Jag är också en medelålders familjefar som lever för mitt arbete. Genomgående har medierna noga upplyst oss om att de två som hade sprängstoff på plastpåsen med grejer från badrummet är medelålders, födda 1955 och 1962 (eller 1964 enligt några).
Det händer att också jag bär en tandborste, en tandkrämstub och något som luktar gott i en burk med mig på jobbet. Det kunde varit jag som varit den misstänkte sabotören. Om det nu inte var för detta att jag aldrig varit i Oskarshamn och än mindre i varken O-Ettan eller O-tvåan.
Hur ser tankespåret ut på redaktionerna? Det ser ut att finnas en stereotyp för sabotören och terroristen: en man i 20-30-årsåldern utan fru och barn. Eller kom detta med ålder att lyftas för att det inte fanns så mycket mer att berätta? Utfyllnad, sa Bill. Brodera ut, sa Bull.
Hur ser stereotypen för en journalist ut? En Annika Bengtsson på Kvällspressen eller en Anders Pilhblad på krogen?
Är det här i så fall en nyhet: Seriös journalist i övre medelåldern talar ut. Jag rasade 15-kilo på querläger med Hells Angels på brittisk kloster-ö.
Andra bloggar om: oskarshamn, känrkraft, kärnkraftverk, journalistik, media, identitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar