En text i Ystads Allehanda av av kulturskribenten Crister Enander har väckt medlemmar i Svenska kyrkan ur den skånska myllan. Prästen Per Frostensson bemöter vad han uppfattar som grova generaliseringar i Enanders text. Men han är enig med honom på några punkter. I ett annat inlägg samlar sig informatörerna Rickard Bonnevier och Claus Grue till ett svaromål. De stöder sig på ett rikt siffermaterial.
Jag kan tänka mig att det är rätt att ta ett snack med Crister Enander. Han hade säkert räknat med att inte tala ut i tomma luften. Och jag hittar hans svar på Per Frostenssons inlägg. Samtidigt får jag en känsla av att när Svenska Kyrkan kritiseras för att skjuta bekännelsen, trosgemenskapen och sakramenten åt sidan, då blir bemötandet ofta rätt aggressivt. Medan om kritiken går ut på att Svenska Kyrkan inte är tillräckligt samhällsanpassad då är tonen mer förstående.
Nu drar möjligen in Per och Rickard i en diskussion där de inte är några bra representanter för den attityd jag funderar kring. Ni båda, häng inte upp er på min fundering. Inte ni andra heller, men läs gärna alla de inlägg jag länkar till och fundera själva. Vad vill Enander säga och hur kan han tolkas? Och vad vill Claus, Rickard och Per säga och hur kan de tolkas?
Läs även andra bloggares åsikter om kyrkan, debatt, tro, svenska kyrkan
1 kommentar:
Skicka en kommentar