| Foto: Verbum Förlag |
För Henry Cöster är Frälsarkransen en dagisaktiviteternas pärlplattekonstruktion, ett pandurokit vars användning leder till ett missbruk av kristen bön.
Kan det vara så illa? Har Svensk Kyrkotidning berett plats för "skarp och självständig" kritik av upphovsmannen till Frälsarkransen och oss som använder den, så att det äntligen blir sagt vad som så länge förtigits?
Eller kan det förhålla sig på något annat vis?
Utanför min bloggpost ligger den känsla av överraskning som följdes av en ska-man-skratta-eller-gråta-reaktion när jag läste artikeln igår. Och eftersom jag vet ganska lite om vem Henry Cöster, så utvecklar jag inte de första tankar om vad det kan vara för en människa som skriver så här. Men låt mig ändå säga så här: Jag kom att tänka på en av figurerna i bilderboken Petter och hans fyra getter. Inte på Petter, inte på någon av getterna och inte heller på katten Murre Svart eller hans vän Sixten.
Kommentera gärna bloggposten med att berätta om hur du ser på Frälsarkransen i relation till kristen bön, till ditt eget böneliv och skriv gärna något om hur Frälsarkransen används i din församling. Eftersom det inte är min mening att uppmuntra till personangrepp, så kommer jag att rensa bland kommentarerna om det skulle behövas.
Biskop Martin Lönnebo tog den 10 november 2011 emot det kulturpris som delas ut av arbetsgivarorganisationen för Svenska Kyrkan.
Uppdatering måndag 14 november: Miriam W Klefbeck bloggar om Cösters kritik av biskop Martin och Frälsarkransen han skapat. Lars Karlsson i Karlstad har lämnat kommentar med länk som jag lyfter upp. Han bidrar med vägvisning till en recension ur Signum av Cösters bok Livsmodets språk från 2009.
Läs även andra bloggares åsikter om teologi, bön, tro, kristet, kristen, biskop
7 kommentarer:
Frälsarkransens idé är att vara ett hjälpmedel för bönen, en konkret sak som påminner om Guds närvaro. Den fungerar som fotona i plånboken på mina familjemedlemmar - varje gång jag ser dem blir jag glad. Sticker jag handen i fickan och rör vid kransen påminns jag om att om att det finns en andlig värld också.
Cöster har antagligen bara sett det barnsliga och lekfulla med Frälsarkransen - och njutit av att formulera sig med utstuderade sarkasmer.Ur ett liknande perspektiv blir mycket annat löjligt som vi är vana vid att uppfatta som heligt: lite blaskande med vatten på en babys huvud - otillräcklig snabbtvätt???
Allt som är barnsligt är inte banalt.
Jag träffade Henry Cöster nu i veckan på ett föredrag. Det kom upp det här med frälsarkransen, han raljerade över det och det kändes väldigt respektlös och del tyckte att det var modigt att han vågade sticka ut! Men det var många som var arga på det! Finns det människor som använder sig av frälsarkransen som ett redskap för längtan och relation med Gud så måste det bara underbart! Vem kan sätta sig över något sådant eller har rätt att göra det! Det andas bitterhet! Antingen fortsätter denna debatt eller så tigs den ihjäl!!
Pandurokitet (jag fattar inte ett dugg) kan det vara företaget Panduro som avses? Men vad är då kitet för något. Felstavning av "kittet" dvs fönsterkitt?
"Dagisaktiviteten" ?
Dagis ??
Dagens, dagen, dagar förstår jag ex. "Dagens aktivitet var följande....."
Eller är det "Dag i sak tiviteten"?
tiviteten = dokumentsägaren njae jag får inte ihop det alls ??
Och vem är Pär platte ? Och vad för slags konstruktion är det då frågan om ?
Är det någon som kan översätta detta tack ?
Med vänliga hälsningar
Jag träffade också nämnde professor på samma föreläsning (antar jag) i veckan som gick. Som jag förstod det menade han att frälsarkransen inte har den tradition som ex. rosenkransen har. Icke desto mindre menar jag att man inte raljerar över ett hjälpmedel till bön, som så många tagit till sig. Om kristendomen aldrig gick utanför traditionen, skulle den enligt mig inte kännnas särskilt meningsfull.
Cöster anser också att allt är oss givet och att kransens pärlor uppmanar oss att själva fylla i vad pärlorna står för, vilket skulle strida mot det redan givna. Jag har svårt att se motsättningen där. Vad kan vara bättre än att få hjälp med sin bön? Inte kan väl Jesus ha menat att vi alltid ska be "Vår Fader" ordagrant rätt upp och ner? Det är väl istället så att den bönen ger oss en vink om hur vi ska be och i vilken anda.
Nej, denne professor ger jag inte mycket för. Tacka istället Martin Lönnebo för att han gett oss denna fantastiska krans av Livets pärlor (som för övrigt inte alls går att införskaffa på Panduro...)
Henry Cösters teologi och traditonella uppfattingar om kristen tro:
Nytt vin i gamla läglar
Visst kan man undra om frälsarkransen är den bästa bönepraktiken, men detta sköt nog lite över målet.
Jag har stor glädje av min Frälsarkrans. Varje dag finns den runt min handled och ger mig påminnelse och uppmärksamhet kring de teman som varje pärla öppnar upp för. Jag har ökat min kvalité och tid i bön på det sättet. Det har varit en välsignelse för min personliga del. Ami
Skicka en kommentar