Josefs dag

Det är ett och annat som världen har svårt att förstå av det som den kristna kyrkan gör och lär. En sådan sak är vanan att fira människors dödsdagar. Men om de får bli himmelska födelsedagar, då kanske fler kan förstå avsikten och perspektivet. Underifrån och framåtriktat, som på den här målningen.

Idag den 19 mars firar den världsvida kristna kyrkan den helige Josefs himmelska födelsedag. 2013 blir det också ett datum för installationen av en ny romersk-katolsk biskop i Rom, tillika påve för den största delen av kyrkofamiljen.

Den här bilden i original finns i kyrkan San Lorenzo i Florens i Italien. Den är en fresk målad 1964 av Pietro Annigoni (1910 – 1988). Det är nu några år sedan jag stod i San Lorenzo på golvet framför den stora väggmålning och beundrade den: Motivet, kompositionen, stämningen. 

Handen som fadern beskyddande lyfter över sonen, utan att störa honom. Mörker och ljus. Oro och kärlek. Plankan, lutad mot hyvelbänken, får sin förlängning i en aning om ett kors.  

Jag vill komma tillbaka till Florens och se den bilden igen. Josef, honom tänker jag mig så. En förebild för fäder och mödrar.

Läs även andra bloggares åsikter om helgon, josef, konst, florens, förebilder,

Webbens skyddspatron sitter på mitt kylskåp

Ett tidningklipp, en pilgrimsvandring till från spanska Leon och en norsk bloggande präst. Det är receptet som ligger bakom att jag nu har en kylskåpsmagnet med Sankt Isidor, webbens skyddshelgon.

Han är kvalificerad för uppgiften den gode Isidor. Född i slutet av 500-talet och verksam på den iberiska halvön. Efterträdde sin bror som biskop i Sevilla kring 600. Bildning, var han grej och han verkade för inrättande av ett seminarium vid varje biskopssäte på nuvarande spanskt område. Vetgirig var han, lärd blev han.

Och gammal som gatan, hela 80 år när han dog 636. Då hade han verkat som biskop i 37 år och varit mycket produktiv. Han skapade vad som anses vara västeuropas första uppslagsverk. Givmild var han och skänkte allt han ägde till de fattiga, kort före sin död.

Av eftervärden titulerad som kyrkolärare och helgonförklarad. Sedan 1999 är han webbens särskilda skyddshelgon. Eller var det redan 1997 som påven Johannes Paulus II pekade ut honom? Isidors syster Florentina blev med tiden också helgonförklarad. Samma sak med bror Leander.

De 20 volymerna i hans uppslagsverk greppade över det mesta av vetande i Isidors egen tid. Här klipper jag in en text på engelska.


The first three of these books are taken up with the trivium and quadrivium.
The entire first book is devoted to grammar, including metre. Imitating the example of Cassiodorus and Boethius he preserves the logical tradition of the schools by reserving the second book for rhetoric and dialectic.

Book four, treats of medicine and libraries;
book five, of law and chronology;
book six, of ecclesiastical books and offices;
book seven, of God and of the heavenly and earthly hierarchies;
book eight, of the Church and of the sects, of which latter he numbers no less than sixty-eight;
book nine, of languages, peoples, kingdoms, and official titles;
book ten, of etymology:
book eleven, of man;
book twelve, of beasts and birds;
book thirteen, of the world and its parts;
book fourteen, of physical geography;
book fifteen, of public buildings and road making;
book sixteen, of stones and metals;
book seventeen, of agriculture;
book eighteen, of the terminology of war, of jurisprudence, and public games;
book nineteen, of ships, houses, and clothes;
book twenty, of victuals, domestic and agricultural tools, and furniture.

4 april är det Isidors dag.

Tidningsklippet hittar jag inte. Katedralen i Leon med kryptan där Isidors reliker förvaras har jag besökt. Utan den norske prästen Steinar Sneås Skauge hade jag inte fått ögonen på den bästa bilden av den helige Isidor. Följ hans blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om helgon, webb, webben, historia, kunskap

Lucka #12 Bana väg för Herren

I mörka december dristar jag mig till att tänka på en tidig vår med snösmältning och vatten som börjar droppa, rinna och söka sig mot havet. Barnet i mig kan inte låta bli att dra med klacken i lera och grus för att göra små kanaler som leder vattnet vidare.

När jag vandrar genom okänd mark är jag inte alltid vägröjare, snarare söker jag stigen tycks leda rätt. Någon har redan röjt vägen, flera har trampat upp stigen som jag följer.

Idag är det Johannes som banar väg, talar om, visar på någon som är större än honom själv. Han ser inte att det finns någon tid att dröja. Han är så angelägen om att de ska bli fri sikt att han inte drar sig för kraftorden. För stororden.

I midsommartid kommer Johannes Döparen tillbaka i kyrkoåret. Även om han i Svenska Kyrkans ordning sedan 2003 är flyttad för att uppmärksammas och firas söndagen efter Midsommardagen.

Johannes framgång som vägröjare låg inte i hans egen karriär, utan att han fick människor att följa Jesus. Själv slutade han med huvudet på Salomes fat.

Läs även andra bloggares åsikter om helgon, midsommar, vägar,

Lucka #11: Damasus hade koll på katakomberna

Spanjoren Damasus valdes till påve i Rom 366. Han gjorde sig (ö)känd som bekämpare av de grupper inom kyrkan som ville annat än huvudfåran. Och han uppmuntrade vördnaden av de heliga kvinnorna och männen som dött som martyrer i den unga kyrkan. Han hade koll på var många av dem hade begravts i katakomberna utanför staden.  11 december 384 är hans dödsdag och på den dagen är han inskriven i den romersk-katolska helgonkalendern.

I mitten av 1800-talet görs omfattande arkeologiska utgrävningar i flera av katakomberna. Då kommer det fram inskriptioner med verser av påven Damasus I.

Läs även andra bloggares åsikter om damasus, helgon, katakomber, rom,

Lucka #6: Turkisk pappa

Inte turkisk peppar, utan pappa för alla barnen är han Father Christmas. En figur, där den biskopen och undergöraren Nikolaus är en av de omistliga ingredienserna. Bland flera. Biskopen har gett namn åt den dag som idag är, den 6 december.

Enligt traditionen var Nikolaus en vänlig man som gjorde mycket gott, men alls ingen nickedocka. Han ska ha utdelat en smocka under det historiska kyrkomötet i Nicea 325. Den som stod i vägen lär ha varit Arius. Det var han och hans anhängare som trodde att Jesus var skapad av Gud. Att han alltså inte gjorde samma väsen av sig som Fadern (Här smög det sig in ett pappaskämt, f´låt)

Många är de kyrkor världen över som fått namn efter fader Nikolaus. Storkyrkan i Stockholm är en av alla dessa S:t Nikolaikyrkor.

Rektorer och andra skolledare som vill undanhålla barn och ungdomar kontakten med det som adventstiden  är inställd på för slags ankomst och vad som är julens mest lysande stjärna får se upp. Det kan tränga sig på en turkisk biskop där man minst anar det. Hoho och halleluja, alla snälla barn - och stora med!


För övrigt är det läge denna dag att tända ett ljus i fönstret och göra Finlands sak till vår.

Brygubben om Sankt Nikolaus i adventskalendern 2008

Läs även andra bloggares åsikter om adventskalender, nikolaus, finland, nicolaus, storkyrkan, nicea

Kamrer gav kyrkans pengar till de fattiga. Blev grillad.

För ettusensjuhundrafemtiotvå år sedan kallade staden Roms ståthållare på honom som hade hand om pengarna i den kristna församlingen. Kassören hette Laurentius (på svenska: Lars) och han var inte den som utan vidare tänkte låta myndigheterna konfiskera det som kyrkans medlemmar samlat in till sjukvård och till de fattiga.

Det berättas att Laurentius fick ihop en försvarlig skock sjuka och fattiga, tog och sa:

Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer.

Det ska ha varit sådär en 1.500 eländiga människor som vandrade bort till Forum med Laurentius i spetsen. Hans egen biskop och påve Sixtus II hade gett honom uppdraget att dela ut kyrkans pengar till de fattiga, så att inte kejsaren skulle komma åt dem. Sixtus blev själv dödad på kejsarens befallning.

Laurentius mopsade sig inte mot makten ostraffad. Och straffet blev att stekas till döds på ett galler. Därför är den helige Laurentius egen symbol just ett halster, ett grillgaller. 10 augusti är hans dödsdag och som det heter, himmelska födelsedag.

Det stod inte kassör på Sankt Laurentius visitkort utan ärkediakon. Han var född i den del av det romerska imperiet som idag är Spanien. Det berättas att han var både en hygglig prick och en kul kille med humor. Och som skyddshelgon blev han tidigt mycket populär och har varit det i den kristna kyrkan sedan dess. Under medeltiden fick mängder med kyrkor sitt namn efter honom. Så också i Sverige. Både domkyrkan i Lund och den i Uppsala bär hans namn. Och Lunds stift har halstret som symbol.

Namnet Laurentius betyder den lagerkransprydde. Finns hans bild i ett altarskåp och eller på en väggmålning i en kyrka är han ofta lätt att känna igen med sitt leende ansikte och med halstret i ena handen. Han kan också avbildas med evangeliboken och ett kors.

Till legenderna hör att Laurentius liggande på grillen ska ha sagt till kejsaren:

Du arme man, nu är den ena sidan stekt. Vänd nu på steken. Tack Gud, att jag befunnits värdig att ingå genom ditt rikes portar.

I Rom finns flera kyrkor och platser som påminner om S:t Laurentius. Kyrkan San Lorenzo fuori le mura är byggd ovanpå hans grav. Här fanns katakomber vid den antika vägen Tiburtina. Redan 330 byggs här en stor basilika. I slutet av 500-talet lät påven Pelegaius II flytta hit från Jereusalem reliker av den första kristna martyren, en annan diakon den helige Stefanus, S:t Staffan.

Inne i staden och i den mysiga stadsdelen Monti på via Panisperna ligger en annan San Lorenzo-kyrka. Och det är på platsen där själva avrättningen av S:t Laurentius ska ha skett. Den här kyrkan var en av den svenska heliga Birgittas favoriter under hennes tid i Rom och här begravdes hon först. Mycket nära den långa affärsgatan via del Corson vid Piazza di San Lorenzo ligger ännu en kyrka som bär hans namn och här under altaret förvaras det galler som sägs vara just det halster som S:t Laurentius dödades på. Kyrkan är gammal, kanske från 300-talet och alldeles säkert från 400-talet.

S:t Laurentius är skyddshelgon för de fattiga förstås, men även för bibliotekarier, byggare, brandmän, kockar, bagare, studenter och värdshusvärdar.

Andra bloggar om: kyrka, helgon, rom, historia, brygubben

Kosläpp samlar massorna

Arla tackar i en helsidesannons alla som kom för att se vårens kosläpp på 40 gårdar runt om i landet. En begivenhet som samlade 75.000 människor.  Upp emot 2000 pers på varje gård, är inte dåligt alls.

Det som visserligen var en händelse för en generation sedan också, har blivit ett event som annonseras.

Så varför resa till Pamplona, när du kan se kreaturen rusa på Julita gård eller på en ladgårdsbacke närmare dig ändå? San Fermin räcker säkert till att också vara de svenska kosläppens beskyddare.

Sankt Bruno - ett föredöme för Kyrkans Tidning

Heliga kvinnor och män igår och idag är föredömen som berikar den heliga allmänliga kyrkan som Svenska Kyrkan är en del av. Kyrkans Tidning är Svenska Kyrkans egen veckotidning. För tidningen skulle den Helige Bruno vara ett lämpligt föredöme. Apropå en bred bannerannons som toppat tidningens webbplats ett par veckor.

Bruno föddes någon gång på 1030-talet i staden Köln. Inte mycket är känt om hans uppväxt före det att han blir student i Reims. Färdigutbildad återvände han till sin hemstad en tid innan han blev föreståndaren för domkyrkans skola i Reims och senare 1075 kansler för hela Reims ärkestift. Men Bruno berördes illa av den osedlighet han mötte i sin tids Frankrike och drog sig undan i trakten av Grenoble i sydöstra Frankrike. Efter klippdalen Cartusia fick kartusianerna, den klosterorden han grundade.

En av hans elever valdes till påve med namnet Urban II. Denne påve kallade 1090 den helige Bruno till Vatikanen i Rom att vara en av hans närmaste rådgivare. Motvilligt verkade han där under flera år innan han fick påvens tillåtelse att dra längre söderut. Närmast i en ödemark i italienska Kalabrien grundade han ett nytt kloster och dog där den 6 oktober 1101. Det kalabriska projektet stöddes av den blivande normandiske hertig Roger av Sicilien. Han döpte 1097 dennes son som skulle bli kung Roger I av Sicilien.

Klostret är delvis och kan besökas, där det ligger intill den lilla bergstaden Serra San Bruno.

Bruno tackade nej till att bli ärkebiskop över Kalabrien. Sedan länge är han Kalabriens skyddshelgon. 1511 blev han ett kanoniserat helgon.

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkans tidning, bruno, annonser, helgon, svenska kyrkan

Brygubbens Fasteblogg 5: Den vaksammes dag

I den gamla kalendern var 12 mars den store påven Gregorius dag. Han föddes i Rom 540 i en adlig familj. Hans hem blev efter faderns död ett benediktinerkloster vid Cirkus Maximum med Gregorius själv som ledare, abbot. När han var 50 år valdes han till påve. En av de absolut mest framstående påvarna under kyrkans första 1000 år.

Han skrev en biografi - som finns att läsa även i svenska översättning - över den helige Benedictus som grundat klostret på Monte Cassinio.

Som påven sänder Gregorius 596 munken Augustinus med 40 munkar till de brittiska öarna. Augustinus får uppdraget att anpassa kyrkans gudstjänster till det engelskspråkiga folket och därmed inleds den anglikanska kyrkotraditionen.

Bibeln beskrev påven Gregorius som ett brev från Gud till hans skapelse, som låter oss upptäcka Guds hjärta.

Man kan hävda att den övermåttan bildade Gregorius var mediemedveten. Under den tid så han var Roms utsände i i Konstantinopel han höll en serie predikningar över Jobs bok. Dessa nedtecknades av en stenograf på en vaxtavla i den för tiden typiska snabbskriften. Anteckningarna överfördes till papyrusrullar, samtidigt som vaxtavlorna suddades ut för återanvändning. De samlade predikningarna blev till 35 papyrusrullar. Sedan Gregorius tillträtt som påve kopierades papyrusrullarna till pergamen. Och då i en utskrift utan förkortningar och med den noggrannaste handstil. En kedja av överföringar som visar hur olika medier redan i slutet på 500-talet har olika plats och funktion. (Källa: Nya media - från papyrus till cyberspace)

Den helige Gregorius dog den 12 mars 604. Han är skyddshelgon för vetenskapsmän, lärare och studenter, också för sångare och musiker.

Han är skapare av den gregorianska sång (läs mer och hör exempel här) som ännu mer än 1400 år efter hans död uppskattas av så många människor, inte enbart troende kristna. Namnet Gregoius betyder Den vaksamme.

Romresenärer missar inte det mäktiga byggnadsverket Castel Sant´Angelo. Kopplingen till Gregoius är att han här på ett mausoleum som Kejsar Hadrianus byggt ungegär 130 såg ängen Mikael.

Gregorius är en god förebild i hur han handskas med de gåvor han fått med sitt intellekt och det välstånd han föds in i. Han är teologen som förstår att bekännelsen behöver uttryckas med många medier. Sången, musiken och liturgin lyfter han fram och förnyar.

Fasten är ett tillfälle till eftertanke: Hur handskas jag med mina egna gåvor? Är jag en god förvaltare av det som jag fått - litet eller mycket?

(Jajamensan, då var inlägg # 1450 skrivet i den här bloggen. Imorgon är det 4 år sedan den startades.)

Andra bloggar om: påve, kyrkan, kyrka, helgon, sång, medeltiden, fasteblogg,

Brygubbens Fasteblogg 4: Riktiga reformatorer kastar sten i glashus

I fastetid brukar det uppmärksammas vilket religiöst beteende som passar sig och inte. Frestelsen, eller prövningen om du vill, under dessa 40 dagar före påsk är att kolla mer på andra än sig själv och att det blir mer snack än verkstad. Det var inte för inte som Mästaren själv började sin gärning i en snickarbod.

Det är en Gudi behaglig gärning att under fastetiden bereda sig genom att fundera över vad som hör till det nödvändiga i vardagsliv och församlingsliv. Det kan nog hända att du som drar ett djupt andetag och tänker efter ska finna att det är läge för förbättring och ombildning i ditt liv, i församlingens liv.

Är du en reformator? Ja, om du står kvar där du är, samtidigt som du går från ord till handling.

Det finns lättare sätt att nå snabba resultat. Vill du minimera dina risker ska du göra på ett annat sätt: Lämna ditt inre i sticket och satsa allt på din yta. Och du ska lämna din församling och din kyrka för att ställa dig på torget och leva rövare. Men då är du ingen riktig reformator.

För en sann reformator kastar sten i glashus. Hon utsätter sig för risken att ses som en del av det system hon kritiserar. Sanna reformatorer i kyrkohistorien har alltid varit trogna Kristus och kyrkan. För det har fattat galoppen: Man kan inte svika sin kyrka utan att svika Jesus Kristus och det finns ingen kyrka för den som tar avstånd för Jesus Kristus, hans evangelium och frälsning.

Reformatorer rankas inte efter sina sina studieår och publicerade volymer. De är är bara lärda ibland, men alltid visa och kloka. Reformatorer har det ofta lite si och så med självförtroendet, men har alltid en självkännedom utöver det vanliga. En reformator hugger inte mellan Kristus och kyrkan. En sann reformator känns igen på att hon sätter allt på ett kort för att ena oss kristna. Även om hon kallas mjukis och dåre.

I fastetiden 2009 väljer ett förlag att ge ut en gnostiskt bok där Jesus framställs av författaren som en tandlös analfabet som talar en impopulär dialekt. För vems skull? Till glädje för vem?

Evangelierna berättar samstämt om hur Gud blir människa genom att en kvinnas oreserverade tillit och ja. Om en människoson som redan som barn väcker förundran genom sitt tal och sin visdom. Om en man som förbereder sig i 30 år för sitt uppdrag att ge sitt liv för världen. Om honom vars händer, ansikte och ögon ställer allt på ända. Om en död i största förnedring och en uppståndelse i jubel över alla gränser.

Eva Norberg har skrivit en doppsalm i Den Svenska Psalmboken som ger en bild av den Jesus som kyrkan förkunnar:

Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.
Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark, hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten,
och han nynnar en sång, som han gjorde en gång
till stjärnornas ljusa koraler.

På lördag får jag för första gången komma till Assisi. En stad evigt förknippad med de två kyrkliga reformatorerna Klara och Franciskus. Kristus talade från sitt kors till broder Frans:

"Gå och bygg upp min Kyrka, som du ser håller på att falla ihop!"


Andra bloggar om: religion, kristendom, kyrka, reformation, franciskus, klara, clara, assisi, jesus

Brygubbens Fasteblogg 1: Ta rygg på ett helgon

Årets upplaga av Vasaloppet är färdigstakad. I skidspåret gör jag klokt i att ta rygg på en åkare som är bättre än jag själv. I affärstidningarna är det börsens atleter som läsarna uppmanas att ta rygg på. Metaforen har fått fäste, långt utanför idrottsvärlden.

För något år sedan skrev Viveka Adelswärd i sin språkspalt i Svenska Dagbladet om det här uttrycket:

En tidskrift för dem som är intresserade av aktieaffärer ger rådet att "ta rygg på den tålmodige" när den rekommenderar köp av aktier i ett välskött men inte särskilt spektakulärt företag.

Ta rygg på den tålmodige. Det låter klokt. Och om det nu handlar mindre och pengarna utan mer om livet, då väljer jag att ta rygg på honom som sa: Följ mig.

Det borde jag göra i fastan, veckorna fram till påsk: Hänga på Jesus, så där farligt nära. Hur det nu ska gå?

Kanske jag ska välja något helgon istället? Det finns ju några helgjutna kvinnor och män att se upp till. Och se upp för?

Till vardags kan en digital varelse som jag känna en viss dragning till den helige Isidor av Sevilla - webbens skyddshelgon. Om en månad, 4 april, är det hans dag.

På lördag 7 mars är det Thomas av Aquinos dag. Den där Thomas gick inte av för hackor. Produktiv och skarpsinning, i en klass för sig. Givetvis är han universitetens skyddshelgon, men också pennfabrikanternas och bokhandlarnas. I andra helgonkalendrar är det 28 januari som är Thomas dag.

Det berättas att han var glad över samtal med meningsmotståndare. Och gick det inte så bra för dem att argumentera mot honom, ja då hjälpte han dem på traven.

Han föddes 1226 i staden Aquino, som nästan mitt emellan Rom och Neapel. Som 17-åring trotsade han sina adliga föräldrar och blev munk i det benediktinska klostret Monte Cassino. Inte så ståndsmässigt för en ung greve, kusin både med kejsare och påve.

Hans bröder kidnappade honom när han skulle resa till Paris för att studera. Han klarade sig ur knipan och nådde både Paris och Köln. Denne änglalike lärare dog 1274 på väg till ett konsilium i franska Lyon. Hans grav finns i Toulouse. 1323 helgonförklarades han.

Fasta för mig skulle kunna bli att avstå från att missförstå, för att i stället ta rygg på Thomas av Aquino och sätta mig in i hur de som säger emot och motarbetar mig tänker och lär. Hur det nu ska gå?

Vill du vederlägga en falsk lära, så börja med att sätta dig in i den ännu bättre än dina vedersakare.

Thomas av Aquino

Andra bloggar om: helgon, fasta, kyrka, religion, kristendom, tro, fastan

Brygubbens Adventskalender 10 december

I en vanlig helgonkalender är den 10 december en dag för påven Gregorius III. Han var en präst född i Syrien som deltog våren 731 i begravningen av påven Gregorius II. Faktum är att han ska ha utsetts till ny påve där och då, under begravningsceremonin i Rom.


Gregorius III verkade för att förbättra relationerna mellan kristenheten i öst och den i väst. En uppslitande strid pågick om rätt eller fel i att använda ikoner i kyrkorna. Den bysantinske kejsaren vat för ett förbud och påven i Rom stred för rätten att använda bilder. Redan sitt första år som påve samlar Gergoius III till två synoder om bildbruket.

Det är han som införde Alla Helgons dag med att inviga ett kapell i den Konstantins Petersbasilika till alla helgon och fastställde den årliga minnesdagen till den 1 november. Tio år varade hans pontefikat.

Andra bloggar om: julkalender, adventskalender, advent, brygubben, påven, allhelgona, alla helgon