Sprida budskapet om sig själv med Facebook

Med hjälp av ett gammalt hederligt community, svenska Shortcut, fann jag den här videon som handlar om hur man kan använda Facebook för att sprida budskapet om sig själv. En ganska detaljerad och absolut avslappnad presentation med flera bra förslag.



Mycket av det som videon handlar om är lätt att tillämpa på grupper och sidor på Facebook.

Lite nyskördad av Brygubben

Om saltstoder och och saltströare och lite till
Vad ska en biskop likna? frågar Sigbrit Ernald på sin blogg. Hon reflekterar självständigt över det hon hör kandidaterna i Svenska Kyrkans biskopsval i Linköpings stift säga i hearingen för en tid sedan.

Samma gamla hederliga 10 i ny dräkt
Uppmärksamme Nils Bryntesson med bloggen Amen.se visade mig den här videon med Guds bud

The Ten Commandments - motion (kinetic) typography from Vit Ryznar on Vimeo.


Gillar du äta hos A så kan det tänkas att du gillar menyn hos B
På Restaurangkartan får vem som vill ge omdömen om matställen. Nu har Ted Valentin lagt till den där funktionen som en del e-bokhandlare har: Andra som köpt boken X som du väljer har även köpt Y. Mycket bra. Jag ser fram emot att han kopierar tjänsten till Kyrkokartan.

Återanvändning och kopiering i konsten

Everything is a Remix from Kirby Ferguson on Vimeo.

Hittat hos utmärkta sajten Brainpickings. Skaffa nyhetsbrev på webbplatsen.

Sociala medier och volontärer i rörelse

Svenska Kyrkans Tidnings chefredaktör Anders Ahlberg bloggar från Bok & Bibliotek i Göteborg. I en bloggpost från gårdagen refererar han ett seminarium om valrörelsen och sociala medier. Där har han mött bland andra Martin Gelin och Britt Stakston. Nästa fredag kommer Anders Ahlberg till Ideellt Forums "kyrkomöte" i Söderledskyrkan, Farsta församling i Stockholms stift. Där kommer han att medverka i ett seminarium om sociala mediers bruk i Svenska Kyrkans tjänst, i händerna på kyrkans ideellt arbetande medlemmar.

I Stockholms förorten Tensta bidrog bruket av sociala medier till ett ökat valdeltagande med 7 % valet 2010. Förebilden var Obamas presidentvalkampanj. Det berättar Anders Ahlberg i sin bloggpost. Sociala medier kan på ett liknande sätt mobilisera medlemmar i Svenska Kyrkan till handling. Frön är sådda och det har redan börjat spira. Antalet församlingar som använder grupper och egna sidor på Facebook ökar för varje månad. Det är ett exempel.

"Gnälligt och abstrakt. Bättre kan du, det vet jag."

Rubriken är ett citat hämtat ur kommentarfältet till en av mina bloggposter tidigare i den här månaden. En anonym läsare recenserar mig och mästrar mig. Det är inte många gånger genom åren mina blogginlägg lett till nedlåtande pekpinnar av det här slaget. Beror det på att jag inte skriver om något angeläget? Att jag inte tar ställning? Kanske, men troligare är en annan förklaring.

Det är i stort sett bara när jag sätter strålkastaren på det förnedrande partipolitiska systemet som på alla nivåer och ut i så många vardagliga och helgdagliga sammanhang hämmar Svenska Kyrkan och hennes medlemmar.

Det finns inga inom Svenska Kyrkan som har så ömma tår och så få sakargument som de partipolitiskt uppbunda kyrkomedlemmarna. När sakargumenten saknas använder de hela buketten av härskartekniker. Ofta den nedlåtande. Och det retoriska greppet guilt by association äger sin popularitet.

På måndag samlas Svenska Kyrkans kyrkomöte för första gången efter förra årets kyrkoval. Kyrkokansliet som servar kyrkomötet storsatsar för kommunicera mötet i många kanaler. Det är bara kyrkomötet som år för år direktsänds på internet. Inga liknande sändningar gjordes från Världens Fest, Svenska Kyrkans internationella möte i Växjö i somras. Dokumentationen från kyrkomötet ligger till stor del ute på webben och det är bra. Men en motsatt strategi drabbar annan information som denna höst flyttas in bakom lösensordens lås i ett nytt intranät, som hittills mest befolkats anställda medlemmar och en del kyrkopolitiker.

När kyrkomötet ska välja kyrkostyrelsen, nämnder och utskott i veckan som kommer, då visar det sig naket om det är evangelium eller partipolitik som styr.

Tillägg kl 22:15 Ett folkpartistiskt ombud i Svenska Kyrkans kyrkomöte är Karin Långström Vinge. På sin blogg frågor hon om de grupper som hon kallar "extrempartier" ska släppas in eller inte i kyrkomötets utskott. Hon räknar dem alltså till två eller flera. Mig veterligen är det endast Sverigedemokraterna som i partipolitisk mening är extrema. I samma bloggpost gör hon sin personliga beskrivning av vad ett kyrkomöte är.

Svenska Kyrkan Linköpings stift: Stor skillnad mellan testval och riktigt

Det blir en andra och avgörande omgång i valet av ny biskop för Svenska Kyrkan i Linköpings stift.  Före sommaren hölls ett nomineringsval där många - men långt ifrån alla - med rösträtt samlades för att tala för de nominerade kandidaterna och sen provrösta. De som där och då fick 5 % av de avgivna rösterna eller fler blev godkända kandidater och valbara.

I Linköpings stift hände det att den som fick näst flest röster, domprosten Johan Dalman i Strängnäs, meddelade att han inte ställde upp. Något kan ha gått snett i kommunikationerna med honom inför nomineringsvalet, för det är förstås ingen poäng med att nominera, plädera för och rösta på människor som inte vill vara med. 16 namn var på tapeten och 6 av dem fick tillräckligt många röster för att bli valbara. Men så hoppade även Cecilia Wadstein av och då fick Mats Hagelin och Ingemar Söderström chansen.

För en tid sedan arrangerades en utfrågning av kandidaterna. Dagarna innan meddelade Mats Hagelin att han trädde tillbaka, så det var fem som fick presentera sig och svara på frågor.

Idag hölls valet i Linköpings stift. Präster, diakoner och förtroendevalda elektorer samlades hemma i de nio kontrakten för att rösta kl 10 idag torsdag 23 september. Före lunch hade rösterna räknats och rapporterades in till stiftskansliet där de sammanställdes och dagens preliminära resultat meddelades.

Martin Modéus fick 39,8% (231) av rösterna, Mikael Mogren fick 24,1% (140), Per Lundborg fick 15,7% (91), Ingemar Söderström fick 10,5% (61), och Karin Burstrand fick 9,5% (55).

Valdeltagandet var 91%. 581 av 638 röstade. Så trots att de med rösträtt är en utvald skara är det nästan 1 av 10 som röstskolkar.

Mikael Mogren var den som hade flest röster i nomineringsvalet: 121. Johan Dalman som hoppade av fick då 79 röster. Martin Modeus som idag fick flest röster var femma i nomineringsvalet.

Vad är förklaringen till att det blir så stor skillnad mellan nomineringsvalet och det riktiga valet? Ja, det finns nog flera förklaringar. Det är färre som röstar vid nomineringen och det brukar då fattas både präster och diakoner. Så nomineringsvalet blir mer partipolitiskt färgat eftersom majoriteten av elektorerna har en allmänpolitisk partibeteckning i grunden. En annan förklaring är att flera röstande känner sig friare vid nomineringen: man kan testa och rösta med hjärtat, för att sedan ändra sig och vara mer taktisk eller pragmatisk. Vid nomineringstillfället finns det också fler namn att välja på. De som röstade på någon som inte nådde över 5 procentspärren får i det rikta valet välja bland dem som återstår. 

Under tiden mellan nomineringsval och det egentliga biskopsvalet pågår också ett kampanjande, de mest rösträtt blir kontaktade och sympatisörer försöker påverka. Påverkade blir de röstande säkert också av massmediebevakningen och skriverier på nätet. Själva valsituationen skiljer sig också: vid nomineringsvalet är alla samlade som på ett årsmöte och i nära anslutning till pläderingarna följer omröstningen, men i det riktiga valet möts man i mindre grupper kontraktsvis, röstningen hålls inte sällan i en kyrka och inleds alltid med bön.

För att väljas till biskop i Svenska Kyrkan ska man få minst än hälften av de avgivna rösterna. Därför blir det nu en andra och avgörande omröstning som står mellan de båda som fick flest röster idag: Martin Modéus och Mikael Mogren. 202 av dagens röster ska den 14 oktober fördelas mellan dessa båda. Ja, det kan ju bli färre om röstskolkarnas skara ökar eller fler om de 67 som uteblev idag kommer till sans inom fyra veckor.

Det rapporteras att när det återstod att räkna rösterna från det stora kontraktet Norrköping så var det jämnt mellan Peter Lundborg, som är domprost i Linköping och Mikael Mogren, präst och lärare vid en teologisk fakultet i Paris. Att Peter Lundborg inte fick lika många röster från Norrköping kan ha att göra med hans inställning till förslag därifrån att tidsbegränsa kyrkoherdetjänsterna i en ny organisation.

Mikael Mogren fick ungefär lika stor andel av rösterna i dagens val som i nomineringsvalet, medan Martin Modeus gick från en femte plats med 8,7 % av rösterna till nästan 40 % idag.

Kommer då hälften av dem som idag röstade på någon av de tre kandidaterna som inte längre är aktuella att välja Mikael Mogren, så att han därmed blir den som 14 oktober blir vald till ny biskop i Svenska Kyrkan Linköpings stift? Ja, vad ska man tro om det?

Under hela processen har Mikael Mogrens ålder anförts som en belastning för honom. Och han tog upp det redan inledningsvis på utfrågningen för några veckor sedan. Hans svar att han inte av prestige hade behov av att sitta på biskopsstolen i Linköping till sin ålderspension. Men det var ett svar som av flera inte togs på allvar. Det kan jag tycka är märkligt.

Nu skiljer det inte så mycket i ålder på de båda två kandidaterna, Martin Modéus är sju år äldre. Så det blir nog inte åldersfrågan som blir utslagsgivande i den andra och avgörande röstningen.

Länkarna i de båda närmast föregående leder till presentationer av Mogren och Modéus. Titta på dem och se skillnader och likheter mellan dem. De är båda disputerade och dokumenterat skrivkunniga. På hearingen 3 september visade sig båda var väl förberedda och vara goda talare. 

Svenska Kyrkans egna system för val av biskopar är inte gammalt. Det började användas från 2000, när Svenska Kyrkan blev en från staten fri kyrka. Tidigare och under lång tid hade biskopar utsetts av regeringen, som valde mellan tre kandidater som röstats fram inom Svenska Kyrkan. Det finns från 1900-talet många exempel på hur regeringar avsiktligt valt att inte utnämna den som kyrkans folk satt främst. När systemet skulle ändras inför 2000 fanns det flera olika förslag till nyordning. En var att behålla systemet med att från stiftet föra fram tre namn, men att sedan låta den nationella kyrkostyrelsen utse en av dessa. En förändring efter 2000 är att diakonerna fått rösträtt i biskopsval. Det är en konsekvens av att det gjort tydligare i Svenska Kyrkan att diakoner tillsammans med präster och biskopar ingår i ett treledat ämbete som man har en livslång vigning till.

Biskopsval är alls inte fråga om en chefsrekrytering vilken som helst. Att utan särskilda kommentarer jämställa eller ens likna biskopens ämbete och uppdrag i en kristen kyrka vid ett chefsjobb för ett företag eller ett ordförandeskap i en organisation leder till besvärande missförstånd. Biskopens roll ligger närmare Jesus närmaste lärjungar, de tolv apostlarna. Det hör till Svenska Kyrkans identitet att det går en obruten linje mellan den som vigs till biskop idag ända tillbaka till de tolv. För det var de som lade händerna på den unga kristna kyrkans första biskopar och avskilde dem livslångt till den särskilda tjänsten att som en herde med staven gå med fårflocken - alla de döpta i församlingen, i kyrkan.

I Svenska Kyrkans egen lag, kyrkoordningen står det vad biskopen ska göra:

1. förkunna evangelium i ord och handling,

2. ha ansvar för att evangelium förkunnas rent och klart och för att sakramenten förvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning,

3. svara för ledning och tillsyn,

4. vårda och värna kyrkans enhet,

5. viga präster och diakoner,

6. kalla präster och diakoner till överläggningar, samt

7. i övrigt fullgöra biskopens uppgifter enligt kyrkoordningen.

Dessutom ska biskopen besöka församlingarna och visitera dem, alltså genomföra en slags revision av livet i församlingen för att uppmuntra medlemmarna att göra mindre av det som är dåligt och mer av det som är bra.

Bloggar om valet gör flera, t.ex. Carina Etander Rimborg och Karin Långström Vinge och Per Hökpers 

Kan du vara säker på att kartan är ett sanningsvittne?

Idag målas kartan över Sverige röd och blå. Visualiseringen sätter hjärnspår. Ett lästips är dagens Understreckare i SVD. Arkitekten Aron Aspenström refererar till den nya boken Rethinking the power of maps av kartografen Denis Wood.

En annan arkitekt är Olle Burell. Han är socialdemokrat och ledamot av Svenska Kyrkans kyrkomöte. Där har han motionerat om att det ska sättas upp vägskyltar vid stiftsgränserna med namnen på Svenska Kyrkans stift.

Hans motion kommer inte att gå igenom. Det hindrar inte att den belyser hur ledande socialdemokrater ser på Svenska Kyrkan. Ville han Svenska Kyrkan väl kunde han motionera om att öppna kyrkorum och församlingshem så att de uppfattas som en del av det offentliga rummet.

Understreckaren belyser med flera exempel på hur en karta kan förtiga eller lyfta fram det som varit osynligt, som t.ex. kåkstäder som inte ritas in. Aspenström beskriver hur kyrkorum på en Rom-karta från 1700-talets Rom räknar kyrkorummen till de publika utrymmena. Svenska Kyrkans kyrkor är alltför ofta stängda och låsta, vilket starkt bidragit till att kyrkor och församlingshem av alltför många människor inte längre ses som naturliga mötesplatser.

Den undersökning som Svenska Kyrkans Tidning presenterade förra veckan om församlingars inställning till utlåning eller uthyrning av församlingshem i Svenska Kyrkan visade sig berätta om mer än enbart synen på ett främlingsfientligt parti, det som vi i natt fick veta hamnar i riksdagen. Kyrkomötet samlas nästa vecka. Jag hoppas att ombuden som möts på något vettigt sätt följer upp och analyserar svaren i Svenska Kyrkans Tidning enkät.

Kartan över tro och kyrka i Sverige behöver ritas om. De gamla kartorna stämmer dåligt. Den som vill värdas väl kan bara använda dem som historiska dokument. Färden framåt kräver en ny kartering.

Demokratisera Svenska Kyrkans kyrkomöte - då har SD ingen plats här längre

Igår kom ett uttalat främlingsfientligt parti vars ledning vill stänga Sveriges gränser för flyktingar på samma sätt som Finland och Norge in i den svenska riksdagen. I Svenska Kyrkans kyrkomöte finns SD sedan tidigare.

Jag håller med prästen Eva Lindqvist Hotz när hon på Seglora Smedjas webb nu vill mobilisera folkrörelsesverige för att stärka de demokratiska värderingarna. Jag håller inte med henne om att Svenska Kyrkan skulle till sin karaktär vara självupptagen. Däremot behöver Svenska Kyrkan bli mer självständig.

Svenska Kyrkan ska själv bestämma om sina demokratiska arbetsformer, utan styrning eller ens inblandning av allmänpolitiska partier. Genom att stärka folkrörelsedraget i Svenska Kyrkan och förnya demokratin så att banden mellan församlingarna, stiften och kyrkomötet stärks kommer också SD förlora sin plattform i just kyrkomötet. Den bortre parentesen om det partisystem med ett val till kyrkomötet helt frikopplat från livet i de många församlingarna och stiftens beslutande fullmäktige bör sättas omgående. Så kan ske om socialdemokrater och moderater tar sitt ansvar.

Kyrkomötet samlas om en vecka, för första gången efter förra årets kyrkoval, redan då bör samtal föras mellan nomineringsgrupperna om att skyndsamt reformera Svenska Kyrkans demokratiska organisation. Och det som Svenska Kyrkan minst av allt behöver är att ombuden i kyrkomötet apar efter blockpolitiken som med gårdagens val visade sig få så negativa följder. Redan i valet av kyrkostyrelser och rikskyrkliga nämnder kommer de politiska partiernas företrädare i kyrkomötet att få bekänna färg. Vad sätter de främst? De värden som den kristna kyrkan står för eller partintresset?

Svenska Kyrkan har i sig själv stora förutsättningar att utgöra den miljö i vilken människor fostras till ansvarstagande för sig själva och varandra med den humanistiska och demokratiska människosyn som grundas i evangeliet. Med ett större oberoende och mer av inre samhörighet mellan församlingar och stift kan stora saker hända, till nytta för människor i Sverige och världen.

När kyrkan med kraft hävdar människovärdet i ord och handling, då kommer detta med att synas i media bli en följd. Intresset från journalister och redaktioner kommer, när det finns en berättelse som engagerar och trovärdiga handlingar.

Låt motbilderna få flöda i Svenska Kyrkans Tidning

Dagarna före valet gör Svenska Kyrkans Tidnings chefredaktör Anders Ahlberg rätt i att säga tydligt nej tack till Sverigdemokraterna. Ett parti som varken står för något typiskt svenskt eller demokratiskt. Att markeringen blir tydlig i Svenska Kyrkans Tidning är särskilt viktigt, eftersom partiet på flera sätt har försökt att profitera på Svenska Kyrkan. Och det ska för övrigt inget politiskt parti ägna sig åt. Inte heller socialdemokrater som påstår sig vara garanten för "folkkyrkan". Därför kommer den här ledaren rätt i tiden.

I tidningens huvudledare ingår också en skarp kritik av Anders Ahlberg riktat till svenska massmedier för deras sätt att genom "infantiliserat knappräknande" minska de ideologiska frågornas plats i valrörelsen. "Relativismen behöver mothugg: vi (Svenska Kyrkans medlemmar, antar jag? min anm) måste står för något. Det  vidsgade viet och ett bortvittrat dom är en del av vår identitet" skriver han.

På samma uppslag skriver Elin Grelsson apropå protesterna mot det planerade muslimska centret i närheten av Ground Zero i New York om vikten av att låta positiva motbilder av troende människor och trossamfund få flöda fram i massmedia. Svenska Kyrkans Tidning borde bli en sådan kanal. Redaktionsledningen borde peka ut riktningen för hela redaktionen och sätta upp ett mål för 2011. Målet borde vara att ställa sig på de troendes sida och stärka de positiva rösterna och bilderna av livet i Svenska Kyrkan när det är som bäst. Det kan förstås leda till kritik från andra massmedier, men det kan ju inte Svenska Kyrkans Tidnings uppgift att vara dem till lags?

Flitigt bloggande Carina Etander Rimborg kommenterar en hel del i veckans nummer av Svenska Kyrkans Tidning. Prästen Dag Sandahl har närläst tidningens huvudartikel och upptäckt att Adolf Fredriks församling i Stockholms stift likställer arbetsgruppen Kyrklig Förnyelse och Societas Sanctae Birgittae med Sverigedemokraterna. Det bloggar han om. Se här ett exemepl på att Svenska Kyrkans Tidning också har ett kyrksfolkbildande uppdrag att axla. Det finns oinformerade och obildade medarbetare i Svenska Kyrkan som behöver en upplysning som Svenska Kyrkans Tidning skulle kunna ge dem.

Do not Pimp My Ride - please!

När jag kommer till slutet av en krönika i Svenska Dagbladet signerad Lars Berge blir jag en vanlig sketen tisdag bjuden på några meningar som med endast ett uns bearbetning går från en kritisk analys av svensk partipolitik till en marknadsstrategi för Svenska Kyrkan.

Lars Berge ser framför sig hur alla riksdagspartier vart och ett förtränger sin egen historia, hur man vänder sina trogna anhängare ryggen och aldrig beskriver sin politik i ideologiska termer.

Denna tisdagsmorgon hjälpte hans krönika mig att se hur ansatt Svenska Kyrkan är av dem som vill förvränga historien. Det handlar om hur man beskriver demokratiseringen i kyrkan, gudstjänstförnyelsen och nattvardsväckelsen, hur dopet blev medlemsgrundande och hur Svenska Kyrkan befriades från att vara statskyrka. Ett opassande tänkande och värdefulla resurser kan inte få ett erkännande.

Liksom när partipolitiken krisar riskerar de som står in den främsta ledningen i Svenska Kyrkanatt vända de mest trogna ryggen, för att istället rikta en överbudspolitik som ska kittla de motvilliga och trolösa. De trogna med sin kärlek till kyrkan, sitt församlingsengagemang och med det en kunskap och en erfarenhet av kyrkoliv blir en belastning. Med dem kan man inte hitta på vad som helst, skifta mål och medel utan att behöva förklara och förankra.

Och om ett av symptomen på partipolitikens kris är att ledarna aldrig beskriver sin politik i ideologiska termer,  så har det sin motsvarighet i Svenska Kyrkan i att inte vittna om tro, tala om bekännelse och lära med hjälp av kristna symboler och teologiska begrepp som klarar att bära ett innehåll av viss halt.

Lars Berge varnar för den marknadsanpassade politiska retorik som ger "blanka fan i dig om du inte tillhör målgruppen missnöjda socialdemokrater".  Detta hans fjärde varningstecken ser jag inte så klart hur det har sin motsvarighet i Svenska Kyrkan. Men nog finns det mycket gnäll inom kyrkan som får ett alldeles för stort utrymme, får för stor inverkan på besluten och lägger sig som en våt filt där någon likt ett pingstunder fått lite eld i håret, eller på annat sätt börjat brinna för Guds Rike?

Jag motsätter mig att Svenska Kyrkan likt Moderata samlingspartiet pimpas till ett Nya Moderaterna. Lars Berge jämför omvandlingen med krisdrabbade statsligt ägda Pripps som med en gammal låt av Tomas Ledin blev Pripps Blå med svenska folket.

Är det några politiska partier som har en attityd som är av intresse för Svenska Kyrkans ledare att studera, då  är det Feministiskt initiativ och Piratpartiet. De andra mer som avskräckande exempel.