När Svenska kyrkan skildes från staten 2000 ersattes kyrkolagen av en lag om Svenska kyrkan och kyrkans egna regler i det som kallas kyrkoordningen.
Till största del av kyrkoordningen en konvertering av kyrkolagen och därmed mer ett testamente över ett svunnet 1900-tal än ett regelverk anpassat för 2000-talet. Men man får mer än annat ha överseende med de kyrkopolitiker som då tyckte de gjorde det bästa av situationen.
Sedan några år arbetar en nationell utredning inom Svenska kyrkan med demokrati och delaktighet. Just nu och fram till 9 mars är ett delbetänkande från utredningen på remiss. Man ber om svar från församlingar och alla som vill kan yttra sig.
Det behövs reformer. Svenska kyrkans tre nivåer: församlingarna lokalt, stiften regionalt och den nationella nivån med kyrkomöte och kyrkostyrelse håller på att glida ifrån varandra. När kontakterna förloras spär det på splittringen inom kyrkan. Det blir mycket svårt att förankra viktiga beslut, så istället hanterar beslutsorganen som borde ha makt och ta ansvar mer perifiera frågor. När det verkligen gäller går man andra vägar. Ingen skada sked om besluten går i rätt riktning, men om inte.... Ja, det är en principsak att få demokratin att fungera och bli respekterad.
Utredningens majoritet föreslår en spärr för småpartier till kyrkomötet som är Svenska kyrkans årsmöte på riksnivå. Ett förslag som gynnar de stora partierna som varit med länge och minskar chansen för kyrkans medlemmar att fullt ut få valuta för sitt röstande. Att det finns en spärr till riksdagen är ett svagt argument.
Hade inte Sverigedemokraterna kommit in i kyrkomötet hade nog inte spärrförslaget tagits fram. Ett mycket bättre sätt att se till att kyrkomötet blir representativt är att ledamöterna väljs stiftsvis.
Utredningen föreslår att församlingarna ska utse ledamöter i det fullmäktige som bestämmer mest när församlingar går ihop i en samfällighet med gemensam ekonomi och samlat arbetsgivaransvar. Det är bra. Med den ordning som testats i två val efter 2000 finns inga garantier för att en enda ledamot i ett samfällt fullmäktige vet vad församlingarna vill och behöver.
Utredningen borde också föreslagit att ledamöter i stiftens fullmäktige skulle väljas församlingsvis. Men det gör man inte. Direktval till stiften gynnar inte medlemmarnas delaktighet. Och när stiftsledningarna tar beslut om ekonomiskt stöd eller ej till församlingar som behöver hjälp saknas kopplingen mellan de två nivåerna. När församlingsgränser ska ändras och församlingar slås ihop - det beslutas på stiftsnivå - då blir det uppenbart vilken nackdel det är med bristen på samband.
Läs om utredningen och hitta hela betänkandet på Svenska kyrkans webbplats
Svenska kyrkans veckotidning heter Kyrkans Tidning och presenterade utredningens delbetänkande i december. Läs här
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkoval
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar