Få begrepp har präglat, och präglar, Svenska kyrkan så som folkkyrkobegreppet. I alla möjliga sammanhang återkommer det som en beskrivning av vad Svenska kyrkan är, eller den enskilda gruppen gör anspråk på att vara, men begreppet är, tvärt emot hur det ofta används, långt ifrån entydigt.
Lördag 28 augusti 2010 samlade arbetsgruppen Kyrklig Förnyelse till en heldag om folkyrkan med tre föreläsare, som alla disputerat på just folkkyrkobegreppet.
Brygubben var där och lyssnade. Det förklarar att tre referat får breda ut sig på bloggen.
Först ut Daniel Alvunger, lektor i pedagogik och historia vid Kalmar högskola. Han hade gett sitt föredrag rubriken Makten över kyrkan.
Daniel Alvungers avhandling finns i bokform och har då titeln Nytt vin i gamla läglar. Avhandlingen beskriver, genom en analys av det socialdemokratiska partiets kyrkopolik och syn på Svenska kyrkan under perioden 1944-1973, hur idén om hur den öppna och demokratiska folkkyrkan etablerats inom det socialdemokratiska partiet.
Daniel Alvunger inledde med att säga att han gillade temat för dagen: Det ockuperade folkkyrkobegreppet. Och det var ju en rubrik som väl sammanfattade vad han kom att tala om.
- Det är slående hur tidstypiskt bruket av begreppet folkyrka är, sa Daniel Alvunger. I slutet av 1800-talet över sekelskiftet fram till första världskriget upplevde Sverige både samhälleligt och politiskt en nationell väckelse, med tillkomsten av Svenska Flaggans Dag och Skansen. Här spelade Mandred Björkvist (senare den förste biskopen för Stockholms stift i Svenska Kyrkan) en roll. Kärleken till hembygden och nationen blev tolkat av biskop Billing.
Idag är Folkyrkans formel “öppen, rikstäckande och demokratisk”, såsom det står i lag om Svenska Kyrkan. Verkligen ett föränderligt begreppet. Det handlar om makten över begreppen. Vem äger makten att formulera problemet? Vem har makten över tolkningen?
Med hjälp av politiska medel har den grundläggande sakramentala betydelsen av Svenska Kyrkan som folkyrka lämnats, konstaterade Daniel Alvunger.
Efter andra världskriget blev idealet en folkrörelsesamhällets kyrka, vilket byggde på konstruktionen, motsättning mellan teologi och ideologi. Vissa grupper inom Svenska Kyrkan skulle framställas på ett visst sätt. Sällan med någon teologisk grund, men Ibland med konfessionella undertoner. Det var det motsägelsefulla.
- Jag menar att maktkampen initerades under 1930-talet i en kulturprotestantisk hållning från politiskt håll, med ecklesiastikminister Arthur Engberg i P A HAnssons ministär. Kyrkostrukturen omformas i linje med det nya tidens samhälle. 1 september 1939 går Tyskland in i Polen. Det leder i Sverige till nationell samling och en nationalistisk linje. Det socialdemokratiska projektet att omforma Svenska Kyrkan avstannar.
Arbetarrörelsens efterkrigsprogram talade också om Svenska Kyrkan. På en kongressen efter kriget presenteras ett program för statskyrkan. Den ska avskaffas. Men i partistyrelsen finns ledamöter som vill avskaffa kravet, för att man har planer för hur Svenska Kyrkan ska styras inifrån. Man anser att det demokraktiska samhället har behov av att kontrollera även Svenska Kyrkan som en del av samhället. Och bästa sättet för det är att behålla statskyrkan och omorganisera den och demokratisera den.
- Så när vi talar om det moderna folkhemsprojektet, så slår det igenom i kyrkopolitiken, konstaterade Daniel Alvinger. Statskyrkan som ett upplysningsredskap, som dock kräver en omgestaltning.
I det socialademokratiska partiprogrammet byts avskaffandet av statskyrkan 1994 mot ett avskaffande av “statskyrkosystemet”. Ändå tar den praktiska politiken sig ändå en annan inriktning, vilken leder till en omdaning av Svensk Kyrkan. Riksdagen stiftar en ny lag om Svenska Kyrkan som stärker styrningen utifrån. Införandet av kyrkofullmäktige redan 1930 var ett sätt att bevaka var skattemedel tog vägen. Genom att ändra formerna för kyrkliga val skaffade sig politikerna ett sätt att få inflytande över beslutsprocesserna inom Svenska Kyrkan. Riksdagen beslutade om valsystemet, så kan man få in mer partifolk, vilket ledde till en partipolitisering av Svenska Kyrkan.
1949 kommer en ny kyrkomötesförordning där det politiska inflytande ännu tydligare. Lekmännen blir i majoritet i Kyrkomötet. Och lokalt ersätts kyrkorådet av kyrkofullmäktige som valkorporation när elektorer för val av ombud till kyrkomötet ska utses.
Med de nya förordningarna menar förespråkarna att äntligen den verkliga folkkyrkan genomföras. Mot detta ställer man en prästkyrka med svartrockar och förhoppningarna är att hög- och gammalkyrkligas inflytande i kyrkomötet ska minska.
(Brygubbens kommentar: Samma konstruerade hotbild bygger centerledaren Maud Olofsson sin kyrkopolitik, enligt en intervju i Kyrkans Tidning augusti 2010)
Biskopsmotionen till kyrkomötet 1929 markerar att Svenska Kyrkan är ett andligt trossamfund. Här föreslår biskoparna fritt utträde ur Svenska Kyrkan. Först 1951 kommer den religionsfrihetslagstiftning som förverkligar biskoparnas önskan. Här definieras Svenska Kyrkan som ett andligt trossamfund definierat av sin bekännelse, vilket ses av Svenska Kyrkans andliga ledning som en öppning mot Arthur Engberg linje. Men justitiministern Herman Zetterberg säger i samma andetag att det finns organisationsband med staten, när han föredrar propositionen för riksdagen.
Religionssociologen Göran Gustafsson har beskriviet partipolitiseringen av Svenska Kyrkan som en till stora delar dold process. Till exempel förekom i stor utsträckning enhetslistorna i kyrkovalen, vilka rakt av följde mandatfördelningen i kommunvalen. De politiska partierna föredelade platserna mellan sig före kyrkovalet. De socialdemokratiska Broderskaparna försökte med egna listor, men man stoppade S-ledningen, berättade Alvunger.
Riksdagsledamoten Ture Nerman föreslår 1950 en kyrka-statutredning som riksdagen säger nej till. Sex år senare startas ändå den första kyrka-statutredningen. Själva utredningen tystar debatten i själva sakfrågan för lång tid.
Inom Svenska Kyrkan uppträder framför allt under 1960-talet den demokratiska folkkyrkan med sin kyrkosyn grundad i socialetiken.
De kyrkopolitiska reformerna fortsätter under 1960-talet. 1961 med en ny lag om församlingsstyrelse där det blir en än mer strömlinjeformat styrelse i överensstämmelse med borgerliga kommuner, säger David Alvunger. 1963 års lag om upplåtande av kyrkorum ger kyrkorådet större makt i relation till kyrkoherden.
Samtidigt lever idén om att omforma Svenska Kyrkan så att hon kan frigöras från staten. Det kommer en tid då det inte ska behövas statlig kontroll och insyn, när kyrkan har demokratiserats.
En viktigt aspekt i tillbakablickandet på 1900-talet är maktfrågan, sa Daniel Alvunger. Vissa grupper inom Svenska Kyrkan ska motarbetas. Främst gäller det högkyrkligheten och de deras präster som utmålas som papister, mörkermän och ickedemokrater. De är en grupp som utgör den trojanska hästen för Rom, som påstås vilja arbeta för att få ett grepp om den svenska folksjälen.
- Hur kan det då komma sig att ateister slår vakt om Svenska Kyrkan? frågar sig Daniel Alvunger. Och hur kan man i samma kretsar i samma andetag ägna sig åt en svartmålning och uttrycka sin tacksamhet över den lutherska kyrkan. En förklaring är att man ser katoliker nere på kontinenten som demokratiskt efterblivna.
- Jag menar att det finns en sekulariserad lutherdom som inte slår vakt om den evangeliska kyrkan utan det demokratiska samhället, sa Alvunger i sitt föredrag.
Klosterförbudet upphör i Sverige först 1951. Nya kloster ska fortfarande prövas av Kung Majt innan de får anläggas. 1968 kommer kyrka-statfrågan åter på agendan. Utredningen är färdig och lämnar fyra förslag. Bevarad statskyrka med reformer plus tre varianter med fria relationer. Sen följer de Myrdalska beredningarna. Mest diskuterades egendomsfrågan.
Ett slutbetänkande lämnas 1972 och förslaget blir en fristående kyrka med förutsättningar för att den öppna folkkyrkan ska bestå. Det har knakat inom beredningen. Centern vägrar att upplösa kyrkokommunerna. Därmed är loppet redan i princip kört.
Strax före betänkandet ska bli offentligt läcker uppgifter ut. Då rör det på sig bland kyrkopolitikerna. Man gillar inte en fristående kyrka och vill behålla kyrkokommunerna. Det blir protester mot beredningen bland dem som föreslår vad kyrkomötet 1969 självt föreslog: ett inomkyrkligt reformprogram.
Socialdemokraterna vill slå vakt om de politiska nomineringarna till kyrkofullmäktige. Det enda sättet att få en demokratisk bredd i representationen, enligt deras mening. Separationen misslyckas. Kyrkopolitikerna slår vakt stenhårt om bevarat samband.
En av de mer betydande socialdemokratiska kyrkopolitikerna under 1970- och 80-talet Kjell Ericsson i Malmö säger: Vi är bara i början av en kyrklig demokratiprocess. Man behöver inte gå långt tillbaka för att finna en tingens ordning som var allt annat än demokratisk. Vi behöver mer tid på oss att få en effektivare kyrka.
1979 kommer folkpartiregeringen med nytt förslag om att skilja kyrka och stat. Kyrkomötets politiska majoritet säger nej igen. Följden blir ändå 1982 års kyrkomötesreform med vad en del beskriver som en slutlig demokratisering av kyrkomötet.
1995 säger Marita Ulvskog att den kyrkliga demokratin är säkrad. En öppen och demokratisk och rikstäckande folkkyrka är möjlig även om kyrka och stat skiljs åt. Ett socialdemokratiskt mantra som andra partier inte säger emot.
Daniel Alvunger berättade hur han förra hösten gick på bio. Det var före kyrkovalet och det dök upp reklam på bio. I reklamfilmen ställdes frågan: Vad ska kyrkan lägga kraften på?
- Är inte svaret givet? undrade Daniel Alvunger.
Brygubben kommenterar: Alvungers föredrag utgår från hans avhandling som rör socialdemokratins styrning av Svenska Kyrkan under 1900-talet. Han berör något Centerpartiet. Förespråkare för partipolitiseringen av Svenska Kyrkan finns också inom Moderaterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet. Efter skiljandet kyrka-stat, eller ändrade relationer som var den egentliga termen, har partipolitiseringen tilltagit. I kombination med ett sjunkande deltagande i de kyrkliga valen innebär politiseringen i praktiken att Svenska Kyrkan blir mindre demokratisk. Engagerade medlemmar stängs ute från de beslutande organen. Kyrkomötet som är mer politiserat än det demokratiska arbetet i församlingarna fattar alltfler beslut som begränsar församlingslivet genom en likriktning.
Många kyrkopolitiker som motarbetade Svenska Kyrkans frigörelse från staten fortsatte att sitta på ledande befattningar och det har inneburit att reformer inte verkställts fullt ut som de var avsedda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar