Väsentligheter bör uppmärksammas. Annat ska förbigås. Brygubben har svårt skilja det ena från det andra. Stå ut med blandningen av seriöst och trams. Eller inte.
Bloggen Brygubben skrivs av mig Martin Garlöv. Kommunikation och mediebruk är mitt yrke. Kristen är min livsåskådning. Alla ni som längs livsvägen hjälpt mig med förnuft och känsla har all rätt att ta åt sig äran av det som läsaren uppskattar. Dumheterna är helt mina egna.
Svenska Kyrkans Tidning konstaterar på ledarplats att det saknas ledning i Svenska Kyrkans kyrkostyrelses kansli i Uppsala. En maktstrid mellan styrelsens arbetsutskott och generalsekreteraren ledde till att han fick sparken och i samma veva försvann även informationschefen och personalchefen. Det gick mer än en månad efter händelsen innan rekryteringsarbetet startades i fredags.
Ledaren i Kyrkans Tidning uppmanar kyrkostyrelsen att våga tänka nytt och kommer med ett annorlunda förslag. Men mycket text ägnas åt en helt annan fråga: den demokratiska strukturen i Svenska Kyrkan. Den enda koppling till nuvarande demokratiska system för Svensk Kyrkan i stort och kaoset i Kyrkans Hus på Sysslomansgatan är partipolitiseringen som hindrar samlingen i styrelsen och leder till att den kristna kallelsen som också ska omfatta kyrkostyrelsens kansli inte har högsta prioritet.
Den dubbla ansvarslinjen är en ordning kopplad till ett pastoralt områden inom kyrkan, till församling och till stift. Men inte till kyrkokansliet i Uppsala.
Möjligen kan det däremot ligga något i ledarskribentens fundering om bristen på närvaro i den offentliga debatten från kyrkostyrelsens och kansliledningens sida har med de interna svårigheterna att göra. Informationschefen var i det närmaste osynlig under sin tid och generalsekreteraren svarade visserligen på medias frågor, men tog få egna initiativ. Ärkebiskopen har varit aktiv, men inte som representant för den styrelse han är ordförande för. Och den andra ledamöterna i den stora styrelsen, när gav de senast sin mening till känna?
Chefredaktören Anders Ahlberg föreslår ingen förändring av kyrkostyrelsens sammansättning eller kansliets uppdrag och organisation. Istället ger han sig in i namnfrågan, i rekryteringen av generalsekreterare. Han föreslår att kyrkostyrelsen väljer Ragnar Persenius eller Thomas Söderberg. Båda var djupt involverade i arbetet med den kyrkoordning som trädde i kraft när Svenska Kyrkan blev fri från staten 2000. Båda har sedan dess blivit biskopar i var sitt stift. Anders Ahlberg skriver att det inte stämmer med kyrkoordningen att göra en biskop till generalsekreterare, men Bo Brander rättar honom i samma tidning i en ledarkommentar: döpt och konfirmerad är kriteriet som båda uppfyller.
Anders Ahlberg har rätt i att det krävs en extra god förankring i Svenska Kyrkans liv och en mycket god kännedom om kyrkans ordningar för att klara av jobbet som generalsekreterare. Motsvarande krav gäller förstås även på de andra chefsuppdragen inom kyrkostyrelsens kansli och på ledamöter i kyrkostyrelsen.
Men att våga tänka nytt måste handla om något mer än att göra ett överraskande val till en oförändrad befattning som generalsekreterare, underställd samma slags kyrkostyrelse, att basa för samma slags kansli.
Kyrkostyrelsen behöver få en demokratisk legitimitet med förbindelse till stift och församlingar. Den kan den få genom att valet till kyrkomötet görs stiftsvis av församlingsombud. När kyrkovalen ändras av ekonomiska skäl är bara en tidsfråga. Till slut kommer det helt enkelt inte att finnas en kvarts miljard kronor att slösa på det nuvarande systemet. Bättre och mer trovärdigt vore att reformera systemet nu och av demokratiska skäl.
Kyrkostyrelsens kansli har uppgifter idag som som kan fördelas på stiften och på inomkyrkliga rörelser och organisationer. En arbets- och ansvarsfördelning som plattar till organisationen är vad som behövs. På annan plats i Kyrkans Tidning talar en av kansliets jurister ut inför sin pensionering. Han tycker tvärtom att hans kansli ska svälja Svenska Kyrkans Arbetsgivarorganisation med kansli på Medborgarplatsen i Stockholm.
Ragnar Persenius har varit närmaste medarbetare till de två ärkebiskoparna Bertil och Gunnar. Och han hade i flera år på 1990-talet den numera borttagna befattningen som kyrkosekreterare. Thomas Söderberg har en bakgrund som centerpartist i kyrkomötet och kyrkostyrelsen. Det finns fler biskopar med administrativ erfarenhet. Ärkebiskop Anders var 1987-1995 direktor för Ersta diakonianstalt med 900 anställda. En större verksamhet än kyrkostyrelsens kansli.
Den 13 november, dagen efter det att ett pressmeddelande skickats ut från kyrkostyrelsens kansli om händelser tidigare samma vecka skrev jag här i bloggen:
Att bara byta ut en nyckelspelare ändrar inte laguppställningen radikalt och heller inte spelstilen. Det är inte så att företagskultur sitter i väggarna. Den sitter i människor, det har med vision och vilja, medvetenhet och attityd att göra.
Det finns flera för hela Svenska Kyrkan gemensamma verksamheter som enskilda stift åtagit sig att driva och utveckla för helhets skull. Det är möjligt att flera delar av kyrkokansliet skulle kunna utackorderas till stift och församlingar. Skulle en församling klara att ta ett nationellt ansvar? Ja, det tror jag. Inte minst det utvecklingsarbete som bedrivs i projektform. Och med billig informationsteknik och Svenska Kyrkans rikstäckning kan kommunikationer sidledes även användas för nationella frågor.
En centralisering till Uppsala är verkligen inte nödvändig och det skulle ligga en värdefull symbolik i att sätta sätta kyrkokansliet på fötter och decentralisera så mycket som möjligt. Rekryteringen av medarbetare med ordentlig församlingsförankring skulle underlättas. Duktigt folk skulle kunna bo kvar i olika landsdelar och ändå under en period tjäna hela kyrkan.
Våga tänka nytt efter Lars Friedner, uppmanar Anders Ahlberg alltså kyrkostyrelsen. Och så långt håller jag med helt och fullt. Svenska Kyrkan står utan administrativ ledning, hävdar han. Men så illa är det inte. Det är kyrkostyrelsens kansli som har ett gäng tomma chefstaburetter att besätta. Styrelsen och kansliet är inte Svenska Kyrkan. Inte ens ärkebiskopen med sitt eget kansli är Svenska Kyrkan.
Anders Ahlberg är journalisten som själv blivit chef. Han är både vd och chefredaktör för sitt "pastorat". Ordningen med publisher som har både ansvar för ekonomin och innehållet i tidningen har blivit allt vanligare i toppen på svenska medieföretag
I församlingar och stift går livet vidare och man har - här som där - den administrativa ledning man är värd. På några ställen kunde det vara bättre. På andra ställen fungerar det mycket bra. Bäst där administrationen är integrerad med den kristna kallelsen och kyrkans uppdrag som Kristi kropp.
Tillägg kl 11:22 torsdag 16 december: Carina Etander Rimborg är ledamot av kyrkomötet och från Göteborgs stift. Hon bloggar så här om kyrkostyrelsen och ledaren i Svenska Kyrkans Tidning:
Vad är det för en generalsekreterare Svenska kyrkan skall ha? Ansvaret för rekryteringen ligger hos kyrkostyrelsens AU och den tf personalchef som nu finns på kyrkokansliet. Diskussion har skett på kyrkostyrelsen som har gett inriktning. Hur den inriktningen ser ut vet vi inte. Vore det inte läge för kyrkostyrelsen att faktiskt vara lite genomskinlig i rekryteringen?
Eller skall det bli som när Lars Friedner tillsattes? När han först gick in som tf generalsekreterare när Leni Björklund slutade för att börja i regeringen. Då anställdes en generalsekreterare (som jag har glömt namnet på), som sedan visade sig inte vara medlem i Svenska kyrkan. Då fastanställdes Lars Friedner, som generalsekreterare… Så kan det gå.
En påminnelse om att det finns en hel del att lära av de senare årens turer kring ledningen av kyrkostyrelsens kansli efter Sören Ekströms tid. Den man som anställdes som generalsekreterare, men som aldrig tillträdde då det visade sig att rekryteringskonsulten tydligen inte tyckte det ingick i uppdrag och arvode att försäkra sig om att kandidaten hade varit och var medlem i Svenska Kyrkan, han hette Ulf Lidelöw. Här presenterad i ett pressmeddelande. Aftonbladet skrev och intervjuade Levi Bergström. Då 2003 som nu vice ordförande i kyrkostyrelsen. Än en gång ska samme Levi Bergström hålla i rekryteringsprocessen. Är det så lämpligt?
Bloggposten är uppdaterat söndag 14 november 2010 och måndag 15 november och tisdag 16 november och torsdag 18 november och måndag 22 november och tisdag 23 november och onsdag 24 november och fredag 26 november och torsdag 2 december och fredag 3 december och onsdag 15 december.
Onsdag 15 december: Veckan efter att kyrkostyrelsen varit samlad kommer de första rapporterna. Tidningen Dagen har rubriken Efter kaoset. Men är verkligen kaoset i betydelsen oordningen ett avslutat kapitel? Ingen information som nått utanför styrelserummet och kyrkostyrelsens kansli på Sysslomansgatan ger skäl att tro på Dagen i detta stycke. Carina Etander Rimborg bloggar om det hon fått veta av de partipolitiskt obundna styrelseledamöterna: Nu ser man framåt. Jag säger "men" igen. Det låter för mycket som ett monarkiskt "nu vänder vi blad". Kyrkostyrelsens interna arbetsformer och styrelsens relation till sitt eget kansli ser utifrån inte ut att fungera som de borde. Några ledamöters uttalanden i Dagen nu och i andra medier tidigare bekräftar inre motsättningar i styrelsen.
Att tre av de högsta cheferna i kyrkostyrelsens kansli försvann och att ärkebiskopen vid samma tid tycks ha ställt kabinettsfråga är en stor och allvarlig sak i sig. Allvarligt är att den också kom att skymma det svårbegripliga i att samma kyrkoledning är ansvarig för att avveckla två långsiktiga ungdomssatsningar - Volontäråret och Bibelsajten - samtidigt som projektet 0-18 år pågår. Om ungdomsfrågorna har jag gjort egna bloggposter. Här länkar jag till en av många kritiska röster.
Fredag 3 december: Angelica Karlsson återkommer till Seglora Smedja och gör ett nytt inlägg.
Tillägg 2 december: Kyrkans Tidning har fått en intervju med ärkebiskop Anders. Samma tidnings chefredaktör drar i ledaren paralleller mellan händelserna på Sysslomansgatan i Uppsala och krisen i Röda Korsets ledning. På samma webbsida syns prästen Anna Karin Hammars replik. Redan igår lämnade Lars Friedner pusselbitar till sin version av händelserna. Gårdagens webbartikel med de sammanställda kostnaderna för de tre kickade cheferna finns idag i papperstidningen. Tidningen Dagen lämnar samma uppgifter.
Dag Sandahl är en av ersättarna i kyrkostyrelsen. Han bloggar om chefsavgångarna i kyrkokansliet idag efter att ha läst intervjun med ärkebiskopen och igår innan han gjort det. Sandahl avstår från de tvärsäkra påståendena som skulle förklara en affär som inte fått sin upplösning med Kyrkans Tidnings första egentliga intervju med Ärkebiskopen - exakt månad efter att det hela började.
Prästen Helle Klein bloggar hos tankesmedjan hon är medgrundare till. Den julefrid hon hoppas på, lär inte infrias. Och prästen Lars B Stenström, som varit närmaste man till en av de tidigare ärkebiskoparna kommenterar idag på morgonen artikeln i Kyrkans Tidning. Det gör han på egna bloggen Stillsam. Han noterar att telefonsamtal och SMS tycks ha haft mer avgörande betydelse för händelsernas utveckling än personliga möten med alla ansvariga och berörda samlade. Ytterligare en bloggande prälle är Anders Göranzon. Han har samma invändningar som jag mot att en ÄB som talar ut skulle ha satt punkt idag.
När en så annars välinformerad person som Sandahl saknar ord, då får man anta att följetongen kommer att få en fortsättning i många avsnitt. Och med viss sannolikhet kan få en oväntad vändning. Nästa vecka samlas kyrkosstyrelsen. Några ledamöter har yttrat sig och deras kommentarer drar åt olika håll. Ska leden slutas när man kommer samman i ett och samma rum? Eller kommer arbetsutskottets ledamöter som valde ärkebiskopen framför generalsekreteraren när kabinettfrågan närmast blev ställd.
Igår bloggade ordföranden i kyrkomötets kyrkolivsutskott Carina Etander Rimborg om de dryga 9 miljoner som chefsavgångarna i Kyrkans Hus i Uppsala beräknas kosta. Oerhört pinsamt, är hennes omdöme. Idag skriver prästen Miriam Klefbäck på sin blogg Storasyster i Vassen om vad dessa miljoner skulle kunna räcka till, omsatt i insamlingsändamålen för Svenska Kyrkans stora insamling från advent fram till Trettondag Jul.
Jag har senaste veckan missat länka till flera texter på webben i ämnet som avhandlas med påfyllning i den här bloggposten. Till exempel Angelica Karlssons från Seglora Smedja, fortsättning på egen blogg: Jag är medlem - jag vill ha svar.
Tillägg 26 november: Läser i kommentarfältet en invändning från "David" och jag gissar att det är journalisten David Qviström som lite halvanonymt vill rätta mig. Det hade han anledning till. Jag efterlyste ord av ärkebiskopen från ett nattligt pressmeddelande i Svenska Kyrkans Tidning. Och jag hade kostat på mig en undran över texturvalet. David upplyser mig om att han visst citerat ärkebiskopen, fast i en separat artikel, som jag läst slarvigt. Uppenbarligen.
Tillägg 25 november: För Svenska Kyrkans Tidning berättar nu den sparkade generalsekreteraren alltmer detaljerat. Senare samma dag skriver Kyrkans Tidning om prislappen för att ge informationschefen sparken.
Om Lars Friedners berättelse kan bekräftas, då har kyrkostyrelsens ordförande och vice ordförande hamnat i en knepig sits. Kommer hela kyrkostyrelsen att samlas till ett extra sammanträde inom kort?
Ärkebiskopen agerar som ordförande i kyrkostyrelsen stiftslös, så att låta en annan biskop resa in för att reda ut som i Växjö kan inte bli aktuellt. Och hur är det med tillsynen på den "nationella nivån" eller snarare i styrelsens ledning av kyrkokansliet? Jag får gå till Kyrkoordningen och se om det står något förklarande där?
Om nu Friedner så jurist han följt reglerna, liksom den hårdhänta personalchefen och informationschefen enligt advokatbyrån inte trakasserat, varför har de då slutat och kostar 20 (vad får personalchefen 6-12 månadslöner?) och 32 månadslöner? Jag får inte ihop det här.
Dagen intervjuar ovetande ledamöter i kyrkostyrelsen och skriver att ärkebiskop Anders och vice ordförande Levi Bergström gjorde upp vad de andra i arbetsutskottet blev informerade om. Tre ovetande ledamöter tycks tolka kyrkostyrelsens arbetsutskotts arbetsordning olika.
Med nattens pressmeddelande gör ärkebiskop Anders sitt första uttalande. Jag saxar citatet och lite runt omkring för sammanhangets skulle:
Den förre generalsekreteraren som vidtog åtgärder mot chefen i fråga gjorde detta utan att förankra dessa i kyrkostyrelsens arbetsutskott. Detta var bara ett ärende av flera där styrelsens arbetsutskott och generalsekreteraren haft olika syn på behovet av förankring. Därför såg sig ärkebiskopen, som kyrkostyrelsens ordförande, tvingad att agera.
– När jag fick kännedom om hur generalsekreteraren hade agerat, tog jag kontakt med kyrkostyrelsens 1:e vice ordförande Levi Bergström, säger ärkebiskop Anders Wejryd. Därefter hade jag ett sedan tidigare inplanerat möte med generalsekreteraren, då jag tog upp frågan om hans agerande gentemot informationschefen. Jag sa bland annat att jag ansåg att han hade överskridit sina befogenheter, genom att varken informera ordförande eller 1:e vice ordförande i kyrkostyrelsen om åtgärderna han vidtagit.
– Hur informationschefen agerat var för mig en helt annan fråga, som måste utredas grundligt och för sig av rättssäkerhetsskäl. Kansliledningen såg genast till att en oberoende utredning tillsattes, vilket jag såg som nödvändigt.
Så långt ärkebiskop Anders. För stunden. Jag undrar vad det kommer sig att Svenska Kyrkans Tidning väljer att citera tf generalsekretaren Helen Ottosson Lovén rakt av, men utelämnar ärkebiskopens uttalanden? Det är ändå han som är ordförande i kyrkostyrelsen. Jag har fredag 26 november fått hjälp av David Qviström på Svenska Kyrkans Tidning att upptäcka att han visst citerat ärkebiskopen, fast i en annan artikel som jag uppenbarligen inte läst tillräckligt uppmärksam.
När klockan närmar sig 10 på onsdagsförmiddagen saknas pressmeddelandet från Kyrkokansliet fortfarande under rubriken Aktuellt på Svenska Kyrkans gemensamma webbportal. Det går att leta fram för den som googlar och når Cision Wire eller letar upp pressrum för att klicka vidare till pressmeddelanden.
Sent torsdag publicerar Dagen en artikel med flera svar från Lars Friedner. Hans beskrivning ställer den gångna nattens pressmeddelande från kyrkokansliet med ärkebiskopens första uttalande i ett märkligt ljus. Om det stämmer att juristen Friedner kan sitt reglemente och följt det i fallet med informationschefen, då borde väl ärkebiskopen inte ha överreagerat? Finns det en förhistoria som måste berättas för att affären ska bli begriplig? För tillfället framstår detta som nu händer för den utomstående som lika obegripligt som händelserna i Växjö stift, som slutade med att biskopen där fick lägga ner staven.
De fortsatta turerna och den fortsatt ryktesfloran kring kyrkostyrelsens kansli och de tre nu tomma chefstolarna är svårtolkad för den som söker en rimlig förklaring. I en första kommentar sa kyrkostyrelsens vice ordförande att det var händelser inom de allra senaste veckorna som gjort att styrelsens arbetsutskott förlorat förtroendet för generalsekreteraren. De händelser som sen blev kända, den förre generalsekreterarens egna kommentarer till massmedia och vice ordförandes följande uttalanden stärker inte den beskrivningen. Är det inte mer sannolikt att det är händelser och ordningar längre tillbaka som lett fram till det som nu gjorts känt?
Vad säger den majoritet kyrkostyrelseledamöter som inte inte ingår i arbetsutskottet?
Om informationschefen inte är välkommen tillbaka efter det att kyrkostyrelsen eller dess AU eller tf generalsekreteraren tagit ställning till advokatbyråns utredning, vad händer då med det arbete med ny kommunikationsstrategi för kyrkostyrelsen och dess kansli som infochefen sagt sig prioritera framför allt annat? Hur ska det kunna fullföljas och av vem?
I en krissituation blir det övertydligt hur svag kyrkostyrelsen är på grund den partipolitiska sammansättningen. Den socialdemokratiske vice ordföranden blir talesperson istället för Kyrkostyrelsens ordförande - den av alla stiftens domkapitel och Uppsala stifts elektorer och präster valde ärkebiskopen. Kyrkostyrelsens arbetsutskott är till sin majoritet och proportionellt befolkad med partipolitiska företrädare liksom hela kyrkostyrelsen.
Under senare år har den dominerande linjen varit att spetsa den kyrkliga organisationen. Det är förstås för tidigt att dra några slutsatser av vad den samling av makt till kyrkostyrelsen och kyrkokansliets ledning fått för konsekvenser och kan ha haft för betydelse för de aktuella problemen, men när saker och ting klarnat och det är dags att analysera, då bör det ingå att skissa på en mer struktur där ansvar och makt är mer fördelad.
Tillägg torsdag 18 november: Nu rapporterar Svenska Kyrkans Tidning att informationschefen Henrik Pederby vid kyrkostyrelsens kansli är bortkopplad från sina arbetsuppgifter. Enligt tidningen bekräftar generalsekreteraren som fick sparken förra veckan att det finns ett samband mellan händelserna kring hans person och att Pederby nu stängts ute från sin arbetsplats på Sysslomansgatan i Uppsala.
Den här historien känns inte alls bra och utvecklar sig inte alls i rätt riktning.
Kyrkosstyrelsens arbetsutskott beslutade om generalsekreterarens avgång redan onsdag 10 november. Först fredag 12 november kom pressmeddelandet. I förrgår informeras internt i kyrkokansliet att Pederby fick gå hem och först idag blir saken offentlig. Under två dygn har ryktesspridning kunnat föregå en öppen kommunikation.
Kyrkostyrelsens vice ordförande Levi Bergström framstår i Kyrkans Tidning som ganska ovillig att reda ut vad det nu är frågan om. Yttranden från honom är inte samstämda med vad tf generalsekreterare Helén Ottosson Lovén säger till tidningen. Någon ny information om de senaste turerna finns inte på Svenska Kyrkans webbplats och inte heller i det nya intranätet.
Kyrkans Tidning skriver att informationschefen misstänks för att ha brutit mot Svenska Kyrkans värderingar och att det nu är en advokatbyrå inkopplad för att utreda något. Vad är det för värderingar som avses? Kan fråga och svar på Svenska Kyrkans webbplats ge en förklaring?
Tilägg tisdag 16 november: Prästen Yngve Kallin har tidigare suttit med i kyrkomöte och haft flera rikskyrkliga uppdrag. Han skriver om gamla turer kring generalsekreterarposten och kyrkostyrelsen som jag glömt (förträngt?):
"Lars Friedner, som arbetade som rättschef i Kyrkokansliet fick jobbet efter ett misslyckat rekryteringsförsök 2003 av en annan person vid namn Ulf Lindelöw. Det var bara ett problem med Lindelöw. Han hade utträtt ur kyrkan för 19 år sedan. Hans ansökan om medlemskap i Svenska kyrkan sammanföll i tiden med intresseförfrågan om jobbet som generalsekreterare. Levi Bergström (S) fick bittert ångra sitt uttalande om förslaget från managmentkonsulten: - Han är väl förankrad i Svenska kyrkan, en av fotfolket. Efter fiaskot enades styrelsen efter ett slag att satsa på det säkra kortet Lars Friedner, som gjort ett erkänt gott arbete som rättschef."
Yngve Kallin funderar över sökprofilen i den inledda jakten på Friedners efterträdare:
"Nu ska den politiskt sammansatta kyrkostyrelsen enas om en ny man eller kvinna som återspeglar styrelsen d.v.s. en socialmoderat, med liberala åsikter, inriktad på miljön, aningen frimodig, förankrad i hembygdsrörelsen, som tror på en på en kyrka för alla, utom somliga, men samtidigt är partipolitisk obunden."
Vänligare, men därför nödvändigtvis inte mer med sanningen överensstämmande, kunde det ha uttryckts. Möjligen kan ordet frimodig misstolkas i ett kyrkopolitiskt sammanhang.
Här börjar texten till den ursprungliga versionen av bloggposten från lördag 11 november 2010.
Igår fredag 12 november på eftermiddag snappade Svenska Kyrkans Tidning upp veckans sista pressmeddelande från Kyrkokansliet. Den inte så lilla nyheten var att Svenska Kyrkans generalsekreterare hade fått sparken med omedelbar verkan. Inget fredagsmys där inte.
Generalsekreteraren Lars Friedner har suttit till synes säker på posten sedan 2002. De två första åren som tillförordnad, efter det att företrädaren och tidigare socialdemokratiska landstingsrådet Leni Björklund blev försvarsminister. Men nu får han alltså göra helg med det obehagliga silkessnöret i näven.
Som en konsekvens av att Svenska Kyrkans högsta styrelse ger den högste tjänstemannen foten, så väljer personalchefen Gunnel Ahlberg (som det heter?) att omedelbart lämna sin tjänst.
För mindre år sedan var det Friedner som med kyrkostyrelsens goda minne (?) sparkade informationschefen Ingrid Andersson. Men till skillnad från generalsekreteraren fick Andersson blir "arbetande styrgruppsordförande" inom kansliet. Lägg till det plötsliga personalbyten på mellanchefsnivå, som t.ex. enhetschefen som lyftes bort från ledningen för Svenska Kyrkans stora webbprojekt.
Som det brukar heta, ger en tom chefspost den tillsättande styrelsen tillfälle att analysera läget och tänka om. Men vad är kyrkostyrelsen kapabel till? Har den kanske nog med de inre motsättningar som är frukten av den tilltagande partipolitiseringen och fraktioneringen inom sig själv och i kyrkomötet?
Kyrkostyrelsens ansvar är styrningen av ett kyrkokansli som bullat ut rejält de senaste åren och framför allt under se senare åren efter skilsmässan kyrka-stat. Att man till och med växt ur sitt eget stora kontorshus kan till en del förklaras med att arbetsuppgifter från staten och att man ätit upp större delen av det gamla Svenska Kyrkans Pastoratsförbund som nu är den mindre Svenska Kyrkans Arbetsgivarorganisation. Styrande riksorgan i Svenska Kyrkan är även nämnden för utbildning, forskning och kultur, nämnden för Svenska Kyrkan i utlandet och internationella nämnden.
Att bara byta ut en nyckelspelare ändrar inte laguppställningen radikalt och heller inte spelstilen. Det är inte så att företagskultur sitter i väggarna. Den sitter i människor, det har med vision och vilja, medvetenhet och attityd att göra.
Det finns flera för hela Svenska Kyrkan gemensamma verksamheter som enskilda stift åtagit sig att driva och utveckla för helhets skull. Det är möjligt att flera delar av kyrkokansliet skulle kunna utackorderas till stift och församlingar. Skulle en församling klara att ta ett nationellt ansvar? Ja, det tror jag. Inte minst det utvecklingsarbete som bedrivs i projektform. Och med billig informationsteknik och Svenska Kyrkans rikstäckning kan kommunikationer sidledes även användas för nationella frågor.
En centralisering till Uppsala är verkligen inte nödvändig och det skulle ligga en värdefull symbolik i att sätta sätta kyrkokansliet på fötter och decentralisera så mycket som möjligt. Rekryteringen av medarbetare med ordentlig församlingsförankring skulle underlättas. Duktigt folk skulle kunna bo kvar i olika landsdelar och ändå under en period tjäna hela kyrkan.
Utan att känna till detaljerna i den senaste affären utgår jag från att man som alltid kan utgå från att en styrelse i största allmänhet har den vd man är värd, möjligen en som är lite bättre. Och en vd kan inte beklaga sig. Hon har den styrelse hon är värd, möjligen lite bättre.
Kriskommunikationen funkade i alla fall denna eftermiddag. Ett sent pressmeddelande var i huvudsak vad Svenska Kyrkans Tidning publicerade. En fredag eftermiddag när redaktionen redan tagit helg fanns inte så mycket energi att lägga till. Och efter helgen är saken inte lika het längre.
Svenska Kyrkan är dominerande medlemsorganisation i studieförbundet Sensus. Igår fredag 12 november 2010 meddelade högste chefen där Mats Bernerstedt att han lämnar sin tjänst.
Som en del av utredningsarbetet om hur Svenska kyrkan ska förvalta församlingarnas fasta egendom i jord och skog och avkastningen har SIFO haft uppdraget att kolla vad Svenska folket vet och tycker om kyrkans egendomar och pengar.
1000 personer har svarat och bara ett fåtal vet att medlemsavgiter är det som får Svenska kyrkan att gå runt. Avkastningen från de så kallade prästlönetillgångarna är visserligen 400 miljoner om året. Men jämför det med medlemsavgifterna som ger 30 gånger mer.
Trots att få vet hur Svenska kyrkan finansieras har flertalet bestämda uppfattningar om hur pengarna ska förvaltas. Som det verkar av referatet från kyrkans pressekreterare.
Visst är det bra att fråga, men hade det inte räckt med att fråga medlemmarna?
Nu har en utredning lämnats till kyrkostyrelsen, det blir en remissrunda och sen ska frågan om hur framtidens förvaltning ska skötas en sak för kyrkomötet. Till hösten.
I gammal tid fick prästerna sin lön från den avkastning kyrkans fasta egendomar gav. Så var det i Svenska kyrkan, som i många andra kyrkor.
Genom prästlönereformen 1910 samlades kyrklig jord för att avkastningen skulle ge lön till präster och kyrkomusiker. Blev det överskott gick pengarna in i kyrkofonden. Sedan 1982 finns inget direkt samband mellan tillgångarna och lönerna. 1972 överfördes förvaltningen av kyrkans skog från församlingarna till stiften. Egendomsnämnder i varje stift har från 1995 hand om förvalningen av fastigheterna - både jord och skog - och fonder bildade av avkastningen åt församlingarna.
Prästlönetillgångarna är en slags stiftelser och minst hälften av avkastningen går tillbaka till församlingarna som är delägare. Resten används för utjämning mellan rika och fattiga församlingar i Svenska kyrkan. Utan reformen 1910 hade inte Svenska kyrkans indelning med många ofta små församlingar bevarats så länge.
Själva skötseln av jord och skog sköter stiften oftast var för sig, även om några samarbetar. I Västerås stift har man försökt lägga verksamheten i ett aktiebolag. Men stiftets beslut har upphävts av högre instans.
När kyrkan skildes från staten 2000 ingick en tidsbegränsad skattebefrielse fram till 2009 för prästlönetillgångarna.
Igår tog kyrkostyrelsen arbetsutskott emot en utredning som föreslår en nationell samordning av det förvaltade kapitalet.
Förslaget ska remissas och det kommer garanterat att bli många invändningar mot att befria stiften från sina nuvarande uppgifter. Redan i höst ska frågan upp i kyrkomötet.
Ett utomstående skattehot mer än Svenska kyrkans egna proaktiva överväganden ser ut att bli motorn i processen. Det är för ofta dramaturgin i Svenska kyrkan. Det ideologiska får en begränsad styrande inverkan.
Artikeln i Kyrkans Tidning som är Svenska kyrkans veckotidning
Kyrkostyrelsen i Svenska kyrkan har haft sammanträde idag och bestämt om en välsignelseordning för partnerskap. En uppföljning av kyrkomtötets beslut för ett år sedan om att en sådan ordning skulle läggas till handboken för gudstjänster i Svenska kyrkan.
Här bjuder Brygubben på en genväg till pdf med hela ordningen. > Läs här
