Människan är ett sällskapsdjur

På egen ägnades bloggen Stillsam citerar prästen Lars B Stenström sin egen predikan från igår:

Denna ljuva sommardag förstår vi
varför många med Ulf Lundell
trivs bäst i öppna landskap
Vi ser oss omkring och njuter
av det öppna, av vind och vidd
Guds godhets rikedom slösas

Människan är ett sällskapsdjur
en social varelse som
har svårt att leva enbart av skönhet
Vi behöver samhörighet och gemenskap
Och hur trevliga öppna landskap än är
så sjunger vi oftare samhörighetens lov:
jag trivs bäst i andras sällskap!

Han har rätt. Så är det den gudomliga tanken, att vi är till genom varandra. Också landskapet blir mer öppet och vi ser mer tillsammans med andra: Titta där, ett midsommarblomster! Hör, där är bofinken igen! Eller var det näktergalen, vad tror du? Känn, så mjuk mossan är! Kom, sätt dig här med mig mot den varma husväggen och se ut mot havet! Vill du smaka, jag plockat skogshallon där bortifrån!

Andra bloggar om: ulf lundell, öppna landskap, lars b stenström, sommar, sociologi, teologi, naturen, gemenskap