I Linköpings stift hände det att den som fick näst flest röster, domprosten Johan Dalman i Strängnäs, meddelade att han inte ställde upp. Något kan ha gått snett i kommunikationerna med honom inför nomineringsvalet, för det är förstås ingen poäng med att nominera, plädera för och rösta på människor som inte vill vara med. 16 namn var på tapeten och 6 av dem fick tillräckligt många röster för att bli valbara. Men så hoppade även Cecilia Wadstein av och då fick Mats Hagelin och Ingemar Söderström chansen.
För en tid sedan arrangerades en utfrågning av kandidaterna. Dagarna innan meddelade Mats Hagelin att han trädde tillbaka, så det var fem som fick presentera sig och svara på frågor.
Idag hölls valet i Linköpings stift. Präster, diakoner och förtroendevalda elektorer samlades hemma i de nio kontrakten för att rösta kl 10 idag torsdag 23 september. Före lunch hade rösterna räknats och rapporterades in till stiftskansliet där de sammanställdes och dagens preliminära resultat meddelades.
Martin Modéus fick 39,8% (231) av rösterna, Mikael Mogren fick 24,1% (140), Per Lundborg fick 15,7% (91), Ingemar Söderström fick 10,5% (61), och Karin Burstrand fick 9,5% (55).
Valdeltagandet var 91%. 581 av 638 röstade. Så trots att de med rösträtt är en utvald skara är det nästan 1 av 10 som röstskolkar.
Mikael Mogren var den som hade flest röster i nomineringsvalet: 121. Johan Dalman som hoppade av fick då 79 röster. Martin Modeus som idag fick flest röster var femma i nomineringsvalet.
Vad är förklaringen till att det blir så stor skillnad mellan nomineringsvalet och det riktiga valet? Ja, det finns nog flera förklaringar. Det är färre som röstar vid nomineringen och det brukar då fattas både präster och diakoner. Så nomineringsvalet blir mer partipolitiskt färgat eftersom majoriteten av elektorerna har en allmänpolitisk partibeteckning i grunden. En annan förklaring är att flera röstande känner sig friare vid nomineringen: man kan testa och rösta med hjärtat, för att sedan ändra sig och vara mer taktisk eller pragmatisk. Vid nomineringstillfället finns det också fler namn att välja på. De som röstade på någon som inte nådde över 5 procentspärren får i det rikta valet välja bland dem som återstår.
Under tiden mellan nomineringsval och det egentliga biskopsvalet pågår också ett kampanjande, de mest rösträtt blir kontaktade och sympatisörer försöker påverka. Påverkade blir de röstande säkert också av massmediebevakningen och skriverier på nätet. Själva valsituationen skiljer sig också: vid nomineringsvalet är alla samlade som på ett årsmöte och i nära anslutning till pläderingarna följer omröstningen, men i det riktiga valet möts man i mindre grupper kontraktsvis, röstningen hålls inte sällan i en kyrka och inleds alltid med bön.
För att väljas till biskop i Svenska Kyrkan ska man få minst än hälften av de avgivna rösterna. Därför blir det nu en andra och avgörande omröstning som står mellan de båda som fick flest röster idag: Martin Modéus och Mikael Mogren. 202 av dagens röster ska den 14 oktober fördelas mellan dessa båda. Ja, det kan ju bli färre om röstskolkarnas skara ökar eller fler om de 67 som uteblev idag kommer till sans inom fyra veckor.
Det rapporteras att när det återstod att räkna rösterna från det stora kontraktet Norrköping så var det jämnt mellan Peter Lundborg, som är domprost i Linköping och Mikael Mogren, präst och lärare vid en teologisk fakultet i Paris. Att Peter Lundborg inte fick lika många röster från Norrköping kan ha att göra med hans inställning till förslag därifrån att tidsbegränsa kyrkoherdetjänsterna i en ny organisation.
Mikael Mogren fick ungefär lika stor andel av rösterna i dagens val som i nomineringsvalet, medan Martin Modeus gick från en femte plats med 8,7 % av rösterna till nästan 40 % idag.
Kommer då hälften av dem som idag röstade på någon av de tre kandidaterna som inte längre är aktuella att välja Mikael Mogren, så att han därmed blir den som 14 oktober blir vald till ny biskop i Svenska Kyrkan Linköpings stift? Ja, vad ska man tro om det?
Under hela processen har Mikael Mogrens ålder anförts som en belastning för honom. Och han tog upp det redan inledningsvis på utfrågningen för några veckor sedan. Hans svar att han inte av prestige hade behov av att sitta på biskopsstolen i Linköping till sin ålderspension. Men det var ett svar som av flera inte togs på allvar. Det kan jag tycka är märkligt.
Nu skiljer det inte så mycket i ålder på de båda två kandidaterna, Martin Modéus är sju år äldre. Så det blir nog inte åldersfrågan som blir utslagsgivande i den andra och avgörande röstningen.
Länkarna i de båda närmast föregående leder till presentationer av Mogren och Modéus. Titta på dem och se skillnader och likheter mellan dem. De är båda disputerade och dokumenterat skrivkunniga. På hearingen 3 september visade sig båda var väl förberedda och vara goda talare.
Svenska Kyrkans egna system för val av biskopar är inte gammalt. Det började användas från 2000, när Svenska Kyrkan blev en från staten fri kyrka. Tidigare och under lång tid hade biskopar utsetts av regeringen, som valde mellan tre kandidater som röstats fram inom Svenska Kyrkan. Det finns från 1900-talet många exempel på hur regeringar avsiktligt valt att inte utnämna den som kyrkans folk satt främst. När systemet skulle ändras inför 2000 fanns det flera olika förslag till nyordning. En var att behålla systemet med att från stiftet föra fram tre namn, men att sedan låta den nationella kyrkostyrelsen utse en av dessa. En förändring efter 2000 är att diakonerna fått rösträtt i biskopsval. Det är en konsekvens av att det gjort tydligare i Svenska Kyrkan att diakoner tillsammans med präster och biskopar ingår i ett treledat ämbete som man har en livslång vigning till.
Biskopsval är alls inte fråga om en chefsrekrytering vilken som helst. Att utan särskilda kommentarer jämställa eller ens likna biskopens ämbete och uppdrag i en kristen kyrka vid ett chefsjobb för ett företag eller ett ordförandeskap i en organisation leder till besvärande missförstånd. Biskopens roll ligger närmare Jesus närmaste lärjungar, de tolv apostlarna. Det hör till Svenska Kyrkans identitet att det går en obruten linje mellan den som vigs till biskop idag ända tillbaka till de tolv. För det var de som lade händerna på den unga kristna kyrkans första biskopar och avskilde dem livslångt till den särskilda tjänsten att som en herde med staven gå med fårflocken - alla de döpta i församlingen, i kyrkan.
I Svenska Kyrkans egen lag, kyrkoordningen står det vad biskopen ska göra:
1. förkunna evangelium i ord och handling,
2. ha ansvar för att evangelium förkunnas rent och klart och för att sakramenten förvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning,
3. svara för ledning och tillsyn,
4. vårda och värna kyrkans enhet,
5. viga präster och diakoner,
6. kalla präster och diakoner till överläggningar, samt
7. i övrigt fullgöra biskopens uppgifter enligt kyrkoordningen.
Dessutom ska biskopen besöka församlingarna och visitera dem, alltså genomföra en slags revision av livet i församlingen för att uppmuntra medlemmarna att göra mindre av det som är dåligt och mer av det som är bra.
2 kommentarer:
Hej! Jag tycker att du har gjort en intressant analys av biskopsvalet, och får med många olika aspekter. Men jag har en liten invändning och det gäller valdeltagandet. Det är dåligt att röstberättigade inte deltar i valet, men alla som uteblev kan knappast kallas röstskolkare. Elektorerna har ju ersättare som går in om de saknas, men det finns inga ersättare för präster och diakoner som är sjuka eller fått annat akut hinder. I vårt kontrakt saknades, efter att frånvarande elektorers ersättare gått in, bara en person som är sjuk. Denna person kunde inte ta sig till vallokalen och kunde därmed inte delta eftersom det inte heller går att bud- eller poströsta Det förklarar såklart inte alla som saknades, men säkert en del. Övriga som inte dök upp borde däremot skämmas.
Förutom de sju åren så skiljer sig Martin Modéus och Mikael Mogren dock åt i uthållighet. Modéus har visat en betydligt större uthållighet på sina poster än Mogren.
För övrigt är det sorgligt hur man i Linköping missbrukat en domkapitelsanmälan för att piska fram en hatisk stämning mot vissa grupper inom Svenska kyrkan. Att låta media få del av anmälan har varit en ytterst osympatisk del av biskopsvalskampanjandet.
Skicka en kommentar