30 november 2011

Adventskalender 30 november: Två annorlunda kalendrar

Inne i mataffären travas pallvis med enkla chokladkalendrar och vid kassan trängs SVT:s och SR:s gemensamma kalender, den som heter Julkalender. Samma sak varje år, mer på rutin än av tradition. Eller är jag för lite inkännande nu?

Mer intresse hos mig väcker två alldeles väldigt olika adventskalendrar som jag länkar till här.

Studenterna på Lunds Tekniska Högskola står för en bokstavligen experimentel kalender. Hrmf, de kallar den Julkalender.

Louise Andersson är informatör för Svenska Kyrkans församlingar i Karlstad. Hon har tillsammans med Kristina Andréen, från återbrukande företaget re:kreation gjort en Återbrukskalender.

Från församlingens webbplats man fritt hämta hem en pdf med beskrivningen av idéerna om återbruk bakom varje lucka fram till julafton. Bakom första luckan finns en beskrivning av hur man gör en finfin stjärna av en toarulle att hänga i granen.



Bilden visas med hjälp av en länk till webbplatsen för Svenska Kyrkan i Karlstad 




29 november 2011

Adventskalendern 29 november: Hilmas mjuka pepparkaka

"Men oktober och november och december är så grå" heter det i den månads-kom-ihåg-visa som jag "och många med mig" sjunger på samma melodi som gäller för EU-hymnen. Gamla Luddes dänga från 1823.

Texten tycks närmast vara en översättning från språk talat på kontinenten, om än inte nödvändigtvis söder om alperna. Grå är inte november på de breddgrader jag befinner mig: mörk för det mesta, om än barmhärtigt mild just i år.

Sommaren känns rätt avlägsen, den som är gången likaväl som den som ska komma. Så återstår att liva upp sig med sommarminnen. Många av mina hör Österlen till och där på kusten ligger Skillinge. Och det var på sista sträddet norrut i lejet där har jag en fast punkt i sommarsverige. Så har det varit sedan 1963.

Kring Båtbyggarsträddet trängs de små husen och ett av dem växte Hilma upp. Hon lämnade Skillinge för ett liv i Stockholm. På somrarna återvände hon. Då blev vi några veckor eller så, sommargrannar. Och jag sa tant till henne.

Sommarfikat blev fest när tant Hilma bjöd på sin godaste mjuka pepparkaka. Det hembakta till och med på Kaffestugan Annorlunda * vid Stenshuvud, smakade massproducerat i jömförelse med det hon kom och räckte över i en vit handduk till mor, som skivade upp och bjöd mig och mina syskon.

Hilma bakade vidare, sommar efter sommar. Så fick också mina barn ett stycke kaka.

Receptet på Hilmas mjuka pepparkaka är skiljer sig lite, för inte är väl vispad grädde den vanligaste ingrediensen. Men gott-gottigott-gott blir resultatet.


Vispa ihop 3 ägg med 4 dl socker. Och tillsätt:

150 gr rört smör
2dl lättvispad grädde
2 tsk nejlikor
1 msk kanel
2 tsk ingefära
4 dl vetemjöl

Häll i en bröad form och grädda i ugnen på 45 min i 175 C.

Återstår att se om kakan lämnar formen lika perfekt gräddad och utan att fastna det minsta. Som i tant Hilmas dagar.

Så, en mjuk pepparkaka till kaffet, det är sommar för mig. Sen må det vara hur tokmörkt och smällkallt som helst omkring mig. Punkt.


* = Jag förstår av omdömen på Cafékartan att Annorlunda inte är detsamma som i min ungdom. Då vallfärdade vi dit för att äta på poäng: 1 p för småkaka, 2 p för mjuk kaka och 3 p för bulle. Någonstans vid 30-40 poäng började det ta emot även om det brukade gå att få ner ett par mjuka till.

28 november 2011

Adventskalender 28 november: Dagens skörd

Denna dagen - ett liv, som han suckande undslapp sig, patriarken Melker. Han har citerats av många, också av mig. Och orden var inte hans egna. De var väl närmast Astrid Lindgren och hon hade hämtat dem från skalden och filosofen Thomas Thorild.

Denna dagen ett liv och en skörd, tänker jag. På morgonen gratulerade jag vänner via Facebook till att de hade fyllt ännu ett av sina år. För det är väl vad man gör: får ett tomt år - och fyller det med något. Och det ska firas.

Ligger det hopp och längtan i att annandag födelsedag börja att fylla nästa? Eller känns det som ett arbete, som enklast blir gjort om man mest fyller ut, med samma slag och sådant som tar tid och plats?

Det var Thorild som satte samman de där orden, som står över stora ingången till universitetsaulan i Uppsala:

Att tänka fritt är stort
men tänka rätt är större

Inga ord som omedelbart uppskattas av samtiden, och då tänker jag närmast på min egen. Det är bara någon månad sedan jag faktiskt uppehöll mig i trapphallen utanför aulan och en person inom mitt hörhåll, gav uttryck för sitt starka ogillande.

Nå, context is everything, som min vän Niclas påpekat både en och två gånger. Denne Thorild avsåg inte något rätt tänkande i maktens riktning, inte heller något politiskt korrekt tänkande. Det räcker faktiskt med att googla upp karln och läsa några biografiska rader om honom för att fatta att så icke alls är fallet.

Med stöd av en auktoritet som Pelle Holm (han med samlingen Bevingade ord) så håller jag mig till att Thomas Thorild uppmanade till ett följdriktigt, ett logiskt tänkande. Och det tycker jag han gjorde rätt i.

Den första måndagen i julfastan, som adventstiden kan kallas, blev en god dag. Planer lades, kontakter togs, något blev skrivet, annat blev rättat.

Till kvällen kom hon som är min stora kärlek hem och stökade till i köket. Den saffransgula degen jäste över alla assistentens breddar. Och se - det var mycket gott. Deg är gott.



Ta rygg Carina Etander. Få koll på Svenska Kyrkan

En av Svenska Kyrkans flitigaste och mest intitierade bloggare är Carina Etander Rimborg. Hon är medlem i Härlanda församling i Göteborg. Till yrket är hon informatör och hennes kyrkliga uppdrag är många. Att hon är proffs på att samla, sortera och förmedla information, gör henne förstås lämpad för att också vara en bloggande källa för var och en som vill ha hjälp med att veta vad som är på tapeten runt om i Svenska Kyrkan. Hennes olika uppdrag ger henne givetvis insyn i mycket av det som händer.

Ändå är den avgörande skillnaden mellan Carina och många andra informatörer och förtroendevalda i Svenska Kyrkan hennes särskilda vilja att dela med sig. Och hon gör det hon vill: bjuder på det hon samlat in, det hon fått ta emot ger hon vidare.

Nu kan någon surt invända att Carina är partisk och att hela bloggen hon står för är det, eftersom den heter Poskvalbloggen, för att hon är anställd av den inomkyrkliga föreningen Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan. Den som gör det, har missat poängen. Och den som av det skälet avstår från att följa Carinas blogg missar en massa information, som det krävs både kunskap och mycket tid för att skaffa sig på egen hand.

Idag 28 november 2011 dominerar Carinas Blogg med rätta länklistan på Svenska Kyrkans Tidnings webbplats.


Hon uppmärksammar den nyss inledda julinsamlingen till Svenska Kyrkans internationella arbete. Hon kommenterar en pågående utredning i Lunds stift om möjligheten för en församling att ha kyrkoherde på halvtid. Carina ger här den ekumeniska och internationella utblicken som det bara är att hoppas finns med i Lunds domkapitel där frågan ska avgöras. 

Hennes bloggpost från i lördags om domkyrkan i Härnösand inför dess återinvigning och tv-gudstjänsten syns i bloggflödet hos Svenska Kyrkans Tidning. Fyra av fem länkar från tidningens webbplats går till Carinas blogg. Den fjärde handlar om att det nu äntligen ska bli möjligt att anställa diakoner som diakoner i Svenska Kyrkans församlingar utomlands. 

Carina Etander Rimborg har från starten fram till idag publicerat 1 455 artiklar på sin blogg. Och hon har inte slagit av på takten den senaste tiden. Snarare tvärt om.

Tidigare i år utnämndes Carina av en ekumenisk jury till årets Up´n´coming inom sociala medier i kyrkliga sfären. Priset var en biljett till 2012 års upplaga av Sweden Social Web Camp. Så vi kan vara säkra på att få fylliga rapporter från den intressanta tillställning kommande sommar.

Carinas blogg representerar ett modernt sätt att kommunicera inom Svenska Kyrkan och med kyrkans omvärld. Hon länkar och man länkar till henne. Hon fångar upp människors berättelser och deras budskap i texter och bilder, och ger dem ett rum, en scen, en talarstol. Det här sidledes sättet att kommunicera kommer snart också att bli vardag för de kyrkliga tidningarnas webbplatser, för stiftens webbplatser och för den rikskyrkliga webbplatsen som kyrkostyrelsens kansli svarar för.


Det finns faktiskt ett surmagat skäl till förutom det där med poskandet att inte uppskatta Carinas blogg, ja eller snarare min bloggpost om hennes blogg: Jag skriver om min vän Carina.



27 november 2011

Adventskalender 27 november - Första Advent

Den första söndagen i advent kom tidigt i år. Den första dagen på kyrkoåret är en rörlig dag, en rörlig söndag som kan infalla tidigast 27 december och senast 3 december. Och ett år när advent inleds i sista minuten, den 3 december, då hamnar fjärde söndagen i advent och julafton på samma dag.

De vanliga adventskalendrarna får 24 luckor och är inte årgångsbundna. Det är väl närmast en ekonomisk eftergift. Kanhända skulle det bli dyrare kalendrar som gick anpassas efter det kyrkoår som ger advent med lite töj. Och för SVT och SR förenklar det att varje år hålla sig till 24 avsnitt.

Men en kristen och kyrklig adventskalender kan gott bjuda på en lucköppning redan idag söndag 27 december. Och i år blir det fyra dagar extra. 2017 börjar adventsfirandet sena 3 december och då har väl SVT och SR redan sänt ett par avsnitt i sina kalendrar.

Ikväll kom den första snön till Uppsala där jag bor. Blöta flingor flaxade i vinden ner mot gatan utanför mitt köksfönster. Fruset vatten hör årstiden till. Inget konstigt i det, även om jag varit mycket tacksam denna höst för att kylan och snön dröjt. Det räcker att brottas med mörkret. Nej, det blir inte så mycket ljusare av snö på marken att jag kan uppfatta det som en kompensation.



Bo Brander, som predikade i den gudstjänst där jag firade advent tidigare idag, talade om lucköppning. Och då om luckan till mitt inre, som jag kan öppna för att släppa in ljus. Allra helst då det Sanna Ljuset, som är den uppståndne Jesus. En god tanke. Ändå inte en helt fridfull tanke.

Att öppna upp till rum som förblir ostädade och nedsolkade, hur mycket man än plockar undan och putsar, det känns så där. Tur då att han som knackar på och kliver in med sandalerna på, inte fäster sig vid smulor och dammtussar, vid osorterade kvitton eller högen med gamla tidningar. Faktum är att han står ut med både lite skit i hörnen och ett rent helvete. Både med den som har det skinande vitt och den som är en vinande skit.

För att inga missförstånd ska uppstå så är de dåliga ordvitsarna helt mina egna stölder från vem det nu var, och prästen Bosse är helt oskyldig. Hans predikan hölls sig förstås på en helt annan nivå och nådde innanför det tramsiga.

Min plan är att få fart på bloggen Brygubben veckorna fram till jul. Det blir lucköppning varje dag här. Så är det tänkt.

Hör Bo Brander predika: Podradio varje söndag från S:t Ansgars kyrka i Uppsala

PS: I dagens Svenska Dagbladet fanns en Understreckare om Nordens apostel Ansgar. Det tycks som att han var en historieförbättrare som fuskade med ett brev från påven.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

25 november 2011

Den idéburna ledarens framtida utmaningar


Med hjälp av goda delare i bloggosfären når jag fram till Nilla Helgessons blogg. Hon är chef för den brottsförebyggande och och socialt inriktade organisationen Skyddsvärnet. I en postning delar hon med sig av en framtidsanalys som hon gjort tillsammans med deltagare i den ledarutbildning hon gått på Ersta Sköndal Högskola.

Jag använder här de tio punkterna från kursens sammanfattande PM som en utgångpunkt för några egna reflektioner. Nilla Helgesson och hennes kurskamrater har haft sitt fokus på vård och omsorg. Mitt perspektiv drar mer åt det som har med kommunikation och kyrka att göra, där ideologi och opinionsbildning spelar en viktig roll.

Rubrikerna är alltså lån, citat rakt, men texten däremellan är min egen.

1)  Byte av ledarskapskultur – från informell och ad-hoc till mer strukturell profil

De snörräta och storskaliga strukturernas tid är förbi. De organisationsscheman som ser så bra ut i en powerpoint, men tar så mycket onödig tid och kraft att förverkliga, dem är det länge sedan någon egentligen blev glad över. Framtidens ledare räds inte det komplexa.

Strukturer måste utformas på ett sådant sätt att de passar organisationens villkor, det är vad ledarna i kursen kom fram till. Det innebär att organisationens egna mål, val av teknologi, dess arbetsstyrka och sammanhanget där man verkar är villkor som strukturen ska anpassas till.

Som jag förstår det vill Nina Helgesson och de andra ledarna varna för en tillfällighetskultur och den till synes avslappande informella stil där några få starka tar över. I Svenska Kyrkan finns det flera exempel på där medelålders män och kvinnor når chefspositioner och från dem upphöjt förklarar att organiserad verksamhet är föråldrat och förlamande. Tro dem inte.

Större organisationer med mer heterogen sammansättning av människor och en varierad verksamhet, behöver tillåta sig en mer komplex struktur. Det som bör vara gemensam för den mindre och större organisationen är en återkommande reflexion och analys av arbetssätt, av flöden, av maktfördelning, som leder vidare till förbättring och förnyelse av strukturen.

Genom att avstå från att investera för mycket och låsa upp stora resurser i en struktur, en organisation vid ett visst givet tillfälle, så ökar möjligheten att med mesta flexibilitet ställa om när omvärldsvillkoren förändras, när arbetsstyrkan minskar eller ökar, när ny teknologi erbjuds och när medlemmarna ger verksamheten nya mål.

En utmaning som jag föreställer mig många, kanske till och med alla ideella organisationer delar, är att ta till sig en teknologi för kommunikation som ställer den sidledes kommunikationen framför alla hierarkier.


2)     Snällhetskulturen som ofta leder till fel val av anställningar

Begreppet snällhetskultur är problematiskt. Det får inte användas för att försvara att sätta människor med bristande social kompetens i ledningen. En svag styrelse som längtar efter henne eller honom som pekar med hela handen, den går inte medlemmarnas ärende. Den styrelsen är inte lämpad för en ideell organisation.

Den konst att vara snäll som Stefan Einhorn i sina böcker och sina föredrag beskriver och argumenterar för är en brist inom den ideella sektorn. Och det är inte färre utan fler snälla ledare som behövs i framtiden.

Jag hoppas att det är en negativ snällhet, en eftergivenhet, en ovilja att stå för sina idéer och en rädsla för att stå upp för sina medarbetare, som ledarna bakom de tio punkterna vill göra upp med. För är det så, då är jag på samma sida. Men jag har ändå mina funderingar när just ledarna, cheferna vill röra sig bort från snällheten.



3)     Projektformen som ett komplement till mer traditionella arbetsformer

Projektet som arbetsform stöder det aktiverande arbetssättet som ger helt andra möjligheter till delaktighet än det som sker i en fast linjeorganisation. Inget är så praktiskt för den idéburna medarbetaren som att lära sig att arbeta i projekt, få metoden att sitta i ryggmärgen, lika självklart som det är att cykla.

Projektformen uppmuntrar till tydliga mål, ger besked om resurserna, talar om ansvarsfördelningen och har en slutpunkt.

Vad hindrar att praktisera projektet som den ordinare arbetsformen och till det lägga ett eller annat kompletterande arbetssätt?


4)     Problem när vinst och värdegrund ställs emot varandra

När kursdeltagarna i Ersta Sköndals Högskolas utbildning talar om vinst som ett problem, då får man anta att det är ett ekonomiskt överskott de menar. Men är det ett problem i sig? Ligger inte närmare problemet i om vinsten skulle användas till något som strider mot värdegrunden?

Vinst kan också mätas i medlemsnytta, nytta för brukarna, för de människor den idéburna organisationens verksamhet är till för.

Vinst, överskott behövs till organisationens investeringar. Och investeringarna är både materiella och immateriella.

Svenska Kyrkans ledare brottas med flera problem i samtiden. Ett är medlemsvård och medlemskommunikation. Det finns en låsning bland många kyrkliga makthavare, som handlar om att koppla medlemskap till medlemsavgift på ett sätt som ställer vinst mot värdegrund. Följderna blir t.ex. tankar om att göra medlemskapet billigare för rika människor eller att argumentera för medlemskapets kostnad med listade tjänster om det man får för pengarna man betalar.



5)     Den utsatte mellanchefen – hänger ansvar och beslutsmöjligheter samman


Ja, nog är ledare och chefer i mellanställning mer utsatta än många andra, i de idéburna organisationerna liksom i företag. Så vad göra? Det är inte möjligt att fullt ut bygga medelstora och större organisationer med bara två nivåer. Därför måste förutsättningarna för mellanchefen uppmärksammas i varje organisation, uppdraget behöver vara attraktivt för de dugliga krafterna.

För styrelseledamöterna i de idéburna organisationerna som tillsätter mellanchefer eller beslutar om de strukturer där dessa ska verka, gäller det att dela med sig av makt och mandat.

Mellanchefers utsatt skulle minskas med mer av kollektivt ledarskap. Att jobba i lag är nyttigt för dem i laget och för dem de betjänar: En kvinna och en man. En gammal och en ung. En "högerhjärna" och en "vänsterhjärna". En lantis och en stadsråtta. En back och en forward. En sprinter och en långdistansare. En teoretiker och en praktiker.


6) Skillnader mellan chefskap och ledarskap


Utan att veta mer om resonemanget bakom den här punkten, så väljer jag att i stort sett passa. Funderar bara något över om det förutom skillnader också finns likheter: Kan man fungera som chef utan att vara ledare? Och vilka ledare gör nytta i en rörelse, i en organisation om de inte tilldelas ett chefskap?


7) Medarbetarskapets betydelse för förändring och utveckling är undervärderat

Ja, medarbetarskapet är undervärderat. En chef har de medarbetare hon eller han är värd. Möjligen lite bättre. Det är en tes som jag burit med mig och delat med mig av länge och många gånger. Framförd följs den oftast av intressanta samtal. Räcker det inte med den, då fyller jag på med: En medarbetare har den chef hon eller han är värd. Möjligen lite bättre.

Medarbetarskap är möjligt att lära sig och träna sig i att utveckla. Medarbetarskap och ledarskap är beroende av varandra - ja, de skapar varandra. Ur medarbetarskap växer ett ledarskap. Och ledare är de som får medarbetare att växa.

Förändringen kommer inte utifrån. Den kan inspireras och stimuleras av kontakter med omvärlden. Det är skälet till att en människa utifrån kan bjudas in för att bidra till förändring. Men det är medarbetarna som får det att hända. Eller inte.


8) Dubbla roller, jäv och otydlighet skapar målkonflikter och rättsosäkerhet

Att en medlem i rörelsen, en medarbetare i organisationen får ta mer än en roll, går det att undvika? Knappast. Så mycket viktigare är det då att individen är sig själv i grunden och inte har sin identitet och sitt värde i sina roller.

De exempel på jäv och otydlighet som jag själv upplevt på nära håll i idéburet arbete handlar om när rollen som styrelseledamot inte samspelar med rollen som volontär. Styrelsen som kollektiv tar stryk. Den enskilde som inte får vara operativ känner sig inte tagen i anspråk.

"Vi måste snacka om det" heter det. Och det är sant också i det här sammanhanget. I en styrelse, i ett arbetslag där det finns utrymme för att ge sina avsikter tillkänna, där minskar otydligheten. För i det idéburna arbetet blir motivet alltid överordnat formen. Varför är alltid viktigare än hur. Så borde det för övrigt vara i alla sammanhang.


9) Omstruktureringar och specialiseringar slår ut samhörighet och gemenskap


Det är sorgligt när omorganisation går ut över gemenskapskänslan och specialiseringen motverkar samhörigheten i den idéburna organisationen. När så sker kan bakgrunden vara en lång historia där visionerna vittrat och ersatts av en tro på strukturerna. Medlemmarnas gemenskap ligger inte längre i gemensamma värderingar och visioner, utan i tron på ett visst system. Såklart att omstrukturering slår sönder då.

Fria människor finner fria mötesformer som de mår bra av och som ger dem bästa möjlighet att förverkliga sina idéer. När Svenska Kyrkans kyrkomöte var samlat tidigare i höstas, så följde jag det via nätet. Såg och hörde webb-tv från plenum, läste blogginlägg och tweets. Det var anmärkningvärt många ledamöter som pustade över den officiella delen av kyrkomötet med utskottsöverläggningar och debatt och beslut i plenum. Och det särskilt i kontrast till vad man i positiva ordalag meddelade omvärlden om mingel i universitetshusets trapphall, fikapauser, middagar och ett och annat barhäng.

Kontorets viktigaste bord är kaffebordet, inte skrivbordet eller sammanträdesbordet. Så mycket bättre, om omorganisation ledde till att bekräfta den naturliga samvaron och se den som den stora resursen i en omstrukturering. Liksom människor delar på uppgifterna för att laga en stor och god middag, så kan det idéburna arbetet fördelas utan att specialiseringen gör det mindre gott och festligt.


10) Svårigheter att balansera flexibilitet och principfasthet som ledare

Den här sista punkten leder tillbaka till den första i listan. I alla fall blir det så för mig, med mina tolkningar och referenser. Principer är allmängiltiga och grundläggande till sin natur. Så det borde innebära att den ledare är principfast som ser till det allmänna och till det som är grunden. Hon eller han blir därmed flexibel utifrån sin principiella balanspunkt. Hon leder organisationen i ständig rörelse, som en cyklist håller balansen. Inte ens den människa som står rakt upp och ner kan förlora sin rörelse utan att falla. Testa själv får du se. Din kropp håller dig upprätt med hjälp a små, små korrigeringar. I princip.

Jag tackar Nilla Helgesson för att hon delade med sig av sina och kurskamraternas punkter om framtidens ledare för det idéburna. Tolkningarna i postningen är helt mina egna. Även misstolkningarna. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

12 november 2011

Leva mer kompakt

Idag är det städdag och tanken går till ett liv med mindre prylar, ett liv på mindre yta. Skulle det räcka med den här köksavdelningen?


Jag hittade en sparad folder från ett tyskt företag som heter Pro-art. Det nog nästan 15 år sedan jag plockade på mig foldern uppe på NK i Stockholm. Nu googlar jag på namnet och hittar företagets sajt. Här finns det här kompakta köket kvar, tillsammans med en del andra kluriga lösningar.

11 november 2011

Pandurokitet dagisaktivitetens pärlplattekonstruktion - som vi andra kallar Frälsarkransen

I senaste numret av en tidning som heter Svensk Kyrkotidning och beskriver sig som "öppen, resonerande och nyskapande" så finns ett uppslag där professorn Henry Cöster sågar biskop Martin Lönnebo och Frälsarkransen han skapat.

Foto: Verbum Förlag
Professorn slår fast att Frälsarkransen representerar något som står i motsats till kristen bön. Och biskop Martin representerar en skenbar fromhet tömd på kyrkans tradition, i det att han skapat och uppmuntrar till användning av "en pärlkrans som enbart bjuder till den aktivitet som låter skenbar religiös fantasi snurra runt i självcentreringens snöre".

För Henry Cöster är Frälsarkransen en dagisaktiviteternas pärlplattekonstruktion, ett pandurokit vars användning leder till ett missbruk av kristen bön.

Kan det vara så illa? Har Svensk Kyrkotidning berett plats för "skarp och självständig" kritik av upphovsmannen till Frälsarkransen och oss som använder den, så att det äntligen blir sagt vad som så länge förtigits?

Eller kan det förhålla sig på något annat vis?

Utanför min bloggpost ligger den känsla av överraskning som följdes av en ska-man-skratta-eller-gråta-reaktion när jag läste artikeln igår. Och eftersom jag vet ganska lite om vem Henry Cöster, så utvecklar jag inte de första tankar om vad det kan vara för en människa som skriver så här. Men låt mig ändå säga så här: Jag kom att tänka på en av figurerna i bilderboken Petter och hans fyra getter. Inte på Petter, inte på någon av getterna och inte heller på katten Murre Svart eller hans vän Sixten.

Kommentera gärna bloggposten med att berätta om hur du ser på Frälsarkransen i relation till kristen bön, till ditt eget böneliv och skriv gärna något om hur Frälsarkransen används i din församling. Eftersom det inte är min mening att uppmuntra till personangrepp, så kommer jag att rensa bland kommentarerna om det skulle behövas.  


Biskop Martin Lönnebo tog den 10 november 2011 emot det kulturpris som delas ut av arbetsgivarorganisationen för Svenska Kyrkan.

Uppdatering måndag 14 november: Miriam W Klefbeck bloggar om Cösters kritik av biskop Martin och Frälsarkransen han skapat. Lars Karlsson i Karlstad har lämnat kommentar med länk som jag lyfter upp. Han bidrar med vägvisning till en recension ur Signum av Cösters bok Livsmodets språk från 2009.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

10 november 2011

Utan dig får glädjen gå på kryckor

Uden dig har kolde spekulanter skabt en hverdag uden lys og luft, uden tid til børn og gamle tanter, uden fuglesang og blomsterduft. Uden dig må glæden gå på krykker, uden dig må livet gå i stykker.



ur den danska psalmboken nr 369

Hur skulle det låta på svenska? Så här kanske.

Utan dig ger kalla spekulanter oss en vardag utan ljus och luft, utan tid till barn och gamla tanter, utan fågelsång och blomsterdoft. Utan dig får glädjen inget andrum, utan dig blir livet tomt och stumt.

Hur ser din översättning ut? Av den här versen i psalmen eller en av de andra fem verserna?

04 november 2011

Hantverk i en digital tidsålder

Se Kinna Grannis video där hon sjunger mot en bakgrund av Jelly Beans. 30 personer var inblandade i musikvideo som ska ha tagit 22 månader att göra. Här är det inga dataanimationer utan bildruta för bildruta bildruta och böna för bönda som man byggt upp bilderna, världar och scener med bakom artisten.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,