelseskick, t.ex. försvarar mänskliga rättigheter och demokrati.

"Kyrkan" skriver Svenska Kyrkans tidning i singularis. Inte som ett ekumeniskt statement, som det verkar. Artikeln talar om flera kyrkor än Svenska Kyrkan.

Det framgår inte vilket det egentliga syftet är med undersökningen. Ska den bekräfta en linje som den partipolitiska majoriteten i Svenska Kyrkans kyrkomöte och kyrkostyrelse har? Eller handlar det närmast om att ha underlag för ett inslag på den kommande Almedalsveckan?

"Svenska folket" är en heterogen kategori. Flertalet är medlemmar i Svenska Kyrkan.

Det vore förstås att lämna kyrkans kallelse att tolka undersökningen som att Svenska Kyrkans företrädare inte skulle delta i det politiska samtalet eller att avstå från att driva olika frågor den politiska vägen.

Församlingarnas ledare och biskoparna har ansvaret att uppmuntra och leda Svenska Kyrkans medlemmar också i ett samhällsengagemang som omfattar det som är politik.

Inte lyda, alltså. Men lyssna, med båda öronen.

Låt gå för att det kan vara en svårframkomlig väg att just Svenska Kyrkan i enskilda frågor ska tala med en röst. Här kan istället inomkyrkliga rörelser spela en större roll: Svenska Kyrkans Unga kan agera politiskt, liksom EFS.

Det lokala politiska engagemanget bör förstärkas. Där är förutsättningarna så mycket större att Svenska Kyrkans medlemmar mobiliseras och upplever sig som delaktiga.

Allkristna dagstidningen Dagens korta referat av artikeln i Svenska Kyrkans tidning visar vad som händer med undersökningens resultat och analysen: Det som först handlar om negativ inställning till lobbyister, blir till att man är negativ till politik. Häpp.

Carina Etander Rimborg har en utförlig kommentar till undersökningen på sin blogg.

Människor påverkar människor. Så därför är den avgörande frågan om människor tar konsekvensen av sin kristna tro också i samhällslivet eller inte. Det skulle vara en katastrof för världen om människor av en god vilja inte agera. Historien är ett vittne om det.

Den politiska makten får inte lämnas fritt åt människor utan tro.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,



 

1 kommentar:

Håkan W sa...

Bra inlägg!

Tycker också att frågan "Hur ställdes frågan?" är högst relevant.

Själv anser/inser jag att min tro - min syn på livet, helt enkelt - färgar mitt eventuella politiska engagemang, det är ofrånkomligt.

Samtidigt ser jag det som en självklarhet att "kyrkan", oavsett samfund, inte skall agera partipolitiskt.

Däremot - som Du skriver - ha "åsikter om samhällets styrelseskick, t.ex. försvara mänskliga rättigheter och demokrati."

Det goda inflytandet behövs i alla partier, oavsett politisk färg.

http://hakans-blogg.blogspot.com/2010/10/jag-foresprakar-det-sekulara-samhallet.html

http://hakans-blogg.blogspot.com/2011/06/hakans-nat-nyhetsflukt-110621.html#links