15 februari 2011

Namnbyte när Svenska Kyrkan ska samla in pengar till bistånd

Det här blogginlägget är uppdaterat torsdag 17 februari, söndag 20 februari och måndag 21 februari. Uppdateringar också från torsdag 24 februari med anledning av artiklar och debattinlägg i Svenska Kyrkans Tidning. Ytterligare en uppdatering måndag 28 februari med länk till Lars B Stenströms kommentar på egna bloggen Stillsam. Se alla tilläggen allra sist i det här blogginlägget.

Det var bara lite mer än två år sedan som kansliet för Svenska Kyrkans nationella styrelse verkställde uppdraget att släcka ner Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission. Inför julinsamlingen 2008 var kampanjen med spotlighten på det nya namnet Hela Världen omfattande.

Till tidningen Dagens Media sa då projektledaren för hela omläggningen, Hans Josefsson:

- Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission uppfattas ofta som verksamheter som ligger vid sidan av Svenska kyrkan. Nu kraftsamlar vi för att visa att det internationella arbetet är en del av kyrkans verksamhet.

Det var snabba ryck då. Först skickades information ut från kansliet i Uppsala till de lokala församlingarna. Sen följde två veckor med helsidesannonser i dagspressen.

Kampanjen då var signerad Forsman & Bodeforsbyrån Happy. Samma byrå som hade ritat om Svenska Kyrkans logotyp, vapenskölden några år tidigare.

I en skrivelse från kyrkostyrelsen till Kyrkomötet 2001 finns en beskrivning av hur Lutherhjälpen som en av Svenska Kyrkans egna insamlingsorganisationer fungerade från start:
Fram till 1955 sköttes hela Lutherhjälpens administrativa verksamhet som frivilliguppdrag av styrelseledamöterna med kyrkoherden i Staffanstorp, Daniel Cederberg, som sekreterare och verkställande ledamot. Att fortsätta att arbeta på detta sätt var inte möjligt när verksamheten kraftigt växte. En tanke att verksamheten skulle inordnas under Svenska kyrkans diakonistyrelse förverkligades inte.  
Kansliet flyttades från ett rum i Staffanstorps prästgård till egna lokaler i Stockholm och en person kunde heltidsanställas, sedermera biskopen Åke Kastlund, som under lång tid kom att personifiera Lutherhjälpen. Kring sig samlade han en aktiv stab. Hans mycket aktiva, offensiva och slagkraftiga insamlingsarbete med församlingarna som bas och spektakulära kampanjer ledde till att intäkterna dramatiskt växte. Församlingsombud utsågs av kyrkoråden för att organisera den årliga, mycket uppmärksammade "fasteaktionen", som genomförts i hela Svenska kyrkan sedan 1965.

Snart inleds fasteaktionen 2011 som är ett arv från de över 40 åren under namnet på Lutherhjälpen. Årest andra stora insamlingperiod under advent över jultiden, med målgång på Trettondagen tillhörde Svenska Kyrkans Mission fram till omorganisation och namnbyte 2008.

Den tidigare månårige medarbetaren i Lutherhjälpen och kyrkostyrelsens kansli, Björn Ryman har forskat och skrivit Svenska Kyrkans biståndsarbetes historia. Han bidrog i en skrivelse till Kyrkomötet med den här beskrivningen av skillnaderna mellan Svenska Kyrkans Mission och Lutherhjälpen:

Svenska Kyrkans Mission
  • mission
  • kyrkohjälp
  • offentligrättslig
  • bilateral
  • lutersk och ekumenisk

Lutherhjälpen
  • diakoni
  • katastrof- och ulandshjälp
  • frivilligrörelse
  • multilateral
  • luthersk

När de båda insamlingsorganisationerna skulle ersättas med en enda, då var det ett kulturbyte för många inblandade. Inte minst i de många församlingarna. Det handlade om mer än ett enkelt namnbyte och byte av en logga, en ny "färgad plupp".

När stat och kyrka skildes åt vid millenieskiftet var det också aktuellt med en omorganisation nationellt inom Svenska Kyrkan för det internationella arbetet. I maj 2001 var det sista gången som församlingsombuden i Lutherhjälpens och Svenska Kyrkans Missions respektive representantskap. För så var det: båda de inomkyrkliga rörelserna hade egna demokratiska organ med direkt koppling till församlingarna. 

Vid ingången av 00-talet drevs ett projektarbete för att finna nya former för främjande av frivilligengagemanget för Svenska Kyrkans internationella mission och diakoni och för kanalisera idéer och impulser till de nämnder och styrelser som det partipolitiskt styrda Kyrkomötet tillsatte. Man planerade för inspirationsmöten utan beslutsrätt.

Det var för ett år sedan som Svenska Kyrkan formellt blev medlemskyrka i världsvida ACT-alliansen. ACT står för Action by Churches Together med över 100 kyrkor och organisationer som medlemmar och med verksamhet i 140 länder. Redan från 1995 var Lutherhjälpen medlemmar. 

De allra senaste turerna i namnfrågan är inte helt lätt att sätta sig in i. På Facebook och på Svenska Kyrkans intranät har nyheten om ett nytt namnbyte från Hela Världen med sin jordgloblogga till Svenska Kyrkan ACT-alliance. Att kyrkostyrelsen kansli nu så starkt markerar ACT som en nyhet står i kontrast till att Svenska Kyrkan genom Lutherhjälpen var anslutna till ACT redan för mer än 15 år sedan.

I ett nyhetsbrev till församlingarna nr3/2008 stod det:
Hela världen är den korta formulering den internationella nämnden valt som beskrivning av vårt (Svenska Kyrkan min amn.) globala engagemang. Hela världen är inte en organisation utan Svenskan kyrkans internationella arbete. Hela världen beskriver sammanhanget vi lever i. Men hela är också ett verb, ett aktivt engagemang. Tanken går till det gammaltestamentliga fredsbegreppet shalom som handlar om att hela brustna relationer till Gud, till medmänniskor, till skapelsen. En rättvis värld handlar om att se helheter. Det som utmärker Svenska kyrkans internationella arbete är dess bredd. Vi är en del av ett stort internationellt nätverk. Det garanterar kvalitet och närvaro. Tillsammans med partner arbetar vi långsiktigt med landsbygdsutveckling, hiv, fred, mänskliga rättigheter och demokrati. Genom ACT International har vi ett aktivt och kompetent katastrofarbete i ett nätverk av 127 kyrkor och organisationer.

Det var 10 februari 2011 - förra veckan alltså - som Kyrkomötets internationella nämnd beslutade om namnbytet.  Ett beslut som grundar sig på att det namn Hela Världen Svenska Kyrkan Internationellt arbete , skapat av reklambyrån Happy, är för långt och svår att hantera. 

Redan i april 2010 hade det konstaterats att namnfrågan (varumärket om man så vill) behöver ses över i och med det förnyade medlemskapet i ACT. Så ett knappt år senare var kyrkostyrelsens kansli klar med sitt förslag: Svenska Kyrkan ACT-alliance. Våren 2011 ska ägnas åt att ta fram en ny grafisk profil. Om den beslutas högre upp, i kyrkostyrelsen.

Den internationellt engagerade prästen Anders Göranzon i Kalmar kommenterar det senaste namnbytet på sin blogg Moruti. Han är kritisk till vad han upplever som brist på intern information.

En annan präst som bloggandes kommenterat nyheten om namnbytet är Karin Långström Vinge i Skara. Hon är också ledamot av Kyrkomötet. Hon skriver:
Här i Skövde, där vi försökt säga det långa "Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete" i lojal anda, har jag ändå märkt att fotfolket börjat säga: "Men kollekten går la till koprojektet?" Församlingsbor runt om i riket börjar redan protestera. Jag tror att ackt allajans blir en flopp. Vi kommer att fokusera på vad vi faktiskt vill göra.
I Svenska Kyrkans Tidning uttalar sig en tredje präst. Det är Kjell Knutas från Skultorps församling. Han säger att församlingarna arbetat hårt för att marknadsföra Hela Världen, som efter några år blivit inarbetat.  Knutas har nog blivit kontaktad av Svenska Kyrkans Tidning eftersom han var en av dem som snabbast kommenterade på Facebook. De andra kommentarerna på Facebook kommer från - vad det verkar - luttrade aktiva medlemmar. Det är inte precis vågen som de som hittat notisen på Facebook gör inför nyordningen.

Namnbyten är bland de roligaste informatörer kan få ägna sig åt. Det är till största del ett lustfyllt, kreativt arbete att få ta fram nya fräscha logotyper och det är ett arbete som ger synliga resultat när man får rulla ut en grafisk profil som sätter spår i nya brevpapper, skyltar och webbsidor. Så det gäller att verkligen göra jobbet utifrån ett behov. Annars har knappast nöjet förenats med nytta.

"Ackt Allajans" skriver Karin Långström Vinge och belyser med det utmaningen som ligger i att blanda flera språk innan orden eventuellt blivit assimilerade inlån. För att ta det från den mer lättsamma sida - som Karin Långström Vinge inspirerar till - så ser namnet skrivet så ut som namnet på biskopen i stiftet längst söderut. 

Allvarligt talat ligger det något trösterikt att det lokalt församlingsförankrade internationella arbetet med insamlingar till bistånd inte avgörs av namnfrågor, utan av mötet människor emellan och de inblandades personliga engagemang. Och genom att kommunikationerna blir alltmer gränslösa till allt lägre kostnader så har alltfler församlingar direkta kontakter med människor i andra delar av världen. Kyrkostyrelsens kansli finns i en hierarkisk organisation som var en nödvändighet i gårdagen och vars legitimitet imorgon kommer att behöva förvärvas.

Om någon skulle fråga mig - vilket inte är aktuellt - då skulle jag lite vagt surra om att det kanske möjligtvis skulle kunna funka med att lyfta fram församlingsnamnet, få fler att säga att det är "vi i församlingen som samlar in pengar till en ko, typ". Och vad sägs om att använda ett kors som logga? Det är ju lite tydligt och kristet på något vis.

Men vad tycker du? Skriv en kommentar. Du får stå oemotsagd. I alla fall vad mig anbelangar.

Vad står i kyrkliga medier om saken idag? Tidningen Dagen har en artikel som mestadels bygger på Svenska Kyrkans Tidnings artikel. Jag hittar en kortare grej i en annan av Svenska Kyrkans tidningar, Budbäraren.


Bloggposten uppdaterad torsdag 17 februari 2011: Anders Göranzon gör ett andra inlägg om internationella nämndens beslut om ett namnbyte. Carina Etander Rimborg ger sin syn på saken.

Många har kommenterat artikeln i Svenska Kyrkans Tidning om namnbytet. Nu är kommentarsfunktionen inte den mest tillgängliga. Jag väljer att ur den långa tråden klippa ut ett utförligt svar från en av informatörerna i kyrkostyrelsens kansli. Ulrika Lagerlöf skriver:

Jag ser att det dykt upp en hel del frågor här i kommentarerna, och jag tänkte försöka svara på dem.

Jan Elmqvist: I tal och skrift har vi sedan 1 januari 2010 använt oss av uttrycket ACT-alliansen. Det är en försvenskning av ACT Alliance, och det är troligt att vi även i fortsättningen kommer att säga och skriva ACT-alliansen på svenska. När det gäller logotypen för ACT så finns det ingen svensk. Alla organisationer fick välja mellan en engelsk, en spansk och en fransk logotyp. De ser dock likadana ut, men ”alliance” blir lite olika på de olika språken. Svenska kyrkan valde den engelska logotypen. Matts Martinsson och GSn: Varken medlemspengar eller kollektpengar ska betala för detta. Den förändring av benämning för den internationella verksamheten som nämnden nu har beslutat om kostar nämligen ingenting. Vid varumärkesförändringar är det framtagningen av nya logotyper som kostar. Enligt förslaget använder vi Svenska kyrkans och ACT-alliansens redan befintliga logotyper. kb: Nej, missionsarbetet kommer inte att ligga under ACT-alliansen. ACT-alliansen är ett samarbete för katastrofinsatser, utvecklings- och påverkansarbete. Svenska kyrkans engagemang i dessa frågor samordnas därför under ACT-alliansen. Men Svenska kyrkans internationella arbete är ju större än så. Svenska kyrkans uppdrag är att förkunna evangelium om Jesus Kristus i ord och handling. Det är ett uppdrag som vi delar tillsammans med våra systerkyrkor världen över. Och det är ett uppdrag som inte förändras, vare sig vi benämner det Svenska kyrkans mission, Hela världen eller Svenska kyrkan. Stöd till kyrkor, teologiska utbildningar, fortbildning för präster med mer fortsätter därför precis som innan, och det gör vi som Svenska kyrkan. Att vi ändå väljer att benämna oss som Svenska kyrkan med tillägget ACT-alliansen är för att vi vill vara konsekventa och visa att vi är medlemmar i ACT-alliansen. Svenska kyrkan är vårt namn – det är vi som arbetar, vi som har relationer med systerkyrkor runt om i världen. ACT-alliansen är en allians vi tillhör – något som vi delar med hundratals andra kyrkor och kristna organisationer som arbetar med bistånd. Morse: Genom ACT är vi medlemmar i en av världens största biståndsallianser. Lutherhjälpen gick med i katastrofalliansen ACT International redan 1995 och Svenska kyrkan har varit med i formandet av den nya ACT-alliansen. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är ACT-alliansen som är vårt namn. Vi är Svenska kyrkan. Kort och gott. Sedan väljer vi dessutom att berätta att vi är medlemmar i ACT-alliansen. Hela världen och Internationellt arbete är ett sätt att berätta om vilken del av Svenska kyrkan som vi menar. Men det är ju vi som kyrka som gör det här, i och med förändringen så blir det ännu tydligare att det internationella engagemanget är en naturlig del av Svenska kyrkan, ingenting vid sidan av. Per: Du undrar om materialet som skickats ut inför fasteaktionen. Det är på intet sätt inaktuellt. Under fastekampanjen 2011 kan vi fortfarande prata om Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete. Det är först när kyrkostyrelsen har fattat beslut om utformningen av logotypen som vi ska börja tänka på en övergång till den nya benämningen. Det är så beslutsprocesserna ser ut, och även om det kan kännas konstigt att veta om att benämningen ska ändras så får vi kämpa på så gott det går! Men även på materialet som det står Hela världen på så är det ju Svenska kyrkan är avsändaren. Det nya beslutet innebär att vi framöver ska bli en ännu tydligare del av Svenska kyrkans namn och verksamhet. Men det finns ingen anledning att slänga material där benämningen Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete används. Det får bli en successiv övergång. Nytt material produceras som vanligt i samband med kommande kampanjer. Vad gäller kostnaderna för administration så ligger de fortfarande på 3 %, vilket är väldigt lågt jämför med de flesta andra organisationer.

Läs alla de kommentarer hon besvarar och några till under den här artikeln på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats.

Anders Göranzon har skrivit ett blogginlägg till om detta med namn på Svenska Kyrkans internationella arbete och internationella kollekter och andra insamlingar. Hans fru och han har skickat en debattartikel till Svenska Kyrkans Tidning.

Angela Boëthius är en av ledamöterna i kyrkomötets internationella nämnd. På Poskvalbloggen skriver hon om nämnändringen:

I förra veckan ställdes vi i Internationella nämnden inför ett nytt beslut angående namnfrågan. Vi visste sedan novembersammanträdet att vi skulle behöva ta förnyad ställning. Och vi hade nog hört, men tidigare förträngt, att ingåendet i Act (Action by churches together) Alliance skulle kräva någon slags tribut ifråga om namnet.
Jag är helt för att vi ingår i Act Alliance. Det är en fantastisk möjlighet för Svenska kyrkan att vara en del i det globala nätverk som arbetar med att förebygga kriser och katastrofer. Och som finns på plats för återuppbyggnad genom alla sina lokala organisationer, när katastrofen är ett faktum. Som vet hur man gör, och har alla kontakterna. Detta är något att vara mycket stolt och tacksam över. Och att vilja marknadsföra!
Men jag har varit – och är - ytterst tveksam till ytterligare ett namnbyte. Och det av flera skäl. Svenska kyrkans internationella arbete är ju så mycket mer än Act Alliance. Det finns – och bör finnas - mycket som sker inom Svenska kyrkan som inte alls har med Act Alliance att göra. Hur tydliggör vi detta?

Uppdatering torsdag 24 februari Kristina Göranzon och Anders Göranzon skriver tillsammans en debattartikel i Svenska Kyrkans Tidning med invändningar i flera punkter mot internationella nämndens namnändringsbeslut. De avslutar med det konkreta förslaget att helt enkelt använda namnet Svenska Kyrkans Internationella arbete för insamlingarna i Sverige.

Prästen och det internationella ombudet Daniel Sjöö använder rätt starka ord i sitt debattinlägg i samma tidning: katastrof och fatalt missgrepp. Han gör en koppling mellan namnändringen och den debatt om Svenska kyrkans läge och teologi som dragits igång av den avgående biskopen Lennart Koskinen.

Kyrkans Tidning ägnar ytterligare ett uppslag åt namnfrågan. Men jag hittar inte intervjun med Anna Alsterlund och Ola Marklund i Piteå på tidningen webbplats. Men den kanske publiceras under dagen. Jag hittar inte heller intervjun med internationella nämndens ordförande Anders Åkerlund. Såsom tidningen återger hans svar blir intrycket att Anders Åkerlund inte kommer ihåg argumentationen för avvecklingen av Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission. Och det tycks som han försvarar ett beslut som han mest känt sig tvingad till på grund av yttre omständigheter. Kyrkans Tidning låter också Henrik Sjödin komma till tals. Han forskar om varumärken på Handelshögskolan i Stockholm. Sjödins slutsats i namnfrågan ligger nära den som paret Göranzon hamnar i.

Det finns många kommentarer om namnbekymret att läsa på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats. Du hittar dem under artiklarna på sajten och de senaste syns i vänsterspalten.

Uppdatering måndag 28 februari: Lars B Stenström är präst och kyrkoherde i Olaus Petri församling i Örebro. Han har varit adjunkt till en tidigare ärkebiskop och var under flera år chefredaktör för Svenska Kyrkans Tidning. Så han har egen erfarenhet från arbetet i kyrkans topp. Ändå eller är det just därför som han har många invändningar mot ett namnbyte och på det sätt som det nya namnet på Svenska Kyrkans internationella arbete presenterats. Han skriver på sin blogg Stillsam:
Samverka med ACT Alliance internationellt kan man göra utan att byta namn - så det samarbetet kan rulla ändå. Det ifrågasätter jag inte. Men man kan, ironiskt nog, märka att Lutheran World Relief finns med bland organisationerna i ACT, dvs Internationella Lutherhjäpen.

Läs även andra bloggares åsikter om 

8 kommentarer:

carolinajohansson sa...

När dessa typer av ändringar kommer snabbt på varandra, anar man en sorts underliggande osäkerhet. Man undrar: Vad sysslar dom med? Vet dom det?

Tror att det där ordet mission är det svåraste. Det är ju ändå uttryckligen ett av kyrkans verksamhetsområden. Att ta bort Svenska Kyrkans Mission, som i förra rundan, var nog olyckligt. Lutherhjälpen var också inarbetat. Act Alliance? Vad betyder det? Vad står det för? Ja, och ett kors kunde man ju ha med, för att visa att det handlar om en kristen avsändare, eller så kanske man skäms för det?

Anar också ett växande gap mellan kyrkan på nationell nivå och församlingsnivå. Som du säger, denna typ av varumärkesbyggande ändringar kostar massor i formgivning, lansering och inarbetning, men är ingenting mer än ett utanverk.

Anonym sa...

Aktalajjans - lattjo lajbans
det går bättre och bättre år från år
vision i stället för mission

Anonym sa...

Från församlingshåll är det svårt att dra andra slutsatser att man på kyrkokansliet inte finner det internationella arbetet viktigt. Slakten av de inarbetade varumärkena Lutherhjälpen och SKM förtjänar att användas som exempel på hur man inte hanterar inarbetade namn, och hur man kunde lägga pengar (för det fick man väl göra?) på något så tungfotat som Svenska kyrkans internationella arbete Hela världen är och förblir obegripligt. Skadan är redan skedd, och det är på inget vis hela världen om det nu istället blir något annat.

Anders Göranzon sa...

Jo, det funkar väl att lyfta fram församlingsnamnet på lokalplanet. Det blir ju i praktiken så att Sven-Roland eller Ulla eller någon annan lokalt känd person blir garant för att hjälpen går fram. Men Sven-Roland och Ulla vill oftast ha en logotype som kopplar ihop insamlingsändamålet med ett större sammanhang och som dessutom är begripligt! Hur hittar vi det? Svenska kyrkans internationella arbete lät inte smidigt men var förståeligt!

T. Axelson sa...

Blir det inte "Acktalajjans", så blir det väl aktalliansen, vilket ju är obegripligt om man inte hör ett "m" före, och så fungerar ju hörseln, att vi skarvar ihop orden, så att de blir begripliga.

"Förra söndagens kollekt till mAktalliansen Svenska kyrkan uppgick till 7 kronor, vilket härmed tacksamt erkännes."

Några högre belopp blir det nog inte till den förr så stolta Fasteinsamlingen. Om vi nu inte tar upp kollekten till "vårt ko-projekt i ..." eller något annat begripligt och lokalt förankrat, och därigenom också utarbetar strategier för att kunna strunta i vad de där galna potentaterna i Uppsala hittar på för dumheter.

Lars Karlsson sa...

Det underligaste är ju när man går in på ACT hemsida och ser alla logotyper på olika medlemmar. se http://www.actalliance.org/about. Varför kan Canadian Lutheran World Relief, Lutheran World Relief (USA) och Kirkens Nødhjelp ha en egen logotyp (med eler utan atcaliance i namnet), men i Sverige är det omöjligt? Tre logotper Hela Värden, Svenska kyrkan och ATC är kanske för många.

Populisten sa...

Att man ville ta död på namnet Svenska Kyrkans Mission är fullt begripligt om man tar hänsyn till SvKs inre sekularisering. Mission är ju att pådyvla andra människor sin egen trosuppfattning och knappast något vi kan hålla på med i det 21sta århundradet, eller hur?

Kristofer Runow sa...

Har Kyrkostyrelsen, vilket den borde ha, möjlighet att föra upp frågan för avgörande i Kyrkomötet, bör man nog välja att göra det. Kraften i det fredliga folkliga upproret skall nog inte underskattas i dessa tider....