07 oktober 2010

Varför reste sig inte statsministern och gick ut?

Det har gått ett par dagar sedan några (eller alla?) SD-märka riksdagsledamöter reste sig ur kyrkbänken och marscherade ut ur Storkyrkan från gudstjänsten där i samband med riksmötets öppnande. Som en reaktion på vad biskop Eva Brunne sa i sin predikan. Och då närmast i det att hon anknöt till den gångna helgens demonstrationer mot främlingsfientlighet med anledning av att 6% av de röstande folket valt in 20 SD-are i riksdagen.

Det var väl inte alls förvånande att SD-are tog åt sig av predikan? Biskopen har sagt i tv (och i radio?) att hon blev förvånad. Det tror jag inte på, fast det gör inte det hon predikade mindre relevant att lyssna till. Och tänka självständigt om.

Men varför reste sig inte statsminister Fredrik Reinfeldt också från sin plats och stegade ut han med? Det är ju han som är ansvarig för den immigrations- och asylpolitik som tillämpas av svenska myndigheter. Bara därför att han är mer polerad än hr Åkesson & CO? Eller för att han inte kände sig träffad? Som han borde om biskopen verkligen talat klarspråk, så där oborstat ur skägget som profeter plägar göra?

Prästen Anders Göranzon skriver några ord på sin blogg och ställer flera frågor som jag vill fundera vidare över.

Det här var de tre texter som lästes i gudstjänsten före biskop Evas predikan.

Först Salomos vishet, kapitel 7, vers 15-22 (finns inte med i alla slags biblar)

Vishetens gåvor och egenskaper
Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord och göra mina tankar värdiga hans gåvor. Ty han är vägvisaren till visheten, och det är han som leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen: jag känner världens byggnad och elementens verkningar, tidsåldrarnas början och slut och förlopp, solhöjdens växlingar och årstidernas skiften, årens kretslopp och himlakropparnas ställningar, djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen, andarnas våldsamma krafter och människornas tankar, växternas arter och rötternas hemliga krafter - allt lärde jag känna, det dolda och det synliga, ty jag fick undervisning av visheten, hon som med sin konst har format allt.


Aposteln Petrus första brev till församlingen i Thessaloniki, kapitel 5, vers 16-24

Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.
Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.


Lukas evangelium, kapitel 19, vers 37-40 (plocka gärna fram din bibel eller läs på nätet mer text runt omkring de här fyra verserna för att få med det sammanhang biskopen predikar över)

Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden." Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta." Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa." 


Det är under det spektakulära intåget i Jerusalem på det som kommit att kallas Palmsöndagen som Jesus talar om för fariseerna att det inte är någon idé att försöka tysta lärjungarna. I en följande verser berättar Lukas om hur Jesus gråter över Stockholm (förlåt, Jerusalem menar jag förstås).

Avhåll er från allt slags ont, uppmanar Paulus dem han skickar brev till. Så när jag läser brevet eller får det uppläst för mig är orden riktade till mig. I första hand till mig och inte till de andra som sitter tillsammans med mig i kyrkan. Så är det inte bara när när riksdagsledamöterna firar gudstjänst, så är det varje söndag och i varje gudstjänst. Paulus bryr sig om, han önskar alla människor det goda, han vill att alla ska vara oskadda och helgade rakt igenom. Själv hade han varit en som jagat livet ur dem som inte trodde och levde som han, men efter mötet med Jesus utanför staden Damaskus hade han börjat ett helt nytt liv. Nu varnar han och förmanar, tröst och kommer med goda nyheter.

Kung Salomo har fattat att människan inte är något, vet något eller kan uträtta något av egen kraft. Allt kommer från Gud. Och allt är gott som kommer från Fadern, Sonen och Anden. Salomo ber om hjälp att klä det i ord som han begripit, så att han kan dela de insikter Gud gett honom med andra människor. Han ber om hjälp att tänka värdiga tankar. Alltså ber han om hjälp att kommunicera med människor och att om att inte bara tänka stort, utan också att tänka rätt och under ansvar. Han ber om att hans samvete ska bevaras.

Den som tar avstånd eller sluter biskop Eva till sitt hjärta eller för den skull den kyrka hon representerar utifrån en enda kort predikan gör det enkelt för sig. Varje söndag har sitt tema och det tar minst ett år att ta sig igenom de mer väsentliga delarna av bibelns böcker. Så kom igen efter en sisådär 50 predikningar.

Ja, då tänker jag mig inte nödvändigtvis 50 gånger med biskop Eva. Det går ju mycket bra att variera konfekten.

Anders Göranzon och några till har funderat över biskop Evas tillämpning av den lutherska tvåregementsläran. Apropå det lutherska arvet, så hoppas jag att det som hände i Storkyrkan måndag 4 oktober 2010 - där och då - ska före med sig det goda att människor öppnar sin bibel - här och nu - för att själva läsa Guds ord genom Salomo, Lukas och Paulus för att ta det till sig, smaka på det, tugga på det...

Inga kommentarer: