I gammal tid fick prästerna sin lön från den avkastning kyrkans fasta egendomar gav. Så var det i Svenska kyrkan, som i många andra kyrkor.
Genom prästlönereformen 1910 samlades kyrklig jord för att avkastningen skulle ge lön till präster och kyrkomusiker. Blev det överskott gick pengarna in i kyrkofonden. Sedan 1982 finns inget direkt samband mellan tillgångarna och lönerna. 1972 överfördes förvaltningen av kyrkans skog från församlingarna till stiften. Egendomsnämnder i varje stift har från 1995 hand om förvalningen av fastigheterna - både jord och skog - och fonder bildade av avkastningen åt församlingarna.
Prästlönetillgångarna är en slags stiftelser och minst hälften av avkastningen går tillbaka till församlingarna som är delägare. Resten används för utjämning mellan rika och fattiga församlingar i Svenska kyrkan. Utan reformen 1910 hade inte Svenska kyrkans indelning med många ofta små församlingar bevarats så länge.
Själva skötseln av jord och skog sköter stiften oftast var för sig, även om några samarbetar. I Västerås stift har man försökt lägga verksamheten i ett aktiebolag. Men stiftets beslut har upphävts av högre instans.
När kyrkan skildes från staten 2000 ingick en tidsbegränsad skattebefrielse fram till 2009 för prästlönetillgångarna.
Igår tog kyrkostyrelsen arbetsutskott emot en utredning som föreslår en nationell samordning av det förvaltade kapitalet.
Förslaget ska remissas och det kommer garanterat att bli många invändningar mot att befria stiften från sina nuvarande uppgifter. Redan i höst ska frågan upp i kyrkomötet.
Ett utomstående skattehot mer än Svenska kyrkans egna proaktiva överväganden ser ut att bli motorn i processen. Det är för ofta dramaturgin i Svenska kyrkan. Det ideologiska får en begränsad styrande inverkan.
Artikeln i Kyrkans Tidning som är Svenska kyrkans veckotidning
Andra bloggar om: svenska kyrkan, ekonomi, ägande, stift, kyrkostyrelsen, prästlöner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar