Bra att biskopar bjuder generöst

Det är en förenklad journalistik som mest lockar fram avundsjuka att publicera representationskonton för Svenska Kyrkans biskopar. Östgöta Correspondenten får till en kampanj mot biskop Martin Lind i Linköping och idag hänger Svenska Kyrkans Tidning på samma drev. Tillägg 17:05 Jag ser att också Dagen väljer att rewrita utan att bidra med något eget.

En tabell med totala representationskostnader är helt ointressant utan jämförelser. Det är klart att det gör skillnad vilka människor som biskoparna bjuder till bords. Att äta tillsammans ger tillfälle till samtal. Det kan också vara ett sätt att visa uppskattning, att ge människor ett erkännande.

När man äter tillsammans blir det ofta en bra kommunikation. I en tid av mycket indirekta kontakter och kommunikation på distans kan det vara väl använda pengar att bjuda människor till möte med varandra runt ett bord.

Correns räkneexempel är en middag där ett kuvert kostar 650 kr. Är det mycket pengar. Det beror på vad man jämför med. Och en middag på restaurang i Uppsala för 399 kr per person, varför skulle det i sig vara så hemskt?

En sallad, en pizza och en dessert plus kaffe, vad kostar inte det? Det vet väl vilken murvel som helst.

Biskopar ska precis som andra medarbetare i kyrkan handskas ansvarsfullt med medlemmarnas pengar. Varken Corren eller Svenska Kyrkans Tidning kommer ens i närheten av den sakfrågan med sina artiklar den här veckan.

Det finns självklart saker som det går att spara in på i Svenska Kyrkan och pengar som ska flyttas till andra konton i budgetarna för att göra bättre nytta. Matkostnaderna är inte det första. Det är lika angeläget som att spara in på skolmat eller fikabröd och fruktkorg på jobbet. Spara där det är lätt inte detsamma som att spara rätt. Spara på det som gör en del människor avundsjuka och "jantiga" är inte detsamma som att spara solidariskt och vara rättvis.

Som det heter på Journalisthögskolan: Gör om. Gör rätt.

Nelson Mandela fri i 20 år på dagen

Kan det vara så att frigivningen av Nelson Mandela visades i direktsändning, då den 11 februari 1990? I så fall satt jag vid teven och tittade. Om inte så såg och hörde jag i alla fall varenda nyhetsändningarna om denna historiska händelse som fanns samma dag. Det var stort. Idag är det 20-årsjubileum.

Under hela min ungdomstid hade engagemanget för ett fritt Sydafrika funnits med och sammanvävt med mitt kristna liv och aktiva medlemskap i Svenska Kyrkan. Genom att att lära mer om situationen i södra Afrika fick jag perspektiv på mitt eget land och samhällsutvecklingen.

Utan att jämförelsen ska föras för långt så kunde ändå en tonåring känna igen sig i det utanförskap som svarta och färgade levde med under apartheid.

Vi unga sjöng sångerna från systerkyrkorna i Sydafrika och Zimbabwe. Vi bojkottade de sydafrikanska varorna och förmådde våra föräldrar att handla bensin av Shell.

Orden, sångerna, bilderna - allt samverkade.

Så här inledde Nelson Mandela sitt första tal i frihet, efter att ha varit fängslad under 27 år:

Jag står här framför er inte som en profet, utan som er ödmjuka tjänare.

Jag läser på Afrikagruppernas blogg.

Nelson Mandela är på många sätt ett föredöme. Han har visat förmåga att förlåta och att avstå från bitterhet. Hans ledarskap hindrade Sydafrika från ett inbördeskrig.

Tre år senare kom Mandela till Oslo för att ta emot Alfred Nobels Fredspris. Fyra år efter sin befrielse väljs Nelson Mandela till president när ANC vinner de allmänna valen. Så 2014 är det ett nytt jubileum.

ANC:s egen presentation av Nelson Mandela

iPad hade jag redan som barn

Det var något bekant med den där pekdatorn Jobs viftade med för någon vecka sedan. Kom bara inte på var jag sett den förr. Så slog det mig att det var färgen som förvirrade mig. Med röd ram så ser man direkt varifrån tjyv-Apple snott idén.

Etch A Sketch funkar utan batterier.

Klart ett kristet studieförbund ska ha tre genus

Läser i Svenska Kyrkans Tidning att det kristna studieförbundet Sensus erbjuder tre genus att välja mellan till dem som ska skriva in sig som arbetssökande. Även anställda får välja.

Det är klart att ett studieförbund ska ha tre genus: fadern, sonen och anden.

Ja, nu var det ju närmast hen, hon och han som Sensus spelar med. Det könsneutrala hen eller hän kommer österifrån, vad jag kan förstå.

Palestinsk radikalpacifist talar på Svenska Kyrkans Teologifestival i Uppsala

5-7 februari samlar har Svenska Kyrkan en Teologifestival med 1000 deltagare i Uppsala. Många intressanta föreläsare medverkar och det blir stort gudstjänstfirande i Uppsala domkyrka.

En av Teologifestivalens inbjudna talare är Jean Zaru, kväkare och förespråkare av ickevåld.



Hennes bok Fångad av ickevåld har översats till svenska och är utgiven på Svenska Kyrkans förlag Cordia.

I ett förord skriver biskop KG Hammar: Jean Zaru är en politisk och religiös utmaning och en profetisk röst.

Tillägg fredag 5 februari: Zarus förläggare twittrar att Zaru fått förhinder och därför inte kan komma till Uppsala.

Teologifestivalen finns på Facebook och vi är flera deltagare som kommer att använda twitter-taggen #teologifest från fredag eftermiddag och under helgen som kommer.

Stor konst. Stort ledarskap. Mycket lärorikt.Mycket användbart

Det samstämda sätt som en orkester eller en kör kommunicerar på kräver sitt ledarskap. Och sitt medarbetarskap. Det här programmet från TED med Itay Talgam är upplyftande att se. Det är också lärorikt för den som arbetar med kommunikation och för den som står i en roll som ledare eller chef. Talgam presenterar sex världsartister en dag på jobbet.

Jag hittade videon med hjälp av nyhetsbrevet från Conversation Agent. Från nyhetsbrevet hämtar jag några tankar om ett musikaliskt ledarskap. Tolkningen till svenska är min egen.

• Lycka och glädje i arbetet handlar om människors berättelser, också de osedda.
• Låt det ske som ska ske av sig själv - stör inte.
• Var den partner som motiverar - med auktoritet de gånger det behövs
• Skapa en process, men också och de rätta förhållandena för processen.
• Ta ledningen. liksom i musiken, genom att berätta en historia.
• Att leda blir att göra utan göra.

Samstämd kommunikation är ett ideal. I min profession kallar jag det totalkommunikation. Här står inte ledaren eller chefen ensam. Hon eller han samspelar med sina medarbetare. Medarbetarna med dem de tjänar.

Andra bloggar om: ted, musik, ledarskap, management, kommunikation

Jobs nya bok heter IPad. Lanseringen nådde bibliska proportioner. Nu förkunnar evangelisterna.

Det är nästan ännu mer fascinerande att uppleva kraften i hur Apples apostlar utan lön förkunnar, än att ta del av information om vad nya iPad kan göra för mig.

Jag länkar vidare till en i mitt tycke intressant artikel på ConversationAgent där Jobs och Obama jämförs. En kommer med surret och en med honungen.

En av de mer märkliga invändningarna mot nyheter från Apple är att de är för enkla, att funktioner som är ett måste saknas. Och så händer det gång på gång: Användarna gör mer olika saker, sträcker sig längre med prylarna prydda med äpplet.

Och är det sedan saker som inte riktigt är som de ska, då har brukarna ett överseende och ett tålamod som stundom kan vara rent rörande.

Så ska de tas: 12 chefsargument mot beröring av sociala medier

Med nödvändig hjälp av Niclas Strandh hittar jag till Erik Fors-Andrées blogginlägg där han samlat tolv argument som chefer kan använda - och använder - för att inte låta sina företag eller organisationer beröras av det som provisoriskt samlas under begreppet sociala medier. Läs på Definition of Done.

Som chef, företagsledare eller styrelseledamot kan det vara svårt att stå emot alla krav på att "börja jobba med sociala medier" och önskemålen om att "ta bort filtren mot Facebook, YouTube och Twitter". Det är massa sociala medier-ivrare, pr-folk och unga nyanställda som försöker visa sig duktiga med sociala medier. Här är de 12 bästa argumenten ni kan använda för att hålla er undan sociala medier i er organisation. 

En annan bloggare, Björn Alberts, tar upp tråden och diskuterar vidare. På flera punkter ger han goda motargument som har med lyssnande och seende att göra. Att vända sig bort från de sociala medierna är att förlora mycket av kontakten med omvärlden. För företag att förlora kontakt med sin marknad, med sina kunders verklighet. För organisationer att förlora kontakt med de man vill dela sina värderingar med och med sina medlemmar.

I helgen skrev Karin Thunberg en krönika i Svenska Dagbladet där hon blottade en vit fläck i sin journalistiska begåvning och erfarenhet. Det var nog en och annan chef och ledare som läste och nickade instämmande. Så skönt att avsluta arbetsveckan med att bli bekräftad i att snart kunna ta helg i förvissningen om att det inte ska behöva tas några nya vägval i veckan som kommer heller.

Att Karin Thunberg har många vänner bland sina läsare bevisas av flera kommentarer på hennes artikel. Flera som bryr sig och hjälper henne med argumenten för att prova på Facebook, som hon i krönikan mest ägnade sig åt att skriva ner.

Det gamla talesättet In vino veritas, som ungefär betyder att det är med lite vin i kroppen som folk visas sitt sanna jag, kan faktiskt användas på sociala medier i överförd bemärkelse. Jag lär mig inte så litet om mig själv när jag brukar de sociala medierna. Och jag lär mig verkligen mycket om vänner och de människor jag arbetar med och för i mötet med dem i de sociala medierna. Här visar de nya sidor av sig själva, jag ser skilda förmåga att anpassa sig och på ett skapande sätt använda det nya. Och jag märker skillnader i vad de väljer att visa upp, liksom skillnader mellan dem som använder sociala medier som megafon och för konversation.