Prästen Bo Brander hade ännu en av sina själavårdande och intellektuellt utmanande predikningar. Jag hörde honom i S:t Ansgars kyrka idag. Bo lyfter fram hur till och med Johannes tvivlar på att Jesus är den Messias han banat väg för. Det är "vinter" för honom där han sitter fängslad.
Här i podradion från S:t Ansgar går han att lyssna på igen.
Att bana väg i mörker och kyla är en utmaning. Att hålla värmen är bara möjligt om man håller sig nära det enda sanna ljuset. Annars kan frestelsen att låta energin komma ur det mörka, ta överhand. Då närs människan av olycka. Suger åt sig och ältar eländet. Grupper samlas för att gnälla: På den som äter för lite. På den som dricker för mycket. På den som inte är tillräckligt social. På den som umgås för mycket med fel människor. Jesus frågar, med rätta:
Vad ska jag likna detta släkte vid? De liknar barn som sitter på torgen och ropar till andra barn: ʼVi spelade flöjt för er, men ni dansade inte. Vi sjöng sorgesånger, men ni grät inte.ʼ För Johannes kom och han varken äter eller dricker, och man säger: ʼHan har en demon i sig.ʼ Människosonen kom och han äter och dricker, och då säger man: ʼTitta vilken frossare och drinkare, en vän till skatteindrivare och syndare.ʼ Men Visheten har fått rätt genom sina gärningar.ˮ
Från Evangelium enligt Matteus, kapitel 11, vers 16-19
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar