Ber man dem att berätta något så berättar de direkt på. Att tala böcker med dessa tonåringar kan vara lönlöst då det verkar som att böcker är en svårtillgänglig, om inte rent av tråkig, källa för många som växt upp i det journalistiska massmedieinformationssamhället.
Katarina Graffman är antropolog och använder antropologiska metoder för att ta reda på hur ungdomar tänker och handlar.
Den som är - vad Wass och fler med honom kallar - en immigrant i den digitala världen gör klokt i att skaffa sig unga vänner. Bara så går det att bli integrerad i det nya landet.
Mig tycks det mindre vara en åldersfråga och mer en statusfråga som skiljer oss vuxna ifråga om hur integrerade vid anstränger oss att bli. Jag tycker mig se att de som har mycket service i sitt jobb som chef, som lutar sig mot en lång akademisk utbildning mer än andra är benägna att avstå från att umgås med de som är födda in i det nya digitala landskapet. Men de tar en stor risk och kan hamna både vid sidan av och på efterkälken.
Graffman påpekar att de unga inte slutar att räkna med goda råd från mor och far, bara för att de tar den digitala världen för given. Men ska föräldrar verkligen leva upp till de ungas förväntningar då får de jobba aktivt på att tillägna sig det nya. Och samma gäller chefer, som bara kan fungera för sina medarbetare om de gör sig besväret att tillämpa nya sätt att kommunicera. Även om det kräver en egeninsats för den övning som ger färdighet.
Andra bloggar om: ungdom, katarina graffman, utbildning, digitalt, digital kommunikation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar