De fyra orden som engagerar medarbetare mest

Ett nyhetsbrev på morgonen från sajten Motivera leder mig till den korta kärnfulla video med Tom Peters, där han uttalar de fyra ord som ska sägas för att på bästa sätt engagera människor. En chef kan säga säga dem till sina medarbetare, kollegor kan säga dem till varandra, en ordförande till ledamöterna i styrelsen, en medarbetare till en chef som tappat lusten, en förälder till sina barn, ett vuxet barn till sin gamle far, en präst till sin församling, en hustru till sin man...



Läs även andra bloggares åsikter om management, leda, engagemang, motivation,

Frihet motiverar intellektuellt arbete - inte pengar

Om du är chef och anser att du utför ett intellektuellt arbete, då är det inte din höga lön som motiverar dig. Det är fin frihetskänsla.
Och din chef gör inte ett bättre arbete för att hon eller han har en mycket högre lön än du. Möjligen kan du tro att du jobbar på ett finare företag än din granne, bara för att din chef har hög lön. Men det är en illusion.
Din kapacitet och din chefs, maximeras av ett skäl för arbetet, inte av vinst. Den här videon förklarar varför.

Julen är på tapeten - Adventskalender 21 december

I Holmsund lever och verkar konstnären Helena Dahlberg Jonsson. För umeåtidningen Spira har hon skapat den här julkrubban av gamla tapeter.

Läs även andra bloggares åsikter om vintage, konst, bildkonst, holmsund, umeå, julkrubba, jul, adventskalender, julkalender

Det rör på sig i en kyrka österut - Adventskalender 20 december

Adventskalendrarna på nätet tycks vara fler i år än någonsin. Många bloggare gör sina egna bidrag. Företag lägger ner pengar på att dra kunder till sina sajter med adventskalendrar av mer eller mindre o
innovativt slag. Sveriges Television med årets Dickens-inspirerade "julkalender" har extramaterial på nätet, men ännu ingen digital lucköppning. Eller har jag bara inte hittar rätt.

Den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har en serie animerade filmer om advent och den stundande julen. Och en hel kalender på nätet. Kalendern är på finska och de animerade filmerna är på finlandssvenska. De samsas på bloggen Julglimtar med andra filmer, en för varje dag.









Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, adventskalendern, julkalendern, finland, kyrkan

Ångmaskinsindex - Adventskalender 19 december

Läser i bladet om om att Oslo är dyrast att shoppa i. Däremot är det fyndläge i Warszawa och Kapstaden. Det är tydligen PriceRunner som räknat ut det hela med stöd av bland annat ett BigMac-index.

Undrar hur det ligger till med ångmaskiner, är de billigare i Warszawa än i Stockholm? Clas Ohlsson har sänkt priset oå en klassisk ångmaskin Wilesco, en D10 från 1966 kr till 1499 kr. Stora pengar iallafall. Man får väl ett par tre dvd-spelare för samma summa. Hos Modellhobby är den nersatt ännu lite mer. Ångmaskinen alltså. Och jämför man med en lite vassare modell, då är priset i nivå med en netbook.

Jag undrar vad en ångmaskin kostade för 40 år sedan? Vad var det i pengar barn på den tiden önskade sig av jultomten? Utan prislapp har jag inte så mycket nytta av Myntkabinettets räknare för penningvärdet.

Sångerna kommer att överleva honom - Adventskalender 18 december

Jag har vänner som tar Melodikrysset på stort allvar. Ja, jag utgår från att traditionen att kryssa sig fram varje lördagsmorgon är dem till glädje. Mitt eget kryssandet inleds söndagmorgnar och fortsätter sedan i maklig takt, för att sällan avslutas alls. Det handlar då om Profilen i Svenska Dagbladet.

Idag var det Mikael Wiehe som var profilen. Han finns representerad i mitt bibliotek. Nu kom storboken Sångerna från 2002 väl tillpass. Här hittar jag användbar fakta som jag glömt, aldrig lagt på minnet eller ens kände till. Sen fastnar jag i sångtexterna. Inser att jag kan fler av 70-talslåtarna än 80-talslåtarna och har grymt dålig koll på vad mannen flitigt fått ur sig de senaste 20 åren.

Hörde och såg honom senast igår i TV4 Så mycket bättre och läste bu och bä på twitter. Själv tyckte jag Mikael Wiehe gjorde ett positivt intryck.

Wiehe och Hoola Bandoola är en rätt stor del av mitt 70-tal, min tonårstid. Sångerna kommer att överleva honom. Så är det.

Korsordet räcker nog iallafall till onsdag.

Postade julkorten i Peterskyrkan - Adventskalender 17 december

Igår pysslades det vid köksbordet, in i det sista. Årets julkort, vars ingredienser är beskrivna här, är färdiga och stoppade i de adresserade och frimärkta kuverten. Idag har jag stoppat dem alla i den rödaste brevlåda jag kunde finna.

Den står uppställd på platsen där en gång den medeltida S:t Pers kyrka i Uppsala reste sig. En församlingskyrka för människor på östra sidan om ån, riven på 1540-talet.

Så det finns nästan fog för rubriken på den här bloggposten. Brevlådan med årets julhälsningar från hustrun och mig står i en kyrka, eller i alla fall ovanpå ruinerna av ett tempel med aposteln Petrus som sin skyddspatron.

Blandaren i år och varje år - Adventskalender 16 december

Min önskelista för julen är kort.

* Blandaren

Men bra, som vän av ordning och gott humör förstår. Mer än väl.

I väntan på julaftons klappöppning, drar jag fram årgång 2000. Här finner jag några sidor fram i publikationen en fråga som också får sitt svar:

- Hur inviger man nya bredbandet mellan Stockholm och Södertälje?
- Man klipper av det.

Så var det då. Och det håller än.

Bilden av Blandaren är hämtad från Vi i villa.

Ge mig en lucka. Behöver hämta andan - Adventskalender 15 december

Kan återhämtningen effektiviseras? Kan jag hämta igen förlorad tid? Sova ikapp?

Svenska Kyrkans ärkebiskop Anders får i ett pressmeddelande ge ansikte åt en undersökning, beställd av hans eget kansli, om vad svenska folket tycker och tänker om den jul som närmar sig.

- Julen är kidnappad av kommersen, deklarerar biskop Anders.

Jag tror inte att det är riktigt så illa. Mycket jul finns ändå kvar i mänskliga gemenskaper, i hemmen, i församlingshem och kyrkor. Det mesta av julen faktiskt.

Det blir lite kontraproduktivt när ärkebiskopens hälsning till Svenska Kyrkans medlemmar och svenska folket kommer att handla om att julen gör en del på dåligt humör och att någras - om än förmånga -  övervägande julkänsla är stress. Tanken var att statistiken skulle bilda fond till en positiv presentation av en matkasse till den som inget har. Men går sådant verkligen fram i massmedierna?

Även den som vill väl kan bli stressad och missa att unna sig och sina medarbetare en andningspaus och plats för eftertanke. Budskap som stressas fram blir inte de samma som de som mognat. Lite som julstjärnorna jag köpte: fina i butiken och fina i fönstret i två dagar. Sen sa det poff och alla bladen släppte som på en given signal.

En lucka i adventskalendern av stilla ro och snövit som ett blankt papper, det kan man gott unna sig.

Meningarna går isär om det där med att ta igen förlorad sömn. Och meningarna går isär om vad som är kommersiell jul och givandets glädje.

Min lucka mitt i det hela, kanske inte ser ut som den du söker. Ändå kanske vi kan leta efter tid för eftertanke tillsammans. Du och jag och ärkebiskop Anders.

Inte direkt klappat och klart - Adventskalender 14 december

Idag har det varit en helt vanlig dag på jobbet. Klev iväg till det postkontor som är inbäddad i Hemköps butik. Här var det minsann folksamling och sådär en trettifyrti nummer före. Men med kontoret på fickan går det att härarbeta stödd mot närmaste pelare i väntans tider. Emedan många medmänniskor i samlingen tröttnade på att vänta, så blev den desto kortare för oss som lämnades kvar.

Postkassören, tillika butiksbiträdet, lämnade vänligen över kartongen med årets julklappsböcker till dem jag yrkesmässigt haft mest att göra med 2011. Här är inte platsen för att avslöja varken bokens titel eller författare.

Åter vid arbetsbordet kunde jag dela med mig av några upplysningar och berättelser som andra i sin godhet låtit mig på ta del av: Några länkar blev twittrade, några videor bäddades in i ett videotek jag ser mig som vaktmästare för och en handfull responderande inlägg famnade i ett par grupper på Facebook.

Så doppade jag det tänkta ritstiftet för att sedan föra det mot det tänkta pappret och börja skriva mig samman. Berättelser från några dagars resande till Umeå, Västerås, Märsta, Trollhättan och Staffanstorp ska knådas samman till artiklar om kommunikation och mediebruk i Svenska Kyrkans tjänst. Såsom detta arbete ter sig när dugliga kvinnor och män handlar medvetet och med omsorg.

Tidiga kvällen gjorde jag en paus för en tallrik soppa och tittade på ett avsnitt av den danska tv-serien om Bertelsens vandring på caminon till Santiago de Compostela. Det är SVT som sänder ett av 24 korta avsnitt varje dag. Den visas inte å SVT Play, men hos DR går det bra att titta. Serien om pilgrimsvandraren har egen sida på Facebook också.

Bilden från Caminon är min egen. Den är tagen före flera år sedan, på min första vandring. Det är märkligt, bara det där lilla inslaget på teve och jag är igång och vandrar i tanken...

Läs även andra bloggares åsikter om advent, adventskalender, camino, santiago de compostela, pilgrim, pligrimsvandring, julklapp,

Tittar tillbaka: Jag på Bokmässan med Leif GW

Sitter vid arbetsbordet för en skrivardag. Tillåter mig impulser i högtalarna och kikar då och då på bilderna från höstens bokmässa i Göteborg. Det är Dan-Erik Sahlberg från Sigtunastiftelsen som samtalar med Leif GW Persson med anledning av hans senaste bok Gustavs grabb.

 

Julkortets anatomi - Adventskalender 13 december

Ikväll bestämde vi oss. Nu vet vi hur årets julkort från Nina och mig ska se ut. Lite pyssel blir det. Hoppas mottagarna tycker att vi håller måttet. Imorgon blir det tomteverkstad och julkortframställning vid köksbordet.

Ingredienser

1 ark papper 120 gram
1 rött snöre
10 g kolpulver
1 kuvert

Redskap

1 skrivare
1 håltagare
1 sax

Blanda ingredienserna väl med inspirationen.

Var är nu adresserna? 

Läs även andra bloggares åsikter om julkort, advent, adventskalender, julkalender, design, historia

50 ord kan räcka - Adventskalender 12 december

Det var väl inte meningen att rada upp en massa videor på bloggen. Men så hittade jag den här. Och den gillar jag. Det vill gärna bli bra när man kokar ner en berättelse och låter några få ord samla tankarna.



Läs även andra bloggares åsikter om jul, advent, betlehem, evangelium, budskap

En jul med Vite Krist - Adventskalender 11 december

Tack vare vänner på nätet och en, annan krok som jag själv lagt ut och en bukett digitala agenter som jobbar för mig i cyberrymden, så trillar julens evangelium, i olika form och format. Det är uppmuntrande och ger hopp om framtiden.

Den Stora Berättelsen som får liv, om och om igen, står i kontrast till den ängsliga tystnad som skolledare runt om i landet känner sig tvingade till eller tar tillfället i akt till.

Här är berättelsen om vad julen handlar om hämtad från Mikaelskyrkan i Linköping. Tack Royne Mercurio



Läs även andra bloggares åsikter om jul, advent, adventskalender, lucka, linköping

Kvinnan med barnet - Adventskalendern - 10 december

Hon var den unga kvinnan som tog emot den himmelske budbäraren Gabriels besked med ett oreserverat ja. Hon bar världens ljus, hon fostrade en son och såg honom lida och dö. Så kom han tillbaka till henne som segrare över all död i alla tider. Hon blev himlarnas drottning och liksom hon tog emot honom, så skulle han ta emot henne i himlen.   

Den här bilden av den havande Maria är tagen i Strängnäs Domkyrka. Här är hon krönt och gyllene.  Livets under hör till det man mycket väl kan meditera över de stunder som ges, i de mellanrum som uppstår i lagda scheman i advent.

Livets under uppstår i en öppenhet inför Skaparen.

Läs även andra bloggares åsikter om maria, jesus, strängnäs, ljus, himlen

Det finns lagar och lagar - adventskalender 9 december

Det finns lagar som verkar konstruerade utan eftertanke. Det finns lagar som det känns som ett kall att bryta mot. Det finns lagar som har sin förankring bland människor och som försvaras med rätta.

Så finns det lagar som är i det närmaste naturlagar och det gäller att med förnuftet och känslan i behåll förhålla sig proaktivt till. Parkinsons lag räknar jag dit.

Det är den lag som säger, att en uppgift tenderar att expandera så att den fyller ut den tillgängliga tiden.

En lag som formulerades av Cyril Northcote Parkinson. Det värsta är att den är tillämplig på en rad områden. Jag tror knappt det finns en arbetsuppgift undantagen.

Inte ens att skriva en bloggpost.

Läs även andra bloggares åsikter om lagar, parkinson, arbete, tid

En amerikansk Swift - Adventskalender 8 december

Jag slår i djävulens ordbok och läser:

Bild - En representation av två dimensioner av något som är tröttsamt i tre.

Kanon - Ett instrument som används vid justering av nationsgränser.

Måleri - Konsten att skydda en platta från elementen och sedan utsätta den för kritiken.

Väg - En bit land utefter vilken man kan färdas från den plats där man inte vill vara till den plats där man inte har någon vettig anledning att tro är bättre.

Många fler ord och ordförklaringar skrev Ambrose Bierce. Han har kallats den amerikanske Swift. För cyniker var han, denne veteran från inbördeskriget som kunde skriva författare, poet och journalist på sitt visitkort.

Läs även andra bloggares åsikter om cynism, cyniker, citat, humor, adventskalender

Han hette Agaton - Adventskalender 7 december

Fram till 1985 hade Agaton namnsdag den här dagen. Jag kände en man som hette just så. Han levde ett långt liv. Född i slutet av ett sekel och död i ett annat. Nu var Agaton hans tillnamn och kallades Bror.

Det var den helige Agatho av Alexandria, en martyr på 200-talet som gett sitt namn åt dagen.

Bror Agaton föddes 3 september 1894 i Västerlövsta församling i Uppland. Sitt vuxna liv levde han i Eskilstuna. Där arbetade han på fabrik, på anrika Bolinder-Munktell som grundades redan 1832.

Men det var innan jobbet på fabriken som Bror Agaton flydde militärtjänsten och första världskrigets beredskap i Sverige. Han tog sig till Norge och därifrån med en valfångstbåt ned till Sydgerorgien. En ensligt belägen som var centrum för ett krig långt senare mellan Argentina och Storbritannien.

Bror Agaton byggde sitt eget hus, en villa för två familjer och en trädgård med ett duvslag bortom fruktträden och odlingarna. Bror fick tre barn, två söner och en dotter. Hans yngste son fick namnet Karl-Erik.

Den 9 april 1987 dog Bror Agaton på en servicehus i Eskilstuna. Det fanns förstås varken radio eller tv i Bror Agatons barndom. Han hörde till de många som växte upp under små omständigheter. Efter det andra världskriget fick han uppleva hur Sverige rörde sig upp från positionen från ett av världens många fattiga länder, för att bli ett av del allra mest välmående. Muren mellan öst och väst stod kvar till två år efter hans död. Men diktaturerna i Portugal, Spanien och Grekland föll under hans tid.

Bror Agaton tillhörde den generation som kunde säga: Vi var med och byggde landet. Han var min farfar.

Läs även andra bloggares åsikter om historia, adventskalender, första världskriget, murens fall, bolinder, munktell

Det såg ut som ett stall - Adventskalender 6 december

- Titta upp där till höger i garagelängan, sa Susanne och pekade. Det var på vägen till stationen från Lextorpskyrkan. Jag var passagerare i hennes röda SAAB för bara några timmar sedan.

Med hennes hjälp får jag ögonen på en öppen carport och där inne i dunklet hinner jag se ett möblemang uppställt, innan vi rullar vidare. Femtio meter bort i den långa raden av garage mot genomfartsleden i bostadsområdet ser jag ännu en öppen port. Och en till.

I den sista står en man lutad mot portens karm och bakom honom ser det ut som ena sidan på en stor gul stoppad soffa.

- De har inga bilar där, berättar Susanne. Det är männen som samlas där. Kvinnorna är hemma i lägenheterna. Susanne Lindström är pedagog i Lextorps församling. Här i garagelängan har några av hennes församlingsbor skapat sina rum, eller har de återskapat?

Det ser ut som de där mörka trånga bostäderna öppna mot gränden, som jag sett så många av på italienska och grekiska bakgator. Här trotsar alltså nya svenskar ett bistert klimat och slirar på den gräns mellan det privata och det offentliga rummet, som är så typiskt svenskt.

För mig är det något helt nytt i en svensk kontext. Det betyder förstås inte att det är unikt. Jag får kolla om samma fenomen existerar hemma i Uppsala-stadsdelarna Gottsunda och Stenhagen, där nationaliteter blandas på samma sätt som här i södra Trollhättan.

- 83 olika språk talas i vår församling, förklarar Susanne. Mångkulturellt är bara förnamnet, förstår jag. Och religionerna är många de med.

Så flyger min tanke iväg ännu längre mot orienten. Garaget blir ett stall och jag har sett Josef stå där i öppningen. Och hade verkligen Susanne rätt i att alla kvinnor är hemma i sina lägenheter, eller var det en ung havande kvinna som skymtade där, längre in i soffan?

Önskelistor - Adventskalender 5 december

Det sitter en önskelista på kylskåpet där jag förvarar mina oliver och ett par ostbitar. Där står att någon önskar sig en hundvalp i julklapp. En jycke som ska levereras med rosett om halsen och sitta vänligt krafsande i en låda.

Men nu har Någon lämnat nya besked via Facebook. Hon låter meddela att listan ska toppas med en ung gråsäl. Statusraden förtäljer icke om det ska vara rosett på det gråa vattendjuret eller i vilken förpackning det ska levereras.

Jag avvaktar en 48 timmar eller så, innan jag inhandlar årets julklappar. Det kan komma nya besked.

Och det kan komma fler listor. På kylskåpet likaväl som på Facebook.

Andras önskelistor uppskattar jag. Men att tvingas till en egen, det är ett ok.

Julmarknad på Piazza Navona - Adventskalender 4 december

I torsdags startade den traditionsenliga julmarknaden på Piazza Navona i Rom. Staden är som bekant evig och marknaden har hundra år på nacken.

Länkning till bild på GoItaly

Den här julmarknaden och några decemberdagar står på min önskelista. Det blir ingen önskning som kommer att infrias i år. Kanske nästa år.


Piazza Navona på Marsfältet, som fått behålla formen efter den antika kapplöpningsbanan den är anlagd ovanpå, är alltid värt att återvända till. Jag har varit där i soliga men lite kyliga februari, i vårmånaderna mars och april, liksom i bloggande maj och juni. Så även i somriga juli, augusti och september. Till och med i höstmilda oktober. Så det är inte mycket som ska till för att fullborda året.

Marsfältets torg och gränder har sin charm, men där är ändå mindre kända Monti som på senare år blivit en favoritstadsdel. Hukande under Quirinalen och tillbakadragen i förhållande till storslagna Colosseum och pampiga Via Imperiale behöver hon lite tid "donna Monti" för att man ska bli vän med henne.

Här i Monti finns flera bra hotell och ett par kloster till bra priser. Hotellen finns det både enkla med ett par stjärnor och några med full pott att välja mellan. Grifo hör till den förra kategorin, med ett par takterasser som plus.  Nunnornas Casa Rossario i stadsdelen är ett bra ställe. Jag unnar mig en förkväll vid Piazza della Madonna dei Monti. Här tar jag ett glas tillsammans med mitt resesällskap på en av barerna där och försöker begripa mig på det sociala spelet äkta romare emellan kring fontänen mitt på torget. När det mörknar, då går går vi ut på Via Imperiale och ser Colosseum upplyst. Sen är det dags att söka sig till något matställe, antingen tillbaka in i Montis gränder eller varför inte promenera västerut och upp till Via Merulana, som löper mellan de stora kyrkorna Santa Maria Maggiore och San Giovanni in Laterano. Närmast på mitten, ett par steg in på tvärgatan Via Macchiavelli ligger Bai Chia. Stället är värt "omvägen"  och varenda Euro. Det är det sardinska köket som visar sig från sin allra bästa sida här.

Skulle jag komma till Rom i december, då skulle jag förutom Bai Chia se till att få en pizza på da Francese vid Piazza del Fico, helt nära Piazza Navona mot floden till. Och ett vid vintermöte med Rom föreställer jag mig att ett eller flera museibesök är passande. Jag väljer i första hand nya moderna museet Maxxi. Enbart byggnaden ritad av Zaha Hadid är stor konst i sig. Kan tänka mig att det kan vara varmare här än i de gamla palatsen där äldre konst ofta visas. Kyrkobesöken kräver säkert att man är ordentligt påklädd den här tiden på året. Det lär inte - som sommartid - vara några bekymmer med halvnakna nordbor som inte har vett att skyla sig i heliga rum.

Ett elskåp vid Via Borgo helt nära Petersplatsen

Det finns många webbsidor om Rom. Här är en länk till en dansk sida. Inte världens vackraste sajt, men mycket innehållsrik och för mig är den en ny bekantskap. En riktigt bra Rom-bok är Artos nyutgåva av Gösta Hagelins klassiska Alla tiders Rom.

En stark tradition - Adventskalender 3 december

Lördag före andra söndagen i advent, då infaller traditionsenligt den dagen då vi öppnar vårt hem för att bjuda på glögg, fika och lite plock till ett glas rött eller vitt. Det kan vara tioårsjubileum idag. Om så verkligen är fallet, det återstår att kontrollera.

Det är roligt att få förbereda, roligt att handla hem det ätbara och roligt att fundera ut lite av ett tema för dekorationer. I år blev det Skogen. Roligast är ändå de glada tillropen som kommer - som ett brev på e-posten - när vi sänder ut inbjudan.

Adventsminglet hemma hos oss blir ett tillfälle till återseenden och nya bekantskaper för våra vänner som kommer. Här blandas generationerna och livsberättelserna.

Foto: Annasara Garlöv 2011

Orden som sorteras bort - Adventskalendern 2 december

Svenska Akademins ordlista - nu också i min smarta mobil. Och där hör den hemma, även om jag inte gallrar ur den tryckta versionen som finns i mitt bibliotek.

Skrivmaskinsbyrå är ett av de många ord som utmönstrats i den 13:e upplagan av Svenska Akademins ordlista. Och det får man väl ha en viss förståelse. Hela listan här

Ord sorteras bort och ord läggs till. Ett nytt ord i listan är hjärnsläpp. Det kommer nog att finnas med i många upplagor framöver - användbart för många med mig - men nya nakenchock tror och hoppas jag blir mycket kortlivat.

Att praktisera advent som en förberedelse för julfirandet, det skulle kunna handla om att avstå från en del av orden och att lägga till andra. Så jag tänker efter: vilka ord är det jag i en julfasta skulle må väl av att avstå ifrån? Vad skulle mina närmaste, min omgivning önska att de fick höra från mig mindre? Och jag tänker: undrar vilka orden är som för sällan blir sagda, av mig och av andra? Skulle min advent 2011 kunna bli tid för nyorden och nyupptäckt av de glömda orden?

Adventskalendern 1 december: Många händers verk

Idag har jag sett världens största pärlplatta och på den fler än 450.000 indianpärlor. Jag har gästat Önsta Gryta kyrka i Västerås och sett en kopia av Leonardo da Vincis ikoniska väggmålning av Jesus sista måltid med sina lärjungar. Här hänger den och den är enorm. Pärlplattetavlan i kafét på Åbergs Museum i Bålsta är liten i jämförelse med denna.

Min värd i kyrkan, Per Wilder leder mig ner från läktaren och närstudien av verket. Det är från orgelpallen framme i kyrkan som man blickar upp mot hela tavlan på rätt avstånd.

1000 barn och deras lärare skapade det som sannolikt är världens största pärlplattetavla med start i oktober 2010 och slutmontering den 12 maj 2011.






Sannerligen är det resultatet av många händers verk. Inte så få av dem små händer och fingrar som i samlad koncentration fäst pärlorna, en efter en, bestämda färger i ett bestämt mönster. Arbetet med plattorna fördelades mellan fem skolor och en fritidsklubb i Önsta församling och gav tillfälle till läranre: öva på siffror och räkning, tala om form och färg.

450.000 plastpärlor - fatta hur mycket det är. 7,5 meter bred och 1,5 m hög är hela tavlan. Stor, men inte längre störst är en bild av Barack Obama från 2009.

Jag undrar vad prästen Peter Wilder och hans vänner och arbetskamrater i Önsta församling har för framtidsplaner. Nattvardstavlan är nog inte det sista spektakulära projektet som man kommer att samla människor i församlingen omkring. För Lego-Jesus av fler än 30 000 legobitar står i samma Önsta Gryta kyrka. Framöver tror jag den här församlingen ännu en gång kommer att låta tala om sig i hela Sverige och i världen.

Det här med att människor tar något alldagligt som en liten fyrkantig plastbit eller en ännu mindre ihålig plastpärla för att tillsammans skapa något helt unikt är fascinerande. Per och jag talar om saken. För honom är det viktigt att göra det man själv tror på och det som är ett lustfyllt arbete.

- Vi medarbetare gör det vi själva tycker är viktigt och så berättar vi om vad vi gör. För människorna närmast, de som bor i församlingen, förklarar Per.

Han vet och jag vet att både Lego-Jesus och och Nattvardstavlan blev mediehändelser, men det är inget han tar upp. Det här de 1 000 par händers verk som han vill att jag ska förstå meningen med. Och jag tror faktiskt att jag begriper det. Per tycker tavlan är vacker. Där är jag ännu inte. Men på orgelpallen med blicken upp på den stora läktarväggen blev jag en del av berättelsen om livet i Önsta församling.

PS Igår skrev jag om ett par annorlunda kalendrar på nätet. Det finns fler, vanliga som mer ovanliga. Jack Werner på Ajour listar sina tio favoriter och Carina Etander Rimborg lyfter fram några till i sin blogg.