Gudmor och gudfar lär vara inne

Läser Aftonbladet på nätet. Vill helst slippa köpa.
Nu våras det för gudmor, är rubriken på en artikel. Prästen Christina Berglund, Stockholms stift är intervjuad. Ainbusken Josefin Nilsson har fyra gudbarn.

En artikel om det kristna dopet i en positiv ton. Det får bli att tacka och ta emot.

De kan skriva rubriker

Det finns någon webbredaktör på Dagesn PS www.dagensps.se som är en rackare på att skriva rubriker.

Brygubben kan i alla fall sällan helt motstå att klicka sig vidare när mejlen kommer. I dag gick jag t.ex. på den här "Döm själva: En Kobra för 2000-talet" och "Här finns landets hetaste bostadsmarknad"

(Artikeln bakom den andra rubriken berättar att det är hetast i Malmö och Göteborg. Brygubben tycker till om vilka delar av Svea rike som har framtiden för sig i ett kommande inlägg.)

Religiöst samfund gör reklam-tv?

Det har kommit uppgifter om att TV4 sagt ja till att sälja reklamplats i sin kanal till Svenska kyrkan. Inför kyrkovalet den 18 september vill Svenska kyrkans informationsavdelning lägga en del av sina pengar på tv-reklam.

Man har för avsikt att producera centralt och låta församlingarna ute i landet betala fakturan från TV4. Upplägget är det samma som för print och radio.

Uppdraget att köpa tid och plats har gått till go.bizkit www.bizkit.se

Det återstår att se om det kommer att uppfattas som banbrytande med ett religiöst samfund som avsändare. Eller är det inte mer kontroversiellt än att biståndsorganisationer med religiösa huvudmän fått plats i rutan?

En och annan kommer säkert att ha svårt att hålla isär Svenska kyrkans information om valet (jfr med Skatteverkets valinformation) och kyrkopartiernas valpropaganda, som här

Människor som gör

Förra veckan var det en och annan tidning och någon radiostation som nappade på Tove Lifvendahls nya bok "Människor som gör".

Bra titel.

Har inte läst mer än om den ännu. Notisens rubrik länkar till förlagets presentation av boken.

Sociala entreprenörer - ett fruktbart begrepp? Är det inte än mer socialt med intraprenör? För att markera sammanhanget där den eskilde interagerar med andra aktörer. Eller social animatör?

Slutat bry sig?

Det är bara att erkänna: jag har slappnat på ett oförsvarligt sätt. Har man startat en blogg får man faktiskt skriva på den. Eller hur?

Och faktum är att Brygubben har inte slutat bry sig.

Dags för nya friska tag. Som också gör avtryck här på sajten.

Så det så.

Kyrkans Tidning som spejare i omvärlden

Kyrkans Tidning är Svenska kyrkans egen veckotidning. Tidningens läsare är väl medvetna om redaktionens ambition att bevaka och belysa brister och oegentligheter i kyrkans inomvärld.

Kyrkans Tidning kan inte beskyllas för att vara överslätande och glättig i sin beskrivning av livet i Svenska kyrkan. Och även om det ibland kan bli lite för mycket av det goda för en trogen läsare är det i grunden bra att redaktionen påminner om att det finns en hel del att åtgärda: reda ut och ändra på.

Men efter gårdagens P1 Granskar www.sr.se/P1/kaliber om begravningsbyrån Fonus och P4 Extras uppföljning www.sr.se/p4/extra så tänker jag: Så bra det vore om Kyrkans Tidning också vände sökarljuset mot de mörka hörnen i kyrkans omvärld. Till hjälp för kyrkans medarbetare i deras bevakning och analys av omvärlden. Till deras hjälp som drabbas av fel och brister och som borde kunna påkalla kyrkans stöd och hjälp.

Det har möjligen redan hänt att Kyrkans Tidning gjort det jag nu efterfrågar. Om det är så, är det bara mitt fel att jag i så fall glömt det?

Pop-u-later

I kvällningen kom med e-posten tidningen Internetworlds surftips.
Det här väljer Brygubben att föra vidare
http://www.pope-u-lator.com/

Mahatma Gandhi - en bloggare?

Idag påminde SR P1 OBS om Mahatma Gandhis ickevåldskamp mot de koloniserande britterna. Om hur han vandrade många mil till havet för att skaffa det salt som britterna beskattade så högt.

I programmets internationella tidskriftskrönika berättade Zac O’Yeah om Mahatma Gandhi som journalist och tidningsman. Gandhi var en flitig skribent och publicist, redan som ung och under sitt liv drev flera tidningar, inte sällan flera samtidigt. Han skrev om både de allmänna politiska frågorna och om sina mer personliga tankar. I sitt skrivande var han fullständigt ärlig och hans filosofi var att inte låta konsekvenserna av skrivandet hämma honom.

Var han en tidig bloggare? Det verkar inte bättre.

Två ärliga människor

Det har gått en tid sedan påven Johannes Paulus II begravdes och en nyhet idag är att skortenarna på Sixtinska kapellet har kollats av. Det är väl bra att inte elda för kråkorna när det är dags att bränna röstsedlar.

Johannes Paulus framstår som en ärlig människa. Och här är han lik Svenska kyrkans högste ledare, ärkebiskop KG Hammar.

Men där påven var ärlig i sitt företrädande av kyrkans tro sätter KG Hammar som regel ärligheten mot sig själv främst. Likheten i skillnaden är den respekt och den uppskattning som visats dem.

Jag föreställer mig att Johannes Paulus II - som en del vill ska få tillnamnet Den Store - många gånger lade sina egna funderingar och tyckande åt sidan i sitt ämbete. Hammar sanningspatos tycks tvärtom ofta hindra honom från att föra kyrkans talan.

Rekodgenerationen - igen

Gamla Kairos Future håller stilen och ångan uppe. I dagarna presenterar de en ny bok om rekordgenerationen (födda 1954-54). Boken har fått sin egen webbplats (länk till den från rubriken).

Att sätta namn på katagorierna är Kairos bra på. Vad sägs om: Köttberget, Grå Tigern, Foten i dörren och Guldklockan?

I år går de första i generationen i ålderspension. Rekordgenerationens uttåg från arbetsmarknaden står för dörren. Var tar de vägen? Flyr de till varmare breddgrader? Eller tar de sig i i föreningsliv? Eller startar de eget - jobb eller föreningar?

De är överrepresenterade på chefsposterna runt om i näringsliv och samhälle. Det är med andra ord dags att satsa några extra kol på rekrytering.

Relation och passion

Svenska Missionskyrkan har låtit göra en analys av dagens ungdomskultur för att finna svar på hur kyrkan kan verka i den. Tidningen Dagen intervjuar utredaren Kjell Carles. Rubriken ovan länktar till artikeln.

Hittar inget om rapporten som Nya Dagen refererar till på Missionskyrkans sajt ännu www.missionskyrkan.se Får återkomma.

Att äktet och handling är nyckelord för en ung församling, stämmer med mina egna tidigare erfarenheter. En del av referatet tyder på at förändringen för de ungas skull och med de unga i kyrkorna går på tok för långsamt. Vem vinner på detta? Svaret leder vidare till påståendet: Ni har ansvarat.

Grönt över gränserna

Idag har jag från morgon till kväll mött människor som gillar trädgård och odling.

Jag har stått i en monter på Stockholmsmässan där Nordiska Trädgårdar tog emot. Här representerade jag Wij Trädgårdar i Ockelbo www.wij.se

Det var påtagligt hur många slags människor som sökt sig till mässan den här helgen. (Själv missade jag en annan slags mässa i Sankt Ansgars kyrka i Uppsala www.ansgar.nu)

Journalister - och då inte bara de som skriver grönt -, skådisar, norrlänningar, tatuerade MC-killar, 08or, politiker, skåningar, kyrkfolk... Vad är det som drar?

Allt som visades upp är inte snyggt. Alla frön, lökar, knölar och rötter som säljs kommer inte att gro. Vad är det som lockar?

Här fanns de som inte visste mycket och här fanns de som freekar loss på fritillaria (klocklilja) i alla dess former.

Jag söker svaret. Redan utan det, så gillar jag det som uppstår i det gröna mötet. Det är kultur. Och folkligt. Är det också intellektuellt?

Intellektuell och folklig

SR Godmorgon Världen behandlade religionenerna påverkan på politiskt liv och samhälle. Utgångspunkten för inslaget var en kommentar av tidningen Nya Dagens Håkan Arenius.

Tomas Andersberg spådde - i samma inslag - en växande klyfta mellan religiösa intellektuella och folkligt troende. Måhända har han rätt i sin prognos.

Men jag undrar om det är en nödvändig motsättning som ska uppmuntras: att den intellektuella människan - troende eller ej - ska ställa sig i motsatt till det folkliga.

Om en rörelse behöver en intellektuell ledning - vilket jag tror - så kan den inte fjärma sig från det folket. Vilka ska då deras intellekt tjäna? Bara dem själva?

Nå, jag inser att en problematisering av den uppmärksamhet som nu riktas på religionens betydelse för människor och samhälle kräver att begreppen intellektuell och folk(lig) defineras.

Till det får jag återkomma.

Godhetens paradoxer

I sluttampen på bokrean slinker jag in på Bokia i Örebro och scannar av ett bord med 30 % på reapriset. Hittar en liten bok som kan få plats i en annars pappersfylld axelväska: Godhetens paradoxer av Kent Keith.

Bokens femte budord lyder: Ärlighet och öppenhet gör dig sårbar. Var ärlig och öppen i alla fall.

Sant. Svårt.

Klicka på rubriken. Den leder till bokens och författarens webbplats.

Johannes Paulus den Store?

Så kom igår beskedet om att påven Johannes Paulus II hade avlidit. I medierna omnämns han av vissa kommentatorer som "Johannes Paulus den Store". Kommer det att bli hans eftermäle? Jag vet inte.

De svenskspråkiga kommentarerna har de sista dagarna omfattat mer av påvens gärningar än vad som är brukligt. "Underlivsfrågorna" har - i alla fall perdiodvis - tidigare fullständigt dominerat det offentliga samtalet när påven och den romersk-katolska kyrkan kommit på tal. Dessa dagar är det inte så.

Johannes Paulus II bidrog - vittnar många om - till murens fall och den demokratisering av östeuropa med början i hans hemland Polen. Hans insatser för fred i latinamerika och mellanöstern har varit betydelsefulla. Han var en ekumen, som närmade flera stora och mindre kristna kyrkor till varandra under 1980- och 1990-talen. Men i kontakterna med den ryskortodoxa kyrkan gick det trögt. Och till det finns förstås förklaringar.

Nästa påve bör stå fri från öst-västkonflikten och därför hämtas från den afrikanska eller sydamerikanska kontinten. Kardinaler med ursprung från dessa världsdelar finns bland de nämnda namnen. De flesta romerska katoliker finns på södra halvklotet och här är kyrkor och församlingar många gånger mer levande än i västeuropa.

Stockholms katolska stift har förberett sig väl inför påvens död. Deras webbplats www.katolskakyrkan.se ägnas helt åt Johannes Paulus II och här finns mycket att läsa.

Biskop Jonas Jonson i Strägnäs skriver för Kyrkans Tidning (Den långa länken är tyvärr delad för att inte trasa sönder spaltbredden i bloggen. Så den kan vara enklare att gå till www.kyrkanstidning.com och klicka vidare)
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/
200504/02/20050402132305 _Headline954/
20050402132305_Headline954.dbp.asp

Gunnel Vallquist skriver intitierat och intressant i SvD idag http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9461178.asp
och i samma tidning finns en ledare av Per Ericson
http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_9458051.asp

Mer läsning på den ekumeniska nyhetsbyrån ENI:s webbplats http://www.eni.ch
Kyrkornas Världsråds ledning har gjort ett uttalande
http://www2.wcc-coe.org/pressreleasesen.nsf/index/pr-05-11.html

Kyrkan lever vidare

Prästen i Sankta Eugenia i Stockholm, Klaus Dietz intervjuades av SR1 fredag morgon med anledning av påvens allvarliga sjukdom. Dietz medkännande och samtidigt sakliga svar visade på kyrkans styrka genom tiderna: att med ett ämbete minska bindningen till person.

Klaus Dietz förklarade för journalisten att när påven dör kommer en ny efter honom. Och kyrkan lever vidare. Det är inte märkvärdigare än så.

Det är förstås sant att Johannes Paulus II blivit föremål för idolisering. Men det ändrar inte kyrkans ordning. Den syn som Dietz ger uttryck för - med hänvisning till traditionen - förklarar också den nuvarande påvens uttalanden, ställningstagande och handlingar. Han har inte verkat i sin person, utan i sitt ämbete. En föreställning som inte så många av påvens kritiker kan antas ha tagit till sig.

Även i den lutherska kyrka jag tillhör finns ett ämbete, ett treledat. Också vår kyrkas ordning är att ämbetet för den enskilde avgörs av kyrkans kallelse och vigning.