08 februari 2009

Det uppväxande släktet är Generation Göra


Jag läser tillfällighetsmagasinet Design & Affärer en intervju med professor Alf Rehn vid Åbo Universtetet.

Min 12-årige son gör till exempel egna filmer på YouTube. Om han inte gillar en film så klipper han om den och om en produkt inte passar honom försöker han göra om den. När hans generation växer upp kommer det fortsätta att kräva att jobba så.

Alf Rehn kopplar den nya Generation Göra till en ökad betydelse för industridesign.

De företag som överlever framtiden är de som vågar släppa kontrollen över sina produkter och där designern förstår att inge längre äger designprocessen, eftersom ingen har en slutgiltig kontroll över sina produkter.

Han går längre än att koppla design till produkters värde och säger att designern ger design och företagets själ.

Magasinet Design & Affärer ger ut av SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign. Artikeln finns på SVID:s webbplats, om än bara som en pdf med hela tidningen.

Alf Rehns argumentation för designens betydelse och han beskrivning av de alltmer begränsade möjligheterna att ensidigt styra produkt kan jag dela. Och resonemanget blir detsamma när det gäller att paketera tjänster och i hanteringen av varumärken.

Framtidens tjänster av värde byggs upp i ett samspel mellan alla avdelningar inom företaget, och mellan företaget och kunderna.


Apropå varumärken så läste jag nylgein med stor behållning flera artiklar i senaste numret av Brandmanager. Johan Gromarks och Frans Melins samtal med Adam Friberg, en av grundarna av Fabric med Weekday. Monki, Cheap Moday, Sunday Sun m.fl är lärorik och väcker beundran inför ett strategiskt varumärkesbyggande. Henrik Ugglas åtta principer som stärker varumärktesarkitekturen ska jag grunna på ett tag.

Begreppsreda när det gäller sådant som modervarumärke, garantstrategier och varumärkesassociationer har betydelse.

Det handlar - som Niclas Strandh skriver - inte om att skydda utan att leva varumärket tillsammans med kunden.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Svenska Kyrkan säljer ut Maria och Jesusbarnet på Tradera


Nu är auktionen igång på Tradera. Svenska Kyrkan är säljare av 37 verk från vandringsutställningen Made in Asia.

Jag undrar vilken person som döljer sig bakom säljaren "Svenska Kyrkan" och vilka omdömen Svenska Kyrkan kommer att få av köparna.

Nu är i alla fall säljarnamnet upptaget. Någon annan än jag han före.

Konstverket har utropspriser från 3.000 kr och uppåt. Budgivningen kan som vanligt följas av vem som vill. Den första auktionen avslutas 22 februari kl 12:10. Den sista samma dag, en och en halv timme senare.

Ska jag välja en favorit bland konstverket i samlingen Made in Asia, får det blir Regnbågen, nr 28.


I en kommentar till mitt förra inlägg om auktionen så ställdes frågan om Mats Hermansson och Mikael Mogren har rät utbildning för sitt arbete med utställningen. Det får man nog verkligen säga att de har.

Prästen Mats Hermansson som initierade Made in Asia är själv utövande bildkonstnär och har en konstnärsutbildning i botten.

Se flera av hans egna verk här

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Brygubbens blogg: Här får du sista ordet

En anonym läsare av min blogg menar att jag motsäger mig själv, eftersom jag inte använder svarar på kommentarer.

Så här tänker jag: Jag har begränsat rätten att göra inlägg på bloggen Brygubben till mig själv. Där ger jag mig själv en fördel, framför alla som läser min blogg. Jag har formuleringsprivilegiet.

Därför tycker jag att kommentarerna ska vara fria, så länge de inte innehåller olagligheter, personangrepp eller hamnar utanför allmänt accepterade uppförandekoder i bloggosfären.

Jag uppskattar att få kommentarer på bloggen. Direkta frågor kan jag besvara i nya inlägg. Och jag har också nu och då en personlig mejlväxling med bloggens läsare.

Det händer på den här bloggen, som på andra, att de som skriver kommentarer mer kommenterar varandras skrivningar än mina texter. Och det är väl helt i sin ordning.

Det är vanligt att kommentarerna som skrivs mer är påståenden av läsare apropå det jag skrivit, än att det är kommentarer till något jag gett uttryck för. Och det är väl också i sin ordning. Inte så sällan är det samma påståenden som samma personer skrivit som kommentarer i andra bloggar.

Alla som gett sig till känna och begärt ett svar av mig har har fått det. Anonyma skrivare är det av av uppenbara skäl inte möjligt att ge samma respons.

Valet att inte skriva kommentarer till mina egna blogginlägg är mitt. Och mitt främsta skäl är att jag vill ge mina läsare chansen att snabbt få sista ordet.

Andra bloggar om: , , , ,

07 februari 2009

Kristustolkningar på asiatiska auktioneras ut på Tradera


Svenska Kyrkans vandringsutställning Made in Asia har vandrat färdigt. Söndag 8 februari startar aktion på 37 konstverk på Tradera. Jag ska vara med och bjuda.

Att mötet mellan människan och evangeliet om Jesus som Kristus världens frälsare beskrivs i ord och bild är betydelsefullt i varje tid. Nya bilder och nya ord behövs hela tiden.

Prästen Mikael Mogren som tillsammans med kollegan Mats Hermansson skapat utställningen skriver så här på Svenska Kyrkans webbplats:

Utställningen på Länsmuseet i Örebro är slutpunkten på en Sverigeturné. Den började juni 2007 i Kalmar. Utställningen har kommit till genom Svenska kyrkans internationella arbete. Initiativtagare var örebroaren Mats Hermansson. Tillsammans med Mats Hermansson har jag rest i Asien, träffat konstnärer på plats, intervjuat dem och köpt med konst till Sverige. Det har varit minst sagt omtumlande möten.


Andra bloggar om: , , , , ,

Så kan ett samtal demoleras

Svenska Kyrkans biskopar har delat upp sig i tre grupper. En grupp får en debattartikel publicerad i Dagens Nyheter igår. En annan grupp får sin debattartikel publicerad i samma tidning idag. Den minsta gruppen består av ärkebiskopen. Han är ordförande i kyrkostyrelsen. Kan det göra att han känner sig förhindrad av att vara med i någon av de andra grupperna?

Helt tyst är han inte, för till Kyrkans Tidning säger han:

Det finns olika åsikter inom Svenska kyrkan om vigseluppdraget, liksom i frågan om äktenskapet bara är till för kvinna och man. Det är viktigt att ge utrymme för ärliga samtal och genomtänkt argumentation inför kyrkomötesbesluten i höst. Jag hoppas på fortsatt debatt utifrån fler perspektiv.


Det återstår att se hur ärkebiskopen aktivt kan och kommer att se till att utrymmet för ärliga samtal garanteras. Rum för eftertanke och genomtänkta argument kommer inte av sig självt. För det behöver väg röjas.

En chefredaktör på en svensk dagstidning bloggar flitigt. Igår skrev hon så här på sin blogg:

Att nio biskopar i ett penndrag överger hela folkkyrkotanken och indirekt förordar fortsatt kyrklig diskriminering av homosexuella är fullkomligt absurt och ställer frågan om Svenska kyrkans identitet och framtid på sin spets.

De nio biskoparna representerar enligt chefredaktören den mörka sidan av Svenska Kyrkan. Samma biskopar har med sitt förslag om statlig registrering av äktenskap övergett kyrkans grundläggande identitet och förordar olagliga handlingar. Dessutom tillskrivs de att som konsekvens av sitt förslag om äktenskap vara motståndare till nuvarande ordning för begravningsväsendet och begravningsavgiften.

I själva verket är inte den nu debatterade frågan ingen vattendelare när det gäller Svenska Kyrkans identitet. Inte ens när det gäller vad som läggs i begreppet folkkyrka.

Det här sättet att angripa meningsmotståndare är allmänt förekommande. Men det har har stora svagheter. Det fungerar med en svart-vit världsbild. För debattören blir det förvirrande när någon i det egna "goda laget" inte följer mallen. Den personen måste då beskrivas som förd bakom ljuset, mindre vetande eller omdefinieras och föras till det "onda laget".

De nio biskoparnas förslag går på samma linje som RFSU, Humanisterna och flera andra kyrkor.

En av biskoparna i gruppen som skrev under den andra debattartikeln har sin vana trogen nära till de kategoriska omdömena. Till Kyrkans Tidning beskriver han den andra gruppen biskopars förlag som ett svek och ett försök att luras.

Chefredaktören citerad ovan delar sin debattstil med andra bloggare, t.ex. den här. Likheterna mellan dem båda är flera. Båda har många entusiastiska fans och försvarare. Båda är präster i Svenska Kyrkan. Det som skulle skilja dem åt vore om en av dem insåg de uppenbara likheterna.

De båda biskopsinläggen borde inte först publicerats i Dagens Nyheter. Svenska Kyrkans egen veckotidning Kyrkans Tidning borde ha varit kanalen. Biskoparnas ansvar är att i första hand samtala med församlingarna i Svenska Kyrkan och med de aktiva medlemmar här.

Om ett halvår samlas det kyrkomöte i Svenska Kyrkan som ska ta hand om följderna av riksdagens beslut 1 april. Då kommer det att visa sig vilka av biskoparna i gruppen på om nio som står pall för trycket, från den andra gruppen och från majoriteten av ombuden i kyrkomötet.

Det allmänna debattklimatet är som det är. Hur massmedierna behandlar Svenska Kyrkan är inte så mycket att göra åt. Men hur det funkar i Svenska Kyrkan kan kyrkans egna ledare påverka. Biskoparna har ett ansvar, har makten och verktygen. Det har också de förtroendevalda ledarna för kyrkans styrelser i församlingar och i stiften. I kyrkomötet har gruppledarna för de olika partierna sin ansvarsroll.

Dialog kommer av grekiskans ord för genom samtal, eg. genom ordet
Diskussion kommer av latinets ord för att ska isär.
Debatt kommer från franskan och betyder slå sönder

Sättet på vilket en fråga behandlas, sätt på vilket människor behandlas, är inte det samma som saken och personen. Men formen kan inte skiljas från innehållet. Mediet är budskapet.

Andra bloggar om: , , , , , ,

05 februari 2009

Alliansen ska väck. In med sol och vind.




Brygubbens tidigare postning om kärkraft: Atomkraft, nej tack.

Fler märken här

Andra bloggar om: , , , , ,

Svenska Kyrkans egen tidning - idag på de ungas sida

Heders åt Dag Tuvelius, chefredaktör på Svenska Kyrkans egen veckotidning, Kyrkans Tidning som talar klarspråk om den skeva ålderfördelningen bland Svenska Kyrkans beslutsfattare.

Det är säkert hans rötter i Kyrkans Ungdom som denna vecka avslöjar sig. Och det är bra.

Carina Etander Rimborg, är valarbetare för Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, och bloggar flitigt. Med rätta konstaterar hon att de fyra år låååååånga mandatperioderna inom Svenska Kyrkan missgynnar unga medlemmar. Carina har dock en praktisk lösning på problemet, i väntan på att kyrkoordningen ändras:

Vi måste också ha så många med på listan att man kanske kan få vara med ett eller två år och sedan kan någon annan få komma in (ifall den första måste flytta pga studier eller liknande).

Under en mandatperiod är det många som dör bort i de kyrkliga beslutsorganen. Så hög är medelåldern. Och det för med sig att nya kommer in under mandatperioden. Så att en ung människa flyttar för studier eller jobb, är ingen fara på taket. Inte döden i alla fall.

Dag Tuvelius, Kyrkans Tidning skriver:

Ett dilemma för kyrkovalet är att det oftast beskrivs med förenklade schablonbilder. Som när det gäller valdeltagandet. I förra valet röstade runt 12 procent av medlemmarna. Men bakom den siffran döljer sig både valdeltagande på 30–40 procent i vissa församlingar och ner till 6–7 procent i andra. I Lekvattnet i Karlstads stift röstade nära hälften av alla röstberättigade.

Det där håller jag med om. Från och med nu har Kyrkans Tidning lite mer än ett halvår att som Svenska Kyrkans egen veckotidning ta strid mot schablonerna. Varje vecka finns en första sida som kan förmedla en bild av Svenska Kyrkan som rymmer färg och mångfald. Varje dag finns en webbplats som kan ha andra rubriker än de förenklade. Kyrkans Tidnings redaktion rymmer många goda krafter som nu kan vara med om att göra skillnad.

Men det är inga enorma summor. Pengarna kommer inte att avgöra valet. Utan snarare förmågan att mobilisera och väcka engagemang hos kyrkfolket.

En tidningen som läses så flitigt och citeras som Kyrkans Tidning görs av andra redaktioner inom tv, radio och tidningar, kan verkligen väcka engagemang och mobilicera. Varje gång en aktiv medlem i Svenska Kyrkan säger "min tidning" är framgång.

Andra bloggar om: , , , sve

Är hundmat ett alternativ, om man är vad man äter?

Omvärldsbevakarna på Docere har en blogg tillsammans. Anna Korsvik skriver om den gamla goda tiden då en frukost med O´boy och en tallrik kalaspuffar var en godkänd frukost.

Hennes trendspaning är att efter ekologisk mat kommer människoföda som håller samma höga kvalitet som hund- och kattmat. I alla fall när det gäller att stänga ute tillsatser.

Jag kommer att tänka på den återkommande filosofiska frågan, varför kattmat inte säljs med smak av husmus eller gråsparv? Den och andra funderingar av samma slag här.

Förresten, vem vet hur man får en hund att låta som en katt? Släng in den i frysen ett par-tre timmar. Ta ut och kör den i bandsågen. Då låter det Mjaaaaauuuuu. Häpp.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,