Imorgon presenterar kulturminister Pagrotsky propostitionen om sändningsvillkoren för SvT, SR och UR.
Redan i veckan framkom det i flera medier att proppen inte innehåller något förslag om sammanslagning av bolagen.
Att det är valår kan möjligen få fler att ge sig in i en debatt om framtiden och villkoren för public service.
När medielandskapet är så kapitalt (i flera betydelser) förändrat sedan avregleringen av etermedierna, en ny "dagspresskarta" med färre och mer korsvist ägda tidningar och med de nya digitala medierna: vad motiverar då en licensfinasierad radio och tv?
Hur reklamfritt och oberoende verkar de tre bolagen? SvT sponsras - påtagligt i nyligen genomlevda OS-tider. Och beroendet av tittarsiffror och sneglandet på andra kanaler märks väl.
Det senaste halvåret har public service till ringa del uppmärksammats för sitt innehåll. Distributionsfrågan med övergången till digitala sändningar har stått i fokus. Redaktioner har gett röst åt den svenssons som sett tv som en mänsklig rättighet. Är det en rättighet att se tv - jämfört med vad då?
Så vill SvT berätta om sig själva för världen - i alla fall den engelsktalade.
Historien bakom lösningen med licensmedel - om Radiotjänst får berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar