Mediesmart präst

Bloggprästen Karin Långström Vinge slog sig ihop med jämställdhetsutredaren Irma Irlinger och skrev en debattartikel i DN i söndags.

Av den framgår att prästen Karin Långström Vinge inte respekterar kyrkomötets beslut. Och hon är kyrkomötesledamot. Skillnaden i positionering mellan Karin Långström och prästen Yngve Kalin gentemot kyrkomötets beslut är i praktiken ingen.

Hennes uppdelning i en "folkkyrklig och en konservativ kyrka" är en retorisk figur som funkar i snabba medier. Men inte blir den sann för det.

Motsättningen folkkyrklig och konservativ är en ren konstruktion som en kort stund kan skyla en ringa genomtänkt argumentation. Den är dessutom mycket provinsiell. Karin Långström Vinge argumenterar om tillsynes samtida frågor och levererar lösningar, men sättet och argumentationen är gammaldags och hör hemma i en svunnen tid: i en nationalkyrka och i ett enhetssamhälle som inte längre existerar.

Med den världsvida kyrkans perspektiv i nutiden och med lärdom av kyrkohistorien står det klart att en kristen församling inte är en åsiktsgemenskap. Den är en trosgemenskap.

En nyligen gjord undersökning visade att de flesta insändare och debattinlägg som kritiserar Svenska kyrkan är skrivna av anställda och förtroendevalda. Mer sällan av medlemmar utan särskilda uppdrag eller av människor som inte är med i kyrkan.

En mediesmart präst ska förstås välja DN Debatt som sin talarstol framför att föra ett samtal i sin egen kyrka. Effektivt: ja. Trovärt: inte särskilt.