Få begrepp har präglat, och präglar, Svenska kyrkan så som folkkyrkobegreppet. I alla möjliga sammanhang återkommer det som en beskrivning av vad Svenska kyrkan är, eller den enskilda gruppen gör anspråk på att vara, men begreppet är, tvärt emot hur det ofta används, långt ifrån entydigt.
Lördag 28 augusti 2010 samlade arbetsgruppen Kyrklig Förnyelse till en heldag om folkyrkan med tre föreläsare, som alla disputerat på just folkkyrkobegreppet. Brygubben var där och lyssnade. Det förklarar att tre referat får breda ut sig på bloggen.
Lördag 28 augusti 2010 samlade arbetsgruppen Kyrklig Förnyelse till en heldag om folkyrkan med tre föreläsare, som alla disputerat på just folkkyrkobegreppet. Brygubben var där och lyssnade. Det förklarar att tre referat får breda ut sig på bloggen.
Det första referatet av Daniel Alvungers föredrag. Det andra ett referat av biskop Ragnar Persenius föredrag och så det tredje och sista från föredraget Dag Sandahl höll.
Sempre avanti – alltid framåt! Ett verkligt folkkyrkoprogram
Dag Sandahl levererade ett program i elva punkter för Svenska Kyrkan som folkkyrka. Det här referatet är ingen fullständig redovisning av samtliga punkter, men förhoppningsvis ändå en text som förmedlar vad som blev sagt.
- Ungkyrkorörelsens stora framtidstanke hade sina rötter i kyrkans historia i Sverige och sågs av de engagerade som en fortsättningen på arvet från Ansgar, Birgitta och Olaus Petri. Visionen om Svenska Kyrkan formades i polemik med den svenska frikyrklighet som misslyckats att kristna det svenska folket, sa Dag Sandahl inledningsvis i sin beskrivning av Svenska Kyrkan vid 1900-talets början.
- Det var en kampglad rörelse som satte den gamla stenkyrkan högt. Ungkyrkorörelsen var ekumeniskt sinnad gentemot de stora kyrkorna men oekumenisk i förhållande till den svenska frikyrkligheten.
Med hjälp av Svenska Kyrkans Diakonistyrelse försågs Svenska Kyrkan med litteratur och nya arbetsformer fick sin spridning: t.ex. söndagsskolan, som ett besked att skolans kristendomsundervisning inte räcker som dopundervisning.
- Det var då en folkkyrka som undervisade barn, ungdomar och vuxna. Söndagsskolan mönstrade vuxna söndagsskollärare, som åkte på kurser och dessutom samlades under kyrkoherdens ledning hemma i församlingen. Det erbjöds en omfattande utbildning i kristen fro till de människor som tog eget ansvar för att förmedla tro.
Med ungkyrkorörelsen och folkyrkotanken som grund skapades en lekmannaskola, en Sigtunstiftelse och flera folkhögskolorna. Och så kom stiftsgårdarna.
Till rörelsen hörde också en kyrkomusikalisk förnyelse. Många lörer startades i församlingarna. Människor återfann en glädje i att fira gudstjänst.
- Skulle man kunna se folkkyrkan som en politiskt konservativ kraft? Som trots allt mest var tillbakablickande? frågade Dag Sandahl. Och nog gav hans föredrag i flera stycken svaret: ja, i alla fall till en del.
- Man missade att stiga in i den nya tiden med sina nya massrörelser och massmedier.
För en av folkkyrkans förgrundsgestalter biskop J A Eklund var det av stor vikt att kyrkan aldrig skulle låta sig kommenderas utifrån. Kyrkan skulle veva och arbeta utan att be om lov.
Dag Sandahls föredrag gav aktualitet åt Eklunds hundra år gamla ståndpunkt: Det är inte tid att låta sig kommenderas!
- Ungkyrkorörelsen ville något. Och den var arbetsvillig, konstaterade Dag Sandahl. Hur blev detta offensiva programmet omvandlat sen till en pastor-janson-kyrka? Hur kunde Svenska kyrkan förlora respekten? frågade han.
(Re-spektabel betyder: se en gång till.)
- Idag sköter alltför många präster sina församlingar så gott det går, men avskärmar sig från resten av kyrkolivet. De vet, men vill ändå inte veta. De drar sig tillbaka. De tycks inte ha någon framtidstro.
- Redan religionssociologen Berndt Gustafsson påpekade folkreligionens parasitära drag. Med tiden blev folkkyrkan blir reaktiv. Betoningen av öppenheten för alla och allt blev ensidig under det att folkyrkan inordnades i folkhemmet. Den tyske teologen Jürgen Moltmann har påvisat hur svårt folkyrkor tycks ha att stå emot att omformat för att tjäna en civilreligion med systemtrogna tjänstemannen och en kyrklig apparat.
Dag Sandahl ägnade ett avsnitt i sitt föredrag åt att diskutera skillnaderna i att betrakta folket som subjekt eller objekt. Han jämförde danske folkkyrkomannen Grundtvig och med den svenske biskopen Einar Billing.
- Teologen Gustaf Wingren polemiserade på sin tid både mot socialetiker och högkyrkliga. Men han förstod sig varken på politik eller kyrkopolitik, sa Dag Sandahl.
- När KG Hammar var sekreterare i 1982 kyrkoutredning tänkte man sig församlingar i mindre skala än vad som blir resultatet av senare års omfattande strukturförändringar. Jag undrar om det finns en pastoral analys av konsekvenserna av att bilda storpastorat och storförsamlingar.
Kan de som idag förvaltar arvet från de ungkyrkliga och högkyrkliga rörelserna bidra med en ny vision? Och skulle de evangelikalas framtidsbild kunna läggas till? Kan vi finna ansatser som inte förverkligades då för att gestalta framtidshoppet utan att vika undan för problemen? frågade Dag Samdahl. Hur ser realutopi för ut för oss kristna i Svenska Kyrkan?
Från denna inledning och historieteckning övergick Dag Sandahl i att leverera sina punkter i ett program för Svenska Kyrkan som folkkyrka.
I. En gudsfolksteologi
Andra Vatikankonsiliet formulerade den en gudsfolksteologi. PO Sjögren, Rune Klingert, CH Martling och några ytterligare teologer svarade för att utveckla gudsfolkstanken för Svenska Kyrkan vid samma tid. Men socialetiken dominerade den svenska scenen, Mönstringen av lekfolket som ansvariga kom av sig.
Det är en utmaning idag att se de faktiska gudstjänstfirare som ett faktiskt gudsfolk, sa Dag Sandahl.
Han citerade en anonym brevskrivare från den kristna kyrkans ungtid:
“De lever i sina egna länder och är utlänningar. De utför lojalt sina likter som medborgare men behandlas som utlänningar. Varje främmande land är ett fosterland för dem och varje fosterland är främmande. De gifter sig som andra och får barn men överger inte sina nyfödda. Deras bord är öppet för andra men inte deras säng.”
- Kyrkans gemenskap måste vara en del i folkets gemenskap. Frikyrkoförsamlingarna flyttade en gång in i de nya stationssamhällena. Och idag: Vad flyttar in när Svenska Kyrkan rationaliserar bort sig själv i stadsdelarna? När folk måste transportera sig för att fira gudstjänst, då hamnar de i andra delar av staden än bland sina grannar. Är det en medveten reträtt från grannskapet. Den organiska förbindelsen mellan kyrkans själ och kropp är bruten, menade Dag Sandahl.
II Församlingsbygge är inget för lättingar
Svenska Kyrkan har för få levande församlingar. Sådana som som bärs upp Guds eget folk på en bestämd plats, där prästen har samma roll som Johannes Döparen: Ta plats till en början för att sedan gå åt sidan.
Högkyrkligheten började som en prästväckelse. Och det gav kompetenta präster. Också idag behöver Svenska Kyrkan kompetenta präster. Vi vill ha nya röster som sjunger sångerna.
Domprosten PO Sjögren lärde till präster ut rollen som själasörjare, en hållning på djupet. Som använder nådens medel för att gemenskapen ska formas av unika individer i samspel.
III Gudstjänstliv
Församlingen firar gudstjänst. Inte enskilda kristna. Mana till en söndaglig kyrkogång. Malaria och militärtjänst är de enda legitima skälen för att utebli. Om inte vi går, varför ska då andra gå? Präster kan inte ha ledig söndag och lägga golv!
Församlingen måste fira högmässa så ett sådant sätt att det verkligen känns som en förlorad söndag som inte kan komma. För det krävs både en omedelbar medmänsklighet och en kunskap om om liturgi. Annars blir det ingen förnyelse.
- Barn är liturgiska människor, sa Dag Sandahl. En gudstjänst utan att alla åldrar är med och för alla åldrar är det något fel på. Antingen teologiskt eller demokrafiskt.
Dag Sandahl har tidigare gjort ett startpaket för nykristna tillsammans med Anna Ehde Malmberg. Nu har de gjort ett nytt paket om gudstjänst, som ska heta Gladpack. I paketet ingår intervjuer med människor om framtidens kyrka. Här säger Klara 10 år om gudstjänsten:
- Jag vill känna igen människorna som kommer till kyrkan och jag vill att de känner igen mig. Och tycker om mig. Barn ska få vara där. Det ska vara tyst så att man kan be. Och det ska vara gott kyrkkaffe efteråt med med smaskiga kakor.
- ja, vem skulle inte vilja fira gudstjänst tillsammans med Klara? frågade Dag Sandahl.
IV En evangeliserande folkkyrka
De franska arbetarprästerna gjorde rätt. De ungkyrkliga kårfärderna ut i landet var en bra sak. Då var det klart att folkkyrkan missionerande, sa Dag Sandahl. På 1990 kom andra signaler från kyrkostyrelsen: Svenska Kyrkan längre missionera skulle inte längre missionera. Dag Sandahl beklagade nedtoningen av missionsuppdraget.
- Vi behöver konkretisera vänskapens ordets och sakramentet. En enskild kristne möter en annan människa på ett vänskapsplan. Det är då det händer. Men för få har fostrats att vara kyrka där de är och med ett personligt ansvar för ett möte med kyrkan.
- Säkerställ att lekfolket har instrument för sitt vittnesbörd. Kan man inte vara stolt över sin kyrka kan man inte missionera.
Lekman tar ansvar hette en bok som kom ut i Svenska Kyrkan precis i början av 1960-talet. Den var studiebok i ett brett upplagt projekt med syftet att mobilisera lekfolket i församlingarna. Dag Sandahl beskrev hur projektet med boken formades av människor med bakgrund i ungkyrklighet och högkyrklighet. Och han tycktes mena att det var en förklaring till att satsningen inte fick de förväntade effekterna. Man missade i omvärldsanalysen, inte minst förbisåg man medieutvecklingen. Att som kyrka förhålla sig till massamhället och massmediesamhället ser Dag Sandahl som en lika aktuell fråga idag.
- Folkkyrkan måste in i massmediesamhället, säger Dag Sandahl. Det är genom medierna som budskap når in i hemmen. Den folkkyrka som inte är med och påverkar, kan bara stå som åskådre och se hur andra påverkar människorna.
- Jag har skrivit om upplevelseindustrin. Då var det präst uppfattade det som att jag talade för för jippon. Men det var inte vad jag skrev. En folkkyrka som inte tar plats i offentligheten fungerar inte, sa Dag Sandahl.
Han beskrev prästernas roll i förnyelsen av Svenska Kyrkan så här: Präster ska förminskas med tiden. Men de får inte vara för små när det hela sätter igång.
V Undervisning
Församlingarnas barnarbetet räcker upp till 3 års ålder. Doparbetet har sedan havererat, menade Dag Sandahl, liksom det kyrkliga gymnasistarbetet havererade på 1970-talet när de välvilliga tog hand om det.
Bibelstuderna är ett minne blott. Stiftsgårdarna var kyrkliga institutionerna för lekfolksutbildning. Nu är flera av dem nedlagda.
Den nya folkkyrkan behöver forma gemenskaper där alla är teologie studerande. Svenska Kyrkan behöver också få vara en intellektuell gemenskap. Det gör en del upprörda att jag säger så. Jag talar inte för snobberi. Poängen är att vi läser och studerar tillsammans.
Kom ihåg att det var kyrkan som födde fram skola, gymnasier och universitet. Vi var här först och byggde landet, sa Dag Sandahl. Och vad tror du kyrkofäderna hade för utbildning? Deras brist på skolning hindrade dem inte från en intellektuell bearbetning av tro och bekännelse.
- Arbetsgruppen Kyrklig Förbyelse borde förse Svenska Kyrkans församlingar med modeller för teologiska studier.
Vi behöver gestalta en undervisande miljö För undervisningen ska ge det material som den helige anden får sätta eld på.
Hemma på norra Öland kommer Dag Sandahl till hösten starta en mötesplats för teologiska samtal som får namnet Likanen: Pub Likanen
VI Samhörighet mellan syner som icke utan vidare konvergerar
Dag Sandahl berättar historien om hur Sigtunastiftelsens grundare Manfred Björkquist ska ha sagt till Olov Harman: Samla du de dina så samlar jag de mina!
- Varför var han inte mer generös? undrade Dag Sandahl. I sin sjätte punkt i ett program för folkkyrkan argumenterade han för att visa samhöriget även med de man inte har samsyn med.
- Jag är misstänksam mot det öppna kyrkosystemet som är så avgränsade. Samhörighet är vad som behövs mer än samsyn.
Renlärighetens garde gillar inte denna hållning. Jesus talar om dem som jagar ogräs och då trampar ner alla gröda.
I framtidens folkkyrkan utmönstras ingen. Den klassisk folkkyrkan räknade inte några som styvbarn, alla var guds barn. Där var inte folkkyrlig en partibeteckning.
VII Kulturkritik som politisk teologi
Dag Sandahl rekommenderade (om-)läsning av Manfred Björkuist och Nathan Söderbloms texter, för att se hur de båda, var och en på sitt sätt, behanldar kulturfrågan och teologin i förhållande till politiken.
Risken är att en folkkyrka inte kan stå emot och missar sin kallelse att demaskera samtidens intressen, de som aldrig eller alltid ljuger. Det är kyrkans uppdrag att stå upp för sanningen. Till det behövs en en politisk teologi, men inte politiserad teologi.
VIII Ekumenik och sanningsfrågan
Svenska Kyrkan var en brokyrka. Nu riskerar hon en marginalisering. Ärkebiskop Bertil Werkströms arbete fullföljs inte. Vi svenskkyrkliga är formade av det ekumeniska 1900-talet. Det var en utmaning för oss att läsa BEM-dokumentet. Och vi gjorde det med glädje.
Varför är folk i Kyrkans Hus i Uppsala rekryterade från annat än söndagsskola, kyrkligt ungdomsarbete och KGF? Med självtillräckligheten sumpas utmaningarna.
IX Teologisk självmedvetenhet
Teologisk litteratur säljer inte. Ett akademiskt prästerskap måste studera. Prästerna måste vara teologiskt bildade annars blir den Stora Berättelsen stum. Predikan ska vara mer än vittnesbörd. Tron vill förstås. Prästgården var en gång ett bildningscentrum. Nu säljs prästgårdarna ut.
Om präster anställs av dem som säger sig företräda dem som inte går i kyrkan och inte själv går i kyrkan, då går det som det går. Teologin blir levande först i mötet med gudstjänst och mystik.
X Kyrklig självmedvetenhet
Ungkyrkorörelsen bars fram av en konkret glädje över kyrkan. Den drog med sig människor in i sammanhang som de kunde känna stolthet över: I sin församlingstjänst, i de ekumeniska sammahangen. Ett ovisst mummel byttes i sjungande påskkoral.
Vilja något. Vilja mer. Tänka stort om Svenska Kyrkan. Se i henne en samtida kallelse.
XI En rörelse av unga
Ungkyrkorörelsen var en ungdomsrörelse. Det Var de unga som skulle göra det. Folkkyrkan är de ungas kallelse. Det är de unga som ska göra det. De ser potentialen. Gud kallar till nya stordåd. Leva och arbeta utan att fråga om lov.
Hur kunde denna rörelses arv förvaltas? Eller återstår mönstret: Förvärva, ärva, fördärva - när kallelsen ställs på undantag och ersattes av rutin?
- Det är konstigt att ledningen för Svenska Kyrkan i kris försummar att läsa analyserna och tar avstånd från vissa författare, sa Dag Dandahl. Systemet har inte förmått att intregrera kritiken.
För inte är min kritik så galen?
Min vision är Sempre avanti - Alltid framåt. Nog är det uppseendeväckande att vi som kallas förlorarna är de som verkligen talar framtiden?
Dag Sandahl beskrev sig själv röra sig växelvis mellan hopp och förtvivlan när det gäller Svenska Kyrkans framtid. - Oftast landar jag ändå i hoppet, sa han.
Dag Sandahl levererade ett program i elva punkter för Svenska Kyrkan som folkkyrka. Det här referatet är ingen fullständig redovisning av samtliga punkter, men förhoppningsvis ändå en text som förmedlar vad som blev sagt.
- Ungkyrkorörelsens stora framtidstanke hade sina rötter i kyrkans historia i Sverige och sågs av de engagerade som en fortsättningen på arvet från Ansgar, Birgitta och Olaus Petri. Visionen om Svenska Kyrkan formades i polemik med den svenska frikyrklighet som misslyckats att kristna det svenska folket, sa Dag Sandahl inledningsvis i sin beskrivning av Svenska Kyrkan vid 1900-talets början.
- Det var en kampglad rörelse som satte den gamla stenkyrkan högt. Ungkyrkorörelsen var ekumeniskt sinnad gentemot de stora kyrkorna men oekumenisk i förhållande till den svenska frikyrkligheten.
Med hjälp av Svenska Kyrkans Diakonistyrelse försågs Svenska Kyrkan med litteratur och nya arbetsformer fick sin spridning: t.ex. söndagsskolan, som ett besked att skolans kristendomsundervisning inte räcker som dopundervisning.
- Det var då en folkkyrka som undervisade barn, ungdomar och vuxna. Söndagsskolan mönstrade vuxna söndagsskollärare, som åkte på kurser och dessutom samlades under kyrkoherdens ledning hemma i församlingen. Det erbjöds en omfattande utbildning i kristen fro till de människor som tog eget ansvar för att förmedla tro.
Med ungkyrkorörelsen och folkyrkotanken som grund skapades en lekmannaskola, en Sigtunstiftelse och flera folkhögskolorna. Och så kom stiftsgårdarna.
Till rörelsen hörde också en kyrkomusikalisk förnyelse. Många lörer startades i församlingarna. Människor återfann en glädje i att fira gudstjänst.
- Skulle man kunna se folkkyrkan som en politiskt konservativ kraft? Som trots allt mest var tillbakablickande? frågade Dag Sandahl. Och nog gav hans föredrag i flera stycken svaret: ja, i alla fall till en del.
- Man missade att stiga in i den nya tiden med sina nya massrörelser och massmedier.
För en av folkkyrkans förgrundsgestalter biskop J A Eklund var det av stor vikt att kyrkan aldrig skulle låta sig kommenderas utifrån. Kyrkan skulle veva och arbeta utan att be om lov.
Dag Sandahls föredrag gav aktualitet åt Eklunds hundra år gamla ståndpunkt: Det är inte tid att låta sig kommenderas!
- Ungkyrkorörelsen ville något. Och den var arbetsvillig, konstaterade Dag Sandahl. Hur blev detta offensiva programmet omvandlat sen till en pastor-janson-kyrka? Hur kunde Svenska kyrkan förlora respekten? frågade han.
(Re-spektabel betyder: se en gång till.)
- Idag sköter alltför många präster sina församlingar så gott det går, men avskärmar sig från resten av kyrkolivet. De vet, men vill ändå inte veta. De drar sig tillbaka. De tycks inte ha någon framtidstro.
- Redan religionssociologen Berndt Gustafsson påpekade folkreligionens parasitära drag. Med tiden blev folkkyrkan blir reaktiv. Betoningen av öppenheten för alla och allt blev ensidig under det att folkyrkan inordnades i folkhemmet. Den tyske teologen Jürgen Moltmann har påvisat hur svårt folkyrkor tycks ha att stå emot att omformat för att tjäna en civilreligion med systemtrogna tjänstemannen och en kyrklig apparat.
Dag Sandahl ägnade ett avsnitt i sitt föredrag åt att diskutera skillnaderna i att betrakta folket som subjekt eller objekt. Han jämförde danske folkkyrkomannen Grundtvig och med den svenske biskopen Einar Billing.
- Teologen Gustaf Wingren polemiserade på sin tid både mot socialetiker och högkyrkliga. Men han förstod sig varken på politik eller kyrkopolitik, sa Dag Sandahl.
- När KG Hammar var sekreterare i 1982 kyrkoutredning tänkte man sig församlingar i mindre skala än vad som blir resultatet av senare års omfattande strukturförändringar. Jag undrar om det finns en pastoral analys av konsekvenserna av att bilda storpastorat och storförsamlingar.
Kan de som idag förvaltar arvet från de ungkyrkliga och högkyrkliga rörelserna bidra med en ny vision? Och skulle de evangelikalas framtidsbild kunna läggas till? Kan vi finna ansatser som inte förverkligades då för att gestalta framtidshoppet utan att vika undan för problemen? frågade Dag Samdahl. Hur ser realutopi för ut för oss kristna i Svenska Kyrkan?
Från denna inledning och historieteckning övergick Dag Sandahl i att leverera sina punkter i ett program för Svenska Kyrkan som folkkyrka.
I. En gudsfolksteologi
Andra Vatikankonsiliet formulerade den en gudsfolksteologi. PO Sjögren, Rune Klingert, CH Martling och några ytterligare teologer svarade för att utveckla gudsfolkstanken för Svenska Kyrkan vid samma tid. Men socialetiken dominerade den svenska scenen, Mönstringen av lekfolket som ansvariga kom av sig.
Det är en utmaning idag att se de faktiska gudstjänstfirare som ett faktiskt gudsfolk, sa Dag Sandahl.
Han citerade en anonym brevskrivare från den kristna kyrkans ungtid:
“De lever i sina egna länder och är utlänningar. De utför lojalt sina likter som medborgare men behandlas som utlänningar. Varje främmande land är ett fosterland för dem och varje fosterland är främmande. De gifter sig som andra och får barn men överger inte sina nyfödda. Deras bord är öppet för andra men inte deras säng.”
- Kyrkans gemenskap måste vara en del i folkets gemenskap. Frikyrkoförsamlingarna flyttade en gång in i de nya stationssamhällena. Och idag: Vad flyttar in när Svenska Kyrkan rationaliserar bort sig själv i stadsdelarna? När folk måste transportera sig för att fira gudstjänst, då hamnar de i andra delar av staden än bland sina grannar. Är det en medveten reträtt från grannskapet. Den organiska förbindelsen mellan kyrkans själ och kropp är bruten, menade Dag Sandahl.
II Församlingsbygge är inget för lättingar
Svenska Kyrkan har för få levande församlingar. Sådana som som bärs upp Guds eget folk på en bestämd plats, där prästen har samma roll som Johannes Döparen: Ta plats till en början för att sedan gå åt sidan.
Högkyrkligheten började som en prästväckelse. Och det gav kompetenta präster. Också idag behöver Svenska Kyrkan kompetenta präster. Vi vill ha nya röster som sjunger sångerna.
Domprosten PO Sjögren lärde till präster ut rollen som själasörjare, en hållning på djupet. Som använder nådens medel för att gemenskapen ska formas av unika individer i samspel.
III Gudstjänstliv
Församlingen firar gudstjänst. Inte enskilda kristna. Mana till en söndaglig kyrkogång. Malaria och militärtjänst är de enda legitima skälen för att utebli. Om inte vi går, varför ska då andra gå? Präster kan inte ha ledig söndag och lägga golv!
Församlingen måste fira högmässa så ett sådant sätt att det verkligen känns som en förlorad söndag som inte kan komma. För det krävs både en omedelbar medmänsklighet och en kunskap om om liturgi. Annars blir det ingen förnyelse.
- Barn är liturgiska människor, sa Dag Sandahl. En gudstjänst utan att alla åldrar är med och för alla åldrar är det något fel på. Antingen teologiskt eller demokrafiskt.
Dag Sandahl har tidigare gjort ett startpaket för nykristna tillsammans med Anna Ehde Malmberg. Nu har de gjort ett nytt paket om gudstjänst, som ska heta Gladpack. I paketet ingår intervjuer med människor om framtidens kyrka. Här säger Klara 10 år om gudstjänsten:
- Jag vill känna igen människorna som kommer till kyrkan och jag vill att de känner igen mig. Och tycker om mig. Barn ska få vara där. Det ska vara tyst så att man kan be. Och det ska vara gott kyrkkaffe efteråt med med smaskiga kakor.
- ja, vem skulle inte vilja fira gudstjänst tillsammans med Klara? frågade Dag Sandahl.
IV En evangeliserande folkkyrka
De franska arbetarprästerna gjorde rätt. De ungkyrkliga kårfärderna ut i landet var en bra sak. Då var det klart att folkkyrkan missionerande, sa Dag Sandahl. På 1990 kom andra signaler från kyrkostyrelsen: Svenska Kyrkan längre missionera skulle inte längre missionera. Dag Sandahl beklagade nedtoningen av missionsuppdraget.
- Vi behöver konkretisera vänskapens ordets och sakramentet. En enskild kristne möter en annan människa på ett vänskapsplan. Det är då det händer. Men för få har fostrats att vara kyrka där de är och med ett personligt ansvar för ett möte med kyrkan.
- Säkerställ att lekfolket har instrument för sitt vittnesbörd. Kan man inte vara stolt över sin kyrka kan man inte missionera.
Lekman tar ansvar hette en bok som kom ut i Svenska Kyrkan precis i början av 1960-talet. Den var studiebok i ett brett upplagt projekt med syftet att mobilisera lekfolket i församlingarna. Dag Sandahl beskrev hur projektet med boken formades av människor med bakgrund i ungkyrklighet och högkyrklighet. Och han tycktes mena att det var en förklaring till att satsningen inte fick de förväntade effekterna. Man missade i omvärldsanalysen, inte minst förbisåg man medieutvecklingen. Att som kyrka förhålla sig till massamhället och massmediesamhället ser Dag Sandahl som en lika aktuell fråga idag.
- Folkkyrkan måste in i massmediesamhället, säger Dag Sandahl. Det är genom medierna som budskap når in i hemmen. Den folkkyrka som inte är med och påverkar, kan bara stå som åskådre och se hur andra påverkar människorna.
- Jag har skrivit om upplevelseindustrin. Då var det präst uppfattade det som att jag talade för för jippon. Men det var inte vad jag skrev. En folkkyrka som inte tar plats i offentligheten fungerar inte, sa Dag Sandahl.
Han beskrev prästernas roll i förnyelsen av Svenska Kyrkan så här: Präster ska förminskas med tiden. Men de får inte vara för små när det hela sätter igång.
V Undervisning
Församlingarnas barnarbetet räcker upp till 3 års ålder. Doparbetet har sedan havererat, menade Dag Sandahl, liksom det kyrkliga gymnasistarbetet havererade på 1970-talet när de välvilliga tog hand om det.
Bibelstuderna är ett minne blott. Stiftsgårdarna var kyrkliga institutionerna för lekfolksutbildning. Nu är flera av dem nedlagda.
Den nya folkkyrkan behöver forma gemenskaper där alla är teologie studerande. Svenska Kyrkan behöver också få vara en intellektuell gemenskap. Det gör en del upprörda att jag säger så. Jag talar inte för snobberi. Poängen är att vi läser och studerar tillsammans.
Kom ihåg att det var kyrkan som födde fram skola, gymnasier och universitet. Vi var här först och byggde landet, sa Dag Sandahl. Och vad tror du kyrkofäderna hade för utbildning? Deras brist på skolning hindrade dem inte från en intellektuell bearbetning av tro och bekännelse.
- Arbetsgruppen Kyrklig Förbyelse borde förse Svenska Kyrkans församlingar med modeller för teologiska studier.
Vi behöver gestalta en undervisande miljö För undervisningen ska ge det material som den helige anden får sätta eld på.
Hemma på norra Öland kommer Dag Sandahl till hösten starta en mötesplats för teologiska samtal som får namnet Likanen: Pub Likanen
VI Samhörighet mellan syner som icke utan vidare konvergerar
Dag Sandahl berättar historien om hur Sigtunastiftelsens grundare Manfred Björkquist ska ha sagt till Olov Harman: Samla du de dina så samlar jag de mina!
- Varför var han inte mer generös? undrade Dag Sandahl. I sin sjätte punkt i ett program för folkkyrkan argumenterade han för att visa samhöriget även med de man inte har samsyn med.
- Jag är misstänksam mot det öppna kyrkosystemet som är så avgränsade. Samhörighet är vad som behövs mer än samsyn.
Renlärighetens garde gillar inte denna hållning. Jesus talar om dem som jagar ogräs och då trampar ner alla gröda.
I framtidens folkkyrkan utmönstras ingen. Den klassisk folkkyrkan räknade inte några som styvbarn, alla var guds barn. Där var inte folkkyrlig en partibeteckning.
VII Kulturkritik som politisk teologi
Dag Sandahl rekommenderade (om-)läsning av Manfred Björkuist och Nathan Söderbloms texter, för att se hur de båda, var och en på sitt sätt, behanldar kulturfrågan och teologin i förhållande till politiken.
Risken är att en folkkyrka inte kan stå emot och missar sin kallelse att demaskera samtidens intressen, de som aldrig eller alltid ljuger. Det är kyrkans uppdrag att stå upp för sanningen. Till det behövs en en politisk teologi, men inte politiserad teologi.
VIII Ekumenik och sanningsfrågan
Svenska Kyrkan var en brokyrka. Nu riskerar hon en marginalisering. Ärkebiskop Bertil Werkströms arbete fullföljs inte. Vi svenskkyrkliga är formade av det ekumeniska 1900-talet. Det var en utmaning för oss att läsa BEM-dokumentet. Och vi gjorde det med glädje.
Varför är folk i Kyrkans Hus i Uppsala rekryterade från annat än söndagsskola, kyrkligt ungdomsarbete och KGF? Med självtillräckligheten sumpas utmaningarna.
IX Teologisk självmedvetenhet
Teologisk litteratur säljer inte. Ett akademiskt prästerskap måste studera. Prästerna måste vara teologiskt bildade annars blir den Stora Berättelsen stum. Predikan ska vara mer än vittnesbörd. Tron vill förstås. Prästgården var en gång ett bildningscentrum. Nu säljs prästgårdarna ut.
Om präster anställs av dem som säger sig företräda dem som inte går i kyrkan och inte själv går i kyrkan, då går det som det går. Teologin blir levande först i mötet med gudstjänst och mystik.
X Kyrklig självmedvetenhet
Ungkyrkorörelsen bars fram av en konkret glädje över kyrkan. Den drog med sig människor in i sammanhang som de kunde känna stolthet över: I sin församlingstjänst, i de ekumeniska sammahangen. Ett ovisst mummel byttes i sjungande påskkoral.
Vilja något. Vilja mer. Tänka stort om Svenska Kyrkan. Se i henne en samtida kallelse.
XI En rörelse av unga
Ungkyrkorörelsen var en ungdomsrörelse. Det Var de unga som skulle göra det. Folkkyrkan är de ungas kallelse. Det är de unga som ska göra det. De ser potentialen. Gud kallar till nya stordåd. Leva och arbeta utan att fråga om lov.
Hur kunde denna rörelses arv förvaltas? Eller återstår mönstret: Förvärva, ärva, fördärva - när kallelsen ställs på undantag och ersattes av rutin?
- Det är konstigt att ledningen för Svenska Kyrkan i kris försummar att läsa analyserna och tar avstånd från vissa författare, sa Dag Dandahl. Systemet har inte förmått att intregrera kritiken.
För inte är min kritik så galen?
Min vision är Sempre avanti - Alltid framåt. Nog är det uppseendeväckande att vi som kallas förlorarna är de som verkligen talar framtiden?
Dag Sandahl beskrev sig själv röra sig växelvis mellan hopp och förtvivlan när det gäller Svenska Kyrkans framtid. - Oftast landar jag ändå i hoppet, sa han.
Du som liksom mig var med i Stockholm och hörde Dag Sandahl tala och kan hjälpa mig att mer rättvisande återge föredraget får gärna kommentera här på bloggen, eller mejla martin.garlov@cumpan.se och föreslå ändringar och tillägg. Föredragshållarens egna bidrag är också välkomna.
Läs även andra bloggares åsikter om folkyrkan, kyrkan, svenska kyrkan, teologi,
Läs även andra bloggares åsikter om folkyrkan, kyrkan, svenska kyrkan, teologi,
1 kommentar:
Tack för referaten i väntan på att föredragen i sin helhet kommer i någon form av tryck!!
Leif W. Östborg
Skicka en kommentar