Det berättas att Laurentius fick ihop en försvarlig skock sjuka och fattiga, tog och sa:
Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer.
Det ska ha varit sådär en 1.500 eländiga människor som vandrade bort till Forum med Laurentius i spetsen. Hans egen biskop och påve Sixtus II hade gett honom uppdraget att dela ut kyrkans pengar till de fattiga, så att inte kejsaren skulle komma åt dem. Sixtus blev själv dödad på kejsarens befallning.
Laurentius mopsade sig inte mot makten ostraffad. Och straffet blev att stekas till döds på ett galler. Därför är den helige Laurentius egen symbol just ett halster, ett grillgaller. 10 augusti är hans dödsdag och som det heter, himmelska födelsedag.
Det stod inte kassör på Sankt Laurentius visitkort utan ärkediakon. Han var född i den del av det romerska imperiet som idag är Spanien. Det berättas att han var både en hygglig prick och en kul kille med humor. Och som skyddshelgon blev han tidigt mycket populär och har varit det i den kristna kyrkan sedan dess. Under medeltiden fick mängder med kyrkor sitt namn efter honom. Så också i Sverige. Både domkyrkan i Lund och den i Uppsala bär hans namn. Och Lunds stift har halstret som symbol.
Namnet Laurentius betyder den lagerkransprydde. Finns hans bild i ett altarskåp och eller på en väggmålning i en kyrka är han ofta lätt att känna igen med sitt leende ansikte och med halstret i ena handen. Han kan också avbildas med evangeliboken och ett kors.
Till legenderna hör att Laurentius liggande på grillen ska ha sagt till kejsaren:
Du arme man, nu är den ena sidan stekt. Vänd nu på steken. Tack Gud, att jag befunnits värdig att ingå genom ditt rikes portar.
I Rom finns flera kyrkor och platser som påminner om S:t Laurentius. Kyrkan San Lorenzo fuori le mura är byggd ovanpå hans grav. Här fanns katakomber vid den antika vägen Tiburtina. Redan 330 byggs här en stor basilika. I slutet av 500-talet lät påven Pelegaius II flytta hit från Jereusalem reliker av den första kristna martyren, en annan diakon den helige Stefanus, S:t Staffan.
Inne i staden och i den mysiga stadsdelen Monti på via Panisperna ligger en annan San Lorenzo-kyrka. Och det är på platsen där själva avrättningen av S:t Laurentius ska ha skett. Den här kyrkan var en av den svenska heliga Birgittas favoriter under hennes tid i Rom och här begravdes hon först. Mycket nära den långa affärsgatan via del Corson vid Piazza di San Lorenzo ligger ännu en kyrka som bär hans namn och här under altaret förvaras det galler som sägs vara just det halster som S:t Laurentius dödades på. Kyrkan är gammal, kanske från 300-talet och alldeles säkert från 400-talet.
S:t Laurentius är skyddshelgon för de fattiga förstås, men även för bibliotekarier, byggare, brandmän, kockar, bagare, studenter och värdshusvärdar.
Andra bloggar om: kyrka, helgon, rom, historia, brygubben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar