Kyrkans Tidning presenterar en utredning som visar att bland dem som tjänar allra mest är det vanligare än bland människor med normala inkomster att säga upp sitt medlemsskap i Svenska kyrkan.
– Man ringde mig och sa: jag har ingenting emot Svenska kyrkan, ingenting alls, men jag betalar för mycket pengar. Då kunde jag inte riktigt gråta med dem, för vi räknade och såg att om man tjänade en miljon kronor om året så betalade man en årsavgift på 7 000 kronor. Och de som ringde och klagade betalade mer än 7 000 kronor om året, säger Åke Bonnier.
Det är förstås som Åke Bonnier säger, svårt att känna medlidande med människor som tjänar grova pengar och kollar upp vad de på kronan ger till Svenska kyrkan. Brygubben kan inte tänka sig att de alls har samma koll på sina andra utgifter. De betalar många gånger mer för en enda weekend till Paris eller Rom.
Medlemsavgiften tas ut på den beskattningsbara delen av inkomsten. Och alla vet att stora inkomster är det som ger möjlighet till stora avdrag.
Det är viktigt att ledare och chefer i Svenska kyrkan, allt från präster till politiker, står emot i mötet med välbeställda som man möter på Rotary och i andra sammanhang.
Pruta är fel väg. Däremot är det rätt att använda medlemmarnas pengar till rätt saker på ett effektivt sätt. Svenska kyrkan har en så god ekonomi överlag att kostnadsmedvetenheten inte är den bästa.
Tidningen Privata Affärer visar redan i sin ingress att man fattat felet med tanken på rabatt för de rikaste.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, ekonomi, miljonärer, åke bonnier, kyrkans tidning, privata affärer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar