Det har gått en tid sedan påven Johannes Paulus II begravdes och en nyhet idag är att skortenarna på Sixtinska kapellet har kollats av. Det är väl bra att inte elda för kråkorna när det är dags att bränna röstsedlar.
Johannes Paulus framstår som en ärlig människa. Och här är han lik Svenska kyrkans högste ledare, ärkebiskop KG Hammar.
Men där påven var ärlig i sitt företrädande av kyrkans tro sätter KG Hammar som regel ärligheten mot sig själv främst. Likheten i skillnaden är den respekt och den uppskattning som visats dem.
Jag föreställer mig att Johannes Paulus II - som en del vill ska få tillnamnet Den Store - många gånger lade sina egna funderingar och tyckande åt sidan i sitt ämbete. Hammar sanningspatos tycks tvärtom ofta hindra honom från att föra kyrkans talan.
1 kommentar:
Så frågan blir - ärlig mot vem? Är ärlighet det viktigaste värdet, strunt detsamma mot vem eller vad? Eller är det viktigt mot vem eller vad man är ärlig? Själv hållar jag gärna en slant på det senare alternativet. Det är lätt att föreställa sig sådant som det bara är beklagligt att folk är ärliga med.
Skicka en kommentar